Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Divergent (Blu-ray)

Fler recensioner
11 SEP 2014
Divergent (Blu-ray)

Äventyr från 2014 av Neil Burger med Shailene Woodley och Kate Winslet.

2.8 - Recension av: Linda Mankefors
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Divergent (Blu-ray) (recenserad)

"Heyyy, en dystopi till!"

Många titlar och ord har nämnts i samband med Divergent, The Hunger Games, Twilight, Harry Potter... dålig kopia, banal, dum, för att dra några. Är jämförelser och skällsord befogade?


I Divergent befinner vi oss i en dystopisk framtid. Mänskligheten har med nöd och näppe överlevt ett omfattande krig, överlevarna lever i ett förändrat Chicago innanför höga murar. Hela samhället är indelat i fem falanger, Ärliga, Osjälviska, Lärda, Djärva, Fredfulla. Varje människa måste tillhöra en falang (förutom de stackare som blir falanglösa och lever som hemlösa råttor). Denna strikta och kontrollerade uppdelning tros hålla freden intakt och motverka människans natur, som anses ha orsakat tidigare krig. Det är bestämt att de Osjälviska ska styra samhället, något som de Lärda givetvis inte alls gillar. Kupplaner smids bakom låsta dörrar. Barnen i denna värld följer nästan alltid i sina föräldrars fotspår, men får ändå genomgå ett slags test vid en viss ålder för att bevisa vilken talang de har. Efter det får de ändå ett eget individuellt val att göra: Vilken falang vill de tillhöra? Vi får omedelbart stifta bekantskap med den unga Beatrice (Shailene Woodley). Hon tillhör en from familj som är med i falangen de Osjälviska. Hennes test är oklart, och visar på en mångsidig begåvning, hon är något som kallas för Avvikare. Avvikare anses som ett hot mot samhället och avrättas helt sonika. Testresultatet är något hon måste hålla hemligt, men hon väljer ändå att göra ett oväntat beslut och går med i de Djärva, där hon får en mycket tuff utbildning. Mot alla odds måste hon klara alla utmaningar, misslyckas man blir man falanglös och utkastad för alltid. Med tiden får hon lära känna en av lärarna, Four (Theo James), tillsammans upptäcker de ett pågående kuppförsök och ihop måste de stoppa de Lärdas plan att utplåna de Osjälviska.


Vi får en hel del på en gång i samma förpackning. En sensuell kärlekshistoria, en actionfilm, en visionär science fiction historia och ett coming-of-age drama. Om vi blundar riktigt hårt och inbillar oss väldigt mycket alltså. I verkligheten får vi en superlight version av ett ytligt debattinlägg. Ett ungdomsdrama som har gjorts bättre, snyggare och större många gånger. En töntig actionhistoria som kunde ha accepterats som ett pilotavsnitt till en tv-serie. Och jo, okej då, vi får lite grann av en sensuell kärlekshistoria. Slutresultat? Gummianka de-light. Maken till ytligare dystopisk film har jag kanske inte sett. Med vänster hand viftar man bort mycket allvarliga ämnen som en väns självmord, massmord, avrättningar och nära & käras död. Med höger ögonfrans blinkar man samtidigt flörtande med oss och visar på ungdomliga biceps, bekymrade tonårsansikten och sockersöt vänskap. Men här kommer själva grejen: När eftertexterna rullar och jag funderar elakt på exakt hur mycket jag ska såga spektaklet, så inser jag, ursäkta att jag svär, att Divergent f-n i mig var underhållande. All kritik stämmer. Den är banal, dum, inte speciellt snygg, och behandlar de dystopiska allvarliga ämnena på ett förkastligt ytligt sätt. Men den flyter på med en beundransvärd jämn takt, och vips så är den slut innan man hunnit blinka. Inte en gång fick jag för mig att stänga av, filmen är som en påse med halvdåliga pommes frites man inte riktigt vill erkänna man ändå njutit av. Med den insikten, och speciellt om man har i åtanke att det faktiskt är en ungdomsfilm med allt vad det innebär (mer banal historia, töntigare händelser och så vidare), så måste jag låta Divergent passera godkänd-stämpeln. Jag kommer inte truga på att se uppföljaren, men dyker den upp framför mina näthinnor kommer jag troligen slå mig ner i soffan och koppla av en stund. Filmen är ungefär lika roande som ett skapligt avsnitt av en skaplig deckare på tv, men ibland ser vi på sånt också, och jag måste erkänna det har gjorts betydligt sämre skräp än detta.


Så hur gick det med den första frågan? Jag tycker jämförelser med ovan nämnda filmer är lite orättvisa. Vi skulle lika gärna kunna jämföra Divergent med en sportfilm, där den svage ska lyckas trots alla hinder. Eller varför inte en highschool-film där nörden ska förvandlas till en vacker fjäril. Filmen kom strax efter Hunger Games-filmerna, och allting som har med flicka-pojke att göra slängs in i Twilight-facket. Tycker nog inte den har med någon av dessa att göra. Men den är inte stark nog att stå på egna ben heller, vilket är synd. Tänker man efter är det en intressant premiss. Tänker man efter ännu ett steg så kanske det ligger något i att man borde försöka med alla medel att motverka människans natur, då girighet, egoism med mera onekligen orsakar förödelse, krig och död. Med det i åtanke känns det märkligt filmen istället vill bedyra vikten av individens frihet. Om det är en film som vill få oss att tänka till så... gör den tvärtom. Nåväl, att faktiskt försöka tänka ihop med denna film är nog att överanstränga sig i onödan. Jag kan inte rekommendera den, och heller inte såga den. Jag kunde faktiskt inte komma ihåg en enda karaktärs namn fem minuter efter filmens slut, vilket säger allt. Ändå kände jag mig smånöjd av att ha blivit underhållen. Vill du ha popcorn-underhållning, släpp varenda kritisk tanke och sätt dig och slötitta.


Slutligen, så måste jag nämna Woodley, den nya starkt lysande stjärnan på Hollywood-himlen. Hennes unga karriär har ju tagit rejäl fart den sista tiden med framgångar som Divergent och Förr eller senare exploderar jag. Nej, det är ingen ny Jennifer Lawrence. Hon har varken den kvalitén eller utstrålningen, men nog lyfter hon ändå filmen. Hon ger också den vanliga människan ett ansikte, visst kan hon kallas för söt, men är inget sexigt bombnedslag. Det är det mest positiva med hela den här filmen, en ung tjej som ser helt normal ut, och som sparkar skiten ur elaka bovar. Ser vi början på ett trendskifte i Hollywood? Och så var det det här med musiken. Den uppmärksamme har sett ettan i betyget. Jag brukar sällan nämna musiken i en film, ofta är filmmusik både passande och en hjälpande hand, men i Divergent är den en katastrof som enbart förstör scenerna varenda gång den är med, vilket ju är raka motsatsen mot avsikten. Den irriterar, gnager och stjälper så mycket att det borde finnas en avstängningsknapp för eländet. Vilken tur det inte är ett större mästerverk den förstör...

2014-09-11 19:45
kvasthilda: Inte så tokig ändå. Bättre än Twilight-sörjan, som jag inte alls gillade. Visst går tongångarna till HG, men so what.
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime