Kampanjer
DVD
Filmguiden
True Grit (Blu-ray + DVD)
Fler recensioner
Western från 2010 av Ethan Coen och Joel Coen med Jeff Bridges och Hailee Steinfeld.
"Fenomenalt bra!"
Det är inte ovanligt att en nyfilmatisering av en gammal klassiker inte når upp till föregångarens förträfflighet. Icke heller är det ovanligt att nyfilmatiseringen överglänser originalet, men för det mesta gäller väl lagen if it ain´t broke, don´t fix it och vi har fått se vår beskärda del av onödiga och regelrätt skamlöst dåliga nyversioner.
John Wayne kammade hem en Oscar för sin porträttering av rätt originella och besvärliga Rooster Cogburn. Inte helt fel, för denna roll var hans bästa i karriären enligt min ödmjuka åsikt. Han t.o.m. repriserade rollen i en film som bar namnet Rooster Cogburn 1975, men den kan man nog försöka glömma. Risken att Jeff Bridges skulle haka på en uppföljare av True Grit är precis lika med noll, så ingen fara på taket. Bridges blev Oscarnominerad också för Rooster-rollen och därtill nominerades filmen i ytterligare 9 kategorier. Den snuvades i alla nomineringarna på en guldgubbe, men även om så skedde är filmen i helhet en av förra årets tre bästa filmer och den bästa westernfilmen jag sett på många, många, många herrans år.
Joel & Ethan Coen har roat mig omåttligt i 25 år. Jag kan faktiskt inte ta en enda av deras filmer och säga, att den var dålig, inte ens då samlade kritikerkåren säger det. The Ladykillers fick bitvis svidande kritik, men den såg jag om häromdagen och den är ju så förbannat rolig. Coens filmer växer med tiden och är värda en guldfjäder i hatten, var och en. Min absoluta favorit bland alla Coenfilmer är O Brother, Where Art Thou även om No Country for Old Men kommer millimetrar bakom den. Nu sällar sig True Grit till Coens toppfilmer som man knappt kan separera ens med bladmått och vaselin. Av alla filmmakare som finns håller bröderna Coen en hög position som filmhantverkare som knappt ens kan misslyckas.
En film är dock inte enbart beroende av gubbar bakom kameran och på kontoren, den är naturligtvis aldrig starkare än dess sämsta insats framför kameran. På sedvanligt Coenvis finns inga dåliga aktörer framför kameran och i själva verket kan man kanske räkna dessa närvaranden idag som de bästa de haft nöjet att filma, vissa naturligtvis återkommande bekanta. Den som är nyast i gamet och faktiskt mest imponerande är blott 14-åriga Hailee Stainfeld, som sätter såväl Jeff Bridges som Matt Damon i sin skugga. Stainfeld är ett fenomen som kommer att gå långt och kanske längre än man vågar tro idag, men hon har en hand bakom ryggen som inte är den lättaste i Hollywood. Där står farbror Spielberg och han är ju känd för att plocka fram det bästa i barnskådisar, så även här i True Grit i form av producent.
Ändå är True Grit ingen Spielberg-film, utan en Coen-film som betraktar westerngenren som en epok som vilken som helt annan, men utan att göra avkall från den grymma realismen. Eller den vidunderliga skönheten i den vildmarksbild eller stadsmiljö som legenden Roger Deakins bakom kameran fångar mästerligt. Dialogen är aningen nedtonat från vad Coens kan och brukar dra till med, men det som yttras känns autentiskt med en god portion aromatisk vardagshumor i sig. På så sätt blir dialogen otroligt roande utan att bli fånig. Samma gäller karaktärerna. Rooster är ju ett original som i vanliga fall förmodligen skulle spärras in, alkoholiserad lagman som med sitt ena öga hanterar vapen väl, men som har sina egenheter och ett synnerligen tvärt humör då det gäller. Men han är också filmens nav som allt roterar kring.
Matt Damons karriär är knappast fy skam och mannen växer med sina roller. Här spelar han Ranger LaBoeuf som jagar samma man som Rooster och hans tillfällige arbetsgivare Mattie Ross (Stainfeld). Han är en man med hårda principer och frustrerad över att skurken Tom Chaney (Josh Brolin) inte ännu hamnat i hans händer eller död på backen. De tre slår sig efter många om och men ihop för att leta reda på Chaney som sköt Matties pappa och Texas senators hund. Och sedan senatorn. Männen är dock mycket olika varandra och snart får Mattie finna sig i att färdas med Rooster ensam i vildmarken. Men spåret har inte kallnat och snart finner de att Chaney har gått med i ett ökänt gäng som Rooster väl känner. Då kliver LaBeouf fram igen och det blir problem.
Att berätta mer om handlingen vill jag inte göra. Eftersom True Grit 2010 är en av alla tiders bästa westernfilmer och en som kommer att klassas som en tidlös klassiker, litet grann som originalet, så anser jag att denna film måste ses. Det finns faktiskt ingen orsak att inte se den, inte ens om man inte gillar westernfilmer. True Grit är så bra på så många olika plan, så man faller pladask för den. Samtidigt är den kanske en av Coens lättaste filmer, för här blandar man inte in några som helst krångligheter såsom judiska seder eller territoriella egenheter. Dialekterna och språkbruket följer Coens stil, men även här behåller man sig på en nivå som alla kan förstå. Många av Coens filmer har en dialog som inte är direkt rättfram och okomplicerad, men här är vi ganska nära en sådan mer rakt på sak dialog. Däremot är den lakoniskt uttrycka dialogen bitvis hysteriskt rolig.
Ground's too hard. Them men wanted a decent burial, they should have got themselves killed in summer.
Om jag inte var imponerad av filmen som den utspelades på näthinnorna, så kan jag tala om för er alla, att Blu-raydiscen som filmen levereras på är av allra högsta kvalité. Smack så hamnar den i referensklassen och så mycket mer behöver man inte säga om den saken. Utom att även ljudet är av referensklass där vi får ta del av hela frekvensomfånget som högtalarna kan prestera. I ett par scener hör man hur mustigt ljudet egentligen är och hur väl det sprider sig i rummet. Då Rooster skjuter ett skott in i en gruva där vi (kameran) står så känns det som att man just blev nuddad av en kula. Mycket imponerande. Extramaterial finns en hel del, uppdelat på kortare sekvenser men inget som kan matcha filmens suveräna innehåll. Litet smått och gott för intresserade. Låt oss inte glömma att säga ett eller ett par ord om musiken i en Coen-film. Här kommer ett: Mästerligt!
Banne mig om inte bröderna Coen blir bättre och bättre med åren? Hur som helst är filmen ett mästerstycke och underhållande som bara den. Den kommer att hålla länge och väl och den som gillar suveränt skådespeleri skall då inte missa True Grit. Filmen är som en guldtacka, tung och värdefull och väcker såväl habegär som beundran. Absolut rekommendation!
©Janne Ahlgren
Nyheter
Mors dag på söndag!
