Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr ur fraktklass A!
15.00
Snabba leveranser - Beställningar innan 15.00 skickas samma dag!

Filmguiden

House at the End of the Street

Fler recensioner
29 JAN 2013
House at the End of the Street

Skräck från 2012 av Mark Tonderai med Jennifer Lawrence och Max Thieriot.

2.6 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
59 kr49 kr

"Dussinskräck för tonåringar rakt ur schablonen"

Jennifer Lawrence har skaffat sig ett namn som man tar på allvar. Dubbelt Oscarnominerad, sägs ha en lön på 10 miljoner dollar per storfilm och har almanackan välfylld med storbudgetfilmer och annat skoj som knappast gör henne mindre attraktiv hos publiken eller dem som anställer henne. Lawrence är skicklig för sin ålder och vad ska man säga annat än lycka till. Det behövs! Ty i den grymma värld du lever räcker det med ett eller några felsteg för att man ska falla från sin piedestal och en annan ung sensation klättrar upp och använder ditt ansikte som ansatsbräda.

I'm so talented... I also play the guitar...


Lawrence har en stor skara unga fans som inget hellre ser än att Jennifer lyckas övertyga i sin andra Hunger Games-film och att hon sedan börjar få roller som kan leda till legendstatus. Tyvärr - och det händer alla - har även hon valt fel, alternativt lyssnat på sin manager/agent och hoppat på att göra en lågbudgetskräckis som eventuellt kan få någon 13-åring att skrika högt då en bu-effekt körs, men där det mesta går ut på att man från nästan första början kan räkna ut ett och annat. Fodralets text lovar, citat: Deeply scary with an awsome twist, så var och en med två knäskålar och en halv hjärncell kan räkna ut att det som ser ut som en sak är en helt annan sak. Jag gillar inte att såga en film, faktiskt - jag friar hellre än fäller och försöker hitta något gott i allt jag ser. Även denna film har sina fördelar, men de riktas just till en publik som äääälskar Hunger Games, kan inte få nog av Lawrence och ser gärna att hon får visa framfötterna i olika sorters filmer. Denna skulle hon dock ha hoppat över, för detta är den typen av film som sätter folk på Razzielistan eller vippar plankan åt fel håll.

Grannpojken är naturligtvis inte typ Quasimodo


Så jag är inte tonåring och har sett det mesta denna rysargenre har att erbjuda; alltså är jag egentligen en som inte ens borde recensera filmen. Bör det inte vara en som gillar genren och som älskar speciellt Jennifer som ska recensera? Nej, för utan erfarenhet har man få referensramar och blir lätt förblindad av älsklingsskådisen eller att man inte konsumerar något annat än just denna och tangerande genrer. In med en sur gubbe och han imponeras inte så lätt. Intrigen går ut på att frånskilde mamma (Elisabeth Shue) flyttar från Chicago till småstaden där man 4 år tidigare har upplevt en hemsk familjetragedi då en ung flicka hamrade ihjäl sin familj och försvann in i skogen där man antar att hon drunknat. Grannfastigheten hyrs nu av Jennifers mamma och hoppsan, mordhuset står inte alls tomt. Nehej, där bor numera familjens son som inte var hemma då det hemska hände, men som fixar kåken i ordning för att sälja den vidare. Mammas varningar ekar för tomma öron och Elissa (Lawrence) stiftar bekantskap med den sympatiska, unga mannen som verkar harmlös nog.

Sheriffen har inget ont att säga om någon


Men riktigt så enkelt är det ju inte för kameran visar att Elissa blir spionerad på och grabben Ryan (Max Thierot) har en och annan hemlighet som han ruvar under sig. Och allt annat vore ju konstigt, för filmen avviker inte från schablonen egentligen en enda gång. Ju längre in i filmen vi kommer desto tydligare är helheten och lika solklart som filmen börjar, slutar den med den så omtalade twisten - som dock inte kommer som någon överraskning.
Vad är då det goda i denna film? Det goda som jag försöker hitta i varje film? Faktiskt svårt att säga, men dess förutsägbarhet kan vara en bra egenskap. Man vet vad man får och är man i yngre tonåren sugen på en spänningskväll med litet billiga skrik, så varsågod. Denna film är lika bra - eller dålig - som vilken som helst annan film i samma genre. För en gammal stofil som underskrivne är det trevligt att se Elisabeth Shue fortfarande fräsch och snygg och tycks inte ha alltför många åtdragningar i sin fysionomi, vilket uppenbarligen krävs av åldrande stjärnor - inte för att Shue egentligen varit en superstjärna någonsin, men nog stå stor att hon också har en Oscarnominering i bakfickan. Lawrence gör sin roll väl, men inte bättre än att den duger i sammanhanget. Hon har talang, men det är farligt att slösa bort den på filmer som denna. Alla andra medverkande är utfyllnad, och Ryan, tja, han är som han är och spelas som sig bör och det kan alla aspirerande unga Hollywoodpojkar göra.

Ack, och oj, synd och skam... en hel familj... borta


Den stora frågan är: Vad förväntar man sig? Om det är billiga skrik och tonårsspänning så sitter filmen helt okej i apparaturen. Om man söker det minsta djup eller utveckling i den, så hittar man ingen. Manuset har varit i omlopp länge och kanske var den en gång i tiden en bit berättelse som höll i längden, men se det gör den inte längre och hur än regissören Mark Tonderai (nybörjare) tiltar kameran och låter Lawrences fysikaliska utveckling passera strategiskt förbi linserna, så blir inte berättelsen bättre av det. När ska manusförfattare fatta att folk i USA, Sverige, Finland, Kina eller Färöarna inte är så nyfikna att de ensamma måste gå ner i främmande källare, bakom låsta dörrar och utmana ödet på de mest korkade sätt? När ska man fatta att ficklampor, i synnerhet polisens, 9999 ggr/10000 ggr verkligen fungerar utan problem. De flimrar inte och batterierna tar inte slut just då man är i superknipa. Att slå och daska ficklampan hjälper naturligtvis! Jag har ägt min beskärda del av ficklampor och ingen har slutat fungera bara sådär. Eller just då jag verkligen behövde den, för jag vara i stor fara.

Elisabeth Shue visar att hon inte missar sin gympaträning


Okej, man gör sitt bästa för att släpa filmens händelser fram genom att använda skådespelarna och deras talanger. Det är en bra tanke, men då klyschorna börjar staplas från moment 1, så har man spelat bort skicklighetskortet. Och i och med det har man bara kvar skräckkortet som man missar att använda så gott som totalt. Filmen är och förblir en kopia av andra filmer och i genren med märkliga grannar i hemska hus finns det många, många bättre filmer att välja ifrån. Man kan säga att House at the End of the Street är en modern europeisk småbil. Alla ser mer eller mindre likadana ut, all elektronik och instrumentering kommer från en och samma koncern, alla är säkra i trafiken och alla är bränslesnåla. Bra val... eller tråkiga. Det finns inte längre någon variation i dessa skräcksammanhang och då en sådan sedan kommer som skräms ordentligt så blir kontrasten så stor att man misstänker att filmen som lyckas är en snuffare eller tillverkad av besynnerligt surrealistiska psykopater med skrämsel som regitaktik. Jomen, det dyker då och då upp filmer som lyckas skrämma trots att de i grunden är minst lika korkade som denna. Skillnaden är att man tar vara på sina element, skådespelarna och materialet man förvaltar. Se Sinister. Har inte fått lysande recensioner, men är ljusår bättre än denna och verkligen skrämmande. De bästa skräckmakarna är inte enbart människor med idéer och teknisk kunskap - de är människor som kan manipulera åskådaren... de är de moderna magikerna som får din klocka att försvinna i tomma luften bara för att grävas fram ur en nyfångad gädda en minut senare. De är Penn & Teller som tar underhållningen på så stort allvar att de har råd med att avslöja vissa av sina hemligheter - bara för att addera tre nya för varje avslöjande. Det är mästarfasoner! Att ta en murken idé gör inte idén mindre murken oavsett hur mycket fernissa man häller på den. Dagens fernissa är Jennifer Lawrence, men det räcker inte till. Tonderai behärskar helt enkelt inte vare sig storyn eller Jennifers fördelar.

Ner i källaren och då blir man litet småsvettig... anser i alla afll regissören. Det skiner så fint.


Rent tekniskt är dvd:n av medelkvalité där bilden utgör det mest njutbara av hela upplevelsen. Dvd-bilden är bra, dynamiken helt okej och jag kunde inte se några större fel som jag känner att jag måste påpeka på. Ljudet ger en ganska platt bild av händelserna och där man använder bu-effekter så ryter det litet till, men f.ö. är det dialog i mitten, litet stödljud i fronten och fattigt med surround. Djupbas finns inte. Jag tror inte ens att mina subbkuber ens vaknade. Inget extramaterial. Musiken i filmen tangerar fånig och förutsägbar. Jennifer visar att hon kan sjunga, men sången är en del av handlingen så den är också fånig.

Mor känner oro, bankar på dörr.


Jag tror att jag ärligt kan säga, att jag aldrig någonsin mer kommer att se denna film. Det finns liksom ingen anledning. Jag hatade den inte - den är bara så fördummande onödig. Bortkastade pengar, bortkastad talang och visserligen har den kammat hem sina satsade kulor men utan Jennifer Lawrence skulle filmen inte ens noteras. För mig betyder detta dels att jag åter får konstatera att ungdomsfilm/skräckfilm idag är intetsägande, intethändande och slutligen vrider man till skeden som Uri Geller på sin tid och tror att någon verkligen, på fullt allvar, tar detta... på fullt allvar? Lika onödig som påvens ballar, som man säger i vissa mer hädande sammanhang!

Två veckor och tre liter såpa... för att komma i de tighta jeansen


©Janne Ahlgren

2013-02-02 09:36
ongest: Såg denna igår Janne, klockren 1/5. Varför varför? Ännu har inte Lawrence kunnat övertyga mig i någon film om att hon är en bra skådis heller.
Svar från Discshop:  Winters Bone var nog ganska övertygande. Hon har något..., men också en hel del att bevisa. Denna var dock bara noll puls. /Janne
2013-02-06 20:05
ongest: Vet inte hur man svarar på ett svar så kommenterar på nytt :) Nja Winters Bone var också en 1/5, riktigt seg. Hon har bara det där förvånade öppen-mun utseendet som Kristen Stewart ståtar med, precis samma min gör Lawrence förövrigt på omslaget till House :) Hunger Games var också samma skådespeleri av deppighet. Får se om hon kan övertyga mig i Silver Linings.
Svar från Discshop:  Alla har rätt till sina åsikter ;-)  /Janne
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
500 kr
600 kr
Fri frakt - Fraktklass A

Nyheter

Kundtjänst

08-505 655 50
Mån-fre 8.30-16
Lunchstängt 12-13

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 7739, 103 95 Stockholm

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Mobilsajt

Du vet väl att du även kan handla med mobilen på m.discshop.se

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.08 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.78 av 5 Läs mer

15.00

Snabba leveranser - Beställningar innan 15.00 skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr ur fraktklass A!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2014 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime