Filmguiden

Obotlig Spindelfeber

När man suktat efter något tillräckligt länge händer det ibland att dregelmassan flyr popcornbunkens väggar och galopperar mot knäskålar som krossas av trycket. Efter världspremiären av The Amazing Spider-man råder det således ingen tvekan om att amputering nalkas av respektive benpipa.
För snacka om tillställning! Inte nog med att det är första gången sedan Avatar som jag faktiskt såg 3D-effekterna som en tillgång och inte ett bihang; filmen levererar ett actionspektakel vars hjärta blott överträffas av sin hjärna. Eller var det tvärtom?
Märk väl att jag står fast vid det jag postade för drygt två veckor sedan; att Spider-man 2 (2004) lagt ribban för hur en perfekt superhjälte film ska se ut. Men skulle jag kalla det otrohet att älska de nya Spindeltrikåerna lika mycket? Absolut inte. Sam Ramis pionjärskap överskuggas nämligen inte av det faktum att Marc Webb spinner sin egen framgångssaga 8 år senare. Även om den inte längre kan ses som överlägsen.
Planen är nu inte att skriva en smällfet recension, för den dröjer tills filmen tar plats i Blu-ray spelaren, men att blotta lite anteckningsmaterial från en mobiltelefon med glappande batterianslutning (nu avlivad mot betong) ser jag nästan som en skyldighet:
* Alla typer av effekter; CGI, ödlesmink, 3D-filter, är så nära fulländning man kan komma. Därtill kan regin, såväl bakom slagsmålsscener och snyftsamma känslostunder som bakom den überkomiska touchen, beskrivas som en frisk fläkt i filmlandskapet som sådant. Det ser fräscht ut. Känns fräscht.
* Andrew Garfield som Peter Parker var länge ett svårsmält frågetecken hos fansen. Vid sidan av The Social Network fanns det liksom inget som talade för att denne skulle göra lika bra och än mindre bättre ifrån sig än föregångaren och varumärket Tobey Maguire. Men se där fick könslängden klämman. Ty Garfield är inte bara en fantastisk skådespelare, han är som gjord för en uppiffad sida av Parker-myntet.
Tillsammans med Webb har denne lyckats utvinna en ny sorts kaxighet, vilsen men hängiven, följt av en aura som jag ännu inte lyckats sätta fingret på, annat än att jag är helt såld på den. Därtill är det bara en tidsfråga (!) innan raspröstens Emma Stone norpar åt sig sin första Oscar. Som Gwen Stacy, en skinn på näsan kvinna som, och till skillnad från de tidigare filmernas Mary Jane (Kirsten Dunst), faktiskt får kämpa mer än skrika åt sin chanslöshet, är hon.. perfekt (som om det verkligen fanns en trumvirvel innan det konstaterandet).

* ÄNTLIGEN LIZARDMAN!!!
* James Horner (Avatar) står för musiken som nu inte riktigt håller samma klass som den Danny Elfman gett oss förut. Rysningar haglar när spindeln hoppar och klättrar, så långt är vi med, men mycket mer än så blir det inte.
* Filmen är rolig, inte sällan hysterisk. Men det finns tillfällen då man faktiskt undrar om den gått och blivit en sketch från Saturday Night Live. Lite som att man dragit på Jack Black spindelhuvan och gjort parodi på hela konceptet. Jag skulle inte gå så långt som att säga att detta förstör mer än underhåller, men man kunde nog tonat ner one liner-kören lite när mästerkrafterna pucklar på varandra. Lite.

Och så fick sagan sitt slut den här gången också. Inte Spider-man förstås, ty en ny film dimper ner redan 2014, men för en benlös själ utan chans på vare sig reptillemmar eller försäkringspenning bär resan av mot nya kalenderdatum.
Näst ut The Dark Knight Rises. Om 20 dagar.

Rysmyser
Eric Worén

• Kommentera

I Europa finns ett hav och ingen reklam... tror jag

Igår kväll zappade jag igenom TV-utbudet i några timmars tid och konstaterade att fy fan vilket skit som visas på dumburken idag. Och det som inte är Cajun Pawnstars, idioter som kör lastbil på... Läs mer

• 0 kommentarer

Vinster, förluster och åska i luften

Allvarligt, jag skulle inte kunna bry mig mindre om vem som vann VM i ishockey om jag så försökte. Sverige, Schweiz, Finland, USA... dont´ care. Melodifestival har det också varit, så pass har... Läs mer

• 0 kommentarer

Ny karaktär i Avengers II?

Nu och då inträffar en dag som får mig att känna mig som... ja, jag vet inte. Det närmaste jag kan inbilla mig är väl apatisk, men för att vara apatisk är jag nog för rörlig i alla fall. Om det är... Läs mer

• 1 kommentar

Hanks är tillbaka i storform... eller större form?

Jag kom häromdagen att tänka på Tom Hanks . För fyra miljoner år sedan - eller 1984 - kom han in i mitt medvetande i form av Rick Gassko i Bachelor Party och jag tyckte filmen var något så... Läs mer

• 1 kommentar

Pegg är tillbaka i Shauns fotspår

Dagligen - och helt på grund av min egen vilja - översvämmas inkorgen med meddelanden från allehanda Magazines och tidningar, nyhetsbrev och industrinyheter samt en hel del reklam eftersom alla... Läs mer

• 1 kommentar

Star Trek Into Darkness - en berättelse om vänskap

Den som har pengar och resurser kan få vikta pappersplan och myror i 3D publiken att kippa efter andan. Att J.J. Abrams haft nära 200 miljoner amerikanska dollar att leka med borde alltså synas... Läs mer

• 5 kommentarer

Ilska och irritation blandat med ohämmad glädje! Vanudå?

En blir ju inte riktigt klok på alla dessa lediga dagar mitt i veckan... fast det rör ju inte en egen företagares rygg - man får slita dag som natt, helg, då solen skiner och då regnet faller. Så... Läs mer

• 0 kommentarer

RIP Harryhausen, welcome J.J.

Aldrig får man vara riktigt glad. Solen skiner, fåglarna gallskriker och man kan nästan höra gräset knaka ur backen. Då möts man av meddelandet: Ray Harryhausen är död. Det var inte många veckor... Läs mer

• 0 kommentarer

Kick-Ass vs Katniss? Vem vinner? Hit-Girl naturligtvis!

Fördelen med flexibel arbetstid - vilket betyder i praktiken arbeta när du vill, sov så länge du vill, sluta jobba mitt på dagen och gör vad du vill (läs: ha panik, jobba mer än din arbetstid,... Läs mer

• 0 kommentarer

Det var nära ögat sa katten, sparka bonden i bakändan

Sur ser jag ut, men jag har aldrig långt till skratt. Ibland skrattar jag inombords något rysligt, men visar det inte utåt - av någon anledning. Jag tror att någon på designavdelningen har dragit... Läs mer

• 0 kommentarer