Kampanjer
DVD
Filmguiden
Disney Pixar Klassiker 12: Bilar 2 (Blu-ray + DVD)
Fler recensioner
Barn & familj från 2011 av John Lasseter och Brad Lewis med Owen Wilson och Michael Caine.
"Otroligt, tekniskt mästerverk - men inte mycket mer än så..."
John Lasseter är en modern hjälte inom animation och har ansvarat för minst 2/3 av de mest inkomstbringande, animerade långfilmerna sedan han lampan Luxo Jr fick de flesta av oss att smila gott 1986. Sedan dess har Lasseter regisserat bl.a. Toy Story 1 & 2, A Bug´s Life och Cars, alla suveräna filmer. Som producent och numera chef för Disney Animation har han sedan haft fingrarna i princip alla Pixar/Disneys animerade filmer och ingen av dem har hamlat i min mening under ribban för godkänt. Snarare tvärtom, bland dessa finns filmer som jag anser vara bland det bästa som någonsin tillverkats inom långfilm oavsett produktionsmetod. Och Lasseter själv har belönats med två Oscar.
Lightning McQueen
Lasseter säger sig ha fått idén till Cars 2 då han var i Europa för att göra reklam för första Cars. Undrar om Europa och dess enorma kulturskillnad fick Lasseters skruvar att glappa, för väl hemma fick han för sig att såväl skriva som regissera uppföljaren till Cars och i vanliga fall skulle jag jubla åt sådana idéer. Det som kommer ur Lasseter brukar alltså inte vara av något annat än toppkvalité. Ens förvåning känner knappt gränser då man får snällt konstatera att Lasseter har som skapare och visionär av Cars 2 helt enkelt slagit en välslipad yxa i gråsten då det gnistrar om det. Cars 2 är ett steg bakåt i berättarskap, men likväl ett mästerverk då det kommer till tekniska aspekter.
En högst udda pit crew
Berättelsens fokus har skiftat från Lightning McQueen (Owen Wilson) till första filmens sidekick Mater (Larry the Cable Guy) som i Cars 2 får huvudrollen emedan Lightning nog är med, men egentligen bara i en biroll. Mater följer med Lightning på en tre tävlingar lång utmaning i Japan och Europa sponsrad av den ekomedvetna Miles Axelrod (Eddie Izzard) som tagit fram ett helt nytt biobränsle som kan göra världen oberoende av olja. Lightning vill egentligen inte ha sin byfånehillybillykompis med sig, men ger sig då han trots allt är bästa kompisen. Väl i Japan dras Mater snabbt in i en spionhistoria där hans identitet misstas av den engelska superagenten Finn McMissile (Michael Caine) och hans fältassistent Holley Shiftwell (Emily Mortimer). Och medans Mater hamnar i bråk och knivigheter utan att inse det själv går det inte bra för Lightning på banan och till råge på allt håller Axelrods motståndare på att sabotera tävlingarna.
Michael Caine - förstås - som den engelska agenten
Mater och Lightning kommer på kollisionskurs och slutligen fattar Mater att hans närvaro inte är av största vikt, så han planerar hemresa, men snappas upp av McMissile och flyger till nästa tävlingsdestination för att försöka sätta stopp på sabotaget och hitta den onda bossen som man vet bara en sak om; han har världens sämsta motor som någonsin byggts. Mater vet detta, men så mycket annat vet han inte för han är helt enkelt för korkad för att förstå något. Snäll, men korkad. Det och kulturkrockarna skapar filmens bas och det är inget bra fundament att bygga på, för här finns mer detaljer än substans att titta på. Jag har sett filmen två gånger och hela tiden ser man nya småkuligheter som man stoppat in i bild eller ordvitsar om man lyssnar på filmens originalspråk vilket jag alltid gör.
Turister i Tokyo
Jag skrattade exakt två gånger. Jag räknade, så jag är ganska säker. Båda gångerna hade att göra med återanvända vitsar. Resten av tiden tittade jag uppmärksamt och såg troligen ut som sju svåra år, för fru A frågade mig mitt i allt om jag hade ont. Det hade jag inte, men filmen rullade framför mig och det enda jag orkade intressera mig för var hur tekniskt briljant filmen är. För det är den. För 200 miljoner amerikanska pengar får man en hel del gjort under processen på flera år som det tar att göra en animerad film. Här finns förmodligen inte en enda ruta film som inte är i alla tekniska avseenden helt perfekt. Belysning, skuggor, texturrendering - perfektion. När man rycks ur sin beundran ser man något som inte passar in då Disney denna gång utrustat Pixar med en dålig story och tafflig dialog. Naturligtvis finns här en sensmoral av Himalaystorlek i sann Disney-anda, men då berättelsen är nästan pinsam, så blir moralkakan desto svårare att svälja. Nähepp, här har man inte lyckats väl.
Värste konkurrenten hånar McQueen
Tekniskt sett är Cars 2 en fröjd för ögat och örat, annat kan man inte säga. Kort sagt talar vi om referensmaterial i alla avseenden. Nu är inte mitt system ett referenssystem som kan eller skall mäta sig med de system som andra människor har (eller som i high end-kretsar anses vara referensutrustning), utan ett system som jag byggt upp för mig och lagt den som ett referenssystem hemma. Jag har två system, ett mastigare med projektor och duk och ett mindre för TV. I fall som Cars 2 är det härligt att jämföra hur ljudet nästan river skallen från kroppen då racingbilarna vrålar förbi kameran och rakt igenom rummet med en avgrundsbas som får byxbuntarna att flaxa. 7.1 DTS HD MA är enormt imponerande. Lyssnar man sedan på samma scen med ungefär lika hög volym i TV-rummet, så inser man att hög kvalité känns även i detta billigare 5.1 paketsystem, men den där absoluta känslan av att befinna sig mitt i bilden och vrålande motorer är inte närvarande och botten saknas nästan helt. Om ljudet är i referensklass, så är bilden inget annat än samma sak. Bättre bild går det nog inte att få och vid sådana här tillfällen önskar jag att jag hade en riktig monsterprojektor bara för att jämföra hur mycket bättre bilden kan bli om man lägger massor av pengar på hög. Extramaterialet består av två kortfilmer varav den andra slutar med Maters konstaterande att kanske skulle man göra en film om Planes. Vilket Disney håller på med! Musiken kommer överraskande inte från Randy Newman och det märks. Inget av det musikaliska fastnar, ingen hit skapas och det mesta lät slätstruket.
Professor Zündapp
Nu har jag dissat filmen, eller hur? Så kan det gå då två vuxna utan hemmaboende barn sitter och glor på film som egentligen har barn som målgrupp även om man kastat in vuxenmaterial i filmen. Nej, jag tyckte inte om Cars 2. Jag skulle nästa våga säga att den är en av Disneys sämsta animerade filmer. Kanske t.o.m. den sämsta? Hur som helst kommer barnpubliken nog att gilla filmen för nog är det ju så att barnen är i första rummet då Disney gör animerat. Att sedan vuxenpubliken betalar för kalaset får dem att dela materialet mellan barn och vuxna så båda parterna kan njuta. I Cars 2 njuter ungarna mest, skulle jag gissa. Och bra så, är ungarna nöjda så är situationen win-win i slutändan.
Litet väl mycket agenthistoria och väl litet smart berättande. Men snyggt!
©Janne Ahlgren
tevensso: Bra recension. Jag har inte sett filmen, men jag har inte sett den av JUST DE anledningar du räknar upp!
