Kampanjer
DVD
Filmguiden
Tinker Tailor Soldier Spy (Blu-ray)
Fler recensioner
Thriller från 2011 av Tomas Alfredson med Gary Oldman och Tom Hardy.
"En av de bästa spionhistorierna som finns!"
Varför göra en nyfilmatisering av en berättelse som redan är välberättad och ypperligt spelad? Man kan göra det hela ännu bättre eller så anpassar man den till en modern publik. Eller båda delarna. I fallet Tinker Taylor Soldier Spy årsmodell 2011 av Tomas Alfredsson har man lyckats förbättra 1979-års TV-utgåva av BBC på nästan alla punkter. I själva verket är Alfredssons film en riktig höjdare trots att BBC:s version inte gick för hackor, den heller.
Pensionär som kommer tillbaks i tjänst
Tinker Taylor Soldier Spy är en höjdare men på ett lågmält sätt. Den som söker en actionstinn agenthistoria kan söka vidare, för denna berättelse är baserad helt och hållet på dialog, uttryck och en komplicerad intrig som ingalunda saknar spänning. Tvärtom, jag fann filmen utomordentligt spännande. Det mesta som hamnar i hemmabioapparaturen är slit- och slängfilmer, dussinvaror. Underhållande förvisso men i längden bara för stunden. De som skiljer sig från massan är filmer som bedövar ögon och öron med effekter eller filmer som får hjärncellerna att vakna av en eller annan orsak. Kanske adrenalinet att rinna ut på soffan. Få filmer gör allt detta, men sådana finns också och de är samlingens juveler. Tinker Taylor Soldier Spy baserar sin lyskraft på en berättelse som är invecklad och kräver koncentration så man knappt kan blinka för att inte missa en meningsfull min eller händelse. Likaså är filmen fullspäckad av lysande skådespelare och en regi som är stillsam, men ack så effektiv.
Maktens män
Kort och gott handlar filmen om den Brittiska Underrättelsetjänsten (The Circus) och dess innersta krets. Den redan pensionerade f.d. agenten George Smiley (Gary Oldman) rekryteras i hemlighet för att ta reda på vem som kan vara en rysk mullvad inom organisationen. Han får fria händer och kan i sin tur rekrytera dem han vill. Upptakten till händelsen är en incident i Ungern där en brittisk agent blir dödad. Berättelsen är som sagt mycket invecklad, men i dessa rader ligger huvudspåret. Filmen består av nutid = England 1973 och några tillbakablickar för att ge ledtrådar och förklara vad som är upptakten till undersökningen. Det har funnits misstanke om en långvarig mullvad i organisationen länge och forne ledaren av Underrättelsetjänsten, Control (John Hurt), hade sina misstankar, men han slutade samtidigt som Smiley. Den nuvarande chefen Percy Alleline (Toby Jones) anser inte att ryktena har någon basis, men han är lika misstänkt som de övriga i ledningsgruppen.
Förmodad dubbelagent
Man vill inte spela poker med dessa gubbar, i synnerhet inte med Smiley. Namnet trots syns inte många spår av känslor i hans ansikte och han säger inte mycket, men man ser hur kuggarna roterar i skallen bakom pannbenet. Han är en tänkare som allierar sig med mer energiska agenten Peter Guillan (Benedict Cumberbatch) och får kontakt med en agent som allmänt anses vara en dubbelagent, Ricky Tarr (Tom Hardy). Med undantag av några scener där spänningen stiger håller sig filmen helt i dialogens värld, men där våld förekommer, så sparar Alfredsson inte på krutet och man blir mitt i det långsamma tempot nästan skrämd av dess plötslighet. Och Smileys vapen är allt annat än stål i näven. Han är en nästan timid man, lätt osocial men under ytan stenhård, kall och kalkylerande. Som sagt, ingen man vill spela poker med.
Konstiga mötesplatser
Gary Oldman gör en av sina finaste insatser som Smiley. Dock har Sir Alec Guinness också gjort Smiley i samma berättelse och sedan även i en miniserie vid namnet Smileys People. Guinness var makalös, men jag tycker att Oldman är bättre. En smaksak som går att diskutera i evighet om man så vill. Rollbesättningen i Tinker Taylor Soldier Spy är enastående lyckad och vad man än tycker om innehållet, så kan man knappast klanka ner på skådespelarinsatserna. Vad som kanske väger emot är att tiden för händelserna är mitt i kalla kriget. Min generation har levt under järnridåns tid, men t.ex. mina barn har aldrig upplevt den sortens spänning. För dem är internationella kriser mer terror och krig, mer rakt på sak och mindre mygel, politik och infiltratörer bakom varje stolpe (fast så är det ju inte). Jag älskar personligen romaner där många spindlar väver svårgenomträngliga nät och filmer som lyckas med att göra levande bilder på ett begripligt sätt av dessa är värda min fulla uppmärksamhet. Alfredsson har valt ett av de svårare ämnen och en internationellt känd romanförlaga och som svensk regissör klarar han överraskande väl att sätta sig in i 70-talets engelska spionvärld med precision och tålamod.
Spioner som spionerar på spioner
Tålamod är vad som behövs om man ska njuta fullt ut av filmen. Man får genast glömma allt som heter Q-Branch och aggressiva biljakter. Här beseglas folks öden bakom konferensbord, på kaféer och i konversationer på obskyra platser. Från första början bygger Alfredsson upp paranoian och vem-som-är-skyldig-leken börjar omedelbart. Vad vi vet är att vem som helst kan vara mullvaden, men här kan man inte gissa sig till något om man inte håller ögonen på skaft hela tiden och ändå är slutet en överraskning för de flesta. Med detta sagt är Tinker Taylor Soldier Spy inte en film som passar alla. Den kräver tålamod, det är en tung film och lämpar sig förmodligen bäst för dem som gillar genren särskilt mycket. De som inte orkar med långa dialoger och långsamt tempo får knappast mycket ur de fina skådespelarna, men jag tycker att man kan ge filmen en chans i alla fall, för om inte Tinker Taylor Soldier Spy 2011 är den bästa spionhistorien genom tiderna, så är den bland de bästa. Man kan säga att den belönar den som orkar se filmen och fascineras av dess intrig.
Vissa får utstå tuffa tag
Så intrigen är vad den är. Dramat har en annan dimension också. Nämligen regin som måste nämnas med några ord. Alfredsson har visat att han kan sin profession, men att han tar en brittisk spionhistoria och gör en mästerlig insats var otippat. Då jag såg filmen tänkte jag på att den gode regissören inte egentligen ser berättelse som det primära i Tinker Taylor Soldier Spy, utan snarare stämningen, paranoian och fenomenet Kalla Kriget som trots allt formade en hel generations uppväxt och som än idag har ett eko som hörs. Alfredsson bränner ljuset i båda ändorna med gör det med stringens, så att då det hela slocknar finns inga frågetecken kvar. Men som sagt, om man inte gillar genren eller önskar snabbare takt så kan det hela verka som om att Alfredsson leker med gåtor inlindade i dialog och mysterier som egentligen inte är så mystiska alls. Man vill bara att det ska ta slut. Jag vill det inte, för jag gillar den coola stämningen där hemligheter och knivar i ryggen är vardag. Detta trots att jag personligen inte skulle vilja uppleva detta i min vardag. Alfredsson visuella stil är helt enkelt en fullpoängare hur man än ser på saken.
Blu-rayutgåvan är dessvärre inte en helrätt upplevelse. Jag har svårt att bedöma om bilden är avsiktligt daskig och inte helt hundra vad det gäller skärpa eller om den helt enkelt inte är av referenskvalité. I så fall synd, men nog är ju bilden bra, så i njutningsmening duger den alldeles utmärkt. Jag blev bara förvånad att den inte var bäst! Ljudet sitter där den skall och i en dialogdriven film är det inte så mycket som kan braka i örat snett bakifrån, men visst finns här en fungerande surround alltid. Extramaterialet består av intervjuer och kommentarspår. Musiken är i min smak och inte oförtjänt Oscarnominerad, precis som Oldman och manusförfattarna.
Oldman i kanske sin bästa rolltolkning hittills
Jag skulle beskriva filmen som mästerlig. Inte bara skulle utan gör det också. Klart att det finns avvikande åsikter och så är det ju med "världens bästa film" om nu en sådan skulle existera. Tinker Taylor Soldier Spy är inte för alla, det är klart, men de som njuter av brittiskt spionmygel på högsta nivå regisserad av svensk artist med visuellt öga, kommer knappast att bli besvikna. Jag blev det inte. Inte alls!
©Janne Ahlgren
Nyheter
Mors dag på söndag!
