Kampanjer
DVD
Filmguiden
Filmbloggen
Lincoln, men inte Continental
Att jag inte uppskattar persondyrkan är ett känt faktum för frekventa läsare och jag kan inte för livet begripa mig på folk (och tillåt mig vara smått segregerande) - flickor - som blir hysteriska över en artist, t.ex. Justin Bieber och slita håret ur skallen bara för att få se honom på en balkong för att inte tala om att få röra vid idolen. Min animositet mot detta har inget att göra med att jag skulle vara avundsjuk på Bieber och andra hysteriskapare utan mer p.g.a. att jag själv nästan hoppat ur mitt eget skinn vid ett möte med ett par kändisar på 80-talet - som dagens ungdom förmodligen inte ens hört talas om - Manfred Manns Earth Band & Emerson Lake & Palmer och skulle förmodligen slå knut på mig själv och få tunghäfta av allvarlig sort om jag fick träffa och fritt språka med Steven Spielberg. Dessa exempel på "idoler" har i mångt och mycket format min smak och mitt kulturella liv som än idag, 30 år senare, sänder vibbar längs ryggraden. Men hysterisk, nej, det har jag nog aldrig varit och jag skulle inte för livet stå i ösregn två dagar för att få en skymt av någon levande eller död person för att sedan skrika mig hes och vifta med plakat jämte gråta ögonen ur skallen av lycka. Eller förtvivlan. Jag vet vad jag talar om, för jag har en dotter och nog sagt om detta. Nu är hon vuxen, men det var hon inte alltid.
Så personglorifiering och att man går till extrema längder för att hylla sin favorit förstår jag nog rent psykologiskt, men kan inte anamma detta då jag ser saken live. Inte för så länge sedan, under sommarmånaderna, råkade jag och fru A stå vid ett korvakok bakom en något känd artist som vi råkar känna ytligt genom gemensamt båtintresse och växlade några plattityder som Tjena, läget, varit ute på sjön, nytt drev... och så bröts det hela av en liten skock flickor som skrek i högan sky och fick inte ur sig något ord som gick att förstå. Fördelen var att vi fick gå före i kön och käkade glatt på korv och mos innan artisten fick sin portion och närmast fly i säkerhet. Helt galet. Och detta för några autografers och mobilbilders skull. Suck.
Men så tänker jag åter på de som skulpterat mitt vuxna liv och i synnerhet på Spielberg. Vad är det som är så konstigt med honom egentligen? Pensionsåldern är nådd och gubben är så rik så han och hans ättlingar behöver inte bry sig om något som helst i världen någonsin mer. Visst är han förmodligen den mest inflytelserika och riktgivande personen i filmens historia efter Louis Lumiere eller George Eastman (Kodak), och hans filmer har spelat in ungefär 59 miljarder riksdaler samt att han så gott som alltid lyckas med alla sina projekt - men förutom det är han en vanlig människa av kött och blod. Värd 25 miljarder pix. Man kan räkna upp en hel hop med andra regissörer och filmmakare som är minst lika skickliga och som har gjort enastående insatser för filmen, men för mig finns det bara en som är i helt egen klass och det är Spielberg.
På tal om Lumiere så krediteras han som filmkamerans pappa 1895, men en William Lincoln skapade rörliga animationer genom sitt patent zoopraxiscope nästan 30 år tidigare och den uppfinningen har nog påverkat viljan att skapa rörliga bilder av vanliga stillbilder. Och då vi talar om Lincoln, så kommer vi nästan osökt tillbaka till Spielberg som nu skapat en film om Abraham Lincoln och hans svåra år i filmen som helt enkelt heter Lincoln. I Spielbergska mått är detta en lågbudgetfilm som förmodas ha kostat pytteliga 50 miljoner dollar, men redan nu talar man om ett storverk som bär mästarens tydliga signum. Kommer på bio i november och hemmabiomedia i sinom tid.
Liam Neeson, som bär viss likhet med Lincoln var påtänkt som presidenten, men ville inte, för projektet skulle dra ut på tiden och han kände sig för gammal. Istället får vi en sällsynt chans att se Daniel Day-Lewis på duk igen och det är inte varje år man gör det. Ypperlig skådespelare, kanske en av de bästa genom tiderna, han också. Och Spielberg nöjer sig inte med ett stort namn, nej! Här finns Tommy Lee Jones, Joseph Gordon-Lewitt, Sally Field, Jackie Earle Haley, David Strathairn, Hal Holbrook, Tim Blake-Nelson, Bruce McGill och överraskningsvis James Spader som inte gjort något vettigt på, tja, hur länge som helst. Stargate 1994? Ganska underhållande.
Trailern lovar en episk berättelse med krigsscener som vi vet att Spielberg är mästare på. Naturligtvis finns hans ständiga vapendragare med - kompositören John Williams, fotografen Janusz Kaminski och klipparen Michael Kahn. Det hänger Oscar i luften, vill jag mena, och det vill de som sett förhandsvisningen påstå också. Igen. 2,5 timmar får vi glo på underverket, men till dess kan vi se smakprov i 2,5 minuters trailer.
Beundrar
Filmjanne
tns80: okej, jag köper att han må vara en av de mest inflytelserika för DIG. Det är han nog för mig med. Men först skrev du att han förmodligen är den mest inflytelserika efter Lumiere och Eastman. Är det dessa herrar som är nr 1 och 2 för dig? Visst kan man ha åsikter om listan jag postade, men att anse att Spielberg är mer inflytelserik och riktgivande för filmens historia än Dickson, Melies, Chaplin, Disney, Griffith och alla de andra stora är ren och skär lögn (och för mig ett väldigt naivt uttalande).
jamtchess: Jag blir inte riktigt imponerad av trailern. Känns som att DDL mest bara tittar ut i fjärran och ser bedrövad ut. Hoppas att jag blir positivt överraskad av själva filmen ist. Ang Spielberg så är han Gud. Hajen, Schindlers List, Indiana Jones och Jurassic Park bara för att nämna några är fantastiska bedrifter som gör att jag älskar honom som filmskapare över allt annat. Kan verkligen rekommendera den nya boken Steven Spielberg ? Retrospektivt av Richard Schickel som går igenom hans filmkarriär.
Mer i bloggen
Fler blogginläggAllt väl på filmfronten... just nu. Ny Wolverine trailer. Och Riddick!
Konstigt - egentligen - man vet att trender kommer och går och att t.ex. superhjälteexploateringen med tiden kommer att trappas ner, men så länge som publiken sväljer vad man bjuder på, så länge... Läs mer
I Europa finns ett hav och ingen reklam... tror jag
Igår kväll zappade jag igenom TV-utbudet i några timmars tid och konstaterade att fy fan vilket skit som visas på dumburken idag. Och det som inte är Cajun Pawnstars, idioter som kör lastbil på... Läs mer
Vinster, förluster och åska i luften
Allvarligt, jag skulle inte kunna bry mig mindre om vem som vann VM i ishockey om jag så försökte. Sverige, Schweiz, Finland, USA... dont´ care. Melodifestival har det också varit, så pass har... Läs mer
Ny karaktär i Avengers II?
Nu och då inträffar en dag som får mig att känna mig som... ja, jag vet inte. Det närmaste jag kan inbilla mig är väl apatisk, men för att vara apatisk är jag nog för rörlig i alla fall. Om det är... Läs mer
Hanks är tillbaka i storform... eller större form?
Jag kom häromdagen att tänka på Tom Hanks . För fyra miljoner år sedan - eller 1984 - kom han in i mitt medvetande i form av Rick Gassko i Bachelor Party och jag tyckte filmen var något så... Läs mer
Pegg är tillbaka i Shauns fotspår
Dagligen - och helt på grund av min egen vilja - översvämmas inkorgen med meddelanden från allehanda Magazines och tidningar, nyhetsbrev och industrinyheter samt en hel del reklam eftersom alla... Läs mer
Star Trek Into Darkness - en berättelse om vänskap
Den som har pengar och resurser kan få vikta pappersplan och myror i 3D publiken att kippa efter andan. Att J.J. Abrams haft nära 200 miljoner amerikanska dollar att leka med borde alltså synas... Läs mer
Ilska och irritation blandat med ohämmad glädje! Vanudå?
En blir ju inte riktigt klok på alla dessa lediga dagar mitt i veckan... fast det rör ju inte en egen företagares rygg - man får slita dag som natt, helg, då solen skiner och då regnet faller. Så... Läs mer
RIP Harryhausen, welcome J.J.
Aldrig får man vara riktigt glad. Solen skiner, fåglarna gallskriker och man kan nästan höra gräset knaka ur backen. Då möts man av meddelandet: Ray Harryhausen är död. Det var inte många veckor... Läs mer
Kick-Ass vs Katniss? Vem vinner? Hit-Girl naturligtvis!
Fördelen med flexibel arbetstid - vilket betyder i praktiken arbeta när du vill, sov så länge du vill, sluta jobba mitt på dagen och gör vad du vill (läs: ha panik, jobba mer än din arbetstid,... Läs mer
Nyheter
Mors dag på söndag!
