Kampanjer
DVD
Filmguiden
Dinosaur (2-Disc Set) (Import)
Fler recensioner
Barn & familj från 2000 av Eric Leighton och Ralph Zondag.
Låt oss få en enkel sak ur världen genast: Bilden och ljudet i Dinosaur är magnifikt. Eftersom Disney, klokt nog, aldrig använt en endaste en liten filmruta i sitt arbete, har även förvandlingen till DVD-film varit en heldigital process. Alltså har vi en bild som är skarp som en finsk slaktarkniv och färgerna så fina och exakta så man tror sig beskåda ett konstverk av Michelangelo. Dinosaur är bildmässigt en skäligen perfekt film.
Ljudet är, även den, en stor upplevelse där man får en genuin känsla av rymd. Ljudet har en snygg separering mellan omgivning och dialog och erbjuder en ”trovärdig” helhet. Det som imponerade mig mest var att allt ljud var så extremt klart och felfritt. Kanske saknade jag den allra djupaste basen, men man har väl inställningar på apparaturen om det nu skulle behövas.
Importversionen, som jag nu beskådat, är begåvad med en bonusskiva som innehåller massor av godis, saker som intresserar de mest fanatiska filmälskare. Hur och varför blir väl besvarad. Importversionens sämsta sida ligger i att den inte passar sig alla barn eftersom dubbning till svenska saknas. För vuxna filmgalningar med språkfunktioner installerade på kraniets hårddisk torde detta inte utgöra några som helst problem. I det stora hela har vi här en finfin DVD-produktion av en Disney film.
Och filmen då? Jo, största delen av oss drar direkt paralleller till Spielberg och hans alls icke humana bestar. Och då blir det en fråga om preferenser. Vissa gillar Isla Nublars blodtörstiga varelser som mer än gärna terroriserar och inmundigar oskyldiga civila, emedan andra har vidsynthet nog att godkänna även mera fabelaktiga tolkningar av urtidsdjuren. Både Spielberg och Disney har gjort ett kanonarbete med att skapa rörelsemässigt trovärdiga kreatur, men där herr S satsar på ”realism” bifogar herr D:s firma en hel del artistiska frigjordheter i sann sagoanda till sin dyra film. Från utgrävningar och andra vetenskapliga påståenden har man dragit den slutsatsen att dinosaurier inte var begåvade med läppar eller nödvändiga stämband som gjorde modern ordsartikulering möjlig. Detta skiter Disney högaktande i och alla utom de onda rovdjuren snackar sig igenom filmen med läpparna fladdrandes och stämbanden på helspänn utan några större hinder. Rovdjuren, ja, de får finna sig att sakna nödvändiga talorgan, pussmunnar och andra positiva egenskaper och precis som i Spielbergs äventyrspark, så riktas deras intresse endast i att behålla sin plats i födoämneskedjan. Vilket skapar spänning!
Dinosaur är en uppvisning i en kombination av fotografisk miljö och extremt avancerat digitalt artisteri. Man har lyckats att kombinera saga med verklighet och skapat en intressant och spännande ram för en ganska typisk Disney-saga. För att inte säga; en väldigt typisk Disney-saga, för här finns alla D-element som man kan hoppas på. Vi har framför oss en grandios illusion, något som Disney alltid nu och då producerar, med detaljer såsom längtan efter ett utopistiskt perfekt, vackert och säkert liv. Vi har en ung ”huvudrollsinnehavare” utan mamma och pappa. Vi har ”foster…individer” som tar hand om honom och vi har en maktkamp inom en grupp. Det finns heroism och det finns skräckelement. Blanda allt detta med lite visdom, 10 budord och en skål sockersörja, så har vi en uppvisning i sann och obesudlad Disneyanda. Tyvärr känns det något föråldrat och vad det gäller storyn i sig, så kan man finna många bättre D-filmer.
Dock är innehållet inte helt poänglöst och det är Disney, som vet att vi korkade primater av Homo Sapiens-släktet gärna tar till oss det vi så väl känner igen. Men tänk på det! Många, nästa alla Disneyfilmer har i grund och botten samma innehåll. Man varierar endast omgivning och rollinnehavarna. Vi och våra barn vet vad vi får då Disney lanserar sina produkter, det skapar säkerhet och sällan några totala besvikelser.
I Dinosaurs fall verkar det dock som om tekniken har fått övertaget och att berättelsen blivit grymt ignorerad. Med 1300 specialeffektsekvenser, 3.2 miljoner produktionstimmar och 70000 rader av datakod har man skapat en imponerande film, men man har samtidigt glömt att manusförfattaren behöver mer än 38,4 minuter tid på sig för att göra innehållet lika magistralt.
Det finns många åsikter om dinosaurier. Var de besläktade med fåglar, varmblodiga eller kallblodiga, men en sak är säker: Disneys dinosaurier uppför sig som varmblodiga, hängivna individer i en film som saknar värme och som offrat innehållet för tekniken. Tyvärr. Se filmen som den specialeffektssaga den är och grubbla inte alltför mycket över bristen på realism, då har ni en nöjsam stund framför er.
© Janne Ahlgren
Nyheter
Mors dag på söndag!
