Kampanjer
DVD
Filmguiden
Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna (Blu-ray + DVD)
Fler recensioner
Barn & familj från 2009 av Carlos Saldanha med John Leguizamo och Queen Latifah.
"Vinnande koncept fungerar fortfarande... och blir bara bättre!"
Jag är ingen utpräglad julmänniska. Barnen är stora och även om vi träffas, så blir det inte något \"gammaldags\" firande runt granen med tonvis av klappar och dignande bord av delikatesser samt gloende på en Kalle Anka ,som inte direkt förnyar sig efter vart år som går. Nej, numera är det mer stilla betraktelse över hur handeln slår rekord, hur man kan köpa presenter till hela släkten för femhundralappen i Ullared och hur Sverigedemokraterna säkerligen snart föreslår att kristen jul blir tvång i islamska familjer. Eller nåt...! Vi överlever om vi får vår finska skinka och julsill.
Kampen om ekollonet leder till oväntade komplikationer
Det är bara en sak jag kräver varje jul och det är en familjefilm som avslutar året på ett ypperligt sätt. I år är det Ice Age: Dawn of the Dinosaurs som får skuffa Disney och Kalle Ankas jul åt sidan. Det må finnas andra bra filmer fortfarande på ingång, men Ice Age: Dawn of the Dinosaurs rår på alla dem med hästlängder.
Samma berättelse, samma karaktärer, samma roliga bifigurer och några nya, men i grund och botten en film som vi redan sett och som bara blir bättre. Ja, jag tycker att Ice Age: Dawn of the Dinosaurs är den bästa i serien. Eller kanske man skulle säga, att den är minst lika bra som de föregående i serien. Jo, det låter bättre. Och jag vill att det skall låta bättre, för denna film fick mig på så gott humör, att jag för en stund glömde allt annat omkring mig och skrattade så tårarna sprutade och kände en klump av rörelse i halsen då det var tid för detta.
Sids barn...
Sid sengångaren är en varelse som inte blivit smartare med åren. Diego, den sabeltandade jättekatten, börjar längta bort från istidsscenen och känner sig utanför familjen mammut, där man väntar tillökning. Manny är helt ifrån sig som blivande pappa och Ellie tar det lugnt emedan pungråttorna Eddie & Crash är lika galna som förut. Omkring dem lever allehanda däggdjur en lugnt och behagligt liv. Sid får för sig att han inte längre hör till flocken och Diego är borta. Sid söker sig bort från boplatsen och som den knäppskalle han är råkar han i trubbel med en gång. Han ramlar ner i en isgrotta och i nästa stund är han lycklig ägare till tre egna ägg som han snart döper och tar hand om som en riktig förälder. Efter en vådlig färd åter till flocken tvingar Manny honom att lämna äggen tillbaks och motvilligt går Sid med på detta, men innan han vet ordet om något annat, så kläcks äggen och tre dinosaurieungar ser honom som sin mamma. Sid kunde inte vara lyckligare.
...blir snart skräcködletrillingar
Men dinosaurier i en däggdjursomgivning går inte. Manny hinner knappt skälla på Sid innan mamma dinosaurie kommer och söker efter sina ägg/ungar. I nästa stund är ungarna och Sid upplockade och på väg till en värld som inte däggdjuren visste fanns. Under istäcket finns en tropik fylld av varelser och växter som ingalunda passar däggdjur av någon sort. Ändå lever där en enögd vessla vid namnet Buck (Simon Pegg), en helgalen pirattyp och blivande guide för Manny, Ellie, Eddie & Crash samt Diego, som återvänt för att rädda sin vän Sid. Sid må ha trott att han inte var omtyckt, men vännerna mobiliserar sig för att korsa såväl förrädiska djungler, lavafält som klippiga och instabila, torra flodbäddar.
Buck är djungels galnaste varelse
Sid, som den älskvärde vettvillingen han är, lyckas förhandla sig till att få vara extramamma till dinosaurieungarna och trots meningsskiljaktigheter i kostfrågor blir Sid snart uppskattad av såväl ungarna som mamman. Men en fara hotar denna familj bestående av T-rexar och Sid; Rudy, den största av köttätande dinosaurier letar alltid efter föda och är speciellt sur på Buck, som redan en gång besegrat denna förskräckliga varelse. Buck, som han ganska få marmorkulor i sin påse, berättar vitt och brett om kampen mot Rudy och är en optimist som tangerar total helkroppsfåne. Som om situationen inte var illa nog börjar Ellies värkar komma igång och mitt i allt separeras hon från flocken och hotas av ytterst elaka små jägare i Raptorstil. Buck och pungdjuren får leta vidare efter Sid och Manny med Diego får hålla jägarsaurierna borta. Sid har emellertid tagit avsked från sin skräcködlefamilj, mer eller mindre ofrivilligt, och hamnat i en dödlig situation där lava spelar en stor roll. Och Rudy, han är fortfarande kvar i gamet.
Kost och barnhållning diskuteras
Jag skall inte förstöra hela berättelsen med detaljer, men det är inte svårt att gissa hur allt detta slutar. Och visst finns Scrat i sin eviga jakt på ekollonet som en till och från, framrusande karaktär. Men nu har han fått konkurrens i den kvinnligare formen av sig själv, Scarette. Hon är dock lika ivrig på att lägga vantarna på ekollonet, så någon het romans blir det inte. Till att börja med, och hur det nu kommer sig så är det snart ekollonet som är den man tycker mest synd om. Fantastiska sidofigurer som inte gör annat än avbryter en handling som redan spelat ut sin akt och förbereder filmens nästa händelse. Litet som en bra reklampaus, om nu orden \"bra\" och \"reklam\" skallanvändas i samma mening. Kanske handlingsmässigt onödigt, men mer bedårande och galna animationsfigurer får man allt söka med hund och lykta om man skall hitta något som ens är i närheten. Helt suveränt. Som pingvinerna i Madagascar.
Manny får skydda Ellie då hon håller på att få en babymammut
Tja, Ice Age: Dawn of the Dinosaurs är kanske ingen klassiker vare sig nu eller i framtiden. Den innehåller repetition av redan skådade situationer och vitsar, den skojar med filmreferenser och musikinslag och den är inte främmande att dra humor ur prutt, pink och bajshumor. Och så är det ju detta med talande djur. Klarar man inte av sådant, så är filmen en plåga. Sedan har jag i och för sig svårt att se hur man inte kan gilla Ice Age: Dawn of the Dinosaurs, för den är en välbalanserad och skickligt genomförd produkt, som får såväl barn som vuxna att bli rejält underhållna. Och även om filmen är söt, så är den inte sockersöt. Den vågar vara litet fräck och den vågar trissa upp spänningen, i alla fall för de minsta i familjen. De absolut minsta skall inte ens se den, för dinosaurierna är skrämmande för små barn. Skulle jag tro. Nåja, bedöm själv.
Sötare än såhär blir det inte
Som väntat, så är det inte Manny och Ellie som bär filmen. Inte ens Diego eller Sid, utan den rollen faller på vesslan Buck, pungdjuren Eddie & Crash, Scrat & Scarette samt dinosaurieungarna. Man har skippat moralen om globala klimatfrågor och andra ekologiska pekpinnar den här gången och kör med full fart mot vitsar och action, av vilket det finns en bra mängd. Det absolut bästa i Ice Age: Dawn of the Dinosaurs är att den är riktigt välgjort rent tekniskt. Numera är det inte Disney allenast som håller i tekniska avancemang inom underhållningen, utan även andra visar sig på styva linan. Snyggt, förbaskat snyggt.
Rudy ger sig inte i första taget
För en hemmabioägare är Blu-rayutgåvan en skänk från himlen. Referenskvalité från en totalt felfri bild till DTS HD Master Audio 7.1. Färgerna sprutar u duken och skärpan gör nästan ont. Ljudet kommer från hela rummet och de med 7.1 system kommer definitivt inte bli besvikna. Som jämförelse körde jag även dvd-versionen som tappar en del i ljudets omfångsrikhet, men som även som dvd utgör ett bra exempel på referenskvalité. Även dvd-bilden är helt felfri, men om man har möjlighet att välja, så skall man ta Blu-rayn för den är makalös. Extramaterialet är barnorienterat, men även vuxna kan gotta sig åt jämförelserna med verkligheten och Ice Ages karaktärer presenterade av en helt sanslöst mysig bikertyp från La Brea Museet i Los Angeles. Mer av Scrat naturligtvis och annat smått och gott.
Familjeporträtt
Ice Age: Dawn of the Dinosaurs är inte originell längre som filmidé, men den håller från början till slut som utomordentligt rolig underhållning. Kvalitén är i topp och skratten duggar tätt, likaså spänningen och romansen. Helgjuten underhållning för hela familjen och definitivt den julfilm som man längtar efter trots att julen ingalunda är filmens tema. Mycket bra film. En riktig höjdare!
©Janne Ahlgren
