Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Django Unchained (Blu-ray)

Fler recensioner
23 MAY 2013
Django Unchained (Blu-ray)

Western från 2012 av Quentin Tarantino med Jamie Foxx och Leonardo DiCaprio.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
99 kr49 kr

"Åter en fullträff!"

Django Unchained är en film som är upphovsmannens mest designade produkt någonsin. Detta är inte är en dålig sak, snarare tvärtom. Man känner igen Quentin Tarantinos skrivstil på tre mils avstånd och de som inte är alltför klökmagade får blodsprut och splatter för hela slanten. Allt med en glimt i ögat mitt i mänsklighetens mörkaste stund. Inbördeskrigen har ännu inte börjat och slaveriet är en affärsverksamhet som vilken annan transaktion som helst:
Kan jag få tre skålpund socker, en stock tobak, 8 pund bly, hästen skodd och matad... ja, och så behöver jag en kraftig neger, gärna en som redan haltar som slipper jag besväret, för jag ska ha honom som avelsdjur och kan inte vänta då mina hyndor löper redan.

Tonen i filmen sätts såhär


Man kan tro att Quentin Tarantino tar i med sin beskrivning av sydstaternas våld och arrogans, men i verkligheten kommer han inte ens i närheten. Verkligheten är något som Tarantino skrapar litet på ytan och gör en smal film om en enskild händelse, lika osann som den kunde vara sann. Inhumane Bondage: The Rise and Fall of Slavery in the New World av David Brion Davis (LÄS DEN!) ger oss en mer realistisk vild av vad som pågick från att vettskrämda afrikaner kidnappades och fördes bort till en annan kontinent för att bli en annan mans egendom, inte mer värd än en billig kniv och ville man bryta av sin kniv så kunde man göra det utan att någon brydde sig om detta. Samma kunde man göra med sin slav om denne inte uppförde sig väl och någon lag för att reglera detta fanns inte. Slavar hade inget värde mer än vad de kostat. Vissa tränades till specialuppgifter och det ökade deras värde och andra kom sina köpare nära och då generationer passerat kände slavarna inte till något annat liv än det som existerade på plantagen. Att få summariskt stryk spelade inte roll och lydde man inte massa så kunde straffet bli allt från prygling till död eller att man såldes vidare. Eller att ens familj såldes. Alla vet detta. Vad de flesta inte vet är att hur Tarantino är skvätter på och hur Rötter får än oss att gråta, så var verkligheten värre. Kom ihåg det. Senare - i vissa stater - kunde man inte ostraffat enlig lagboken döda sina slavar utan orsa, men det var få fall som gick till domstol.

Mandingofight är populärt bland söderns aristokrati... reglerna dock lätt oklara


Det är lätt att kritisera USA för att ha tillåtit slaveri och att man fortfarande ser ner på svarta i vissa delstater. Européerna borde skämmas. Här idkades slavhandel tusentals år innan Amerika ens hade hittats och våra slavar hade det inte alls bättre. Det om slaveri som nog förekommer än idag. Django Unchained är en underhållningsprodukt som helgalne (i positiv mening) Quentin har iscensatt med artistisk integritet och passion. Hans grundhistoria är enkel som två blad på en kvist; Prisjägaren Dr. King Schultz (Christoph Waltz) reser land och rike runt poserande som tandläkare, men är i själva verket en prisjägare med den ärevördiga domarens underskrift att få döda i lagens namn. Dock enbart brottslingar som har pris på sina huvuden. Levande eller döda - King Schults föredrar döda, för levande är bara besvärliga att hantera med. I sin jakt efter en trio synnerligen obehagliga bröder möter han en slavkaravan av mindre dignitet och efterfrågar vänligen om någon av slavarna hade arbetat under den-och-den ägaren. Det har en, Django (Jamie Foxx). King emanciperar Django och expedierar slavhandlarna till viss rättvis nivå och låter fångarna ta hand om sina ägare bäst de vill. Med Django gör han ett avtal.

Candylands godsägare är ett märkligt förhållande med sin housenigger Stephen


Django ska följa King under vintern och ansamla upp onda mäns lik och göra det utan pardon. Pengarna strömmar in och problemen är få. Django visar sig vara lika kallblodig som Dr. King och mästerlig att hantera sina vapen. Allt går dock inte helt enligt regelboken och vid ett tillfälle tvingas man fälla folk på en rik markägares ägor och det gör Big Daddy (Don Johnson!) blindgalen och han ska minsann visa att en neger på häst och en utlänning inte kan uppföra sig hur som helst. Han bildar en lynchpatrull och om man ännu betvivlar Tarantinos genialitet mitt i blodkaskaderna, så är det denna maskerade patrull och deras maskeringsproblem som får en att skratta högt. Och resan går vidare för ett av Djangos villkor var att befria hans fru Broomhilda von Shaft (Kerry Washington) från den synnerligen obehagliga, men artiga plantageägaren Calvin Candie (Leonardo di Caprio) från ökända Candyland. Planen består av att posera som slavhandlare ute på jakt efter en kämpe bland slavar och använda honom i prismatcher och därtill lägga ett blygsamt bud på Broomhilda. Det är en bra plan, men plantagens gamle housenigger Stephen (Samuel L. Jackson) anar ugglor i mossen och är inte sen att informera sin ägare om detta. Och turen vänder, kan man säga.

Django hjälper mer än gärna en oerfaren ryttare upp.. ner från hästen


Django hamnar i en situation där han riskerar att förlora Broomhilda och sina kronjuveler till förmån för ett ännu tråkigare öde, men Django vore inte Django om han inte kom på en listig plan. När planeringsstadiet är över återkommer Django till Candyland och ställer till med mycket oreda.
Tarantino må man tycka många saker om, men i mina ögon är han ett geni. Inte så att han alltid är originell, men han lånar friskt och gör det med kärlek. Han har redan visat sin kärlek till asiatiska kampsportsfilmer och italowestern. En specifik inspirationskälla är Sergio Corbucci och hans serie om stenhårda Django (Franco Nero) - som har en cameo i filmen - och så lägger han därtill sin säregna stil där han sparar varken på blod, svordomar eller politiskt inkorrekta uttryck såsom nigger. Sedd i historisk kontext är detta uttryck dock det som användes flitigt under slaveriets tidevarv och är historiskt sett korrekt. Att Tarantino gör Djangos korståg mot den vita rasen skall inte ses som en analogi till islams kamp mot väst, då har man tolkat filmen på ett sätt som Tarantino inte avsåg att man ska göra. Han vill att vi skall förstå slaveriets hemskhet, men att krutdurken var öppen länge och har inte stängts ännu.

En charmig skitstövel


Tarantino har också kritiserats för filmens våld. Och filmen är våldsam, men även här finns förmildrande omständigheter. Tiden var våldsam och stora, tunga samt relativt långsamma kulor gör mer skada än en 22:a från en modern lönnmördares pickadoll skapar. Om inte annat så fungerar filmen utmärkt som en fingervisning till NRA (National Rifle Association) som förespråkar mer vapen i alla hem och ju större desto bättre. Och om filmen nu är sadistisk, som någon kritiker har velat få det till, så var tiden för slavar på plantagen och som egendom till inavlade godsherrar inte mycket mindre sadistisk. Tarantino träffar rätt och de som skriker mest om övervåld och sadism är förmodligen de som inte känner landets historia speciellt väl eller vill att allt ont ska glömmas. Nu gör Tarantino ingen historiskt korrekt film, men i sanning är den inte heller speciellt inkorrekt.

Något bekant över detta nylle. Jaja, original-Django Franco Nero


Vad som gör gaphalsarna upprörda är att Tarantino respektlöst använder låånga tagningar och annorlunda musik - inte direkt det man är van vid då man ser på en western. Eller southern, som Tarantino vill att det ska vara. Django kanske ser den vite mannen som djävulen som måste bort kosta må vad det vill. Vi vet inte vad som händer Django, fast man har litet försiktigt föreslagit att Shaft skulle vara en efterkomma till gammelgammelfarfarsfar Django.
Och som vanligt använder Tarantino enbart de bästa skådespelarna i rollerna. Han gräver fram gamla stofiler från malpåsen - vilket oftast är kul - och sätter huvudrollerna på folk som kan sin sak. Christoph Waltz kammade hem sin andra Oscar och gör i princip samma roll som i Inglorious Basterds där hans elokventa stil och charm räcker långa vägar, men där han ohyggliga grymhet tar hand om det som ekvilibrismen inte klarar av. Jag gillar Waltz. Han är en av de bästa karaktärsskådespelarna i modern tid. Jamie Foxx har jag haft delade meningar om, men då det kommer till kritan så har han alltid levererat (kanske inte i Stealth) 100% insatser och detta har inte gått Oscarsakademien förbi heller. Rollen skrevs dock för Will Smithmen man skyller på ett och annat för att det inte blev Will, utan Jamie. Jag tror att Will är för pryd och pretto numera, en familjeman som inte vill associeras med Tarantinos våldsorgie.

En osjungen hjälte är Leonardo di Caprio som Oscarnominerats tre gånger men icke. Personligen tycker jag att guldgubben var hans i The Aviator men då utkonkurrerades han av Jamie Foxx som just gett sin syn (ursäkta vitsen) på Ray Charles liv och leverne. Svårslaget, men... Men några år av funderingar skulle jag nog ändå ha belönat di Caprio, emellertid nu är det inte jag som delar ut priser bland stjärnor och skitlånga sändningar mitt i natten. Som Calvin Candie är han åter oslagbar. Hans southern charm är söt som socker och hans grymhet i klass med charmen. Med ruttna tänder och märkligt förhållande till sin syster och houseniggern Stephen är Calvin litet av ett mysterium, men klart är han att då det kommer till kritan så kan han vara den största skitstöveln som moder jord bär på sig. Lysande insats.

Mycket kan man snacka men ibland åker stora bössan fram


Så vi får en film som vi förväntar oss att få. Slaveri är en sårskorpa i USA:s historia och Tarantino gräver djupt och med nöje för att visa hur skrämmande fenomenet var. Samtidigt är han inte rädd för att göra den vita mannen till en enfaldig varelse som har kapaciteten att oavsiktligt vara humoristisk. Filmen är lång som två svenska polisfimer, härligt överdriven och för all del; den behagar sig själv och alla som älskar Tarantino. Men det är så Tarantino gör film. Mannen har talets gåva och kan skriva, så hans skådespelare får nog lära sig att har man en huvudroll i en Tarantinsk film, får man bereda sig med inlärning av monolog. Lång sådan. Likaså är Tarantino av den åsikten att man skjuter så länge som det finns skott kvar oavsett om det behövs eller inte och det är en av orsakerna till att blodet skvätter på ett sätt som får rutinerade mumier som mig att pusta ut heliga Josef, Maria och han där med vattensandaler!

Skulle nu Tarantinos stil och blodsplätt röra upp känslor, så kan jag ju upplysa att Blu-rayutgåvan lämnar absolut inget till fantasin. Faktum är att jag kan avsluta min bildanalys med att konstatera att bildmässigt är den av referenskvalité och det gör inte saken sämre att fotografen Robert Richardson (vars förra film var Hugo) har lyckats fånga söderns alla kulörer och dynamik på ett fantastiskt sätt. Perfekt! Öhh, och när jag nu talar om referenskvalité så lägger vi i samma hög ljudet så är allt gott sagt om själva utgåvan. Nästan. Här finns en hel del extramaterial att slötitta på, men sanningen att säga var jag ganska matt efter filmen så jag har bara sett den om stunthästar. Musiken i filmen varierar kraftigt från western till rap. Och varje gång perfekt i synkron med filmen! Jag är så imponerad att jag håller på att gå åt.

Cool hämnare, Django Freeman


Det är inte ofta jag blir så exalterad av en film så jag vill se den igen genast bara för att jag vill särskåda detaljer. Men jag orkade inte, men det blir en omgång till i snar framtid. Jag vet att det finns folk som avskyr genren, Tarantino och som inte klarar av regissörens självgoda flin och våldtäkt av äkta amerikansk historia. I synnerhet - kan jag tänka mig - att kvarvarande southern gentlemen suger åt sig sig massor av anstöt av Django Unchained. Så?
Dr. King Schultz: How do you like the bounty hunting business?
Django: Kill white people and get paid for it? What's not to like?
Hur som helst, för mig var filmen en fullpoängare. Och några extra poäng till på toppen som garnering.

©Janne Ahlgren

2013-05-24 14:58
david19349: Kan inte annat än att hålla med fullständigt, Tarantinos fyndiga dialog når nya höjder till och från i Django, klockren :)
2013-10-11 19:24
ullrich: Visst är det en jäkligt bra film men jag börjar tröttna lite granna nu på övervåldet som dyker upp i allt mera filmer. Är det inte Django så är det Last Stand med Arnold eller så är det Evil Dead. Man reagerar inte mera när huvudena flyger. Herr redaktör, jag o tjejen testade lite igår hur avtrubbade vi har blivit. Vi slog på Cannibal Holocaust. Ingen reaktion...Illa det här. Haha
Svar från Discshop:  Tja, det finns värre än CH. Men visst, det kan nog behövas litet Disney emellanåt ;-)  //Janne

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime