Kampanjer
DVD
Filmguiden
Killer Elite (Blu-ray + DVD)
Fler recensioner
Action från 2011 av Gary McKendry med Jason Statham och Robert De Niro.
"Fullt ös i två timmar, men inte mycket mer än så."
Killer Elite än minsann en film som har kapacitet att dela upp sina åskådare i två läger. Det finns de som tycker att filmen är ett par timmar hjärndöd och habil action emedan andra blir förolämpade av filmen och dess innehåll till den milda graden att de högljutt deklarerar sitt hat. Detta var fallet i Ahlgrens filmkammare som ockuperades av underskrivne och hans 20-åriga son samt fru som dock fann iPhonens Facebookapp mer intressant.
Statham
Jag kan villigt erkänna att jag efter snart 30 år av filmskrivande inte har blivit mer kritisk och trångsynt utan snarare mer lättroad och tolerant. Allt slinker ju inte igenom nätet och vissa personer har under åren menat att jag i själva verket hatar film och sågar allt jag kan. Det stämmer ju inte, men klart att det finns exempel som får mig att rygga tillbaks vid själva minnet av tidigare sågad film. Närvarande son som nyligen lämnat bakom sig 12 månader av specialistutbildning i det militära är inte speciellt imponerad av allehanda undermänniskor som SAS, SEAL, Rangers och andra mytomspunna elitförband kläcker fram efter stenhård träning. Klart att det finns folk som är bättre än andra, men i filmvärlden tar man steget vidare och gör dessa till mer eller mindre oförstörbara krockdockor som man kan hacka i bitar, tappa från tak och skjuta i parti och minut bara för att de ska skaka av sig dammet och rusa vidare i filmen. Sonen är inte glad i detta och speciellt avskyr han Jason Statham. Orsak okänd.
de Niro
Jag däremot gillar Statham och har alltid gjort det. Han lär inte bära hem guldgubbar i närmaste framtiden och hans insatser i filmer som han medverkar i brukar vara utskurna ur samma träd som hans ansikte. Med slö yxa. Ändå har han charm och karisma, skäggväxt som får urskogen i Amazonas att skämmas och muskler som gemene 45-åring skulle mörda för. Han gömmer inte sin glesa hårväxt under peruker och tupéer och han gör inte sak av att ens försöka matcha sina medskådespelare som oftast är mer begåvade i själva konstformen än han själv är. Hans attribut räcker väl till då man ska spela tuffing och spöa rövhåren av de onda i sammanhanget. I Killer Elite teamas han ihop med Robert de Niro som närmar sig 70 år och kan fortfarande framkalla trovärdighet vad han än gör. De Niro gör numera saker som inte kräver år av förberedelser, kroppsförändringar och insatser som tar honom alltför långt och länge ifrån sitt älskade Tribeka. Men inte ens de Niro har ett ymnighetshorn i finanser så små okomplicerade roller är säkerligen välkomna, vilket han tar vara på och spelar legosoldaten Hunter i denna actionthriller.
Purcell
Den tredje spelaren i filmen är Clive Owen som jag också är förtjust i. I den meningen är Killer Elite en vansinnigt lyckad film - tre skådisar som man gillar i samma film. Owen är en mogen skådespelare som klarar av att göra allt från komedi till vettlös action. Dessutom är han en kunnig dramaskådis och där han lyser, lyser han mycket klart bättre än alla andra inblandade. Owen föreställer f.d. SAS-mannen Spike som undersöker varför andra före detta SAS-medlemmar börjar falla av pinnen i oroväckande takt. Det visar sig att Danny (Statham) lagt ner sin karriär efter ett lönnmord som slutat i skotthål och mental trauma. Hans partner och mentor Hunter fortsätter sin brokiga karriär, men trampar på fel tår och blir kidnappad av en shejk i Oman som vill hämnas sina tre döda söner och lyfta sin kvarvarande arvinge till en respektabel social ställning. Detta är möjligt bara om mördarna erkänner och tas av daga. För att få Hunter fri måste Danny ta sig an SAS-gänget. Till sin hjälp har han några råbarkade dårar Davies & Meier (Dominic Purcell & Aden Young) och snart är det hela i full gång.
Owen
Årtiondet är 1980-tal och händelserna kretsar kring Oman och Jemenitiska kommunisters försök att stjälpa Sultanen av Oman. Sir Ranulph Fiennes (småkusin till ett gäng Fiennes-skådisar) är dekorerad officer och äventyrare och påstår i sin bok om händelsen (The Feather Men) att det som vi ser i filmen skulle kunna vara en hel del sanning. Sådana uttalanden och påståenden ska man alltid ta med en nypa salt och peppar, för fantasin är ibland avsevärt märkligare än sanningen även om den steken också kan vändas. Visserligen har Fiennes varit med om en hel del från krig till bistra polarexpeditioner, men romaner är romaner, sanning är inte alltid närvarnade. Men för all del, tro på det om ni vill. De flesta tror inte, men då Statham och Owen slåss så lagningarna i tänderna ryker är det svårt att inte flina litet. I synnerhet då en av dem är just då är fastbunden i en stol. Actionsekvenserna radas upp i en aldrig sinande takt och här har vi såväl bilaction som vanligare hoppa-över-tak och landa 30 meter senare bara för att kuta vidare. Typ.
Splätt!
Statham är en actionstjärna, Owen mumsigt obehaglig och de Niro har en viss glimt i ögat, för detta kan nog vara ett drömjobb för en pensionär. Filmen är ojämn som bara den, men mestadels orkar man inte bry sig för i grund och botten är det hela väl genomfört och rör sig i snabb takt. Att man som åskådare blir förolämpad av The Fucking Obvious och alla berättelsehål som man lätt kan falla i och glömma lika snabbt. Onödiga personer radas fram och då man är i Paris måste man påpeka detta genom att ha en Padda i bild samt en gammal Renault bara så att ingen missar location, location, location. Och man far runt bollen i rask takt. Den internationella skådespelartruppen är närapå 100% europeisk och australiensisk. Bara de Niro kan kalla sig amerikan fastän han har rätt italiensk bakgrund. Således har filmen ganska europeiskt utseende och även om den idiotförklarar sin publik, så gör den det litet mer sofistikerat än en amerikansk motsvarighet skulle ha gjort, misstänker jag. Regissören Gary McKendry visar här framfötterna i sin första långfilm, men mannen har varit Oscarnominerad för kortfilm 2004, så helt okunnig är han inte. Å andra sidan imponerar han inte heller. Vi talar om proffsigt jobb men inget som slår med häpnad. Filmen gör dock det den skall, nämligen underhåller. Mig i alla fall.
Mysgubbe
Blu-ray utgåvan behöver inte skämmas för sig, men bättre har man sett. Medvetet har man efterapat en 80-tals urvattnad look men färgerna är bra, naturliga och skärpan sitter gott sedd på duk. Vi går från mycket ljust till mörka scener och dynamiken ger inte upphov till frågetecken. Bilden är inte helt hundra, men mycket bra trots allt. Ljudet saknar allt som heter finkänsla. Man öser på så hela systemet vibrerar oavsett vad som händer i bild. Hemmabioägare med ljudstarka system och liknande preferenser kommer inte att bli besvikna. Några priser för fin ljudsättning får filmen inte. Extramaterial finns inte.
Tuff gubbe
Killer Elite är förutsägbar och har ett tempo som attraherar enbart en del av publiken. De som söker finess och mening med det hela kan söka vidare för Killer Elite existerar för att få visa upp slagsmål, skottlossning och biljakter. Alla som söker svar, djupare mening eller någon slags kritiskt filmskapande går lottlösa ur leken. Kul för stunden och en pärla för Stathams beundrare.
I riskzonen
©Janne Ahlgren
