Kampanjer
DVD
Filmguiden
Men in Black 3 (Blu-ray 3D)
Fler recensioner
Komedi från 2012 av Barry Sonnenfeld med Will Smith och Alice Eve.
"Bra mycket bättre än föregångaren!"
Att en serie filmer - en franchise - tappar fart och intressefaktor allteftersom man skrider vidare i leken är inget nytt. Det finns exempel på desperata uppföljare som helt enkelt ruinerar såväl personalen som seriens dittills uppskapade hajp eller beundran. Men in Black var en bra idé och en förbannat rolig film då den kom 1997 och uppföljaren bara snäppet sämre 2002 och det visade riktningen. Men även om det talades om omedelbar fortsättning hände inget.
Ritta och glöm
Ja, vad hände sedan? Will Smith blev större än vad de flesta klarar av att bli och Tommy Lee Jones fortsatte att imponera vad han än gjorde och kammade hem en Oscarnominering på vägen. What about Barry Sonnenfeld som regisserade det hela? Man hör inte mycket av och från honom, men räknar man finanser så står han i en egen kategori med andra storfräsare, för han har trots dålig yrkeskritik klämt ut filmer som folk vill se. MiB-serien naturligtvis, men också roliga Addams Family 1 & 2, Get Shorty, Wild Wild West (som hatades universellt, men som jag gillade) och så dessutom som producent till Lemony Snickets..., Ladykillers & Enchanted. Så mannen ligger inte på latsidan även om han inte jobbar ihjäl sig. Han hade också bråkat med Sony, så att han skulle återvända som regissör till Men in Black 3 var ingen självklarhet, men nu blev det så i alla fall. Men det kunde ha gått andra vägen också. Man hade inget färdigt manus, Will Smith funderade på andra projekt och det som fick säcken att knytas till allas fördel var Steven Spielberg som producerade och slog förmodligen näven i bordet. Nu eller never again! Så det blev film och intrigen är i all sitt komplexa upplägg svinenkel.
Gamle Tommy Lee slår fortfarande hårt
Agent J ska resa tillbaka i tiden för att rädda en ung agent K som försvinner ur allas medvetande då Boris the Animal rymmer, får tag på en tidsmaskin och hoppar tillbaks i tiden till 1969 för att döda agent K. Enligt det tidigare nutidsscenariot skadade agent K Boris och låste in honom i fängelse i all evighet, men enligt den reviderade versionen ska agent K själv alltså dö. Det tar dock en tid för Men in Black-organisationen att fatta att agen J inte är helgalen eller annars bara på tokigt humör, för dem är nämligen agen K död sedan 40 år tillbaka i tiden. J får hämta hjälp utanför MiB och finner snart att hans färd mot det förgångna hänger på en typ som man kan lita på... eller inte. Hur som helst hamnar agent J till tiden som är dagen före agent K:s framtida död. Och där 1969 står en lång, svart man i oklanderlig kostym på gatorna i New York och vad gör en svart man i New York? Han stjäl en bil och konfronteras av poliser. Litet kul. Väl framme vid platsen där historien kan ändras och där Boris kan elimineras av J själv får han ett underligt vapen instucket i tinningen och unge K (Josh Brolin) avkräver svar.
I en alternativ framtid är agent K bara en byst
Josh Brolin som agent K den yngre
Agent J:s förklaringar går inte helt hem trots att han tycks ha en ovanligt god kännedom om MiB och eftersom han bär på otillåtna vapen och inte är att lita på ska han neuraliseras. Men Agent K ger honom ännu en chans och denna gång ska det vara sanningen. J säger sitt och i vanliga fall skulle man hamna bakom lås och bom och i dårhuset, men i MiB är underliga saker vardag. Boris har dock ett försprång och agenterna får finna sig i att metodiskt kräva och härja för att fatta vad som kommer att ske, varför och var dessutom. Inget är egentligen nytt i filmens framfart förutom att man befinner sig på 60-talet, människan är just på väg till månen för första gången och agent K är yngre och bär på en hemlighet som gjort honom till den omuntre man han blev senare i livet. Ingen festprisse direkt.
Utredning pågår
Genast då man leker med tidsresor och fjärrskådning öppnas en möjlighet för allvetande besserwissrar att slå hål på intrigen, för än är det ena omöjligt och än är det något annat. Jag kan ännu förstå sådana resonemang i sammanhang där tidsresandet är en essentiell del av intrigen och inte bara ett sätt att flytta skådeplatsen från ett ställe till ett annat. Klart att man med Hollywoods teknik och stora pengar gör en sak av tidsresan, men man ska inte haka upp sig i hålen som MiB III skapar. Det finns tillräckligt med detaljer att hålla reda på ändå. MiB III är mer komplicerad än I & II, men man behöver inte vara fysiker med doktorshatt för att förstå innehållet. Tid har passerat och Will Smiths agent J är fortfarande en pratkvarn, men en äldre sådan och redan en veteran, så man har slipat av honom det mest tjattriga och lämnat plats för enstaka one-liners som Smith han hosta ur sig, men hans karaktär är seriösare. Hans uppgift är också seriösare för även om jorden alltid är i fara så kämpar han nu också på personligt plan. De som gillar Smith kommer knappast att se filmen som en besvikelse, för hans verbala går inte till spillo på något sätt. Smith är fortfarande en förbannat rolig snubbe då han vill och får rätt sorts regi.
Inte ens på 60-talet kör man omkring i busted piece of shit vehicles
Josh Brolin är roligare! Inte nog med att han gör en makalös yngre kopia av Tommy Lee Jones med rösten och hela köret, hans minimala minspel och hans attityd gör filmen till något som lyfter den över den andra delens lätt hysteriska framtoning. För att driva ner det eskalerande galenskapandet har man kastat in i leken utomjordingen Griffin (Michael Stuhlbarg) som en sorts sordin för alltför mycket härjande och en lysande bit av godhet i det hela. Mer filosofiska kan ju fundera på hans roll ännu djupare, men jag tar honom som en extra bifigur som kompletterar en hel del som annars inte blir sagt med ord och visor. Klart att här finns härliga utomjordingar att betrakta och de flesta kommer från Rick Bakers studio, men med undantag av Boris finns egentligen inga som man direkt lägger på minnet och det behövs liksom inte. Det räcker med honom, men det finns naturligtvis såväl strider som lugnare samtal med folk som inte är som alla andra. Hur som helt äger Josh Brolin hela filmen ensam trots att han är med ungefär halva tiden.
En mörk dag i en alternativ framtid
Regissören Barry Sonnenfeld tar Etan Cohens manus, som inte är helt exemplariskt, och bollar med Spielberg för att sedan skapa en film där stjärnorna inte är osynliga, där stora skinande vapen fortfarande gör stor skada och där snacket går emedan livet står i fara. Inte mycket ändras i helheten, men överraskningen kommer i att MiB III förefaller vara smartare än tvåan - och närapå ettan också. Jag har plötsligt kommit till en korsning där jag inte vet riktigt vilken som hör vart i min tabell. III är inte fånig som första, den är roligare än den andra och ser bättre ut än båda föregångarna tillsammans. Inte nog med det; den är också mer underhållande. Jag går dock inte så långt att jag deklarerar MiB III som den bästa i serien, men den är på delad plats med ettan och bitvis faktiskt bättre. Nyheterna är avklarade, nu är det den lilla substansen som gör skillnaden och den kommer i form av Brolin, bättre tekniska genomföranden av olika händelser samt att den underhåller ganska kungligt.
Snacka kan man ju i alla fall försöka
Jag fick finna mig att se filmen två gånger med bara några timmar emellan visningarna. Detta berodde på begränsat antal 3D-glasögon hemma och för mycket folk i salongen, så det fick bli 2D. Skulle jag inte träffa mina barn så sällan och skulle jag inte vara så svag för deras önskemål, så skulle jag ha bett dem fara åt skogen och se på filmen någon annanstans, men man är som man är. 2D-bilden är fantastisk, helt felfri och superdynamisk. Referensmaterial. Allt sitter som handsken. That´s it! Det enda som stör mig i 2D-bilden är effekterna som är tillverkade för 3D - de ser ju inte egentligen ut som de skall, men jag överlever. Överraskande nog är filmen efterkonverterad till 3D, för det är billigare och enklare att fotografera i 2D och sedan konvertera. Kan bli skit också, men dessa gubbar vet vad det gör, har haft 3D i åtanke redan vid inspelningen och har pengarna att skapa bra konverteringar. Nästa visning såg jag sedan ensam i 3D och även den upplevelsen var värd pengarna. Jag råkar vara fan av 3D och därmed litet petig, men här kan man inte säga annat än att det fungerar prickfritt och den enda skillnaden egentligen är att bilden bli aningen mindre dynamisk. Den blir inte speciellt mörkare för 3D kompenserar med att höja gammavärdet, så helheten blir ljusare. Djupet är riktigt bra och det är få skuggeffekter, inga som egentligen stör upplevelsen. Jag föredrog 3D-versionen men har förståelse för varför vissa inte gillar. Märkligast är att 3D-versionen kan köras som 2D, men ändå lägger man till en extra 2D-disc. Musiken av Danny Elfman känns igen fast den är litet tweakad och extramaterial finns i högst rikliga mängder för dem som är intresserade av Making of, gag-reel, musikvideo och för Blu-ray exklusiva specialare som inte finns på dvd liksom ytterligare ett par specialare för 3D-discen.
Dagens bov: Boris the Animal
Man kan hävda att man ska sluta då man är på topp, men i och med MiB II var man inte på topp. Man skulle lätt kunna toppa den och det gjorde man alltså nu. Tur att man inte kastade sig genast på att göra fortsättning utan funderade ut i åratal om det ska löna sig och hur det i så fall ska utspela sig. Tekniken av idag ger vissa föredelar och att skådespelarna återkommer äldre och skrynkligare samt att man kan kombinera detta med smart historia - vilket det i slutändan är - gör att MiB III är en fullgod och för mig en rätt härlig stund oseriös komedi där det visuella är i topp och Josh Brolin stjäl showen genom att härma Tommy Lee Jones intill minsta detalj. Fjompig, eskapistisk nonsens? Ja, och det med guldkant. Jag gillade skarpt!
Agent O är MiB:s nya chef
©Janne Ahlgren
kennethlord: Hade de gjort en vanligt MiB-film med samma gamla skådespelare så hade det nog blivit trist. Att de kastar in Brolin (Josh, inte dammsugarförsäljaren) förändrar allt. Nya nyanser av en gammal karaktär. Gillade även de andra nya karaktärerna. Griffin blev en liten favorit och så kan jag inget annat än älska Emma Thompson. De gamla de här kändisarna är utomjordingarna-skämtet fanns kvar och det knyter ju ihop filmerna en aning. Inte konstigt att en viss Lady Gaga var med. För mig var hur som helst trean bättre än tvåan, men lite sämre än ettan.
Nyheter
Mors dag på söndag!
