Human trafficking
Thriller/Miniserie från 2005 av Christian Duguay med Mira Sorvino och Donald Sutherland.
Recension av Janne Ahlgren






























Isande, ryslig och skrämmande om en verklighet i vår vardag
Ibland ser man en film som får magen att knytas och ilskan att flöda över kanterna. Och ibland beror detta inte på att filmen är urusel och att man kastat sina surt förvärvade ekorrskinn i brunnen. Nix, nu och då slår en film, i detta fall en miniserie på två avsnitt, en i njurarna med knytnäve och man blir upprörd av det man ser även om detta inte nödvändigtvis är helt mästerligt, sådär filmiskt sett.

Poliserna är inte överraskade då ännu en ung, rysk prostituerad begår självmord
Vad det gäller trafficking, handel med människor och i synnerhet sexhandel med barn, så kan jag tänka mig få saker som är vidrigare i vår korta, miserabla existens här på jorden. Och det värsta med det hela är, att handeln existerar bara för att det finns en efterfrågan. Och då undrar man ju hur de män (oftast) är konstruerade som får njutning av att våldta småbarn, förnedra kvinnor och använda dessa som sina slavar för att slutligen göra sig av med dem på enklast möjliga sätt och det behövs inte stor fantasi för att inse vad detta kan betyda. Och Amnesty samt andra liknande inrättningar har rätt, dödsstraff borde förbjudas; Det är för lindrigt för en som just köpt sig en 9-årig, kidnappad flicka för att köttligt förlusta sig med denna. Nej, bort med dödsstraff, in med livstids hårt straffarbete, ingen mysrehabilitering med universitetsstudier och kabel-TV, endast ett livslångt lidande för döden kommer tids nog på besök. Dessa sjuka sadister ska lida som sina offer! Det om Hammurabis Lag.
Nåja, jag är upprörd och Human Trafficking är orsaken till detta. Miniserien i sig är inte utan sina obönhörliga misstag, men den skakar fram känslor som måste tas på fullt allvar. I synnerhet då vi mycket väl vet att skitet pågår under våra egna ögon, kanske på samma gata där vi bor och vem vet, kanske det är brevbäraren eller grannen, som bakom kulisserna bidrar till att denna handel får pågå. Och sedan skriker några oppositionspolitiker sig hesa om att man inte får avlyssna misstänkt folk eller skapa mer polistjänster för då kan landet bli en polisstat. Och detta samtidigt som en kinesisk unge åter försvinner i det tomma intet. Här. I Sverige. Hela tiden. Men man måste värna om den personliga integriteten... Herreminjee.

Donald Sutherland leder antitraffickingfolket
I den amerikanska miniserien av Christian Duguay får vi följa specifikt tre människors öden. En tjeckisk mamma som luras att bli förälskad i en betydelsefull man, en 16-årig rysk flicka som lovas modelljobb i utlandet och en amerikansk 12-åring tjej som kidnappas på Filippinerna. Alla hamnar i sexträsket som styrs av Sergej Karpovich, en universitetsutbildad ryss med legitima affärer inom mode och porr, men också mer hänsynsklösa intressen i den moderna slavhandeln. Karpovich har omringat sig med stenhårda busar som inte bryr sig om något annat än pengar. Polisen har dock tagit upp jakten och med unga Kate Morozov, spelad av Mira Sorvino, och veteranen Bill Meehan i spetsen skapar man en möjlighet att sänka en del av denna vidriga affärsverksamhet. I Ryssland tar lurade Nadias pappa metoderna i egna händer och på Filippinerna söker en desperat mamma efter sin dotter. Karpovich känner hur snaran dras åt, men han har mer makt och metoder än många andra och han slingrar sig som en mask på en metkrok.

Vidrig snuskhummer kletar på kidnappat barn
Duguay, som även producerat och fotat Human Trafficking, har inte som avsikt att skapa ett mästerverk, utan snarare att väcka medvetande och känslor för trafficking. Han gör inte som Sveriges egen Bergman-wannabe Moodysson, som sökte ikonstatus med sitt prostitutionsverk, utan kör ett mer simpelt race där det inte är nödvändigt att försöka få skrapet på ytan att verka betydelsefullt, då den i innehåll redan är det. Nej, Duguay närmar sig saken från en välkänd vinkel med klyschor och hela baletten, men får meddelandet ut, hur moralisk det än må vara, effektivt och känsloladdat. Då man talar om barn i nöd eller den fulaste sidan av mänskligheten, så är det lätt att kamma hem poäng, vilket Lilja 4-ever gjorde i den milda graden att recensenterna inte vågade gå emot strömmen, men även om Human Trafficking är en simplare produkt på många sätt, så är den i innehåll mer slående än sin svenska motprestation. Moodyssons film är dock en viktig film att se, men ingalunda mästerlig. Och det är inte Human Trafficking heller. Men den får oss, de flesta av oss i alla fall, att vrida oss i ilska och smärta då det vi ser, om också finputsat för den känsliga, amerikanska TV-publiken, alla de grymheter som barnen och de mer vuxna sexslavarna går igenom. En tuffare linje i regi och manus skulle orsaka en film som man knappt skulle våga visa på biograferna, för det vi ser är nog inte ens hälften av sanningen. Som den aktiva researchare jag är, så sökte jag telefonkontakt med en högre uppsatt vän inom polisen och undrade om han kunde kommentera ämnet alls. Hans svar var entydigt:
"Mer vidrigare brott får man leta".
Och åter knyter det i magsäcken. Alla föräldrar har en eller annan gång nuddat vid tanken om att ens eget barn skulle försvinna, kidnappas eller förgås i händerna på någon okänd man. De som inga barn har kanske inte känner igen visionen från helvetet, men jag garanterar att alla föräldrar gör det minst en gång i livet. Och bara tanken om att ens eget barn ofrivilligt ligger på en skitig madrass i en källare med svettiga gubbar på sig och att någon slipad kostymnisse kammar hem pengar genom att tvinga henne/honom till detta får det att krypa i kroppen. Och nu när vi blir medvetna, om också på ett banalt sätt, om att detta pågår och att Trafficking är den tredje största illegala inkomstkällan i världen, så undrar man varför det nu kan vara så farligt att bugga några misstänka förövare. Personlig integritet, my ass...

Öststatskvinnor på rad inför förnedrande inspektion
Till filmen åter. Vi får en rejäl portion moral och fingervisningar, men också en skopa hjärtskärande öden, som man inte kan låta bli att kvida åt. Porträtteringarna av offren är lysande med vissa reservationer. Man kan tänka, att den amerikanska lillflickan som kidnappas visas nog litet väl softad i sammanhanget, men det är så med barn och djur i filmer, att onödigt våld slår ofta bakut även om syftet är hedervärt. Förutom denna lillflicka, som ingalunda är dålig, är rollbesättningen solid. Donald Sutherland går litet på autopilot emedan Mira Sorvino ger mer av sin uttrycksförmåga. Och som skurk ser vi en f.d. rysskurk, nämligen Robert Carlyle som lyckas med att vara så osympatisk, att det nästan går över, men även detta tjänar sitt syfte väl. I dialogen mellan de olika individerna balanserar man farligt nära klyschor, men man undviker de största fallgroparna även om man kanske kan se att en del är lånat, en del stulet och bara en liten del från egen verkstad.

Bossen är sällan skådat vidrig i sin framtoning
Dvd:n kommer i ett format som man kan dra upp på duk, men som gör sig bäst i platt-TV. Inga direkta fel finns att hitta i bilden, men den är aningens blek och odynamisk, ganska typisk för att vara en TV-film, kanske över medel dock. Ljudet kommer i stereo och det ger ju inga stora rysningar direkt. Som TV-filmsljud duger det väl, men man skulle nog ha kunnat offra några tinnar till att snitsa till ljudet en aning. Dialogen sitter dock fint. Musiken i filmen är adekvat utan moment som man minns, men det är nog inte meningen heller. Vi slipper smörsång och hissmusik, det är i alla fall bra. Här skulle en dokumentär om Trafficking ha suttit väl, sådana finns, men man anser att filmen nog är så nog. Inget annat än trailers. Blää.
Är Human Trafficking en viktigare film än Lilja 4-ever? Nej och jo. Lilja var väldigt specifik emedan Human Trafficking ger oss "The Big Picture". Filmen är rörande, chockerande och obehaglig. Den avser att väcka känslor och gör så även om den offrar en del av sin charm, om man nu kan tala om en sådan sak i detta sammanhang. Mycket sevärd, en höjdare bland TV-filmer.
© Janne Ahlgren
Recenserad av Janne Ahlgren













