Kampanjer

Ju större utmaning, desto större tillfredsställelse när man lyckas uppnå sitt mål. Sedan har vi de fall där utmaningen är så stor att man misslyckas. Välkommen till Dark Souls.

Den andliga föregångaren, Demon's Souls till Playstation 3, hyllades för att den var så otroligt svårt och alldeles lysande. Eftersom jag inte har spelat just den titeln var det ju faktiskt ganska spännande när Dark Souls skulle komma inte bara till Playstation 3 utan även till Xbox 360 så att ännu fler skulle få ta sig an utmaningarna. Och nog är det svårt och utmanande. På gränsen till absurt.
Tänk dig en helikoptersimulator där all hjälp är avstängd och som är tillräckligt realistisk för att kunna användas för flygutbildning. Den första timman kraschar du 80 gånger när du kommer en meter över helikopterplattan och tappar kontrollen. När du kan stiga en hel meter fylls du av triumf, för att spendera nästa timma med att krascha 80 gånger när du försöker åka framåt. Så funkar Dark Souls.

Rollspelsdelen är inte speciellt stor, men det gör spelet lite omväxlande om du väljer att spela det en gång till.

Spelet kategoriseras som ett actionrollspel, men egentligen är det betydligt mer action än rollspel. Du kan visserligen välja mellan nio olika klasser när spelet startar, och de har olika egenskaper och hjälpmedel, men efter det är det inte mycket behjälpt med rollspelandet. Erfarenhetspoängen består i de själar du kan plocka upp efter fallna fiender, och när du befinner dig vid en lägereld kan du använda själar för att gå upp i nivå (om du har tillräckligt många själar) vilket gör din karaktär mäktigare och allmänt bättre. Lägerelden ger dig också hälsa och är den plats du kommer tillbaka till när du dör. Men det har sina nackdelar att relaxa vid lägerelden eftersom detta får alla fiender utom besegrade fiendebossar att väckas till liv igen.

Lägereldarna låter dig återfå hälsa, men ger också fienden en chans att komma tillbaka.

Det som får en att vilja försöka en stund till är känslan när man lyckas ta livet av en boss, och det beror främst på att bossarna inte bara är allmänt otrevliga utan också så stora att det är till synes omöjliga, och omöjliga saker är ju alltid trevliga att lyckas med. Om du har spelat fantasyspel tidigare har du säkert slagits mot vargar tidigare, men här är en av vargarna du slåss mot så stor att du bokstavligt talat har svårt att nå ovanför knäna på frambenen. Sedan ska vi inte prata om de drakar och demoner du ställs inför.

Motståndarna är ofta verkligt stora. Ser du det lilla ljusa skräpet längst ner i mitten av bilden? Det är du.

Världen är riktigt skickligt uppbyggd och förmedlar en känsla av tryckande, nästan drömlikt nedstämdhet och att man aldrig riktigt vet vad som kommer att vänta bakom nästa hörn. Det skulle kunnat vara strålande om man inte för tjugonde gången vandrar samma sträcka från lägerelden till platsen där man dog. Då struntar man fullständigt i hur landskapet ser ut eftersom man bara bra vill banka smutsen ut det som såg till att man dog. Varvid man dör igen och åter är tillbaka vid lägerelden.

Höjdrädsla är ingen bra egenskap för den som spelar Dark Souls.

Dark Souls är svårt och kompromisslöst. Det gör visserligen den triumfatoriska känslan större när du lyckas med något, men vägen till varje triumf är kantad av upprepade dödsfall. För varje guldkorn av triumf finns hinkvis med frustration och irritation. Det kommer att tilltala folk som faktiskt är "hardcore gamers" och inte bara önskar att de vore det, och/eller personer med en ängels tålamod som är beredd att dö ett oräkneligt antal gånger för att kunna göra ett litet framsteg. Alla andra kommer däremot att se spelet som meningslöst svårt och något man klarar sig bäst utan.

Kommentera

Visa samtliga 6 kommentarer...

2011-11-15 12:06
Lintberg: Köpte detta spel för ett tag sen och måste säga att det är fantastiskt roligt. Sen är det skönt att ha ett spel som inte håller en i handen hela vägen utan du får ett uppdrag och så får du hitta vägen själv. Visst man dör mycket, men känslan när du tar ner bossen som har dödat dig ett antal gånger är fantastiskt underbar. Men smaken är som baken, och bra är väl det. MVH Jimmy Lindberg

2013-03-17 11:17
licker: Spelet är fantstiskt. Ett av de bästa som gjorts.