Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Child 44 (Blu-ray)

Fler recensioner
08 SEP 2015
Child 44 (Blu-ray)

Drama från 2014 av Daniel Espinosa med Joel Kinnaman och Tom Hardy.

3.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Child 44 (Blu-ray) (recenserad)

"Svensktung ryssfilm av producenten Ridley Scott landar tungt"

Min gammelmormor var en äkta Stockholmstös och hennes pappa var polis och sambandsofficer hos Nikolaj II i Vinterpalatset i St. Petersburg, Russia. Efter en viss revolution blev hon fascinerad av kommunismen och blev också råkommunist, en som pratade dessutom flytande ryska och tillbringade en hel del tid i Sovjetunionen - till och från - fram till slutet av 50-talet. Och hon höll dagbok, precis som man skulle göra om man var fin flicka. I dessa dagböcker kan man idag läsa om hur de politiskt högt uppsatta hade det så bra att de inte behövde bry sig om vardagliga angelägenheter och de som var pöbel fick slita och streta för att få dagarna att gå ihop alls. Men alla var rädda för sykofanterna - angivarna och de som skvallrade för att nå en bättre position i samhället. Till slut blev bristen på mat och lyx jobbigt för gammelmomi och hon kom hem, lärde mig baskunskaper i ryska innan jag var 6 år gammal och konverterade till ytterhögern. Så det kan bli.

Officersklassen har det bra


Liksom DDR var Sovjet ett land som efter Josef Stalin inte var ett paradis, hur än Stalin vill påskina att så var saken. Man hade officiellt ingen brottslighet att nämna och seriemördare existerade bara i väst. Medborgarna i 50-talets Sovjet skulle lyda order, arbeta för fosterlandet och aldrig ha sympatier utanför den egna politbyråns regelverk. För att få folk att foga sig utdömdes extremt hårda straff för dem som gick emot strömmen och allstans fanns det angivare som passade på att öka sina egna aktier. Sovjet under och efter Stalin och före Perestrojkan var ett helvete. För att övervaka subversiv aktivitet hade man milisen, KGB som grundades 1917 och inte minst Ministeriet för Statens Säkerhet, MGB, eller SSSR som man förkortade saken på ryska. MGB var den hemliga polisen, organet som sysslande med spionage och kontraspionage men också en myndighet som övervakade lojalitet och som skulle i förebyggande syfte hindra illojalitet. De kunde utdöma straff och verkställa dem utan rättegångar och precis som Stasi i DDR var MGB fruktad mer än något annat. Utom kanske angivarna som ibland angav folk som inte ens förtjänade det. Och inte var man rädda i onödan heller. Under Stalins tid i makten dödades ca 20 miljoner ryssar utöver de ca 20 miljoner som dog under WWII. Det sätter dagens moderna siffror i litet annat ljus, eller hur?

Leo Demidov plågas av minnen och sina arbetsuppgifter


Tom Hardy spelar det tuffa barnhemsbarnet Leo Demidov som adopterats av en soldat och tränats till att bli Sovets Hjälte. Efter kriget blir han hög officer i MGB och jagar enligt direktiv reda på folk som kan utgöra en fara för staten. Vid sin sida har han sin bästa vän Alexei Andrejev (Fares Fares) och litet nervösa Vasili Nikitin (Joel Kinnaman). Leos fru Raisa (Noomi Rapace) arbetar som lärare och livet är just så bra som det kan vara för överklassen. Då Alexeis son hittas mördad på en bangård kliver politiken in i bild och då mord helt enkelt inte sker stämplas denna händelse som ett olycksfall. Leo har inget val än att ta den officiella ställningen och råda Alexei att göra samma sak. Men Leo inser att det är mord som det hela handlar om och då ytterligare en pojke hittas mördad säger han sin mening. Plötsligt får han av sin chef i uppgift att hitta bevis mot sin fru för politisk illojalitet och då han inte hittar något blir han av med sin rang och utvisad till milisen i en fabriksstad. Där hamnar han i klorna på General Nesterov (Gary Oldman) men det visar sig att det har skett pojkmord även där.

Leo läxar upp Kinnaman enligt noterna


I Moskva har Nikitin tagit över Leos arbete och är dessutom hämndlysten för en händelse då Leo visade sin makt över Nikitin. Leo återvänder till Moskva inkognito för att prata med vittnen men Nikitin får nys om saken och ämnar deportera honom och Raisa till Gulag... om de ens ska hinna fram innan de blir mördade. Leo kommer undan och börjar knappa in på mördaren, men mer hinder är i vägen.
Child 44 har alla möjligheter att bli en riktig höjdare. Här finns prominenta och kunniga skådespelare och regissören Daniel Espinosa kan sin sak och har äga för såväl personregi som action och spänning. Men, men. Det mesta går inte vägen. Tom Hardy är bra, Kinnaman likaså och Oldman kan helt enkelt inte vara dålig om han så försökte. Det är omständigheterna runt skådespelarna som fallerar. För det första: Filmen blir aldrig spännande. Den mal på (den är lång) och mycket litet händer trots att man har material för djupdykning i Sovjetskräcken, morden och spänningen med att lösa ett mord i svåra förhållanden. Rakt ut sagt är Child 44 litet långtråkig trots bra skådespeleri. Noomi Rapace är dock inte så bra. Tyvärr, hon är i mitt tycke överskattad och om hon nu är producenten Ridley Scotts nya älskling så må det vara så, men alla hennes roller är inte okej alls. Fares Fares gör en stark insats och jag skulle ha gärna sett mer av honom, men så kommer det en detalj som gör att man inte vill se någon av dem alls: Alla talar engelska med tung rysk brytning. Varför? Vi har fastställt att detta är Sovjet, att alla är ryssar och att språket är vad det är. Man kan lika väl prata normal engelska... eller ryska. Vi fattar att de är ryssar utan fånig dialekt. Underskatta inte publiken.

Äktenskapet står inte heller på stadiga ben


Premisserna är lysande och man vill verkligen se ett rafflande händelseförlopp bakom järnridån, något som få har upplevt, tack och lov. Produktionsdesignen och fotot ger oss en helhet som gott skulle kunna vara helt realistisk, så det hela ser snyggt ut även om man valt att göra bilden ganska mörk och dyster, något som inte hjälper till helheten. Att Espinosa och manusförfattaren Richard Price inte klarar av att hålla fokus och händelseförloppet kort är en nackdel. Man blandar sig bort i massor av underliggande händelser och komplikationer istället för att köra ett starkt race mer rakt på sak. Jag har inte läst Tom Rob Smiths roman som ligger som grund till denna film, men jag antar att romanen - som är den första i en trilogi om Leo Demidov - är mer fokuserad och spännande. Hur som helt blev filmen så pass het för ryssarna att den förbjöds i Ryssland, vilket är en garant på att man i alla fall träffar en nerv.

Fares Fares lyser med sin närvaro


Blu-rayutgåvan är högst medelmåttlig. Bilden är mörk i överlag, men det som är mer beklämmande är att den inte är helt skarp heller. Det är litet tråkigt för fotot är annars suveränt fint. Jag säger detta med viss reservation för jag har sett att utrikiska testsidor har skrivit om att bilden är riktigt bra. Jag tyckte inte det. Ljudet är okej, men vare sig upphetsande eller speciellt. Dialogen sitter väl, men musiken och surrounden är litet odefinierat. Musiken av Jon Ekstrand är så generisk att man inte kan ta den riktigt på allvar. Och så extramaterial. Nada, niente, nothing, inget alls, ei paskaakaan!

Ormen Vasili pekar med saker som han inte ens borde få äga


Nej. Jag gillade inte Child 44 och jag gick in för att verkligen göra det. Det som räddar det hela en aning är starka skådespelare trots att Kinnaman är en gnutta så orm som han kan vara då han lägger manken till och Hardy låter bitvis som han Bane. Jaja, jag tror att gamla gammelmormor hade mer i utbyte av järnridåryssland än vad jag hade av Child 44, men nog är filmen bättre än sedvanliga, amerikanska B-filmer på repris i kanal 3 när som helt på dygnet. Se istället Gorky Park eller Citizen X om ni kan hitta den.

©Janne Ahlgren

2015-09-08 11:30
filmanton: Jag såg filmen på premiären i Malmö med min sambo, och efter alla recensioner trodde jag att filmen skulle vara värdelös. Till min stora förvåning så njöt jag till stora delar av filmen. Tyckte den var riktigt bra, välspelad och välregisserad. Grymt bra recension, Janne. Publicerade en recension på bloggen ungefär fyra månader tillbaka. Kolla gärna in :) https://filmanton.wordpress.com/2015/05/12/child-44/
2016-05-05 20:48
janne.l: Inte särskilt spännande...? Kanske inte, men riktigt spännande är den nog trots allt. Jag mer eller mindre avskyr s.k spännande filmer då de oftast, hur tokigt det än låter, är ganska förutsägbara, och DET kan man inte beskylla den här för... Btw, tur att man inte köpte Blu-ray utgåvan utan ett hyrex på DVD för en tia hos den lokale hökaren som det hette på gamla MAD-tiden. Janne.L

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime