2 st i lager för
omgående leverans.
Mannen på taket (2-disc)
Thriller från 1976 av Bo Widerberg med Carl Gustaf Lindstedt och Sven Wollter.
Recension av Janne Ahlgren






























C G Lindstedt som Beck är fenomenal
Bo Widerberg (RIP) var en av svensk filmhistorias med excentriska och skickligaste filmskapare. Ingen lätt människa att jobba med, har medarbetare ofta sagt, men samtidigt en älskad vän och en ganska "galen" individ som bröt mot många oskrivna och skrivna lagar då han skapade film. Bland hans mest ihågkomna filmer finns hans sista LUST OCH FÄGRING STOR, ÅDALEN '31 och så MANNEN PÅ TAKET, en av de bästa svenska filmerna överhuvudtaget.
Även om kriminalthriller inte var Widerbergs kanske största passion gjorde han förutom MANNEN PÅ TAKET även MANNEN FRÅN MALLORCA, en mycket kompetent krimhistoria, men nog är det så att allt bleknar i jämförelse med MANNEN PÅ TAKET. På senare tid har man skapat mycket bra kriminalthrillers i Sverige, i vissa fall helt jämförbara produktioner, men Widerberg var först och hans film är i all sanning en sorts grundpelare för svensk film i denna genre.
Manus kom från Widerberg själv och han baserade sin film på "Den Vedervärdige Mannen Från Säffle". Han tonade ner manus så att den inte skulle med snack riva sönder den stämning som han eftertraktade i filmen. Hela MANNEN PÅ TAKET går i en maklig takt framåt och den gode regissören tar sig tid att visa upp människorna i berättelsen i stället för att satsa på enbart spektakulära visioner. Visserligen finns det även sådana och med tanke på att dessa är snart 30 år gamla, så finns det inget att skämmas över.
Widerberg satsade på realism och för att skapa det, så använde han sig av ganska egensinniga metoder. Han vägrade använda teaterblod och hällde i stället hinkvis med grisblod på inspelningsplatsen och på alla skakade eller skjutna. Så är det att blod aldrig har sett mera realistiskt ut. Han smäckte ner en helikopter på Odenplan och började demolera ett nyputsat hus med slägga för att få den bild han ville ha. Han testade själv säkerhetsnät genom galet hopp och insisterade att man skulle filma på ställen som kunde vara livsfarliga. Och det var inte många som sa emot honom, de fick bara kollektiva hjärtsnörp hela hopen. Trots dessa bisarra incidenter som regissören chockade sin omgivning med, behöll han ett lugn i manus, ett lugn som ökar spänningen avsevärt. Att se Beck och Rönn sitta med fika i hela nyllet samtalande med ett äldre par i all godan ro samtidigt som Stockholm är en krigsplats är nervpirrande. Här blir man inte hysterisk över saker och ting, utan alla är cool så det förslår.
Den coolaste av gänget är komikern Carl Gustaf Lindstedt som överraskande tar och gör alla tiders bästa kommissarie Beck. Många är bra, Lindstedt är bäst. I hans ansikte ser vi åratal av dystert polisarbete och han är den mänskligaste figur vi kan föreställa oss. Skulle Lindstedt ha varit amerikan och filmen en USA-produktion skulle ha dra hem en Oscargubbe varje år i 10 års tid, för så lysande är han. Lika bra är Håkan Serner som Einar Rönn. Mycket mänskligt. Sven Wollter gör en solid prestation som vanligt, men hans insats i I LAGENS NAMN är nog snäppet vassare. Thomas Hellberg som Gunvald Larsson är just så tyken och arrogant som han beskrivs i Sjöwalls & Wahlöös romaner, men hans kroppsliga framställning är kanske inte det man förväntar sig. Dock ljusår mera trovärdig än Michael Persbrandt och litet bättre än Rolf Lassgård även om Lassgård är ganska njutbar som Larsson. I birollerna ser man gemene man från gatan och mindre rutinerade skådespelare, men alla sitter i sina roller som naglade. Man kan i vissa fall se att kameran upp i nunan är en ny upplevelse för många, men detta blir inte pinsamt utan hjälper till att öka autenticiteten i filmen. Det kunde man göra 1976, idag skulle man skratta ihjäl sig om en lätt drillad och osäker skådespelare ska övertyga oss om att han är polis. Eller något annat. Kraven är andra i modern film.
DVD:n kommer i dubbelpack med bonusmaterialet på separat disc. Om själva spelfilmen kan sägas att den är överraskande bra med bra bild som duger väl att ses på duk och ett ljud som man lyckats väl med. I ingetdera fallet pratar vi om referensmaterial, ibland är A/V inte ens speciellt bra i jämförelse med vad man kan åstadkomma, men för att vara en film från 1976 och väl restaurerad, så är A/V upplevelsen alldeles duglig.
Om nu A/V inte kammar hem högsta möjliga poäng, så gör bonusmaterialet det med lätthet. Ronny Svensson och Markus Strömqvist har skapat en dokumentär om filminspelningen med många ännu levande gubbar och gummor med anknytning till filmen och denna dokumentär på 75 minuter är lätt den bästa man gjort till en svensk film. I mångt och mycket spöar den med enkelhet även de allra flesta utländska featuretter och dokumentärer, för här förekommer inget påklistrat leende och ryggdunk i massor, utan kalla fakta, intressanta synsätt och ett omdöme som följer med en då man ser Widerbergs arbeten. Han var en galen jävel, och fy fan vad jag saknar honom
Musiken till filmen skrevs av Björn J:son Lindh och även om den i dagsläge är föråldrad så fungerar den väl i sammanhanget. Att Widerberg sedan använde demobanden i stället för de riktiga inspelningarna är en ganska rolig detalj, men för vanligt folk spelar detta ingen roll för vi kan inte höra skillnaden. Det kunde däremot J:son och Janne Shaffer, som sjönk igenom sina stolar under biovisningen. Även detta belyses i dokumentären
Man ska vara försiktig med att utropa en film till den bästa i svensk filmhistoria eller ens den bästa man sett. Sådana omdömen håller bara för stunden och om en månad då känslorna falnat och en annan höjdare seglar fram, så pratar man i andra tonarter. Hur som helst tillhör MANNEN PÅ TAKET i Bo Widerbergs regi en av de filmerna som kan stå som förlaga och inspiration till alla filmskapare som vill göra en polisfilm. Den står emot tidens tand och visar upp ett skådespeleri som är sällan skådat. Den är även internationellt sett i toppnivå och jag kan kanske komma på två-tre andra svenska filmproduktioner som är skarpa nog att stå sida vid sida med denna utomordentligt lyckade thriller. Mer eller mindre ett måste i filmhyllan.
© Janne Ahlgren
Recenserad av Janne Ahlgren












