9 st i lager för
omgående leverans.
finns även i box:
American Gangster - Extended Version (2-disc)
Thriller från 2007 av Ridley Scott med Denzel Washington och Russell Crowe.
Recension av Janne Ahlgren






























Lång och detaljrik, men inte Scotts bästa!
I mina böcker har Ridley Scott aldrig gjort en "dålig" film. Han har trasslat sig i några skröpliga manus och blivit brännmärkt några gånger, men för det absolut mesta håller hans verk hög standard, är nyskapande och vissa anses vara rentav klassiker i modern tid. Vad är det då som utmärker R. Scott och hans filmer specifikt? Tja, för mig är det hans förmåga att vara detaljerad och noggrann. Det är sällan man ser klantigheter i Scotts filmer och hans visuellt slående mäktighet tar inte udden av detaljrikedomen. Man vet att man får högkvalitativ underhållning om man ser på en Ridley Scott-film, men det är inte sagt att man tillika gillar den.

American Gangster
American Gangster har för det mesta lovordats av namnkunniga kritiker. Man ärar den med lovord om intelligens och smidighet och dess huvudrollsinnehavare, Denzel Washington & Russel Crowe, hyllas som duktiga och större-än-livet skådespelare. Ridley Scott undviker de allra största klyschorna och Steve Zaillians manus är inte fylld med "The Fuckin Obvious" eller dialog som man kan gissa mil i förväg. I stället för att köra med ett blodigt actionspektakel tar Scott oss igenom en labyrint av dramatiska händelser, låg moral och en känsla av olustighet genom hela filmen. Washington spelar med iskall blick "arvtagaren" till Harlems största gangsterboss. Han är inte den självklara kungen men då han effektivt avlägsnar konkurrensen med bättre varor (heroin) och tuffare tag (död), så stiger han i rang och hamnar högst på topp.
I en parallell berättelse träffar vi Russel Crowe som en löjligt genomärlig polis som samtidigt vill bli jurist. Han är så laglydig att hans roll som polis ifrågasätts av hans kolleger. En dag får han dock chansen att göra det han vill. Han blir chef för en narkotikastyrka som han plockar personligen ihop. Hans mål är att haffa in de allra största fiskarna i drogvärlden och han har tämligen fria händer i denna fråga. Sakta men säkert korsas polisens väg med gangsterns.

American Cop
Ridley Scott hör till mina husgudar och jag har svårt att säga elaka saker om honom även om han kanske förtjänar det ibland. Men med självbehärskningen påskruvad och hot om pisk, så måste jag till min stora sorg erkänna för mig själv, och alla andra, att American Gangster har sina brister och de bristerna härstammar från regissören, författaren och det inte så okända halvdussinet producenter. Mitt största dilemma kom då jag insåg att filmen är konstruerad som ett rum i en studiekorridor. Det finns mycket litet flexibilitet i skådespeleriet och Russel Crowe i synnerhet får finna sig i att spela sin rigida roll i ett hörn och Washington i ett annat. Båda uttrycker sig dock, åter igen, mycket fint och trovärdigt. Däremellan lägger Scott upp berättelsens olika moment och vid slagna ögonblick vidrörs dessa av någondera skådespelaren. Det finns minimalt utrymme för överspel och så blir det hela mer underspel, dock med fenomenala, tidstypiska detaljer. Och likt studentrummet finns det också en oreda i organisationen som gör filmen litet för lång och definitivt inte nyskapande. Allt detta har vi sett förut. Kanske inte mycket bättre, men ändå. I slutet är man nöjd, men inser att Scott nog har lånat friskt ifrån andra "gudfadern" filmer.

Business kan skapa huvudvärk
Detta sagt kan man konstatera att American Gangster trots allt är en sevärd film. Dess "hemskhet" är att den baserar sig på verkliga personer och mestadels på verkliga händelser. Förhållandet mellan knarkbaronen Frank Lucas och polisen Ritchie Roberts är minst sagt märklig, men ibland blir sanningen konstigare än fiktionen. Och i den konstellationen kommer vi snart till ämnet för kvällen, nämligen filmens dygd. Scott tar an sig en registil som på ett sätt hyllar Lucas succé oavsett vad han gör. Samtidigt idkar han ett objektivt öga gentemot poliserna och gör deras arbete mer känslofyllt än droghandelns värld som i Lucas händer förefaller till att börja med som vilken bra business som helst. Tonen i filmen får den tänkande åskådaren att känna sig osäker och jag är övertygad om att detta är Scotts mening. Ändå finns det en otrevlig känsla av att Scott skulle vara "på Lucas sida". Men Scott kör med säker hand och packar filmen full med explosiv energi som han med jämna mellanrum låter sprängas i luften på olika sätt, vissa chockerande, andra konfunderande. Nyanserat, realistiskt och synnerligen välgjort. Och inte är Scott på brottets sida, men hans objektiva sätt lurar oss att tro detta.

Russel Crowe spanar på åklagaren
Det som förvånade mig mest var egentligen inte innehållets moral, våldsamhet eller Scotts förhållning, utan att dvd:n inte håller referenskvalité. Dubbeldisc får vi, extramaterial i parti och minut, men spelfilmens bild och ljudkvalitet är nära medelmåttligt. Definitivt märkbar oskärpa i detaljer, halos litet här och var samt en generellt mjuk ton i hela bilden. Även skräp flimrade förbi några gånger. Inget man förväntar sig av en ny toppfilm. Men okej, petighet i all ära; filmen kan mycket väl ses på stora duken och det ser okej ut. Men inte mer än okej. Ljudet är framtungt och adekvat för en film där dialogen betyder mer än actionet. Basen verkade ovanligt slö och de höra frekvenserna frånvarande emedan musiken lät som det ska. Dubbeldiscens extramaterial torde inte lämna någon oberörd. Här finns allt man vill ha.

Huvudrollerna i samma bild
American Gangster är en skådespelarnas och detaljernas film. Den är nattsvart i sin moral och betraktar det illegala som business as usual, den känslan får man. Samtidigt är filmen ett tidsdokument som är högkvalitativt och lysande spelad intill minsta biroll. Den hyllar inte andra filmer, men den lånar litet här och var. I slutändan är American Gangster en film som man måste se, men den har en bra bit att gå om den ska nå upp till Scotts bästa eller gangsterfilmens bästa verk. Jag rekommenderar dock med liten reservation.
© Janne Ahlgren
Recenserad av Janne Ahlgren














