Geniet och pojkarna

D. Carleton Gajdusek fick Nobelpriset i medicin 1976 för upptäckten av det som senare skulle kallas prioner, en tidigare okänd typ av smitta, som bl.a. ligger bakom galna kosjukan. Han gjorde upptäckten när han forskade på ett kannibalistiskt folk på Nya Guinea, ett folk som åt sina döda som en del av begravningsritualerna. Gajdusek var en av vetenskapens största stjärnor och upptagen i vetenskapsakademier jorden runt.

Under sina forskningsresor i Söderhavet adopterade han 57 barn och tog dem till sitt hem vid National Institutes of Health i Washington där de fick utbildning och ett nytt liv. Hans fostrande av barnen prisades som utslag av faderlig välvilja och omtanke. Men när hans karriär stod på toppen av sin bana började rykten gå om att Gajdusek i själva verket var pedofil.

Gajdusek - och en del av hans supporters - hävdade att barnen kom från kulturer där sex med barn var tillåtet, och att det därför inte skulle ha varit fel av honom att själv delta i det sexuella. Men hur kunde ett så skarpsynt sinne som Gajduseks så totalt tappa kollen och tro att detta kunde ske utan risk för de inblandade barnen? Och hur kommer det sig att den vetenskapliga världen så ensidigt försvarade honom och slog, och fortfarande slår bort anklagelserna?

Carleton Gajdusek framträder själv i filmen, tillsammans med flera av de män och kvinnor som han en gång fört över haven. Legendariska vetenskapsmän som Benoit Mandelbrot - en av kaosteorins skapare - Robert Gallo - upptäckare av HIV - och den världsberömde författaren och neurologen Oliver Sacks svarar på varför de tycker vetenskap är viktigare än frågor kring sex och kriminalitet.

Filmen visar också utdrag ur Gajduseks egna - tidigare aldrig visade - filmer från första kontakten med stenålderssamhällen i Söderhavet.

Denna drabbande och starka dokumentär undersöker insiktens gränser och självbedrägeriets kraft genom ett av århundradets mest geniala sinnen - en man redo att bryta normerna och utmana människors heligaste principer; en man vars vetenskapliga briljans verkar ha fått många att blunda för personliga tillkortakommanden.

Gajdusek tog del av filmens påståenden före sin död december 2008 i Norge och hans svar presenteras i dokumentären.