Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr ur fraktklass A!
15.00
Snabba leveranser - Beställningar innan 15.00 skickas samma dag!

Filmguiden

Trespass (Blu-ray)

Fler recensioner
06 APR 2012
Trespass (Blu-ray)

Thriller från 2011 av Joel Schumacher med Nicolas Cage och Nicole Kidman.

2.6 - Recension av: Eric Worén
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Trespass (Blu-ray) (recenserad)
59 kr39 kr
149 kr39 kr

"Snäppet under det mediokra"

Nicolas Cage måste vara den mest ojämna skådespelaren i hela världen. Inte för att han på något sätt skulle variera bra film med dålig utan snarare att hans ratio mellan dålig och bra ligger på 10-1, på ett ungefär. Det konstiga är att mannen nog kan sin sak given rätt förutsättningar, men för det mesta är han nästan pinsamt usel. I dagens film är han inte direkt usel, han är bara helt enkelt ointressant och ser lika ointresserad ut.
Om denna en sanningens kursivering ser bekant ut så är det förmodligen för att Filmjanne präntade ner den för mindre än två veckor sedan. Kanske är jag för lat för att hitta på egna finurligheter kring Sankt Nicolas öde, kanske äro girigheten större. Det som med säkerhet går att konstatera är att det ska till en sjuhelsikes filmupplevelse innan dennes briljans, som ju gravlagts under triljontonet bråte, övertygar den blinde åter. Eller åtminstone har vett nog att betala för ett par glasögon.



Kyle (Nicolas Cage) heter diamanthandlaren som bor med sin hustru Sarah (Nicole Kidman) och dottern Avery (Liana Liberato) i en lyxvilla på landet, en bra bit från civilisationens påtryckningar. Det är lugnet i sin yttersta fas.
Men så en kväll förändras allt. Avery smiter trots sina föräldrars veto iväg på en fest och Kyle, som precis kommit hem från arbetets slitsamheter, blir tillsammans med sin fru indragen i ett gisslandrama bestående av tre maskerade män och en kvinna. De vill inte helt oväntat åt diamanterna, och det snabbt. Men allt eftersom tiden tickar står det klart att ingen i dramat uppvisar rent mjöl i påsen, och att hemligheterna rentav är avgörande för familjens överlevnad.
Dessutom är Avery på väg hem från festen.

Äktenskapsgräl är inget mot vad som komma skall...


En liknelse mellan regissörstolens Joel Schumacher och Cage är förmodligen nödvändig och oundviklig om vartannat, detta då båda verkar ha dragit på sig ovanan att hoppa från succé till fiasko på ett ögonblick. Ja inte sällan innan den ena filmen slutat och den andra börjat.
Trespass, en film som är så osäker på sin framfart att dess begravning togs på krita, är just en sådan film. En film som vill tills den spricker, vågar som den bästa av glidflygare, men aldrig riktigt förmår leverera det engagemang som krävs för att vi ska orka bry oss.

...nämligen detta



Och det är inte utan att filmens manusförfattare, Karl Gajdusek, får sig en känga han också. Ty uppenbarligen krävs det tre för att dansa skralt och en hel film för att göra oss riktigt förbannade. Förbannade på att filmens såkallade tvistar är för många, för över- eller undertydliga och framför allt för dåligt timade. Dessutom verkar man på manusfronten haft enorma svårigheter med fokus och var den ska ligga. På ena sidan väsnas rånaren Elias (Ben Mendelsohn) om att han faktiskt måste stjäla för att betala tillbaka en knarkskuld, på den andra brodern och psykopaten Jonah (Cam Gigandet) som glömt ta sina mediciner och således blottar sin besatthet av Sarah (Kidman), och så någonstans i mitten, då det är ganska uppenbart att relationshistorien mellan psykopatrånare och gisslan aldrig tar fart, en tonårsdotter som inte heller hon får någon ordentlig plats i filmen. Åtminstone inte en trovärdig sådan.

Kärleken mellan skuldsatt och personlighetsstörning



Här i bottnar också filmens största bekymmer - att man aldrig lyckas övertyga oss om att det som händer skulle kunna hända i verkligheten. Nu finns det förstås ingen som på allvar tror att verklighetens John McClane skulle överleva mer än en Die Hard-sekvens, än mindre James Bond efter sina tretton och triljoner nära döden-upplevelser; men till skillnad från Trespass påträffas i dessa en ingrediens som gör att åskådaren kan borsta bort eller åtminstone ha överseende med overklighetskänslan bäst den inträffar. Förmågan att inte ta sig själv på för stort allvar.
Istället får vi en film som desperat längtar efter att få spela med de stora grabbarna, vilket på sikt leder till att distansen till allvaret uteblir så när som på alltid. Kvarstår gör en osilad mellanmjölk som provar allt och alla för att se om något går hem hos någon. Slutet (eld, spikpistoler och sedelbuntar) är således inte bara löjligt, utan löjligt ologiskt. Och man är inte medveten om det.



Lägg till karaktärer som inte går att sympatisera med då de, med avstamp i Cages skrattretande överspel, agerar ologiskt (regi) och pratar som de vore skitnödiga (manus) så blir man sådär lagom nöjd.
Å andra sidan är jag själv inte tillräckligt skitnödig för att dissa allt som har med filmen att göra. För sanningen att säga så finns här några nervkittlande scener som gör den värd att se, eller åtminstone kamma håret till innan utgång. Faktiskt. Jag tänker då främst på de hemligheter och avslöjanden som skalas likt bananen allt eftersom filmen försöker få oss på fall. Något som den lyckas ganska bra med mellan varven. Ganska.

Liberato tillhör nästa generations naturbegåvningar!



Om inte annat får man trösta sig med att Liana Liberato är en framtidsutsikt som heter duga och lova, även om hon nu bara visar upp en bråkdel av den övertygelseförmåga som drog hem David Schwimmers Trust (recenserad, rekommenderas!) till prispallen. Rimligen är det skillnad på att gå in i rollen som sexualbrottsoffer och tanken på att få spela mot en avdankad Cage som glömmer bort vad han medverkat i dagen efter.
Jag kan inte heller låta bli att undra hur filmen blivit utan vare sig Cage eller Kidman, dvs. om man istället satsat på relativt okända skådespelare - med ingångslöner från ett annat solsystem. Kidmans prestation är förvisso inte dålig, men visst fan kan hon när som helst bytas ut mot Naomi Watts, Gwyneth Paltrow eller någon annan skönhet med snarlika skådespelartalanger.
Hade man månne varit mer förlåtande i sitt omdöme om stjärnstatusen varit en annan? Troligtvis.

Brutna fingrar, giftig brandrök och pistolkulor i ben/mage hindrar inte denne från att panga coolare än McClane



Trespass gick åt helvete på biograferna och lyckades endast kamma hem 25 000 dollar i hela USA - en rätt så skrämmande siffra om man ser till en inspelningsbudget på cirkus 35 miljoner dollar. Riktigt fullt så dålig är den nu inte, men några Oscarnomineringar är knappast att vänta heller.
I slutändan sitter vi nämligen med en film som krystar mer än den sätter till världen. Den ses, den glöms och reas ut i köpfilmskorgen i hyrbutiken två månader efter release. Precis som Cage om han inte skärper till sig inom en snar framtid.

Recenserad av
Eric Worén

Kundtjänst

08-505 655 50
Mån-fre 8.30-16
Lunchstängt 12-13

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 7739, 103 95 Stockholm

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Mobilsajt

Du vet väl att du även kan handla med mobilen på m.discshop.se

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.11 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.79 av 5 Läs mer

15.00

Snabba leveranser - Beställningar innan 15.00 skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr ur fraktklass A!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2014 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime