Kampanjer

Antonius Block: Vem är du?
Döden: Jag är Döden.
Antonius Block: Kommer du för att hämta mig?
Döden: Jag har redan länge gått vid din sida.
Antonius Block: Det vet jag.
Döden: Är du beredd?
Antonius Block: Min kropp är beredd, inte jag själv.

Och i likhet med Döden i Det Sjunde Inseglet lämnar inte du heller några uppskov. För i Darksiders II är det du som är Döden, den fjärde av Apokalypsens fyra ryttare. Spelet handlar enkelt uttryckt om att Döden beger sig ut på en våldsam (bokstavligt talat) jakt på rättvisa, eftersom Dödens bror Krig falskeligen anklagas för att ha startat den stora undergången. Dödens sätt att göra detta är att fnatta omkring som en stressad iller och hacka på det mesta som rör sig. Denna hackfest medför även att du kommer att samla på dig mängder av prylar från fallna fiender, försöka hitta utgångar och lösa olika praktiska pyssel som efter några timmar börjar komma upp i en ganska utmanande nivå.

Döden är inte klädd i sin sedvanliga kåpa och greppar en lie med sin beniga hand. Han verkar snarast importerad från skivomslaget till en heavy metal-skiva.

Som det skövlarspel det är behöver det egentligen inte så mycket mer historia än så, men man har försökt rättfärdiga Dödens skövlande med en historia som är så rörig av alla snåriga förklaringar att den blir svår att följa. Det enklaste är att helt enkelt strunta i att försöka följa med i den och ägna sig år det Döden gör bäst: Döda saker.
En trevlig detalj är att Döden inte är en så statisk figur som man skulle kunna tro i den här spelgenren. Medan du spelar tjänar du erfarenhetspoäng som används för att anpassa Döden på ett sätt som passar dig. Olika rustningar, olika stridstekniker, det finns faktiskt gott om möjligheter att ge karaktären sin egen personliga prägel.

Plats Fido! Plats, säger jag!

Den stora nackdelen med PC-versionen av Darksiders II är att det är en ganska tafflig portning av konsolversionen. Det är frustrerande att se ett spel som egentligen är bra drabbas av skrevsparkar som inte har med spelet att göra, utan mer att utvecklarna har varit lata. I stället för att verkligen satsa på att göra en ordentlig PC-version, har man tagit konsolversionen och bara snickrat tillräckligt för att det alls ska fungera på en dator. Möjligheterna att ändra upplösning är synnerligen begränsade (men det ska fixas senare lovar utvecklaren), att spela med mus och tangentbord är inte att rekommendera medan en handkontroll fungerar hjälpligt. Krydda denna anrättning med en del irriterande buggar så får du ett spel som har potential att bli bra efter en handfull uppgraderingar och en del reparationer, men för tillfället är det inte alls som bra som man borde kunna förvänta sig av ett välgjort PC-spel.

Kommentera

2012-08-29 09:19
screenager: Märklig recension... Det nämns i princip ingenting om nackdelar med spelet i sig utan bara att PC-versionen inte är särskilt bra jämfört med konsolversionerna, som i sin tur är...?