Mankells två avslutande Wallanderberättelser (Brandvägg och Pyramiden) var oengagerade, men framför allt ologiska och långtifrån trovärdiga - till skillnad från flertalet av de tidigare romanerna. Här visar sig en lokal mordgåta i Ystad vara början på en global och invecklad konspiration, där internet och nätverk sätts i fokus. I Ystad tycks kunskapen om internet vara minimal, intrigen är - kort sagt - svårköpt och samtidigt redan daterad. Att Mankell använder Afrika som en moralisk utgångspunkt för konspirationens huvudman/tanke är ett berättarmässigt nederlag. När Mankell vill skildra någonting utanför Ystad och Sverige hamnar han alltid i Afrika. Han bor förvisso där, men det blir upprepande tråkigt och det globala anslaget i konspirationen känns snarare globalt trångsynt och daterat, såväl geografiskt som kulturellt. Den färgade man, Solomon, som skickas till Ystad förmår dessutom inte förmedla huvudmannens övertygelse. Missa ej Solomons totala oförmåga som krypskytt - scenen då han spanar på Wallander genom kikarsiktet tangerar ren bondkomik, stark Åsa-Nisse-varning. Att hjärnan bakom konspirationen, uppenbarligen en mycket intelligent och strategisk person, plötsligt lämnar Afrika för att bege sig till Sverige är både oförklarligt och ologiskt. Att denna mastermind bakom en Så snillrik plan och årtalslång uppläggning, där ingenting lämnats åt slumpen, måste resa till Sverige (som av ett hugskott) för att reda upp saker och ting hans utsände misslyckats med känns totalt orimlig. Där faller filmen som en sten. Vidare: idén att starta en monetärt nedbrytande process genom att använda sig av en Bankomat måste vara en av filmhistoriens tre största kalkonhandlingar. Allt detta planerande, tekniskt programmerande, år av förberedelser och så står en sketen Bankomat i centrum. Vad hade planens mastermind gjort om Bankomaten i fråga var stängd för service? Eller om han hamnade bakom en pensionär, turist eller någon som glömt koden vid Bankomaten vid den aktuella tidpunkten? Skamligt dåligt skrivit.
Filmens stora fördel är den första timmen, bitvis en av de bästa Wallanderinsatserna hittills, där Wallander kämpar med sin hälsa, kärlek och sina kollegor. Här finns en trovärdighet, en nerv som känns naturlig och intressant. Dessutom skildras trist och rutinmässigt polisarbete riktigt trist, dvs närmast trovärdigt. Sedan räckte inte Ystad till för Mankell och då kollapsar berättelsen. Alla pusselbitar faller alltför väl på plats. Storyn får då lika stor trovärdighet som Kapten Zoom hade betydelse för modern rymdforskning. Lassgård är alltid bra och har några riktigt stora scener, Marie Richardsson gör varken mer eller mindre och birollsinnehavaren, Kajsa Ernst är långt mycket bättre än sin roll. Övriga skådespelarinsatser är standard. Kvar av Ystad som inspelningsplats finns några förbiskymtande landskap, järnvägsspår samt en krog. Resten är inspelat på annan plats, beklagligt nog. Måhända var det trångt om inspelningsplatser eftersom Krister Henriksson spelade in sina Wallanderfilmer samtidigt. Ljud/ljus av TV-snitt, klippningen trist standard och musiken anonym. Berättelsen hade mått bra av en redigering, liksom filmen som helhet - två delar är åtminstone en halv för mycket. Extramaterialet är standardgrått. Huvudproblemet är den osannolika berättelsen, som i slutändan blir alltför svårköpt och jönsigt ihoptotad för att bli trovärdig. Grundidén hade kunnat utvecklats på ett betydligt bättre sätt, om Mankell ansträngt sig.
Visa screenslaves profil
Den här boken tycker jag att dom har lyckats bra med att göra om till film. Har sett många exempel där man har förstört boken totalt, tex Steget efter och Borkmans punkt. Men den här filmen får klart godkänt.
Bosse