Filmguiden

Skräck från 2019 av Gary Dauberman med Mckenna Grace och Patrick Wilson.

3.8 - Recension av: Björn Spelberg

Handling/Manus

Skådespelare

Regi

DVD-produktion

Musik

Annabelle 3: Comes home (Blu-ray) (recenserad)

Köp

149 kr99 kr

Annabelle 3: Comes home

Köp

99 kr

"Fortsätter skrämma med små medel"

När dockan Annabelle kommer tillbaka i en tredje fristående film från The Conjuring-universumet känns det som att titeln har flera betydelser. En självklar sådan är att dockan kommer hem till glasskåpet som hon lämnade i den första filmen. Det känns även som att den på något sätt kommer tillbaka till hur en klassisk skräckfilm ska vara uppbyggd alltså ?back to basics?. Man kan nämligen inte på något sätt påstå att filmen tar ut svängarna utan istället lyckas skrämma med enkla medel som oväntade effekter och stämningsfull musik. Det förekommer därmed inte alls särskilt mycket pålagda animationer vilket också håller nere produktionskostnaden och ökar vinsterna något som varit lite av The Conjuring- universumets signum. Faktum är att det tack vare duktiga skådespelare fungerar riktigt bra och visst är det fortfarande riktigt skrämmande vilket med facit i hand faktiskt är riktigt imponerande. Kanske det även får upp ögonen från storfilmsbolagen att det verkligen inte behöver plöjas ner miljarder kronor i deras filmer utan det räcker långt med en bra idé.

När dockan Annabelle äntligen sätts tillbaka i glasburen...

Filmen inleds med just det som titeln säger. Ed (Patrick Wilson) och Lorraine (Vera Farmiga) hämtar dockan då de fått larm om att den misstänks ligga bakom hemskheter omkring sig. Mycket riktigt visar den sig bland annat locka till sig de dödas själar men så fort de kommer hem och sätter den i ett inlåst glasskåp med hjälp av Fader Gordons (Steve Coultier) tjänster hålls både dockan och hennes förmågor inlåsta. Där får hon stanna ända tills Daniela (Katie Sarife) som är kompis med dottern Judys (Mckenna Grace) barnvakt Mary Ellen (Madison Iseman). Hon är nämligen intresserad av att få kontakt med sin pappa då hon anser sig vara delaktig i hans död. Sagt och gjort besöker hon rummet där paret Warren samlat alla föremål de stött på under sina år som spökjägare. Då hon även struntar i alla varningstexter och istället gör precis tvärtom får det oanade konsekvenser som sätter inte bara hennes eget liv på spel utan även Judy och Mary Ellens.

...dröjer det inte länge förrän hon får komma ut igen.

Mycket av spänningen som byggs upp i filmen har att göra med ett bra berättande och duktiga skådepelare. Wilson och Farmiga är ju gamla i gemet efter att på något sätt medverkat i samtliga filmer kopplade till The Conjuring men de är faktiskt med förvånansvärt lite i denna film där det istället är ungdomsskådespelarna som får störst förtroende. Wilson och Farmiga som är med lite i början och på slutet gör sina roller som det brukar vilket innebär ett bra och trovärdigt agerande. Efter alla deras inhopp i serien görs väl det mesta numera på rutin skulle jag tro. De yngre förmågorna har alltså en hel del att leva upp till vilket jag också tycker att de lyckas med. Bäst tycker jag Iseman sköter sig och det är ju också hon som har mest erfarenhet efter att ha medverkat i stora roller bland annat i Jumanji: Welcome to the Jungle och Goosebumps 2. Nu snackar vi såklart inte Oscarsmaterial men hennes agerande är klart över medel för filmtypen. Blott 13 år unga Grace har också ett imponerande antal roller bakom sig och fler lär det bli om hon fortsätter med sitt naturliga agerande. Kämpigast har nog Sarife men hon har också den svåraste rollen som den väldigt förvirrade tonåringen som bara tänker på sin döda far och inga som helst konsekvenser. Värt att notera är att detta också är hennes första stora filmroll och inte alls har något att luta sig tillbaka på. Som regissör ser vi Gary Dauerbman som tidigare endast agerat manusförfattare men nu får utökat förtroende från producenten James Wan.

Ungdomsgänget får kämpa hårt för att klara sig med livet i behåll.

Precis som tidigare delar i serien har det satsats en hel del resurser på filmens utgåva. Bilden är bra och behåller skärpan även i de mörkare scenerna vilka är ganska många till antalet. Ännu bättre är ljudet som hjälper till att bygga upp mystiken till handlingen på topp. Det är riktigt fascinerande att det är som mest spännande när det är helt tyst men det gäller att komma ihåg den viktiga uppbyggnaden av ljudbilden för att åstadkomma dessa ögonblick. Även bonusmaterial finns i form av borttagna scener och diverse featurettes om produktionen i övrigt. Sammantaget har vi att göra med en film som lyckas med det den var menat för nämligen att skrämma med enkla medel men som inte når riktigt lika hög spänningsfaktor som huvudserien brukar göra.

• Kommentera