Kampanjer
DVD
Filmguiden
Fly guys (Blu-ray)
Fler recensioner
Action från 2010 av Kim Bass med Nick Carter och Greg Grunberg.
"Komplett sågning!"
Filmguidens funktion är att ge konsumentupplysning baserad på en eller fler recensenters åsikter om diverse filmunderhållning. Huruvida man är av den åsikten att åsikten som recensenten delger är av värde tillhör exklusivt den som eftersöker en åsikt i det specifika fallet. Emedan Eders Trogne inte alltid i klartext säger att Du måste se filmen eller att Du ska absolut inte se filmen brukar det framgå i texten åt vilket håll en eventuell rekommendation lutar. De som inte följer en rekommendation, förtäckt eller rakt på sak, kan ju ändå läsa recensionen i underhållningssyfte. I dagens fall, Fly Guys, ämnar jag dock säga saken mer än rakt ut:
Se denna! Se den absolut!
You work for me and I work for somebody else
Javisst, Fly Guys är så dålig att den inte bara äcklar, den fungerar även som praktexempel på hur en film inte ska göras, spelas, skrivas, regisseras, klippas, effektläggas eller produceras. Faktum är att man har använt pengar - riktiga pengar - för att skapa detta mirakel av fånigheter och det svider i hela mitt hjärta att man gjort så. Även om budget är av lågnivå, så skulle pengarna gott och väl ha räckt till 3-4 svenska filmer av och med såväl känt som okänt folk. Jag skulle personligen satsa (om jag var tvungen och hade dem) pengarna hellre på några obeprövade men drivna svenska filmskapare med tveksamt manus än ha lagt stålarna på denna produkt. Det måste ju vara så att producenterna, upphovsmannen + 8 till, har läst och godkänt upplägget. Någon har satsat stålar och en annan har agerat för att skaffa fram såväl aktörer som produkter. Allt detta är fullständigt obegripligt. Jag tror inte att jag har sett en taskigare film de senaste 12 månaderna hur jag än gräver i mitt minne. Det finns värre, men mycket få.
Yes Sir, I will be beat up, Sir!
Manus gör gällande att det finns tre killar + en datanörd som flyger in knark från Mexiko till Kalifornien och festar sedan upp pengarna. Lagen är dem hack i häl, skickar upp jetplan för att (göra vad?) stoppa dem, men grabbarna kör med sina små snabba plastflyg ifrån jetpiloterna utan problem. So far so good. Naturligtvis är mexikanerna onda som bara den och deras hefe Escondido (Christian Monzon) är särdeles elak och brutal. Han dödar dem som inte finner sig i hans koppel och detta får man uppleva bl.a. i filmen början där man hittar en av filmens i särklass bästa kvalitet, nämligen expedieringen av Tom Arnold som förvisso får namnet på omslaget men minimalt med tid i bild. Tack Jesus. En annan som tycks ha brist på fickpengar är Robert Patrick som får spela USA:s president och gör det på ett sätt som skvallrar om att mannen är antingen djupt deprimerad och färdig för hängrepet eller så har han drabbats av temporär sinnesförvirring som han försökt korrigera med att stryka sitt namn från sluttexterna. Men det hindrar inte marknadsförarna att delge Patrick som affischnamn. Nåja, knarkpolisen hamnar i knipa med knarkbaronen och slutligen måste flygpojkarna och en tjej ta hand om en statlig operation.
Undrar vad som kommer att hända nu?
De andra namnen i sammanhanget är av obetydlig betydelse i det stora branschsammanhanget, men bland dessa finns för det mesta folk som känner folk, minibirollsinnehavare från andra sammanhang och individer som spelar så härsket över att man skulle tro att de fått lektioner av en stupfull Jim Carrey i totalt mörker. Ingen av dem är dock rolig, inte ens f.d. Backstreet Boys-figuren Nick Carter som allvarligt gör sin roll till en karaktär som man misstänker är efterbliven. Vit man med ambition att vara svart, om man lyssnar till snacket, och därutöver enbart tandagnisslande irriterande. Nämnda Carter har fått dra sitt strå i stacken även på soundtracket som varierar mellan garage-rap-techno-hiphop-dunk och illaklingande Backstreet Boys balladkopior. Om Carter aldrig mer syns på film är det för tidigt. Man vill mörda! Men det blir inte bättre av att man placerar Andrew Keegan som filmens huvudperson Stryker. Förutom att han visar sin trimmade överkropp i samma bild som medskådisen Brandon Quinn verkar det som att han läser innantill sina repliker och agerar därefter. Och det gör alla andra också. I den meningen är Carter ändå kanske den bästa karaktären i filmen, för han verkar genuint vara störd i bollen. Innantilläsning tas till nya höjder av den kvinnliga agenten Rosanna (Natalia Cigliuti) som i attityd och utstrålning förmodligen ska föreställa Jordana Brewster från Fast and the Furious. Lite kopia, så att säga. I jämförelse är Brewster Oscarmaterial 365 dagar om året, inget snack om saken.
Yo, see my pistol and my bad attitude
I all politisk korrekthet slänger man in en svart skådis också för att jämna ut de hispaniska individerna och de vita flygarässen. Honom bankar man blodig och innan dess får han göra stora ögon och agera fånigt. För att inte tala om hans repliker ihop med polisansvarige Greg Grunberg som till skillnad från de flesta har faktiskt agerat i en eller två riktiga filmer. Här gör han sitt bästa för att göra en apa av sig och vi hemåskådare skrattade hysteriskt i en halv minut då Grunberg skulle genomföra ett förhör med en av flygarpojkarna. Visserligen kan vi skylla på regissören Kim Bass för mycket, men en skådis med minsta självrespekt skulle inte ställa upp på vad som helst. Det gör Grunberg. Och slutligen har vi datanörden Einstein (Graham Norris) som får framföra klyschornas klyscha i nörderi. Hyperintelligent (ha!), dataspelande koordinerare som ser ut som en spindel och har en emotionell nivå av en blödig sjögurka. Också en som man aldrig någonsin hoppas se igen i filmsammanhang.
Flygarässet Stryker
Kim Bass har skrivit, producerat och regisserat och det är ju berömvärt att man kan så många saker. Fast Bass kan inget av detta. Om man ser till hans samlade verk på IMDB så når medeltalet upp till ungefär 3,2/10 och det är alldeles enastående uselt. Fly Guys, som för övrigt heter Kill Speed på originalspråket (men sådant går ju inte att översätta eller behålla), innehåller några flygscener som är snygga att se, men de är snygga för att flygarstuntisarna och koordinatorn av flygscener Skip Holm har fixat saken. Resten är kamerasmekning av kroppar tunna som salta pinnar, sex som inte visar något alls eller actionscener som man inte kan ta på allvar oavsett hur berusad man är. Lägg därtill en personregi som får nackhåren att krulla sig, så har vi en film som man bara inte kan missa.
Jetpiloten hänger inte med men landar säkert mitt i... ja-a, allt ska man se!
Om någon hade önskat sig ett par poäng från utgåvans tekniska sida, så kan man önska allt man orkar. Filmat med en digital videokamera eller två visar utgåvan upp en bild som förvisso är ganska skarp, men som helt och hållet saknar allt i känsla för ljus och mörker, färger och känsla. Man bara kör på och från att man bländas av ofiltrerat ljus blir det plötsligt så mörkt att man förmodligen har lagt alla filter på som man bara kan hitta bland sina prylar och programvaror. Bilden är odefinierbar vilket kan bero på att filmen är lika odefinierbar. Man vet inte vem den är riktad till, men jag misstänker att om man nu har en målgrupp så skulle de vara folk som gillar och vill ha Fast & Furious-stuket men nöjer sig med enbart navkapslarna. Någon fjortis kan jag tänka mig, men jag respekterar nog även andra åsikter i saken. Musiken är som sagt horribel och extramaterial slipper vi, thank you.
Och så ett par bimbos på stranden
Jomenvisst, jag tycker att man bör se filmen, men kom inte sedan och säg att den var ju dålig, för det är den. Den är så dålig att man skäms. Absolut inget i filmen fick mig att bli intresserad om också vissa flygscener har potential. Pinsamt och vore detta ett examensarbete på en filmskola så skulle upphovsmännen få kvarsittning i tre eoner samt besök hos kuratorn tre gånger om dagen i många herrans år. För sakens skull ger jag inget betyg alls, för Fly Guys förtjänar inget.
Backstreet's back again!
©Janne Ahlgren
nifraxli: Få är de gånger som jag blir sugen på att se en film som får usla recensioner. Men efter en sådan här totalsågning blir jag rent ut sagt sugen på att se Fly Guys. Kanske en blivande klassiker i samma kategori som Plan 9 from outer space... Fast nu kanske jag var elak, mot den senare filmen.
biobygget: Då har man klantat sig igen.. Jag såg bara att det kom en flygfilm tänkte coolt den ser nog bra ut på stor bild och köpte den utan att läsa något som helst om den! fick hem den och läste om filmen här dagen efter jag fick hem den. Det känns väl sådär att ha köpt den ;o) Mvh Niclas på biobygget.se
