Kampanjer
DVD
Filmguiden
Dexter - Season 6 (4-disc) (Import)
Fler recensioner
TV-Serie med Michael C Hall och Jennifer Carpenter.
"Början till fade out eller början till Jesus H. Tap-Dancing Christ... I have seen the Light!"
Problemet - och fördelen - med TV-serier man älskar finner vi i de följande kursiverade avsnitten:
Dexter är en av de där TV-serierna man inte vill se om man har svårt för blod, svordomar och rätt avancerade sexscener. Jag har inga sådana svårigheter alls och då jag dessutom hatar all form av TV-reklam, så har jag nu skådat säsong 6 av Dexter inom loppet av trenne dagar, lämpligt för 12 fina avsnitt.
Promobilden säger en del om tematiken
Dexter är en av de där serierna som skapats för kabel-TV i USA och som bryter mot alla tänkbara regler om man jämför med tiden innan kabel-TV. Kanske kan man säga tiden innan Band of Brothers, Sopranos & Six Feet Under för 10-12 år sedan skrev om regelboken för TV-serier. Efter det har olika TV-bolag skapat sina egna rårivna serier och bland dessa märks då Dexter som egentligen kastar omkull allt man under 50 levnadsår framför dumburken vant sig vid. Här är hjälten seriemördare och vår klimax kommer då han äntligen får ett offer på sitt bord. Sjukt? Ja, men Dexter mördar ju bara de ondaste av de onda. Pust!
Två snubbar oskyldigt tittandes på solnedgången. Eller?
De tre första säsongerna var, enligt min ödmjuka åsikt, rena nöjen. Dexters liv blev knepigare i och med att han bytte ut sitt singelliv mot en familjeroll och blev även med eget barn. Han blev misstänkt av en kollega och expedierade denne samt tog kamp mot en och annan sytlig person som riskerade att skada honom, den ymnigt svärande systern eller någon annan i samhället. Hans demoner från barndomen följer honom som en hallucination av sin bortgångne far och Dexters liv som en del av en strikt kod börjar rasa ihop.
Batista får slåss med bovar och sin partner
Paus, hämta andan. Javisst, texten är mestadels tagen ur recensionen för säsong 4. Och 5. Och häri finner man seriens lindriga nackdel. Den är en upprepning utan nyskapande och således, hur vi än älskar karaktären, så är serien inte längre lika vass som den var säsongerna 1-3. Och 4. Och 5. Bara att inse, men nog är Dexter värd en omgång till, för trots att intrigerna kan vara repetitiva, så finns det en hel del spänning och humor som man kan fortsätta njuta av. Då jag började skåda säsong 6, så var det efter en olidlig väntan. Säsong 5 slutade med en cliffhanger som heter duga och jag gav vika för min princip att aldrig börja följa en serie på TV. Så jag såg Dexter 6, avsnitt 1 och 2 på TV innan jag i panik kastade mig över fjärrkontrollen då Dexter påannonserades, för detta är en serie som ska ses lämpligen 3 avsnitt per kväll i 3-4 kvällar. Tur att minnet sviker och avsnitten 1 och 2 kändes nästan purfärska på disc trots att man sett dem redan på TV.
Dexter fattar misstanke
Dexter säsong 6 fokuserar egentligen på två olika saker. Dels har vi två religiösa galningar, spelade av Colin Hanks & Edward James Olmos som utagerar Uppenbarelsebokens hemskaste scenarion till Miami Metro Homicides stora förtret och låter sig inte tillfångatas. Dexter exterminerar i förbifarten några busar här och var, men ansvaret som pappa och de misstag han gör får honom att tappa fokus en del. Debra har blivit chef för avdelningen och hon är inte bekväm i sin nya roll eftersom det betyder förändring i hennes personliga liv. Bakom alla lyft finns politik och bakom politiken finns det sedvanliga tjafset på stationen, snuskigheterna ur Masukas mun och ett bispår där Masukas elever ställer till det och inte alltid på bästa möjliga sätt. Så det mesta är det vi är vana vid, på gott och ont. Vi vet vad vi får och det är en tröst likväl som en nackdel. Inte många överraskningar här, inte.
Brother Sam ingjuter hopp och tvivel
Men det finns några skrällar och dessa är av den kalibern att t.o.m. jag tappade hakan en aning. Fru A hade gissat sig till vissa slutsatser redan ett par avsnitt innan mig, så aningen koncentrerade jag mig inte tillräckligt eller så har serien tappat sitt sting, men som sagt några instanser lämnade saliv på blusen och kvällspilsnern i famnen. Och banne mig, hur jag än skulle vilja sluta se på Dexter nu, så är det omöjligt! Helt omöjligt! Säsong 6 slutar med en cliffhanger som inte liknar något annat och de sista orden som nog uttömmande beskriver hela säsongen är Oh God! och lämnade alla kvarvarande hårstrån på skallen i givakt i minst en kvart, men då jag nu skriver detta så står håren på armarna likt Johnny Cash sjunger i en viss sång:
The hairs on your arm will stand up
At the terror in each sip and in each sup
Will you partake of that last offered cup?
Or disappear into the potter's ground
When the Man comes around
Oh God!
Säsong 5 började bli en aning generisk i sin genre och jag misstänker att tanken med säsong 6 har varit att föra Dexter tillbaka till rötterna, tillbaka till vågskålen där Dexter själv är Judge Dredd utan licens. Hans papparoll har stört mig en aning, det måste jag medge och det finns en aning för mycket sympati i Dexter för att han ska vara lika intressant som i 1-3. Bitvis känns säsong 6 slö och litet som ett avslut där serien nu packas ner i malpåse och just i god tid innan malen börjar käka på innehållet. Men de två sista episoderna visar något helt annat. Det är som adrenalinet kommer tillbaks och spolar bort bispåret och de religiösa och moraliska grubblerier som karaktären Brother Sam (Mos Def) skapat. Det är som att Dexter har gått från att vara en fysisk karaktär med kännbar farlighet till en som får finna sig att leka katt och råtta på en mer mental nivå och dessutom fundera på Gud, djävulen och saker som inte tidigare ingått i Dexters tankevärld. De religiösa dårarna är egentligen inte ett fysiskt hot mot Dexter som t.ex. detektiv James Doakes i säsongerna 1 & 2 var, eller den gemytliga Arthur Mitchell i säsong 4. Sexan innehåller mer grubblerier innan den tar fart på nytt och för oss tillbaks till ursinnet som gjorde serien något som skulle ha totalförbjudits i alla kända galaxer för 20 år sedan.
Toms son Colin Hanks börjar bli respektingivande på egen hand
Så, mot slutet återkommer urkraften, men är det nog för att gå vidare? Ja, för fan, absolut. Är det nog för att rädda Dexter 6 från att vara kanske den sämsta säsongen av alla hittills? Nja, kanske inte, men man lämnar en öppning för något enastående om man spelar sina kort rätt. Nu finns chansen att göra en sista kanonsäsong som får klockor att stanna eller så tynar Dexter bort som en serie som inte orkade hela vägen, men jag misstänker att säsong 7 kommer att bli de sista och jag önskar att jag skulle få vara en av medskribenterna, för jag skulle ha idéer som nog skulle få de mest härdade studiobossarna att svälja både en och annan gång och jag hoppas att seriens skribenter har samma idéer om fortsättningen, för att avsluta med en smäll är Dexter värd, inte en flagning av färg eller urvattning av idé. Säsong 6 är ett måste för fansen om också den sämsta hittills, men den som verkligen erbjuder en kanonstart på nästa säsong.
Han må ha varit gode Adama, men här är han inte snäll eller rättvis
©Janne Ahlgren
hobbebob: Håller med. Det ända som är tråkigt är att säsong 5 borde slutat som säsong 6, då all möjlighet till det fanns utan att avslöja för mycket. Nu blev sexan endast en upprepning fram till slutet som vi borde fått ett år tidigare.Men Dexter är Dexter och det skall bli spännande att se hur manusförfattarna väljer att gå vidare!
