Kampanjer
DVD
Filmguiden
Carriers (Blu-ray) (Import)
Fler recensioner
Thriller från 2009 av Àlex Pastor och David Pastor med Josh Berry och Sequoyah Adams Rice.
"Riktigt obehaglig!"
Nu och då dyker det upp en film som oförtjänt har fått sitta i filmbolagets valv i väntan på lämplig release. Ibland förstår man varför då filmen i fråga är så värdelös att den måste klippas om eller nya scener måste spelas in, men ibland finns där små guldkorn som nog kunde väl ha plockats fram tidigare. Carriers är en sådan film och med tre år på nacken får vi nu ta del av en synnerligen dyster historia.
Man vet aldrig vem som är smittad
Jorden har drabbats av sjukdom och den som blir smittad kommer att dö. Punkt slut. Inga botemedel finns. De flesta är redan borta och som sig bör finns en handfull kvar, alla högst villiga att leva en stund till oavsett vad som krävs. Fyra unga personer, Danny, Brian, Bobbi & Kate är på väg till en strand där pojkarna spenderade sköna dagar innan smittan, men resan genom landet är allt annat än okomplicerad. Visst finns här en fara som utgörs av desperata överlevare, men den största faran ligger i att befatta sig med folk som har smittan eller som kan antas ha smittan. Icke desto mindre blockeras deras väg av en man och hans dotter som fått soppatorsk och där den lilla dottern är smittad. Man flyr, men fördärvar sin bil och är tvungna att rekvirera efter noggrann desinficering de smittades bil, men har inte mage nog att lämna dem i öknen. Man isolerar dessa i bakre delen av bilen och resan fortsätter.
Chris Pine leder expeditionen
Bröderna Danny och Brian (Lou Taylor Pucci & Chris Pine) lever i hopp om att få uppleva en del glädje ännu en gång eftersom världen i mångt och mycket nu är slut. Brian har arbetat med sanering efter sjukdomens utbrott och hans attityd är vårdslös och litet galen. Han har sett allt en människa kan förmås uppleva emedan Danny är en tänkare och vill att resan skall vara så säker som möjligt. Brians flickvän Bobbi (Piper Perabo) finner sig inte alltid i Brians galenskap, men är i själen en humanist som bara vill hjälpa och är den som vägrar lämna pappan och barnet i öknen. Kate (Emily VanCamp) är en som man plockat upp på vägen men är inte Dannys flickvän även om Danny kanske vill det. Hon är den rationella men räddast. Vid ett stopp på vägen i jakt på bränsle och förnödenheter håller den lilla flickan på att dö och Bobbi hjälper henne och utsätter sig således för fara. Utan att berätta för de andra vad som skett fortsätter resan, men förutsättningarna har nu förändrats.
Isolering av sjuka enligt modell A1, silvertejp och plast
Bobbi utsätter sig för fara
Carriers erbjuder ingen förklaring till sjukdomen även om man vid ett tillfälle kan förstå att den kan ha kommit från sydligare nejder. Man talar inte om hopp för världen har i praktiken gått under. Den största paniken har försvunnit i takt med att det inte finns folk kvar som kan få panik och livet för dem som är kvar består i att hålla smittade på avstånd och bära på dunkar av desinfektionsmedel. Här finns inga zombier eller muterade varelser, inga kannibaler eller galna gäng. Världen är nästan öde och de som finns kvar är döda, döende eller dömda att inte kunna fortsätta mänskligheten. En mycket dyster framtid och i viss hänseende en film som inte erbjuder någon som helst optimism även om Danny hoppas på det där stora regnet som sköljer bort all smitta.
Bröderna drar inte alltid åt samma håll
Filmens spänning ligger i smittans oberäknelighet även om personerna exakt vet hur man ska undvika den. Det vet inte desperata människor med smittan eller folk som är i samma situation och gör vad som helst för att få mer medicin, bränsle eller mat. Döden ligger tung över filmen men man är sparsam med att visa upp lik och hemska ansikten på smittade individer. Man har ett mål, men man skyndar ditt långsamt och häri ligger kanske en liten del av att filmen inte orkar spänna sin fjäder hela vägen. Ibland går tempot ner så kraftigt att man tappar fokus. Å andra sidan är livet just en balansgång mellan händelser och återhämtning mellan händelserna. Regissörsbröderna Alex & David Pastor gör en betraktelse mer än ett äventyr i ett dött landskap. Det finns ingen humor i filmen till skillnad från t.ex. Zombieland där personaluppsättningen var ungefär den samma eller vansinnespanik som i Contagion som lägger stor vikt på sjukdomen. I Carriers är sjukdomen en viktig del, men ändå bara en följd av något som inte förklaras. Vad som sker med människorna som överlevt har man fokus på trots att man vet att deras framtid är allt annat än en dans på rosor. Våra huvudpersoner får finna sig i att göra mycket svåra val och man chockas som åskådare men uppmanas samtidigt att fundera på vad man själv skulle ta sig till i samma situation.
Ska man ha soppa får man finna sig i att befatta sig med döda
Blu-rayutgåvan ser bra ut utan att vara av helt exceptionell toppkvalité. Detta är en holländsk utgåva så de som klarar sig med engelska som andra språk kan välja denna. För alla andra finns en dvd-utgåva med svensk textning och jag kan tro att den utgåvan duger väl för att se denna lilla skräckfilm, för skräck är det ju blandat med dramatik. Och detta utan att egentligen skrämmas mer än att man har en närvaro av döden hela tiden i hasorna. Ljudet låter bra och surrounden är levande, men botten saknas, något som inte stör för filmen är i mångt och mycket dialogdriven. Inget extramaterial. Musiken är adekvat och sätter sitt märke i stämningen.
Mardrömmar förekommer
Idag är Chris Pine i megastjärna och hans stigande status kan vara orsaken till att filmen fick vänta på bättre tider. Nu är det bättre tider (inte i filmen) och bland alla apokalyptiska visioner som man hostat fram förefaller Carriers vara en av de bättre. Den når inte upp till The Road eller ens Book of Eli, men den har en stämning och ett hot som känns isande realistiskt och högst pessimistisk, men sevärd trots allt. Inget man ska dra fram på första dejten dock.
©Janne Ahlgren
Nyheter
Mors dag på söndag!
