Kampanjer
DVD
Filmguiden
Safe House (Blu-ray + Digital copy)
Fler recensioner
Action från 2012 av Daniel Espinosa med Ryan Reynolds och Denzel Washington.
"Washington briljerar, Espinosa visar framfötter!"
Ja, det var ju det där med Snabba Cash och Daniel Espinosa som gick så väl hem hos vissa filmkritiker och jag undrade då det begav sig vad som får vissa att skriva ypperligt positivt då vissa inte ens sett filmen innan den fick goda omdömen. Nåja, jag ska inte beskylla och peka finger, men man vet ett och annat. Bland annat vet jag att jag inte själv var sådär våldsamt imponerad men erkänner att Espinosa nog kunde bygga upp en viss mängd volt och spänning i det hela. Föga skulle jag ana att han plockas upp av Hollywood och kastas dessutom rakt in i tunga gänget efter att bratsen härjade i Stockholm och uppförde sig illa.
Ett skitjobb...
Men så blev det och bland alla kompetenta regissörer har Denzel Washington valt ut Espinosa av någon anledning. Vilken anledning detta kan vara kan man ju fundera på, men det där med extrem talang och visionärskap kan man bara glömma. Washington som agerar såväl huvudroll som producent har valt en som gör som Washington vill, men en som har så pass mycket bakom pannbenet att han inte är helt enkelt en nickedocka, för Espinosa förstår sig nog på tekniken bakom kameran. Det visar han med att skapa mycket häftiga biljakter, eldstrider och slagsmål som är rätt brutala därtill. Han har öga för hur man skapar en stil som är rå och oförlåtande samtidigt som den är levande och rörlig även i statiska scener. En hel del är fixat i post production med filter, brus och bildens hårdhet, men Espinosa tycks vara medveten om hur man regisserar en scen där en viss mängd action ska ta sin givna plats. Detta dessutom utan den där Hollywoodska finkänsligheten.
...blir intressant då husgästen kommer...
Där Espinosa inte fyller stora skor är i att skapa en film som skulle skilja sig från en miljon andra spioner som bytt sida/velat hoppa av/säljer info/bryr sig inte mer-filmer utan kör på ett ganska förutsägbart race där berättelsen i sig är så vanlig att man med knäskålarna kan räkna ut hur det börjar, går i mitten och slutar. Vad Espinosa & Co inte gör är att avslöja huruvida Denzel är ond eller god och det är ju en fördel. Men som sagt, inga större överraskningar behöver vi vänta på och det hela står och faller med Washington, Ryan Reynolds och en brokig samling suspekta och mindre suspekta individer varav några känns igen från ytterst svenska sammanhang. Och inte nog med det. Joel Kinnaman i sin lilla roll är tusen gånger bättre än han var i The Darkest Hour, där han var bäst och ändå rätt dålig i sammanhanget. Än bättre är Fares Fares som yrkeslikviderare som inte säger ett smack, men gör desto mer. Tyvärr kan hans insats betyda att han härefter castas i amerikanska filmer som arabterrorist eller annan otrevlig individ, men han gör en fin insats.
...kanske för intressant!
Bäst är Washington som skräddarhittat filmen åt sig och som aldrig låter någon ifrågasätta hans närvaro i varje scen där han medverkar. Men Washington har en medfödd karisma, så inte konstigt att han dominerar filmen. Ryan Reynolds får slita mer för att synas, men han gör det med styrka och volym. Han får verkligen kämpa som karaktär men också som skådespelare och banne mig han lyckas. I själva verket är han jämbördig med Washington som bara behöver flina en stund så äger han scenen. Reynolds är mer mänsklig och det kostar honom energi, men han drar lasset med heder, inget snack om saken. Och då Espinosa sedan öser på med kompetent action där närbilder av blodiga slagsmål och övervåld sker på makroavstånd från linsen har vi framför oss en film som hamnar så långt ifrån Tinker Taylor Soldier Spy som det bara är möjligt. Jag nämner detta bara för The Swedish Connections skull och för att de som tyckte att TTSP var för långsam kan nog Safe House falla mer i smaken. Jag gillade båda!
Illa parkerat även med Sydafrikanska mått räknat
Man behöver inte alltid vara så fin i kanten och per automatik såga allt som svenskar gör eller som inte innehåller en finurlig lösning, exceptionellt vackert fotat eller Oscarvärdiga insatser. Detta är pang på bilaction som ser bra ut, massor av omotiverad och motiverad våld, inget naket, få svordomar och massor av kulor som slår hål i Kapstadens marmor och kåkstadens skjul. Kasta in fula fiskar, illojala människor och skumma typer, så har vi ett galleri människor som knappast hittas i grannskapet, men samlade i en film utgör de en bas för något som inte liknar en dokumentär om Stillahavspolypens utveckling i realtid. Som socker på toppen i denna förutsägbara thriller finns två överraskningar också, så helt enligt spåret går inte berättelsen, men nästan. Man har sett dussintalet likadana varje år, men man kan alltid klämma in en till som innehåller bra skådespelare och då man tryckt på startknappen så är det bara betongväggen som stoppar farten. Och knappt ens den. Allt förvisso enligt actionthrillerregelbokens första kapitel, men som sådan mycket kompetent och underhållande. Jag misstänker att om jag skulle gissa vem Espinosa har som förebild, så skulle min gissning hamna på en viss Tony Scott, för detta kunde lika väl vara en film av honom om man beaktar stilen.
Fares Fares har fått tag på stora bössan
Att hitta logik, vett och fåtalet stereotyper är som att hitta levande daggmask på månen. Finner man något som påminner om originalitet och överraskande karaktärer är man en mästare i klass med självaste Sherlock. I den meningen är Safe House bara skräp, men för mig var det förbannat underhållande skräp. Logistiskt sett har projektet inte varit enkelt och en har kostat gott om pengar, något som man nog får ta del av. Alla stålar har inte hamnat hos Washington, men fattigare har han nog inte blivit, för filmen har gjort en präktig vinst. Varför? Jo, för att folk gillar slam, bam och smack-action som slår lock för öronen och för ögonen att trilla ur skallen i hemmateatern. Att actionet portioneras ut utan specifik mening, utan snarare för att fylla mellanrum mellan den supertunna berättelsen är en helt annan sak. Jag menar att även om jag ibland bitchar om hur ointelligenta filmer stör mig enormt, så behövs det nu och då enfaldiga filmer som är så pass välgjorda att det är kul att se dem.
Johannesburg Shave på G
Blu-rayutgåvan lämnar en smak av förvåning. Här finner man kanske det mest ologiska, för en scen kan vara kristallskarp och detaljerad så pormaskarna hoppar ur folks näsor emedan följande är så brusig och desaturerad att man undrar om spelaren gick sönder. Jag gillar inte att man blandar stil mitt i en film om det inte har en specifik anledning att göra så. Bilden är bra, men ojämn i framställningen. Ljudet lämnar ett bestående intryck i form av piiiiiip i örat om man råkar köra med biografvolymer, vilket jag gör då fru A inte är hemma. Jag gillar då subben slåss med magen och surrounden knattrar runt skallen. Bra ljud, inte realistiskt, men bra tryck! En hel del extramaterial för supernyfikna men inget som ger en djupare bild av filmen. Sedvanligheter med ryggdunk o.s.v. Musiken i filmen är adekvat i sammanhanget och speglar händelserna väl.
Förvandlingens mästare
Jag ser framemot Espinosas fortsatta äventyr, önskar Kinnaman lycka till som Robocop och förundras att Fares Fares var så bra som yrkesskurk. För mig var Safe House en stunds välbehövlig avkopplare som inte kräver att man startar hjärna alls, utan lämnar bara ögonen öppna och öronen likaså, så sköter fysik och kemi resten. En film som man inte ska ta på stort allvar, men som säkerligen roar många vänner av bra action!
©Janne Ahlgren
60626: bilden håller me ena stunden mycket fin nästa kornigt som fan tur att det inte va mina grejer bara men filmen helt ok action o biljakterna är tuffa.
az2003: Märkte inte detta problem med bilden...Vill ej gnälla el så, men har du (60626) ngn aning om att det finns ngt som heter skilje-tecken?
Nyheter
Mors dag på söndag!
