Kampanjer
DVD
Filmguiden
Conan the Barbarian (Blu-ray 3D)
Fler recensioner
Äventyr från 2011 av Marcus Nispel med Jason Momoa och Ron Perlman.
"Barbarisk action med nakna bröst och splatter"
Jag har inte av vana läst Conan-serietidningar och lika litet är jag förtrogen med upphovsmannen Robert E. Howards fantasyskrifter som han hann pumpa ut innan sitt självmord i ynka 30-års ålder på 30-talet. För mig började Conan existera i och med att hormonkaggen Arnold Schwartzenegger iklädde sig svärd och djurhudsbitar och började stycka folk till höger och vänster, slåss med trollpack och brottas med vidunder. Detta var för 30 år sedan och för vissa av oss har Arnolds leverans hållit väl trots att hans uppföljare och allehanda barbariska sidospår inte nådde ända upp till penthouse.
Originalfilmen hade namn som John Milius i regissörsstolen och Oliver Stone som skribent. De Laurentiis producerade och den familjen är vana vid massiva produktioner. Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan man skulle uppväcka Conan nu då fantasy- och seriehjältar är på modet och då visar det sig att en svensk är djupt inblandad i rättigheterna till Conan! Ja, då får Fredrik Malmberg bli en av 7 producenter och det hela ska arta sig till ett actionäventyr enligt regissören Brett Ratner, men så blev det inte ty han hoppade av. Andra som under en sju år lång utveckling diskuterades var Syskonen Wachowski, Robert Rodrigues och självaste John Milius, men sedermera föll valet på Marcus Nispel som inte är helt ny till saker som nyfilmatiseringar.
Pengamässigt skulle man inte offra några fantasisummor även om 90 miljoner dollar är ett respektabelt penningbelopp. För dessa pengar idag får man en okänd skådis, några mer kända, en riktigt känd i en miniroll och gott om plats i Bulgarien för att filma det hela. Bulgarien är fint, res dit, njut! Men tyvärr måste man snart inse att amerikanska fantasy- och actionfilmer filmade i denna forna öststat ser alla likadana ut och det som skiljer dem åt är inte natur, CGI eller overall feeling utan enbart berättelsen. Och inte alltid ens den. Eftersom Arnold lämnade ett så stort arv i form av imponeringsfaktor var man tvungna att anlita tre skribenter för att koka ihop en story som varken kopierar eller slirar för långt ut i trakter som Conan-fansen inte känner igen. Slutligen presenterade man en berättelse som klargör Conans bakgrund, hans förluster, hans hämndbegär och hans väg till hämnden genom små vinklingar till hans kunskaper och profession under sina uppväxtår. 2 timmar har vi på oss, hit ska allt klämmas in!
Det största problemet är dock inte en berättelse, alldenstund författare med fantasi finns i kubik och parti. Frågan är vem som ska axla den ikoniska rollen som barbaren? Jason Momoa av alla skulpturer som finns! Men Marcus Nispel var eld och lågor och såhär dagen efter skådandet är Momoa helt i samma skådespelarklass som Arnold var för 30 år sedan. Träig, men fysiskt imponerande. Känslan börjar infinna sig. Även bovar och vackra kvinnor behövs och sällan har man skådat en mer karismatisk forngangster än James Earl Jones med Arnold hack i häl. Men även här har man hittat rätt. Stephen Lang som är senast erkänd som skitstövel i Avatar återkommer som en icke snäll och synnerligen maktlysten härskare av onda krafter. Med sig har han sin trollpacka till dotter i form av Rose McGowan och en hel hurv oattraktiva varelser från över- och underjorden. Som pappa Conan hittar vi Hellboy Ron Perlman och allt annat skulle ju ha varit konstigt.
Utåt sett har vi ramar som gott och väl kan hålla för en hel långfilm, men sedan öppnas munnar och det som inte är mumlande dialog av uppstyltad sort är: AAAAAARRRRGGGHHHH, YYYYEEEEAAAAHHHH, CIMMMMEEEERIA, SPAAAARTA. No, kanske inte Sparta, men gapandet är hundrafalt värre än i 300 så var beredda. Varje tillfälle som ges fylls med ett avgrundsvrål oavsett om det finns anledning eller inte. Helst med ett svärd pekande mot himlen. Stephen Lang uttalar sin dialog med djävulsk finess emedan alla andra tycks läsa innantill, hackande och utan någon som helst förankring i naturlighet. Inte ens Morgan Freeman, som får fungera som narrativ förklarare av obegripligheterna, tycks begripa vad han läser upp och innantill. Stackars Lang, han är kanske den enda som inte begriper att han medverkar i en katastrof. Eller så gör han det och ger allt för att hålla skutan flytande.
Jason Momoa är fysiskt sett helt i klass med Arnold som visserligen var större och mer uppblåst av steroider, men Momoa duger mer än angenämt i denna fysiska roll som inte kräver mycket annat än muskler. Man kunde helst ha gjort Conan stum, för då Momoa öppnar munnen är det som om en bulldog skulle rapa i en tunna och hans verbala insats locka mer till skratt än eftertanke. Skulle inte Conan vara en krigare och en filosof? Inte mycket filosofi i Momoas gåva till skådespelaryrket. Men Momoa är inte bomben i fallet Conan Barbaren. Inte alls. Rose McGowan som häxdottern bör äras med en Razzie eller vilken som helst utmärkelse som får henne (och alla inblandade ansvariga) att inse vad överspel och dålig sådan betyder. Hennes insats är den sämsta jag sett i någon kvinnlig roll de senaste 10 åren. Conans plötsliga kärleksintresse, munken Tamara spelas av Rachel Nichols som figurerat litet här och var i biroller och hon klarar sig med nöd och näppe undan saxen, sågen och pianosträngen trots att Conan nu och då kultiverat fnyser åt henne att hon är ett fnask. Hååhååjaajaaa.
Ja, berättelsen är enkel och att döda folk är liksom den röda tråden samtidigt som man inte vill att den onde väcker upp sin ännu mer onde fru. Fair enough. Nispel gör ingen barnfilm. Här skvätter blodet i kaskader från ruta ett, folk sprättas upp, slås i bitar och krossas på olika påhittiga barbarsätt. Alla actionscener innehåller svärdfighting och gott om rörelse, så i den meningen har Nispel inte sparat på krutet. Conan är en splatterfilm med några nakna bröst, litet softsex och ordet shit, så någon som är moralisk lättskrämd behöver knappast titta bort. Den som inte vill se näsor falla av ansikten och folk spetsas i och på olika vassa föremål bör nog se en annan film istället.
Inte nog med att blodet strittar åt alla håll och kanter, det gör det i 3D för de som är hårdhudade nog och som har tåliga ögon och utrustning till att se den mångdimensionellt. Personligen föredrog jag den helt ordinära 2D Blu-rayutgåvan före den efterkonstruerade 3D-upplevelsen. Conan är inte filmad i 3D så det man gör i postproduktionen är helt och hållet frågan om kunskap, smak och tycke. Jag blev inte imponerad även om jag kan hålla med om att vissa scener ser för överjäkligt bra ut med en extra dimension. Tur att jag kan byta format mitt i körningen utan väntetider, så i den meningen plockar jag det som jag tror funkar bäst. Bilden i 3D är bra, men inte lysande. Här vinner filmer som filmats i 3D lätt över konverterade utgåvor. Blu-raybilden är inte heller helt hundra. I själva verket körde jag på nytt en del av slutscenerna nu på morgonen för att säkerställa mig att jag sett rätt. Javisst, här finns en del oskärpa att hitta i 2D-bilden. Inte så att man ens vill börja tala om dvd-kvalité, men oroväckande i en BD-utgåva. Generellt sett är bilden dock såväl skarp som färggrann, så den torde duga för de allra flesta som drar den upp på duk. Extramaterial finns en del och det bästa är att man berättar historien bakom mannen bakom Conan. Det överlappar en del, men extramaterialet är intressant om också litet självgott. Musiken i filmen skiljer sig inte från musiken i andra barbarfilmer, men fyller sin plats den med.
Nu kan man lätt tro att jag absolut hatade Conan the Barbarian från början till slut. Given att filmen är ärkedum, så är den också en film som gör det som den har som ambition. Den skapar litet spänning, ger oss vackra och mindre vackra människor att se på och för de actionsugna finns knappt andrum alls. Effekterna är sådär lagom bra så man inte spyr men man förundras inte heller, och vill man få den där gemytliga julstämningen ur sig så finns det röda sekvenser för folk som gillar våldsfantasier av alla de slag. Filmen är faktiskt så fånig att den blir nästan bra. Detta är skräp, men det är skräp i en lyxförpackning och jag ser denna tusen gånger hellre än något alls med Sarah Jessica Parker, var jag nu fick henne i huvudet för? Gillar man genren så kastar man knappast pengarna i brunnen.
©Janne Ahlgren
cannonball: Trodde aldrig nånsin att jag skulle få säga att Arnold var bättre. Punkt. ;)
akikristian: Köpte nyligen denna på Blu-ray och undrar hur fasen man ska kunna köra filmen i 3D? Går ju inte att välja 3D någonstans i menyn. Någon som vet?
Nyheter
Mors dag på söndag!
