Irene Huss - Guldkalven

Thriller från 2008 med Angela Kovacs och Reuben Sallmander.

Betyg - del för del

Uppgifter inom parentes visar antal röster.

Skriv ditt eget omdöme om filmen

Den näst bästa huss-filmen i serien efter tatuerad torso.mycket spännande och bra.

ÄNTLIGEN ETT LITET UPPSVING!

I denna sjätte och sista film i serien om Irene Huss och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har man äntligen skärpt till sig. GULDKALVEN har det som jag tycker de fem föregångarna i stort har saknat, nämligen en spännande story, en mer tät regi samt ett uppsving i skådespeleriet.

Här har man äntligen kopplat ifrån autopiloten både vad gäller skådespeleriet och regin. Allting känns mer genomarbetat och engagerande, skådespeleriet är en av de faktorer som jag anser har varit högst mediokert i föregångarna, med ett litet undantag i DEN KROSSADE TANGHÄSTEN. Nu har man snäppt upp hela konceptet en nivå, spänningen genomsyrar filmen och vi bjuds även på litet action. Dialogen känns även den spännande och skådespelarna bjuder även på mer inlevelse, vilket filmen vinner rejält på. Actionscenerna känns välgjorda för att vara svenska, och det är positivt.

Sammantaget sett är GULDKALVEN både den sista filmen i serien, samt även den bästa. Helheten känns seriös och man anar ett engagemang från filmskaparna som jag hitills har saknat i föregångarna. Äntligen har man alltså skärpt till sig och gjort en bra svensk kriminal-thriller. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga!

Den sista filmen av de sex i Irene Huss-serien har nu blivit granskad och det känns som min plikt att vidarebefordra mina synpunkter på filmen till er och även summera hur hela serien står sig i den mycket hårda konkurrensen.

Efter att en av grundarna till spelsajten "Cyberdealer" hittats mördad kopplas Irene Huss gäng direkt in på fallet. Eftersom företaget hastigt och lustigt gick i konkurs är det med stor sannolikhet någon som förlorade en stor summa pengar som nu tar ut sin hämnd. Problem uppstår när de största investeringsbolagen visar sig komma från utlandet samt de forna anställda blir mördade en efter en har polisen svårt att samla på sig bevis. Med andra ord har Irene Huss ett av de svåraste fallen någonsin att lösa framför sig.

Det som mest imponerar på mig i denna film är att man lyckats samla en hel del kända ansikten som ännu inte medverkat i denna typ av film. Detta brukar ju annars vara ett stort problem när samma personer medverkar i till exempel Beck, Wallander, Höök och VanVeteren. Ganska logiskt har jag svårt att se samma ansikten spela olika typer av roller men det slipper vi alltså denna gång. De nya förvärven är Petra Hultgren som Irenes man kockkollega, Linus Wahlgren som revisor hos före detta Cyberdealer samt inte minst Tuva Novotny som en av delägarna i samma företag. Den sistnämnda var för mig ett kärt återseende efter som jag inte sett henne sedan 2003 då hon gjorde en utmärkt rollprestation i Smala Sussie. Efter lite sökande hittar jag dock att hon spelat en hel del roller sedan dess och däribland ett par av dem internationellt. Trots att man ser så mycket film som jag gör missar man bevisligen ändå en hel del.

Förutom Angela Kovacs oengagerade skådespeleri finns det alltså inte mycket att klaga på den biten. Rent innehållsmässigt får jag däremot utnämna den till en av de sämre i serien. Medan de första filmerna visade originalitet har det mot slutet blivit bara sämre och sämre. De senaste tre filmerna har varit svåra att urskilja från den svenska kriminalfilmsstandarden. Mot slutet i denna film är det bitvis spännande men förutom det tror jag att de flesta känner igen följande handlingsförlopp:
Ett mord ska utredas. Vittnet dör eller blir hotat så det inte längre vågar vittna vilket förhalar utredningen. Flera andra människor dör utan några som helst anledningar. Den förväntade mördaren visar sig vara en helt reko kille medan svärmorsdrömmen visar sig vara en ulv i fårakläder. Trots att flertalet människor fått sätta livet till är alla på slutet överlyckliga även fast deras samvete borde vara svartare än svart.

Om vi ska knyta ihop säcken får jag göra det med att konstatera att Irene Huss inte lyckades anmärkningsvärt med att blåsa liv i denna genre. De bra idéerna blev spenderade på de första tre filmerna vilket gör att man snabbt drar slutsatsen att det viktigaste var att locka åskådaren så att denne sedan skulle följa hela serien. En annan sak som bekräftar detta var att man bara satsade på DTS-ljud i de första två filmerna och sedan nöjde sig med vanligt 5.1-ljud i efterföljarna. Ansträngningen att samla nya och fräscha namn till den sista filmen säger i alla fall att filmskaparna ville ge oss ett bra avslut men trots en strålande insats räcker det inte. Hade jag vetet att det skulle sluta såhär hade jag med största säkerhet slutat följa serien efter suveräna "Nattrond" men det är svårt att göra något åt nu. Jag får istället blicka framåt och hoppas på att de nya avsnitten av Höök som precis börjat på SVT håller hög klass eller nykomlingen Maria Wern där Eva Röse mantlar huvudrollen som kvinnlig utredare. Knappast nyskapande men fortfarande roligare än att höra att över dussinet nya Wallander-filmer är under produktion.

Bästa avsnittet i serien bra skådespelare bra handling

En krimserie i sex filmer får i och med GULDKALVEN sin avslutning, åtminstone för den här gången då polisserier av svenskt märke tenderar att föröka sig i flera omgångar efter ett tag. Det kanske även Irene Huss-serien kommer att göra.

Mitt omdöme av den här sista filmen i den här omgången av kriminalthrillerserien om Irene Huss är en rätt värdig "avslutning", där mitt eget betyg/omdöme hamnar i genomsnitt av en svag 4:a.
Som vanligt tycker jag att serien lider av att historierna genomgående är ganska trögstartade och att dess andra hälft däremot ofta är mycket spännande och bra. Även här tar det sig ordentligt i historien när inledningen är avklarad och spänningen stiger.
Mord bland nätpokermiljonärer och finansvalpar är emellanåt bra rent thrillermässigt även om jag ganska snart kan räkna ut vem - i den lilla kretsen misstänkta - som är mördaren och med vilket motiv morden sker.

I GULDKALVEN är tyvärr kriminalpoliskollegorna till Irene Huss mera i kulissen än de tidigare filmerna i serien, vilket är synd. Allra mest i bakgrunden är Emma Swenninger som den unga Birgitta Moberg och Eric Ericson som datanörden Fredrik Stridh. Även Lasse Brandeby som kommissarie Andersson är mer i utkanten i den här filmen medan den fördomsfulle Jonny Blom (Dag Malmborg) får kasta ur sig några roliga kommentarer och får vara med i några få fler scener än de andra i poliskollektivet. Just Jonny Blom som humoristisk sidekick i Irene Huss-serien har jag gillat och uppskattat en del.

I den här filmen får däremot Reuben Sallmander som Irenes make Krister en mer tydlig roll än tidigare och det har jag bara väntat på eftersom han tidigare varit ganska nedtonad i de föregående filmerna. Dessutom får också Sallmander chansen till visa på att han är en jämra bra skådespelare.
Självklart är Angela Kovacs ett oerhört gott val i rollen som Irene Huss och ett naturligt val om det blir fler filmer i framtiden.

Sammanfattningsvis är GULDKALVEN en god "avslutning" på en ganska säregen och hyggligt bra svensk polisfilmsserie. Och även om inga av filmerna är några mästerverk så har åtminstone jag uppskattat varje film och upplevt att bildberättande varit olika utifrån att regissörerna varit flera.
För mig är Irene Huss-seriens sex filmer väl spännande och underhållande, och nu riktas mina polisspänningsögon västerut till Norge. När två boxar med sex filmer om den norske privatdeckaren Varg Veum landar och dyker upp i det svenska novembermörkret så kommer även en ny oerhört bra krimthrillerserie hit.

---