2012

Oerhört snygg film visuellt sett, som blandar action, specialeffekter och temat jordens undergång på ett fräckt sätt.

2012 är bland det snyggaste jag har sett på länge gällande specialeffekterna. Här rasar kontinenterna samman och blandas med gigantiska flodvågor och vulkanutbrott. I Roland Emmerichs nya film blir civilisationens undergång framställd på ett mycket visuellt sätt. Det är också detta som är filmens bärande pelare, det är detta som filmen handlar om. Skådespeleriet, manus och dialogen hamnar i skymundan, och det är väl tur det. Skådespelarna gör ett godkänt jobb, vi ser John Cusack i huvudrollen, Danny Glover som USA:s president, Amanda Peet som Cusacks exfru och Woody Harrelson dyker upp som urspårad konspirationsteoretiker. Det blir en bra ensemble i en film där skådespeleriet får stå åt sidan.

Emmerichs trademark är dessa katastroffilmer och han lyckas mycket väl med 2012. Det märks att han kan denna genre innan och utan. Det här är välgjort, spännande och visuellt gungande!

Mycket sevärd äventyrs/katastroffilm på ett spännande tema. Filmens styrka är den visuella resan och de fantastiska effekterna. Skådespelarna gör ett hyfsat jobb, men får i likhet med andra faktorer stå åt sidan för effekterna. En film som förtjänar epitetet mastodontfilm.

Visa lambertmans profil

Den här filmen faller in i genren för det omöjliga. Det finns dock en charm och enkelhet i själva berättelsen som är svår att motstå. Mycket schabloner också förstås, stereotypa personpoträtt och lite uttjatade och förutsägbara konflikter mellan instinkten att själv överleva och insikten om ansvar även för andra. Som helhet dock 150 minuter trevlig film. Länge leve undergångstemat.

Så var en av årets mest omtalade filmer här. 2012 är katastroffilmsmästaren Roland Emmerich senaste version av hur världen kommer att gå under. Hans tidigare filmer har ju varit spektakulära men knappast trovärdiga eller särskilt uppseendeväckande rent innehållsmässigt. Denna gång skulle det dock handla om både en snygg yta och intressant innehåll så det var väl egentligen inte så mycket att fundera över om man skulle se den utan enbart när. Jag tvekade nämligen först ifall jag skulle gå så långt att gå på bio för att se den, märkligt nog stiger biopriserna samtidigt som DVD-priserna sjunker vilket gör att man sparar mycket pengar på att vänta och se filmen i hemmabion, men jag ångrar verkligen inte mitt beslut. En sådan här film SKA upplevas på "riktig" bio gärna i en fullsatt biosalong. Eftersom jag gick för att se filmen på premiärhelgen fick jag uppleva både och, och vilken upplevelse jag fick.

Jackson Curtis är en författare/privatchaufför som helt klart har det lite kämpigt just nu. Även fast han lägger all sin tid på att behålla sitt yrke som privatchaufför, spendera tid med sina barn som bor hos hans frånskilda fru och inte minst försöker få fart på författarkarriären har han svårt att lyckas med något överhuvudtaget. Morgonen då han planerat att ta med sina barn på camping försover han sig och när han väl pallrat sig iväg får han inte igång bilen. Det sistnämnda är dock inget problem eftersom han har tillgång till bil även inom sitt företag men barnen hade nog inte väntat sig att få åka limousin till campingplatsen. Efter mycket om och men är de dock på väg till platsen där de brukar slå upp tältet men inte heller här fungerar det som det ska. Ett stort staket hindrar deras framfart men eftersom de anser att det är deras område struntar de i varningstexterna och går in på området. Om Jackson upplevde problem i sitt liv tidigare är det ingenting mot vad som väntar honom. Ganska snart blir han varse om att inspärrningarna beror på att man upptäckt stora temperaturförändringar i jordkärnan i området och följderna på detta kan komma att bli katastrofala. Inte bara Jackson och hans familjs liv står på spel utan hela mänskligheten.

Jag vet inte om jag lyckades men jag försökte i alla fall skapa en riktigt maffig resumé som överträffar de jag brukar skriva eftersom det är precis det som dessa filmer handlar om. Varje ny film i genren försöker överglänsa de andra genom att vara störst, bäst, vackrast och inte minst dyrast. Jag kanske inte lyckades så bra med den bedriften men någon som gör det denna gång är Roland Emmerich som ligger bakom 2012. Ofta kan man inte hylla bara en person för en riktigt bra film men i Emmerich fall är det lite annorlunda. Har man i vanlig ordning både skrivit manus, regisserat och producerat då är det helt klart den personen man ska hylla i det här fallet. Efter alla motgångar tycker jag dessutom att han är värd all den uppmärksamhet han får nu. Sitter man ensam vid rodret handlar det ofta om att bära eller brista och all heder åt denna man som vågar investera minst 200 miljoner dollar i en film trots alla tidigare bakslag.

Om man kollar i rollistan är det inte svårt att se att det är väldigt glest med stora namn vilket kanske verkar märkligt i en storfilm med denna budget men faktum är att det i denna genre ofta brukar vara ganska kändisfattigt. Jag tror att det kan ha att göra med att man väljer att inte ha med de mest välkända ansiktena för att öka trovärdigheten. Ifall till exempel Julia Roberts och Drew Barrymore bodde grannar och hjälten Nicholas Cage kom och räddade dem från skurken Harrison Ford skulle det inte ge samma effekt som om en kändis räddade två helt okända kvinnor i nöd. Rätta mig om jag har fel men det finns genrer där det inte alltid är bra att vara en välkänd skådespelare. Ett annat exempel på detta är skräckfilmer vilket jag tror jag dragit denna teori redan någon gång tidigare. Nog om det och tillbaka till vilka namn som faktiskt står i eftertexterna. Först och störst är utan tvekan John Cusack som i vanlig ordning gör en strålande insats och visar sig passa minst lika bra i genren som till exempel Bruce Willis i "Armageddon" och Dennis Quaid i "The Day After Tomorrow". Amanda Peet som är hans motspelare i form av ex-hustru börjar också få lite skinn på näsan borta i Hollywood men hon lyckas inte övertyga mig på samma sätt som Cusack. I mindre roller hittar vi även Woody Harrelson, Danny Glover och Oliver Platt.

För mig som sett de flesta katastroffilmer och är ett väldigt stort fan av genren är det väldigt svårt att inte gilla 2012. Även fast jag sett det mesta tidigare går det inte att undvika det där fåniga leendet i slutet av filmen eller ryggradsrysningarna som uppstår under filmens allra bästa actionscener. Det är när man får uppleva hela härligheten tillsammans med en fullsatt biograf och skratta, gråta och visa andra känslor tillsammans som film verkligen är som bäst. Är känslan den rätta spelar det egentligen ingen roll vilken genre, budget, skådespelare eller filmskapare filmen har. Hade detta varit för ett par år sedan hade jag utan tvekan smackat på med högsta möjliga betyg men med åren har jag lärt mig att man inte alltid kan tänka med hjärtat. Filmen har förvisso de snyggaste scenerna någonsin och en riktigt bra story men den saknar originalitet vilket gör att jag hur mycket jag vill ändå inte kan sätta högsta betyg. Näst högsta betyg är väl ändå inte fy skam heller till en av årets absolut allra bästa filmer.

Visa spelbergs profil

Makalös, bländande och mardrömslik "katastrofporr" i genrens mest levererande proportioner och som slår regissören Roland Emmerich hyfsade domedagsföregångare The Day After Tomorrow. Medföljer gör, såklart, även genrens alltför välbekanta klichéer och trots att bland annat dem ständigt återkommande "i sista sekunden"-ögonblicken är väl typiska och förutsägbara, är det otroligt popcorn-underhållande och avgjort imponerande iscensatt.

Vad som dock inte riktigt fungerar är den tramsiga, melodramatiska sista timmen och att Mayaindianernas domedagskoncept varken förmedlar eftertankar eller betungande känslor av mörka tider. Ett annat störningsmoment är aningen felcastade skådisar; bortsett från en sällan övertygande Danny Glover som president, är framförallt en tunn John Cusack med familj genom det destruktiva kaos, otalet "nära döden"-upplevelser och omåttligt antalet utsatta medmänniskor som inställda på autopilot och verkar konstigt oberörda av det som sker. Kanske har det sin förklaring på tunnelseendet...

2,5 / 5

Visa csilentihills profil

Storslagna effekter. Annat kan man inte påstå. Handlingen, eller filmidén är såklart lysande om man gillar katastroffilmer men upplägget är alldeles för mycket disney-familje-gull-gull. Jag förväntar mig att en sån här film ska vara mörk och skrämmande, men detta är på gränsen till komedi med alla små smålustiga kommentarer och klischéer. Att åldersgränsen på bio dessutom är satt till 11 år skyltar bara med att detta är en film de uppenbarligen vill tjäna pengar på. Ett visst underhållningsvärde har filmen men inte mer om du frågar mig. Liknande filmer: Independence Day, Day After Tomorrow, The Core m.fl.

Visa oranges profil