JCVD - I huvudet på Van Damme

Det här blir nog den absolut svåraste film jag recenserat sedan jag startade den här bloggen. Men jag ska göra ett försök på den här drama/komedi/actionfilmen.

Van Damme är 47 år, ganska less på det mesta och har efter en lång rättegång förlorat vårdnaden om sin dotter och Steven Seagal tar alla hans roller. Van Damme flyttar till sina rötter i Belgien för att få umgås lite med sina föräldrar och för att få lite lugn och ro. Men problemen finns även i Belgien.
Hans kriditkort har slutat fungera och han måste på något sätt skaffa fram pengar för att kunna betala arvodet till sin advokat. Han väljer att gå till närmaste postkontor. Där spårar det ur fullständigt och polis blir snabbt informerad om att Van Damme har rånat postkontoret och har tagit en stor mängd personer som gisslan.

Det är vad filmen i korta drag handlar om. Det låter kanske inget speciellt eller direkt lockande, men tro mig, det här är nog seriöst en av årets bästa filmer. Den är enormt snyggt filmad och klippningen är helt suverän och ger ett riktigt bra och passande tempo. Den är fruktansvärt intressant och spänningen ökar hela tiden.
Vad som gör den här filmen speciell är att man får se Van Damme mer som privatperson än skådespelare.
Nu är postrånet förvisso bara fiktivt likaså några andra saker i filmen, men dom sakerna gör att han får chansen att säga och bekänna saker han inte sagt tidigare.

Det som verkligen fick mig att se Van Damme med nya ögon är när filmen passerat drygt 60 minuter. Då stannar allt i filmen upp och han håller en 6 minuter lång monolog mot kameran där han pratar om sin uppväxt, resan mot USA och baksidan av sin berömelse. Den scenen är fullständigt lysande och gör att jag nu kommer se honom på ett helt nytt sätt. Han bjuder verkligen på sig själv och ger både sig själv och hela Hollywood en känga på riktigt känsliga ställen.

Det är alltså inte en vanlig Van Damme man får se i filmen som spänner sig, slåss och gör en massa "tuffa" sparkar, utan en duktig skådespelare som för första gången i sin karriär verkligen får visa vad han kan. Han har humor, han kan gråta och verkligen agera och få publikens sympati.

Se den här filmen, fantast eller inte av hans filmer så tror jag seriöst du kommer tycka den här filmen är riktigt riktigt bra.