Full Metal Jacket

Filmen alla borde ha sett. Ännu en fullpoängare från Mr Kubrick. Krigsfilmen som inte riktigt är en krigsfilm, men ändå lyckas bli det. Modine spelar mkt övertygande Joker som går från ny rekryt till krigsfotograf i Vietnam, men den stora behållningen är ändå Vincent D''Onofrio (som spelar Gomer Pyle) som speglar en persons totala nedbrytning från människa till vrak galant. Tror tom det här var D''Onofrios genombrott på filmduken. Scenen på toaletten kommer alltid finnas på min näthinna. Ett måste i ALLA videohyllor. Jag äger den inte än(jag skäms). =((

Visa deliriouzs profil

Beundrar stanley kubrick''s egna verk...En bland de bästa vietnam filmerna, från början till slut...Riktigt samhälls kritiks film, dissar den amerikanska staten och militär fett!! Lär upp människor för att gå in o döda eller dö..En riktigt bra upplysning!
Och texten "Born To Kill" med ett peace märke bredvid, är det ironiskt?! haha

Se den.

Visa saucers profil

En klassiker som är en grymt bra krigsfilm. Den är otroligt objektiv och kall som ger ett starkt realistiskt intryck. Men den känns ganska platt ibland också, man känner aldrig några speciella känslor för någon karaktär mer än den feta klumpedunsen i första halvan av filmen.

En klar 4.

Visa borg88s profil

De som förväntar sig att se en version av den kommersiella saving private Ryan när de ser denna blir onekligen besvikna.

Denna film frossar i psykologiska förvecklingar hos olika människor i pressade lägen.
Människan som i krig används som ett redskap, drillas här för att bli ett.
För att sedan visa ett färdigt utvecklat mordredskap.
Filmen avser säga att även den mest normala människan kan under längre press brytas ner och utöva våld och sadism mot medmänniskor.
Kubrick har på sitt konstnärliga sätt under dov och många gånger obehaglig musik skildrat ett drama och låtit skådespelarna experimentera i sitt utförande.
En utmärkt skildring av mänsklig psykologi som för tankarna åt Kubricks tidigare verk Clockwork Orange.

Krig på film framställs många gånger som en plats för hjältar och stordåd, ofta i form av actionspäckade äventyr. Men ibland handlar krigsfilm om det helvete som alla inblandade tvingas gå igenom, och har något att säga om människans våldsamma historia. Stanley Kubricks krigsdrama om Vietnamkriget, Full Metal Jacket, hör till den senare kategorin.

Filmen följer några amerikanska marinkårssoldater från den grundläggande infanteriutbildningen på Parris Island till den bistra verklighetens skitiga strider i ett härjat Vietnam. Inledningens exercis är lika obehagligt utmattande som effektiv, inte bara för soldaterna, utan också som filmupplevelse. De som inte pallar för trycket dukar bokstavligt talat under. Och då är ändå utbildningen ingenting mot vad som sedan väntar i Vietnam.

I stridens hetta, såväl som i tristessen mellan slagen, visar sig människan från sin allra lägsta sida. Bara när någon fått döda, finns små stunder av lycka, i övrigt framstår både förberedelserna inför kriget och striderna i sig, som ett meningslöst helvete. Människor förlorar livet för småsaker, ärorik hjältedöd förekommer överhuvud taget inte. Människan är inget värd, mer än som en bricka i ett obeskrivligt grymt spel. Kubrick dömer ingen, Full Metal Jacket är snarare obehagligt objektiv, men jag kan inte annat än förfasas.

Full Metal Jacket har knappast kommit till för att underhålla i ordets lättsamma bemärkelse, men det hindrar den inte från att emellanåt vara spännande. Långa stunder är den dock bara plågsamt obehaglig och är i dessa stunder också mest relevant. Det är då den väcker frågor och tvingar en att tänka efter. Även om ett krig är berättigat, hur klarar någon att leva med krigstrauman? Och om krigets syfte dessutom kan ifrågasättas, vad återstår då? Vissa krig kanske inte går att undvika, men många gånger borde alla göra så mycket mer för att hitta en lösning som inte försätter människor i en omöjlig situation.

Det är inget snack om saken, Stanley Kubrick har lyckats få till en stark och tankeväckande film om krig och hur det påverkar den enskilde människan. Kameraarbetet och musiken samverkar till att skapa en bild av de motstridiga känslor som ett krig lockar fram. Stämningsfyllda toner blandas med tidstypisk populärmusik, långa statiska tagningar varvas med skakiga kamerarörelser. Disciplin och kaos hand i hand, och mitt i smeten ett gäng ypperliga skådespelare. Matthew Modine, som Joker, har aldrig varit bättre, R. Lee Ermey är oförglömlig som den obarmhärtige instruktören under militärutbildningen, Vincent D''Onofrio lockar fram många känslor som den mobbade menige Pyle och Adam Baldwin är grym som Animal Mother. Jag skulle kunna räkna upp hela ensemblen.

Bild, ljud & extra
Mycket har skrivits om vad som egentligen är rätt bildformat för Stanley Kubricks filmer; här får vi i vilket fall en icke-anamorfisk fullskärmsbild (vilken då skiljer sig från bioversionernas beskurna men ändå ska vara enligt Kubricks önskemål, hur det nu går ihop) som fungerar utmärkt. Lite smuts från källmaterialet syns då och då, men som helhet är bilden riktigt fin. Ljudet är tydligt men inte särskilt maffigt, säkert på grund av originalets monospår och dess begränsningar. Mer tryck i basen och lite ljud i de bakre högtalarna hade helt klart förstärkt upplevelsen, men ljudspåret fyller sitt syfte. Biotrailern är det enda extramaterial som finns att beskåda.

Sammanfattning
Stanley Kubricks Full Metal Jacket är en mycket bra film; tänkvärd och gripande, obehaglig men också spännande. Dvd-utgåvan är minimalistisk, men gör filmen i sig rättvisa. Rekommenderas varmt.

Peter Andersson - filmtankar.blogspot.com

Visa skogspekkas profil