Wallander 11 - Blodsband

Wallander serien fortsätter och det märks att serien fortsätter att hålla en röd tråd och fungera fullt ut.

Stephan Apelgren har regisserat filmen mycket bra. Han får ihop en mycket bra spänning och skrämande känsla som gör att man sitter på helspän hela tiden. Mycket bra arbete.

Krister Henriksson, Johanna Sällström och Ola Rapace är som vanligt mycket bra och övertygade i sina roller. De andra medverkande är också mycket bra.

Handlingen är spännande från första starten. Den håller ett tempo, precis som de övriga filmerna i serien. Det finns inget att klaga på i mitt fall och det är bara bra. Man satt och undrade hur det skulle sluta.

Musiken är som vanligt i typisk Wallander anda så det finns inte mycket att klaga över där inte.

Extramaterialet är uppbyggd som i tidigare filmer. Inget nytt men samtidigt inget dåligt.

Har du gillat alla övriga Wallander filmer så finns det ingen anledning att inte se den här också. Mycket bra film.

Den senaste filmen "Luftslottet" var en riktigt bra Wallander, en av de bästa. Så man hoppas ju på en lika bra film här. Men tyvärr når den inte lika högt som föregående film utan är nere bland de sämre istället. Men sämre vad gäller Wallander är inte så dåligt med tanke på att alla filmerna i serierna är mer eller mindre bra, med "Luftslottet" som riktigt bra och med "Mastermind" som lysande.

Fast "Blodsband" är lite sämre än en del andra Wallander, är den fortfarande en bra och sevärd film. Skådespelarna gör bra ifrån sig, storyn är klart godkänd och filmen känns spännande på många ställen. Jag satt koncentrerad och höll intresset uppe under nästan hela filmen. Lite svackor har den lite här och där men på det hela taget är den ändå ganska tajt. Mest spännande och intressant blir den på slutet.

Betyg: 3.3/5.0

Visa waveriders profil

Äntligen! Frånsett "Mastermind" har jag gett Wallanderfilmerna från Yellow Bird svaga betyg, då i synnerhet manus till filmerna saknat trovärdighet (manuset till "Mastermind" var lite väl fantastiskt, men som tittare köpte man det eftersom tempot i filmen och berättelsen hade kvaliteter). Därför känns "Blodsband" som en befrielse - onekligen den bästa och mest trovärdiga filmen i serien. Jag har svårt att tro att någon av de kommande filmerna lyckas överträffa denna. Manuset är genomarbetat, strikt och - framför allt - trovärdigt, utan de logiska luckor och forcerade slutsatser som tidigare manus lidit av. Skådespelet är, liksom manuset, fokuserat och det känns generellt som om hela produktionen (äntligen) koncentrerat sig på att berätta en historia. Krister Henriksson får utrymme för sina små nyanser, en mycket uttrycksfull minimalism och en disciplinerad tillbakahållenhet som känns både naturlig och motiverad i filmen. Johanna Sällström har några av sina absolut bästa ögonblick i Wallanderserien, liksom Ola Rapace. Samtliga biroller är bra, men Camilla Larsson ("Om Stig Petrés hemlighet", "Mäklarna" m fl) som Jeanette stannar kvar längst: ingenstans märks det överspel som tidigare förstört så många av filmerna (i kombination med undermåliga manus). Klippningen är rytmisk, känns naturligt flödande och i stor harmoni med såväl dialog som händelser. Det vintergrå ljuset tillvaratas även inomhus och bidrar till filmens helhet. Detta manus skulle utan tvivel kunna plockas upp av ett amerikanskt filmbolag för en amerikansk version av storyn (på gott och ont givetvis) - berättelsen rymmer en stor dramatisk aura mellan huvudpersonerna och det känns aldrig ansträngt. Det är en film jag tveklöst kommer att se om med stor behållning. En stor och uppriktig applåd till gänget bakom filmen. Extramaterialet är standard, vilket kan beklagas eftersom den här berättelsen kunde utmynnat i djupare analyser av skådespelarna om sina roller. Dock, ett litet skönhetsfel i det stora hela. Definitivt en av de bästa svenska thrillers som gjorts de senaste åren och tveklöst den bästa - och kanske minst publikfriande - av samtliga Wallanderfilmer, inkl Lassgårds.

Visa screenslaves profil