Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

04 NOV 2010
Cargo

Sci-Fi från 2009 av Ivan Engler med Martin Rapold och Michael Finger.

3.2 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Cargo (recenserad)

"Enorm skala men bara måttligt imponerande."

Jag stod framför hemmabioanläggningen med en film i varsin hand. Den ena en explosiv, storbugdet-action-komedi med stora stjärnor och den andra en Schweizisk sci-fi-film vars budget förmodligen inte räcker till att köpa bubbelvatten och hårfärg till Liam Neeson i A-Team, filmen som jag sedermera lade åt sidan en stund. Jag kände för något annat än raka rör och fullt ös.

Livet på rymdstationen är inte kul längre


Så följer därav, att jag fick något annat, det kan man gott säga. Cargo visade sig vara så pass intressant, att dess brister trots höll den mig vaken och alert genom hela visningen. Det hela handlar primärt om Dr. Laura Portman som bor på en överbefolkad rymdstation dit människorna flytt efter att Jorden blivit obrukbar. Människan har dock hittat alternativa platser och planeten RHEA är en av dessa. Man behöver dock pengar för att ha en chans att omlokalisera sig och för att finansiera sin resa till sin syster - som med familj redan residerar på RHEA - tar hon värvning på ett fraktskepp vars mål är Station 42 som håller på att byggas som anhalt för att komma vidare till stjärnorna. Problemet är resans längd och kryosömn är ett måste. Alla sju besättningsmän har en lång vaktrond under den 4 år långa resan och Portman väcks upp sist av alla. Hon försöker underhålla sig själv bäst hon kan, men kort efter att hon börjat sin vakt anar hon att hon ingalunda är ensam vaken på skeppet. Efter en händelse blir hon skraj och väcker ägarföretagets säkerhetschef och kaptenen och visst verkar det som om att något är på gång i de kalla, gigantiska utrymmena.

Stationens skala är enorm


Då alla är vakna inser Laura snart att hon inte vet vem man kan lita på och vad som egentligen pågår på skeppet. Dödsfall inträffar och informationen hon får från den döde, frakten ombord och de andra besättningsmedlemmarna är som bäst förvirrande och motsägelsefull. Snart inser Laura att hon har hamnat i en situation som inte är optimal på något sätt. Jag vill inte gå in på detaljer, emedan de som vill se filmen, vill säkert se den utan spoilers.

Problem vankas i containerförrådet


Dock har filmen sina brister och besynnerligheter, vilket säkerligen kan förnöja vissa och störa andra. Det goda i filmen är lånat och dessutom rejält. Designen är industriell, skabbig och för tankarna till en viss Nostromo och Weyland-Yutanis herravälde (som blev uppköpt av Wal-Mart, hehe!) i en annan tid. Vi talar om mekaniska detaljer, yxa och spett istället för finlir och elegans. Det knastrar och knakar, färgerna flagnar och rosten äter upp interiören. Det finns en sorts kallhamrad verklighetsförankring i Cargo även om jag misstänker att Stephen Hawking inte skriver på för alla vetenskapliga detaljer man kokat ihop. Men lånat eller ej, detaljerna i filmen är rätt intressanta och väl genomförda.

Mer problem då golvet försvinner


Emellertid räcker inte detaljer till allenast. Jag känner en hel del människor inom filmtillverkning och det man ser i CGI är bitvis imponerande, bitvis relativt enkelt. Själva CGI:n kan man realisera på vilken kraftig dator som helst bara man har fantasi, programvara och tålamod nog. Jag har sett bättre digitalartisteri även i billigare filmer, men också avsevärt sämre i hög grad dyrare filmer. Där CGI visar brister i realism drar åter de små detaljerna blickarna åt sig. Jag måste erkänna att det är sällan man ser en film vars element är så väl igenomtänkta och hållbara. Tyvärr kan allt detta försvinna i ett nafs då filmen bjuder på en panoramabild från skeppets yttersida på väg mot rymden eller en planet. Plötsligt ser det ut som det egentligen brukar se ut i dessa lågbudgetfilmer. Plastigt, artificiellt och föga trovärdigt.

Doktorn och säkerhetsansvarig funderar över de bisarra händelserna


Det som tynger ner den visuella biten med lån och rån från andra inspiratörer, fylls upp av en berättelse som tar sig tid att bli berättad. Det är modigt att försöka vara en tänkares film, men eftersom så mycket inte är originellt, så tappar berättelsen en del av sin styrka. Dramaturgiskt handlar det om en synnerligen oamerikansk produktion där saker sker och därmed basta. Hemskheterna ombord är egentligen odramatiska och om någon hotas sugas ut i rymdens vakuum, så föregås detta inte av en massa känslosam polemik eller yviga gester, hotelser och andra onödigheter. Cargo är hyfsat befriad från Hollywood-dramaturgi, men ändå orkar den inte bära sin egen vikt med stil. Man kompromissar en aning för mycket i dialog och karaktärsutveckling.

Ovänskap händer snabbt då man är under press


Egentligen är det bara Laura som får bli pulsen i filmen. De andra är rätt ointressanta och filmskaparna gör inga större ansträngningar att belysa andra än skeppsdoktorn Laura. I slutändan blir alla andra individer stereotyper som man hade hoppats att inte se i filmen. Nu är inte skådespelarna amerikanska superstjärnor, men dessa - och regissörerna - har nog inspirerats av filmer som Alien, Pandorum, Event Horizon, kanske även Sunshine och den uppenbaraste låter jag bli att nämna. Då tyska inte är det vanligaste språket i Sci-fi-film så får man i brist på ypperlig språkkunskap läsa texten och se hur skådespelarna agerar, kanske mer än man gjorde om detta var en amerikansk produktion på sedvanlig amerikanska. Agerandet är bra överlag. Anna Katharina Schwabroh, som spelar Laura, gör sitt första filmframträdande och klarar sig riktigt bra. Det finns dock en individ i filmen som håller på att sänka det hela trots den lilla tid denne ges. Man kommer att märka vem jag menar.


Vad som gör Cargo extraintressant är att man nu talar på fullt allvar om att börja köra folk till Mars. Man vet idag att det krävs generationer för att komma ur vårt solsystem till nästa och en sådan tanke är tekniskt sett inte omöjlig, men idag orimlig på grund av kostnader, etiska och moraliska betänkligheter. Men om den dagen kommer då Jorden blir obeboelig - och den kommer - vart skall vi då ta vägen och hur? Cargo funderar på detta och ger en vision om saken. Denna vision gör att filmen är hållbar trots att den slarvar en aning med vad som i vanliga fall skulle antas vara realistiskt. Det är kanske bara jag som stör mig på det som jag uppfattar vara vetenskapliga fakta och som inte matchar teknikaliteter i filmen, men det får man ta för att man har näsan i vetenskapsböcker så snart som man har tid över.

Egentligen får man inte tänka på kostnader då man recenserar film, men jag kan inte låta bli att beundra förstagångsregissörerna Ivan Engler & Ralph Etter och deras mångåriga kamp att realisera filmen på bästa möjliga sätt. De saknar kunskaper om personregi, det är uppenbart, men kompenserar med digitalfantasi som emellanåt få hakan att hamna på bröstet. De klarar av att måla upp en klaustrofobi trots att rymdskeppet Kassandra är enormt! Och när vi talar om stort så menar jag att det som är stort i filmen är verkligen gigantiskt samt riktigt snyggt! Musiken av Fredrik Strömberg matchar den kalla, skrämmande omgivningen och trots att filmen bitvis är förutsägbar, bitvis en besvikelse, så blir man häpen av dess skala.

Ut i rymden måste man bege sig


Vidare till discen och dess egenskaper. Jag har sett filmen som dvd och jag är inte helt nöjd. Bilden är bra skarp, men olyckligt odynamisk. Det svarta är som bäst mörkgrått och bitvis är bilden så behandlad att bilden ser olovligt finputsad ut eller tvärtemot blaskig. Jag förutsätter att Blu-rayutgåvan är avsevärt bättre. Ljudet är det mer pondus i. Här finns hela frekvensskalan och i synnerhet får bassugna individer koppen full och subben talar sitt språk då hundra meter stora dörrar öppnas eller skeppets containrar flyttas runt. Musiken i det hela passar sömlöst in i resten av ljudbilden. Ändå är det i grunden frågan om mycket ljud, inte en lysande ljudbild. Men i brist på bröd får man äta bark och bättre än inget; ljudet fyller salongen, så att säga. Inget extramaterial, vilket i detta fall skulle ha varit intressant. Det är inte varje dag man tittar på schweizisk sci-fi.

Jag är generellt positiv till filmen även om jag finner en stor tveksamhet i att helhjärtat rekommendera den. Här finns material till storverk, men Cargo nöjer sig med att låna och kopiera. Här finns element till andlös spänning, men man passerar sådana moment med en axelryckning. Filmen i helhet är som en karikatyrisk fransmans axelryckning på ett café i Paris, Je ne comprends pas, Comme ci, comme ça. Litet mer tunggung och tempo skulle inte ha skadat, men med Cargo i sina CV:n ser jag nog framemot regissörernas kommande verk. Rekommenderas med reservation.

©Janne Ahlgren

2013-02-17 18:57
biobygget: Som vanligt gör sig dessa filmer ganska bra på stora dukar..

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime