Kampanjer
DVD
Filmguiden
Ghost ship
Fler recensioner
Skräck från 2002 av Steve Beck med Julianna Margulies och Gabriel Byrne.
"Ack och O. Ännu en spökfilm av Beck & Co"
BESVIKEN!
Det finns ganska litet positivt att säga om dagens fantasi, GHOST SHIP. Hela filmen bygger på en variant av spökhuset och som regissören har uttryckt sin konstnärlighet måste han ha varit stupfull och medvetslös varje gång man filmade en scen. Och det enda goda som kommer ut ur denna film är bra specialeffekter. Det räcker inte om man ska göra en film som känns någon annanstans än i plånboken.
Nåja, Steve Beck, som i fallet GHOST SHIP tituleras regissör, har med hjälp av sina polare Robert Zemeckis och Joel Silver hoppat ut ur huset där Thir13en Ghosts huserade och in i detta erbarmliga försök till spännande film. Jag gråter stora tårar eftersom Zemeckis är en av mina favoriter, men endast som regissör. Joel Silver har matat oss med underhållande film, men detta är nog närapå hans mest misslyckade försök till levande bilder. Att Beck får agera regissör är ofattbart för det enda han åstadkommer är en tom storbudgetfilm, fullständigt likgiltig och tråkig på alla tänkbara sätt. De första minuterna i filmen skapar en grund som man kunde ösa ur i evighet, men Beck & co misslyckas med att skrämma, spänna och underhålla. Att denna film överhuvudtaget har en botten i ett manus är obegripligt, för en mera försiktig producent skulle inte ha vidrört detta koncept ens med en tång.
OK, man hittar en lyxkryssare som varit försvunnen i 40 år. Den vill man bärga, hurra, hurra. En brokig uppsättning råbarkade bogserbåtspersoner tar med sig den person som hittat skeppet och så bär det iväg. Ombord på lyxkryssaren händer sedan saker som ska få oss att utveckla ståpäls och dra fötterna upp i soffan. I Helvete heller.
Vad som händer är att regissören radar upp i enormt klyschig ordning olika sätt att ta livet av folk. Överraskningsvis dör de som vill bogsera skeppet en efter en, ooooh. Jag har svårt att visualisera framför mig den person som verkligen går på denna obegripliga bluff. Regissören kommer inte med något som helst originellt, men däremot lyckas har tråckla fram en söt historia kring ett spöke och en besättningsmedlem. Men smaken är som baken, den har tvenne sidor och ett skithål i mitten. Alla kan inte balansera på skinkorna, men deras åsikter måste respekteras. Dock tror jag att antal gillande åskådare är i minoritet.
Vi lämnar Beck och hans konstnärlighet, som för min del kunde kastas på tippen utan att ens värdera den. Skådespelarna med Gabriel Byrne i spetsen levererar insatser som varierar från zombie till kontorsstol. Inte medryckande, inte fascinerande och inte bra.
Däremot är det uthålliga som fan och att simma timmar i arktiskt vatten är inte speciellt utmanande. Va fan, vem som helst klarar några timmar i +4C°. Och de andra logiska dumheterna ska jag inte ens prata om, men om man nu skulle se att livslevande spöke med ruttenhet i hela ansiktet, skulle man då sitta lugnt ner och ta en sup med denna. Eller skulle man springa utav fananamma och kasta sig i närmaste hav oavsett temperatur? Jag bara undrar.
Här följer dagens positiva utlåtande: DVD:n är förbannat bra, rentav referenskvalité. Bonusmaterialet är sedvanlig \"hur gjorde man filmen\" och musiken slår ganska stora hål i kriteriemadrassen. Urk.
För alla som nu trots mina idoga varningar vill se filmen, kan jag informera att filmen är rejält klippt. Den första scenen där saker händer med en vajer har jag sett oklippt och den är mycket bättre. Rentav splattrig. I och för sig gör inte detta filmen bättre, men jag ville bara säga detta. Icke sevärd!
© Janne Ahlgren
