Kampanjer

"Det viktiga med de olympiska spelen är inte att vinna utan att deltaga". Säg det till den som kommer tvåa, eller fyran som är bäst av dem som inte får ett dugg. Det är bara att erkänna att olympiska spelen handlar om att vinna, spöa alla moståndarna, och att bli nummer ett.

Oavsett om du är sportintresserad eller inte, känner du säkert till att det är olympiska spelen i år. I London, föga överraskande med tanke på att den fullständiga titeln på detta spel är London 2012 - The Official Video Game of the Olympic Games. Och titeln säger allt: detta är det officiella olympiadspelet, och som sådant borde det bestå av icke genomarbetade idrottsgrenar hoptryckta i ett trivialt spel vars enda funktion är att dra in pengar på att det är just det officiella spelet. Uppenbarligen glömde någon berätta detta för Sega Studios Australia, som mot alla traditioner och regler beslutade sig för att göra en riktigt bra sporttitel.

Det krävs skicklighet om du vill korsa mållinjen som vinnare.

Det ironiska är att den olympiska delen av spelet inte ens är den mest underhållande. Här kan bara en spelare vara med, och det handlar om flera dagars tävlande mot datormotståndare. Hur många dagar och hur bra motståndare beror på vilken svårighetsgrad du väljer. Varje dag väljer du två grenar från ett bestämt utbud, så du kan till viss del anpassa vad du vill spela. Sedan kämpar du i en kvalomgång och om den är framgångsrik kommer du till final där medaljer hägrar. Målet med att vara med i olympiaden är givetvis att roffa år sig så många medaljer som möjligt.

Bågskyttet ställer krav på finmotorik och att du har kalla nerver.

För att få störst behållning av spelet ska du däremot bjuda hem några polare och duka upp med lämpliga tilltugg och dryck. Under inmundigandets gång försöker ni knäcka varandra, antingen i Events Play om ni känner er lagom seriösa eller Party Play om ni inte drabbats av den känslan.
I Events Play väljer ni grenar ungefär som en spellista i Spotify, och ett extra plus i kanten är att ni kan spara listan om ni vill upprepa samma hemmagjorda turnering igen. Alla deltagarplatser som inte upptas av mänskliga spelare kompletteras med datorstyrda diton, och sedan är kampen i full gång. Sega har dessutom tänkt till lite extra. Mänskliga spelare kan dela upp sig i par och tävla tillsammans för samma land, vilket ger en ökad lagkänsla och man kan komplettera varandra beroende på vilka grenar man är duktig i.

Allt handlar inte om fart, i länghoppet måste du till exempel både tajma avstampet och ställa in rätt vinkel för att flyga som en trana genom luften.

Party Play är helt enkelt en partytävling med mindre seriösa grenar som prickkastning med spjut och arkadbågskytte. Det är också här som man kan spela med Kinect, vilket visar att det är just party som är det viktiga.
Att tävla via Xbox Live handlar inte enbart om att spela mot konkurrenter utanför vardagsrummet, du tävlar även för ditt land. Bokstavligt talat. Innan du börjar tävla väljer du vilket land du vill representera, och dina medaljer samlas på hög för nationen du representerar. Sedan kan du undersöka topplistorna för att se vilka länder som har varit mest framgångsrika. En underhållande detalj som ger lite mervärde utan att trassla till det för spelaren.

I simningen kan det vara lätt att ta sig vatten över huvudet.

Spelet skryter med 45 grenar, men det är en sanning med modifikation. Siffran stämmer, men till exempel är skillnaden mellan 100 och 200 löpning är bara distansen. I 400 meter sprint har man lagt på en liten extra detalj med uthållighet, och samtidigt tagit med herr- och damlopp vilka är identiska sinsemellan. Är det då en, två eller fyra grenar? Sega har givetvis valt det senare.
Trots detta är utbudet varierat, och även om inte alla grenarna är så tipptopp som man drömmer om är resultatet riktigt bra.
Att spela handlar sällan om att trycka på en knappa eller vicka en styrspark så snabbt man kan. I stället handlar det ofta om att A-knappen ?lagom snabbt? för att pressa upp en stapel till ett specifikt område på en stapel. Håller du dig innanför området ökar farten och området blir mindre, men för fort eller för långsamt så tappar du effekt men området blir större igen. Det mer om precisionshastighet än ren snabbhet, vilket gör det mer lättillgängligt även för spelare som inte kan skaka på händerna så det ser ut som om de har sjutton fingrar. Även resten av spelet handlar mer om skicklighet än spelarens fysiska prestationer, tack vare att man ska försöka hoppa i rätt vinkel, tajma avstamp på rätt plats och så vidare. Jag tycker att det fungerar utmärkt eftersom det kräver en kombination av snabbhet och skicklighet, och man kan spela i timtal utan att armen domnar och svetten rinner.
Nu kan vi bara hoppas att den riktiga olympiaden blir lika bra ur svensk synvinkel som det här officiella spelet.