Kampanjer
DVD
Filmguiden
Johnny English Reborn (Blu-ray + Digital copy)
Fler recensioner
Komedi från 2011 av Oliver Parker med Rowan Atkinson och Dominic West.
"Inte direkt någon James Bond men nästan agent i alla fall."
Min fru hatar Rowan Atkinson i den grad att hon tågar ur rummet så snart som hans nuna dyker upp i rutan. Inte för att hon hatar engelsk komedi per se, snarare tvärtom. Hon älskar Fawlty Towers och garvar sig fördärvad då vi ser på QI, My Family eller Comedy Roadshow. Men Atkinson går alltså inte. Själv är jag helsåld på Atkinson och kan skratta åt Mr Bean år efter år. Att vi tycker olika är inte orsak nog till skilsmässa, men ibland blir det bråk om fjärrkontrollen då jag vill se en repris av Blackadder och hon inte. Hon vinner. Jag skaffar boxar och ser då jag vill.
Johnny Engish goes zen
Med detta sagt var det så att jag fick finna mig i att titta på Johnny English: Reborn helt själv och det gjorde jag trots viss tveksamhet. Denna uppföljare till en agentkomedi från 2003 kunde dock omöjligen vara sämre än föregångaren, ty den första var riktigt usel. Inte på grund av Mr. Atkinson utan ett manus som stank babianröv och var regisserad som om regissören i fråga hade drabbats av dubbel stroke och tappat dessutom allt vett i backen. Usel är bara förnamnet, men även den filmen fick sin lilla anhängarskara och bland dessa finns barn under 10 som gillar att en vuxen karl beter sig underligt.
James Bond fasoner
Johnny English: Reborn kan knappast skryta med manus i Oscarklassen, men den är bättre än den i ursprungsfilmen. Intrigen är enklast möjlig och handlar om hur en ur MI7 utkastad agent, English, får tillbaks jobbet för att hitta en sammansvärjning och förhindra mordet på Kinas ledare. Kunde vara en intrig från en Bond-film. Men Atkinson är ingen James Bond och det är inte meningen heller. Han har dock använt sina 5 år i exil till att förkovra sig i mental styrka och kroppslig kontroll. Men Johnny English skulle inte vara rolig om han inte var likväl klantig och helt enkelt korkad ibland. Och då han tabbar sig som värst vill man nästan gömma sig bakom kudden i skam, men i Johnny English: Reborn får han också visa att det finns litet balls i vår klantige agent. Balls visst, men i det stora hela är han exceptionellt inkompetent.
Inte så charmig som han tror
Till sin hjälp får han en ung agent som har vettet mer på plats men som dessvärre också är underordnad English. Gillian Anderson spelar hans chef och Dominic West hans bästa vän och en ärkeskurk, så man skulle tro att en del av filmens fascination faller på andra faktorer än Atkinson. Det gör det inte. Rowan Atkinson är ett komiskt geni och hans hela kropp och alla miner dominerar varenda scen han figurerar i. Man har adderat en del action i god agentanda och det är ju kul eftersom det mesta är väl utfört, men så är det att filmen står och faller med Atkinson och hans komik. Tyvärr lyckas regissören Oliver Parker nästan egenhändigt fördärva filmen i tempo och utförande, men tack och lov har Atkinson haft en hel del att säga om då det gäller komik och veteranproducenten Tim Bevan vet hur man syr ihop en snygg film även om regissören inte riktigt kan sin sak.
Hemliga koder
Johnny English: Reborn är en harmlös film som man definitivt inte ska ta på allvar. Den lånar hämningslös från agentfilmer, i synnerhet James Bond och sätter product placement i fokus utan att det blir annat än roligt. Rolls Royce har levererat åkdon och vilket åkdon då! Toshiba står för en del och Apple en annan. Inte störande alls. English själv är en blandning av Inspector Clouseau och Maxwell Smart och Atkinsons helt enastående fysiska komik gör honom galet skojig. Inte för att jag skrattade högt egentligen en enda gång, men det var svårt att torka flinet ur nyllet så länge filmen pågick. Men som sagt, tål man inte Atkinsons stil, så lär filmen bli tortyr för sinnet.
Gravallvarigt möte
Blu-rayutgåvan är ungefär så bra som den kan bli med utomordentlig skärpa och rejäl dynamikomfång. Färgerna sitter som naglade och egentligen skulle jag nog sluta recensera ljud och bild på Blu-ray med undantag av de få filmer som inte ser bra ut eller låter klart illa. I High Definitionsammanhang är de ganska få. Extramaterialet är sedvanligt, kort och med en gag-reel som inte är kul alls. Jag skulle lika väl ha klarat mig utan bonusmaterial. Musiken i filmen slår ingen med häpnad, men den gör sitt alldeles skapligt.
Resultatet av action
Ja, Johnny English: Reborn är inget för den allvarlige cineasten som kräver en viss mängd kvalité, politiskt korrekt samhällskritik eller smart satir. Satir är filmen, men inte på hög nivå. Det mesta går enligt regelbokens alla kapitel, inget överraskar och egentligen - för att vara helt ärlig - är den ganska onödig. Icke desto mindre gillade jag det hela och även om jag inte ger rungande rekommendationer, så kan den nog sitta väl hos folk som annars också njuter av Atkinsons maner och klantigheter. Kan t.o.m. vara värd en omgång till om det riktigt kniper.
©Janne Ahlgren
