Berätta inte för någon

Vårt betyg:

4.2

Handling/Manus:

Skådespelare:

Regi:

Musik:

DVD-produktion:

Hitchcock feeling med fransk twist!

Vill man se något välgjort med bra effekter och skådespeleri så ska man söka sig till fransk film. Självklart har även fransmännen riktiga lågvattenmärken men överlag brukar jag inte bli besviken.

Alexandre (François Cluzet) fru Margot (Marie-Josée Croze) blir brutalt mördad av en seriemördare, till en början misstänks Alexandre för brottet innan hans frus sargade lik hittas. Åtta långa år senare hittas två män döda i närheten av sjön där mordet skedde. Misstankarna faller åter igen på Alexandre, samtidigt får han ett mystiskt mail som ber honom att koppla upp sig mot en länk vid en speciell tid. Sagt och gjort, och där ser han Margot livslevande. Vad är detta? Är det en bluff? Är det ett gammalt klipp? Frågorna är många och svaren är få. Han börjar göra efterforskningar i fallet igen samtidigt som han blir jagad av polisen för mord han inte begått!

Allt är underbart och frid och fröjd

Regissören Guillaume Canet gör här sin andra större film och resultatet är en tät och väldigt spännande morddrama. Bildspråket är enkelt och rakt och inget fancy trams med whip pans och klipp i bild. Guillaume skildring av våld är väldigt direkt och rakt på sak, inget förskönande utan det är snabbt och obarmhärtigt precis som i verkliga livet. Dock är filmen ganska humorlös, jag anser att en bra thriller ska ha humoristiska inslag och en bra komedi ska ha en del dramatiska. En del situationer skulle kunna göras humoristiska men Guillaume väljer att gå den mörkare vägen. Han är skådespelare i grund och botten och han kunde inte hålla sig ifrån att vara med i sin egen film. Jag hade till en början ingen aning om vem han var så det var lite chockerande att lära sig exakt vem han spelar i filmen.

Sen går det fullkomligt åt helsike.

Musiken är ovanligt nog mestadels på engelska och fungerar väldigt bra i filmen, filmmusiken av Mathieu Chedid (eller kort och gott M som han kallar sig) är väldigt bra och ger rätt känsla. Manuset är skriven av Canet och är baserad på Harlan Cobens bok med samma namn. Filmen är väldigt långsamt berättad till en början men från och med att polisen är efter vår huvudrollsinnehavare är det full fart. Den långa uppbyggnaden behövs då det är många familjeförhållanden och ledtrådar som behövs introduceras för att klimaxen ska bli bra. Effektmässigt är filmen en fröjd bland annat ett bilstunt på en motorväg är bland det snyggaste jag har sett, en perfekt kombination av praktiska effekter och vad jag gissar greenscreen. Finns inget extramaterial så det är grymt irriterande att inte få reda på hur de gjorde det.

Skottlossning på öppen gata.

Skådespeleriet är mycket bra, men då jag inte kan språket så är det svårt att känna nyanserna. François Cluzet som spelar Alexandre fick jag till en början känslan av att han var väldigt stel men insåg senare att det är en del i hans rollfigurs skådespeleri inför sina medmänniskor. Han är så skadad av sin frus död att han visar endast ett skal av sitt forna jag. Kristin Scott Thomas och Marie-Josée Croze gör även väldigt bra ifrån sig.

Ingen säker plats att korsa en motorväg på.

Bilden går att köra på projektor. Den tappar lite information i de mörkare scenerna men bilden håller sig ändå skarp och stadig. Det finns inga otäcka halos eller annat skräp. Ljudet kommer i DTS och har väldigt bra tryck emellanåt. Det är ingen effektdriven film detta men när det väl skjuts eller krockar bilar så skakar rummet på ett behagligt vis. Extramaterial finns det som sagt inte, tyvärr.

Alexandre är riktigt härsken.

Gillar verkligen filmer som håller en på sträckbänken hela tiden, där man faktiskt får använda skallen lite och fundera på varför den och den personen gjorde så och så. Det här är en sådan film. Rekommenderas starkt!

Recenserad av Henric Brandt

Till "Filmguiden" för fler recensioner