Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

Dredd (Blu-ray 3D)

Fler recensioner
07 FEB 2013
Dredd (Blu-ray 3D)

Sci-Fi från 2011 av Pete Travis med Karl Urban och Domhnall Gleeson.

4.4 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Dredd (Blu-ray 3D) (recenserad)

"Violentus et atrocia... och det med besked!"

Dra mig baklänges över en nålfiltsmatta garnerad med spik och nubb, för här ser ni en som verkligen inte kunde hålla hakan på plats i ansiktsanatomin. Jag har inte läst serien och kommer inte att börja göra det heller. Det som skapat en bild av Judge Dredd för mig är Sylvester Stallones entoniga, mumlande käpphäst 1995 och där alla andra karaktärer spelade så mycket över så filmen blev mer en komedi än en brutal actionrulle. Men den hade sina få moment.

Framtidens småbyar innehåller 800 miljoner invånare


Dredd 2012 har inga få moment. Den är ett moment som man inte kommer att glömma i första hand. Dredd spelas av Karl Urban som gör ungefär samma roll som han alltid gör; surmulen och bister. Jag söker i mitt minne men kan inte komma på en enda film där Urban skulle ha varit mer lättsam - fast han är säkert i verkliga livet en hyvens kille, sympatisk och trevlig att umgås med, spela ett parti canasta och ta en golfrunda med. I Dredd bär han hela tiden sin hjälm som visar bara nedre delen av ansiktet, men det liksom räcker. Orakad och - som sagt - bister tar han itu med sina dagliga arbetsuppgifter som jury, domare och bödel. Dredd är en av Domarna som utgör framtidens polisstyrka i megastäder på 800 miljoner invånare och där allt utanför städerna är sönderbränt efter krig och fördärvelse. Brotten är många, arbetslösheten stor och det rättsliga systemet sköts med effektivitet direkt på plats. Domaren konstaterar brott, kungör domen och avrättar brottslingen på stående fot om brottet är grovt nog, annars kallar han på gallerbilen som får föra brottslingen iväg i fängelse eller annan behandling. Supereffektivt, men det där med rättssäkerhet kan ju bli ett problem.

Ma-ma är inte vacker men elak därtill


Detta har man löst genom att gallra hårt bland dem som söker sig till Domarjobbet. Domarna måste kunna lagen ut och in, agera snabbt och... ähumm... rättvist och aldrig tveka i sina domslut. Starten till filmen Dredd visar - som sig bör - Domaren själv under en typisk vardag där han jagar några efterlysta som dessutom knarkar medelst de framför en automobil. En av dem har den dåliga smaken att skjuta mot domaren och det medför automatiskt dödsstraff och eftersom de andra satt i samma bil... Jaja, väl tillbaka i högkvarteret - utan medtagna fångar - får Dredd finna sig i att bli handledare och utvärderare för en nykomling, Anderson (Olivia Thirlby), som inte riktigt klarat inträdeskraven men som har en egenskap som strålningen utanför murarna kan orsaka dem som bor nära gränsen till ödemarken. Hon är nämligen synsk. Dredd tar henne på en dagsexkursion och det kommer att bli en dag som hon inte glömmer i första hand. Och inte vi heller.

Basminen på Judge Dredd är... bister


Megacity 1 innehåller ett stort antal megabyggen varav Peach Trees huskomplex med sina 200 våningar styrs av kriminella klaner och högst bland dem finns Ma-ma (Lena Headey) som tillverkar och kontrollerar marknadsföringen av drogen Slo-Mo med ensamrätt, och hon är av den kalibern att hon inte tål konkurrens. Alls. Då hennes män klagar på att några ligister sålt utanför sina områden, så låter hon sina män flå dem (!) och kasta dem ner på gatan från hög höjd. Och den som inte dittills märkt att filmen är högst barnförbjuden kommer nog nu att märka det, för lika litet som Stallone var bra i sin Dredd-film är våldet på något sätt maskerat i Dredd. I själva verket kan jag inte sådär snabbt dra ut minnet ens någon film avsedd för en bredare publik som är så blodig, ultrabrutal och splattrig som Dredd. En gång i tiden fick folk hicka av Den Andalusiska Hunden, senare ryggade man tillbaks av Motorsågsmassakern och visst har man plöjt igenom en och annan modern splatterhistoria, men våldet i Dredd och dessutom i 3D är av sådan sort att jag faktiskt fick lyfta med armkraft hakan ur famnen. Lägg till en ohälsosam mängd svordomar av grov sort och förnedring av alla de sorter, så kommer man i närheten av vad man med blotta ord kan säga om saken.

Domarrekryten Anderson får visa framfötter redan första dagen


Dredd och Anderson kommer in i Peach Trees och Ma-ma går till motattack. Huset bebos av 75 000 invånare och även om alla inte är onda så är en stor del helt emot Domarna och söker Ma-mas gunst. Ma-ma slår igen krigssköldarna kring huset och Domarna samt en tillfångatagen (den som överlevde den första razzian) kriminell har svårigheter att ta sig ut, får ingen backup och alla de möter vill dem illa. Ma-ma själv plockar fram stora arsenalen ur vapenskåpet och bryr sig inte om oskyldiga stupar på vägen. Dredd ändrar inte en min och Andersons synska förmåga kommer till nytta emedan de lagar sig mot högre höjder för att ta itu med Ma-ma och hennes hejdukar. Manus och upplägg är papperstunt, men utförandet av det hela kompenserar allt det som manus låter bli att säga. Eller gör den det?

Dredd är den mänskliga motsvarigheten till en modern pansarvagn


En del kritiker har poängterat att filmen inte håller seriens satiriska inblick och kritiska förhållning om ryggen, men jag är nog helt av annan åsikt. Kanske det inte finns så mycket satir i filmen, men i en värld som håller på att rivas i stycken av religiös fundamentalism och ekonomisk kollaps är WWIII kanske inte något som bara finns i fantasin, utan eventuellt verklighet inom en hyfsat överskådlig framtid. Nu hoppas vi ju inte att det ska bli ett tredje världskrig, men sannolikheten är inte helt fantasi, för när Nordkorea eller Iran börjar bomba sina grannar med nukleära prylar - om de nu är så korkade - så lär det smälla litet här och var. De individer som blir kvar samlas ihop enligt teorin som säger att ensam är inte bra och då gäller inte Svea Rikets Lagbok längre utan en ny modell, varav Domarna är en tänkbar sådan. Om också påhittad i fantasin och överdrivet brutalt framställd, men sedd i historiskt perspektiv, då den kända världen inte var en demokrati, så var domarna enväldiga diktatorer som inte enbart nöjde sig med att erbjuda vatten och bröd, utan såg gärna att brotten sonades med arbete till döds, uppätning av diverse kattdjur eller slagsmål mot folk utrustade med mer än en näve och elak attityd. Senare i historien halshögg man folk bara för att de haft en åsikt och ibland för att de ingen hade. Och vissa åkte med allenast för att de var på fel plats vid fel tillfälle. Vad är det som garanterar att världen inte kommer att se detta igen? Tro? Löften? Bättre vetande? Bah! Inget!

Knack, knack, får vi komma in?


Dredd är ingen realistisk film, men den chockerar i bildspråket och för tänkaren sätter den tanken i rullning på smått filosofiska spår. What if? För alla andra erbjuder den en visuellt imponerande upplevelse där farten är snabb utan att vara hetsig och där Slo-Mo-effekterna är spektakulära. 3D-upplevelsen fick fru A att avlägsna sig från rummet, för i all sannings namn kan det bli litet väl mycket då hjärnsubstanserna och munhåleinnehållet spiller in i salongen och bakom varje hörn dör någon en så våldsam död att man nästan lägger en pizza på salongsmattan. Och Karl Urban är bra. Med sin mun blott gör han Dredd till en komplett galning som med stenhård vilja håller sig i schack och uttalar gutturalt sin dom över kreti och pleti. Unga Olivia duger väl som Anderson även om hon blir i skuggan av Dredds brutala gestalt och Urbans halvansiktesutstrålning. Lena Headey är mustigt hemsk i sin roll som bossen av huset, så härligt grym och skoningslös att man nästan får sympatier för henne. Nåja, kanske inte, men hon är snaskigt sevärd. Alla andra i filmen är kanonföda på ett eller annat sätt.

Mycket av detta


Låt oss nämna några ord om själva technobiten. Ljudet i 7.1 DTS HD-MA må lämna tapeterna på väggarna, men väggarna rasar om man trycker volymen i botten och har kraft nog att distribuera detta till alla högtalare. Dredd är ljudbögens våta dröm och i mitt tycke saknas inget. Vi talar inte om finstämd Steinway & Sons utan snarare Keith Emerson misshandlandes sin Hammond live på Wembley Arena 1978 med volymen på max. Man blir extatisk samtidigt som man inser att ljudet i detta format och utförande finns till för filmens innehålls skull, inte för att ägare av elektrostatiska high-end-högtalare ska få njuta av att varje andetag på förste violinist ska höras. Då minigunen sätter igång så låter det som om helvetet själv kom på besök. Och då njuter man av att ha satsat många pengar på sin utrustning. Bildmässigt ligger vi också en bit under referenskvalité, men nog så litet att skillnaden mäts i nanopartiklar. 2D-bildens kanske svagaste länk var dynamiken, men det är nog inget som man lägger märke till om man inte stirrar just på detta bara för att man ska göra det. Det betyder en extra omgång tittning, för första går åt att bara gapa. 3D-effekterna är riktigt snygga, väl fungerande och för det mesta så vidriga att man vill föra sina händer upp för att hindra splattret att hamna i eget nylle. Musiken i filmen hamnar på en skala mellan udda techno och hårdrock... jag kan inte definiera denna genre... men den gör sin sak, varken mer eller mindre. Inget extramaterial! En annars perfekt utgåva borde förlora härmed en poäng för detta även om man måste tillägga att reg A utgåvan är skamlöst fattigt på extramaterial, den också. Ändå, finns det, så bör det vara med, men i detta fall är frånfallet acceptabelt eftersom man inte satsat på bonusskoj annanstans heller ordentligt. Jag njöt dock så pass mycket att produktionen får fulla points.

Mod och bestämdhet sätts på prov


Dredd är en stilig film, obegripligt grym och helt skoningslös. Man skulle tro att den riktar sig till folk som söker upp snuff-filmer på nätet eller som blir extatiska av att få se blod (ni vet de där småpojkarna som inte kan annat än FPS och splatterfilmer och tror sig veta allt om... allt), men så är nog inte saken. Dredd är i alla sin grymhet en film som kan väcka några frågor om framtiden och som sådan ger den inte hopp om en vacker fortsättning av livet på denna planet. Den går inte på djupet av en person eller beskriver rikt och komplicerat en situation, utan ger en käftsmäll, bryter armen och frågar sedan om det kändes gott. Av vad jag har förstått så kommer denna version av Dredd i närheten av serietidningens ansiktslösa Domare och oförlåtliga värld, men om det kan jag inget mer säga än att så är det förmodligen. För övrigt så rekommenderar jag filmen till alla som giller genren, men den som uppskattar finfilm med intelligent dialog och finstämda rolltolkningar kan nog se sig om en aning likväl som svaghjärtade. Och tro mig - nu om någonsin, ni som är föräldrar - Dredd är inte en film som barn under 15 bör se. Den är helt enkelt... inte lämplig!

Blodet strittar i högst obarnvänlig ton och denna bild är bara Astrid Lindgren-grejer i sammanhanget


©Janne Ahlgren

2013-09-16 18:26
david19349: Jag köpte US utgåvan när den kom på 3D och betalade runt 200kr var det, sällan att 3D kostar mer på import, helt ok bonusmaterial på den utgåvan :)
2013-09-26 22:11
guran: Låt mig först säga att jag ser filmer i alla genrer. Allt ifrån drama till Sci-fi. Så längedet är en bra film så spelar genren ingen roll. Det här var en dålig film. Jag orkade inte ens se hela. Första gången jag provade att se denn kalkon uthärdade jag kanske tio minuter. Andra gången stängde jag av efter en halvtimme. Detta är nog i särklass en av de sämsta filmer jag (nästan) har sett. Tveklöst. För att göra saken ännu värre råkade jag göra en dubbelbeställning av Dredd. Byt titel från Dredd till Dreadful. Detta är i sanning en hemskt dålig film...

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime