Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Filmtrilogin om Härskarringen - Extended (6-disc Blu-ray + 9-disc DVD)

Fler recensioner
18 JUL 2011
Filmtrilogin om Härskarringen - Extended (6-disc Blu-ray + 9-disc DVD)

De förlängda versionerna av filmerna på Blu-ray! Mer än 26 timmar extramaterial!

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Bedövad av beundran!"

Jaha, då så. Nu har man spenderat timme efter timme, dag in och dag ut och äntligen är 15-disc mega-bauta-boxen Sagan on Ringen: Härskarringen, Sagan om de Två Tornen & Sagan om Konungens Återkomst genomgången. Det tar en stund innan jag gör detta igen, det kan jag lova. Och inte var det första gången jag sett filmerna heller. Filmevolutionen har alltså skapat bioversioner 2001, 2002 och 2003 och sedermera dvd:er av de samma samt Extended Editions för dem som inte fick nog, som ville se filmmakarnas sista finish på specialeffekterna och datakraftens magi samt mer av allt detta och som ville spendera otaliga timmar med att se hur det hela var realiserat genom att vada igenom sanslösa mängder dokumentärer.

Man skulle tro att inget saknas, men det gör det naturligtvis. Man ville ha det hela som en Blu-ray-upplevelse inte bara vanlig dvd och ja, det är det man nu får med hull och hår. Men låt oss backa litet innan vi blir helt hysteriska. Blu-rayutgåvorna av Extended versionerna är exakt de samma som vi redan sett. Förutom att de är i högupplösta. T.o.m. extramaterialet är det samma som fanns på 4-disc Extended-utgåvorna då dessa anlände med postombudet. Så vad vi får är 1080p, DTS HD 6.1 ES + Costa Botes mer lätta bakom kulisserna filmer som finns på 3 separata discar och pågår i timmar. Imponerande bitar filmhistoria, hur som helst, och spöar de flesta bakom kulisserna-filmer såväl på slag som på retur.

Ringen påverkar Bilbo länge


Vad det hela handlar om är inget som man egentligen behöver upprepa en gång till. Jag våndades över att behöva skriva recensionerna ytterligare en gång, för såhär i retrospekt är inte originalrecensionerna jag gjorde egentligen längre helt ackurata. Så här nedan följer modifierade åsikter även om man kanske skulle använda sig av Kevin Smiths version om saken i Clerks II som i textform skulle se ut såhär:
Två snubbar, kanske litet gay, tar en promenad till ett berg. De snubblar på vägen, kastar ringen i lava och flyger hem med örnar. Slut.
Och kanske beskrivningen inte är så långt ifrån sanningen, men denna lök har fler lager än promenaden i sig. Ringsagan är en mäktig berättelse om kampen mellan ont och gott, den är proppfylld med metaforer och man kan tolka berättelsen på många sociala plan, som religiös text och även som en allegori om Tolkiens samtid på någon konstigt sätt. Kanske var Tolkien en sorts rasist då han beskrev olika folk och raser som olika värda i Midgård? Vem vet, Tolkien är död och så mycket mer kommer det inte ur hans käft, men vore han levande så skulle säkert någon rabiat, ung murvel plåga honom med en del jävligt dumma frågor.

Gondor skulle också vilja ha ringen, resonerar Boromir


Tillbaks till saken. Extended är det alltså på alla tre filmerna, uppdelade på 2 discar spelfilm och 2 discar extramaterial + en disc Costa Botes dokumentär. Detta x 3. Jag har under de senaste 10 åren träffat 1 person under 30 år som inte sett del 1 i serien. Detta var för några år sedan då jag höll föreläsningar för högstadiets 9:or om hur film kan/skall/bör ses för att få så mycket som möjligt ut ur dem. Jag använde Sagan som exempel och blev helt ställd då en tös knappt hade hört talas om saken. Med snart 10 år i bagaget på filmerna är de knappt föråldrade och Blu-rayutgåvorna är mer eller mindre så perfekta som man kan få en film att tekniskt sätt bli. Det finns fortfarande tre scener som i mina ögon skulle ha gjorts bättre gällande CGI, men man kan inte få allt. CGI-yrkesfolk kan säkert hitta hundratals, men det är ju tråkigt för dem.

Slagsmål i Morias gruvor


Inför Blu-ray releasen har man naturligtvis putsat till bilden ytterligare en aning genom att applicera DNR (Dynamic Noise Reduction) för att få bort i princip allt som har att göra med brus i bilden och man har lyckats finfint utan att det har drabbat t.ex. närbilder på ansikten, som i dessa fall tenderar att bli litet vaxartade. Nu är det ju så att filmen redan innan Blu-ray såg bitvis Photoshoppad ut, Arwen och Galadriel ser så perfekta ut att antalet finfilter räknas i dussintal. Eller snarast i potentiometertal och reglage då det hela är gjort med massiv datakraft och färre objektiv. Sådant kan vara störande, men inte då det gäller fantasy som jag förväntar mig skall se litet utomjordsligt ut. Litet eteriskt som sig bör.

I want my ****ing ring!


I gengäld är det skitiga och grymma så skarpa kontraster till det vackra och sagolika, att det i sig kommer som en chock. Orcherna blir knappast vackrare och med denna sanslösa skärpa går inte en enda detalj förlorad. Jag såg det hela på duk i Full HD i väl mörklagt rum. Och är jag ledsen för att ha sett filmerna sjuttioelfte gången? Nej, det är jag inte. Jag kan storyn vid det här laget, men då en bild blir 5 gånger bättre än det man sett hittills och ser 10 gånger bättre ut än den man såg på bio för länge sedan, så måste man bara le åt sin lycka. Den gamla Extended var bra, bland det bästa som dvd kan erbjuda, men Blu-ray sopar banan enkelt. Frågan är egentligen bara om det är lönt att skaffa ytterligare en utgåva (säger han som har tre vid detta lag) bara för att? Nej, det är naturligtvis ovettigt, men likväl ett måste om man t.ex. uppgraderat sig i hemmabioapparatur och helt enkelt måste ha det bästa möjliga då det gäller Ringsagan. Bättre än såhär blir det inte vad det gäller bild! Och så mycket mer säger jag inte om den saken.

Romans pågår


Ljudet kräver sin utrustning, annars kan en del av detta fina referensljud gå till kråkorna. Här finns scener som kräver en subb som verkligen kan skaka om kåken. Helst en stor och tung pjäs som kan flytta massor av luft. Balrogen, striderna, Minas Morguls uppvaknande, tja, det finns otaliga exempel på scener där pyttebasen Fjunbert bara fiser och skapar noll botten och 100% garanterad frustration. Å andra sidan, har man inte vant sig vid något annat, så vet man inte heller vad det finns att hämta. Dialogen sitter som handsken och som alla säkert upplevt, så går en del av dialogen som om man saktat ner filmens hastighet för att skapa en trollsk stämning i det hela. Det skall vara så. Den aktiva surrounden kräver också en del av utrustningen och scener där ekon är viktiga fixas lätt av även billigare utrustning, men massiva surroundscener med kraft i bas och skärpa i mellanregister såsom dödskallelavinen inne i Dödens Berg kan få små platsgrunkor att skrämmas i tu. Kort sagt och från hjärtat: Har du inte utrustning som klarar av det mesta som denna massiva BD-utgåva har att erbjuda kan du lika väl nöja dig med den gamla Extended-boxen.

Om nu ljud och bild ligger i referensnivå så kan man lätt säga att extramaterialet gör det med. Jag räknar inte upp allt som finns, men säger i stället att allt finns! Jag saknar inget och vad det gäller mängden extramaterial så kan jag inte komma på någon annan filmsamling som kommer ens i närheten. Kanske Star Wars då den kommer som BD, men det återstår att se.

Dansk och amerikan har inspirerat till många nyföddas namn


Men är allt guld som skiner? Ja, t.o.m. boxen är finfin med magnetlås och hela vidivippen. Men filmerna då? Är de perfekta? Nej, och den dagen har inte ännu kommit då en film skulle anses vara perfekt. Ingen film är det, allra minst den sista i serien där det tar nästan 45 minuter att avsluta det hela. Då börjar maximus gluteus säga ifrån, eller rakt ut sagt: röven domnar. Och så blir det litet långrandigt, men det får vi leva med. Böckerna är inte lättlästa de heller och vill man ha fansen hyfsat nöjda så behövs avslut som inte är helt Hollywood.

Här följer recensionerna på filmerna, avsevärt nedkortade för att de redan finns på sajten men med några nya kommentarer för höga nöjets skull.

SAGAN OM RINGEN: HÄRSKARRINGEN

Lysande, briljant, fantastisk!

Det var den kommentar- och kritikbefriade kortversionen av SAGAN OM RINGEN: HÄRSKARRINGEN. Varsågod.

Två ganska onda män


Här följer nu en mera djup analys för lässugna individer:
John Ronald Reuel Tolkien föddes i Sydafrika och flyttade till England med sina föräldrar vid 4-års ålder 1896. Han fick en grundlig utbildning och verkade som professor i såväl engelska som litteratur vid anrika Oxford. 1936 började Tolkien skriva på en bok vid namnet The Hobbit som vid sin utgivning blev vida omtalad. Och varför inte? Redan år innan utgivningen hade Tolkien skapat en ny värld och ett nytt språk och då boken publicerades kändes det hela så naturligt att få ifrågasatte fantasin. Och mera ville man ha, så Tolkien övertalades att skriva fortsättning, något som kom att bli Sagan om ringen som vi känner den som. Sedermera delade förlaget upp romanen i tre delar och idag känner vi Tolkien bäst från hans trilogi om den mystiska ringen som eftertraktas av ondskan.

Att sedan en galen Ny Zeeländare med några splatterfilmer i bagaget lyckas övertala pengafolk att investera över 300 miljoner dollar (=3 miljarder kronor) i en nyfilmatisering är ett lika stort mysterium som själva ringen i filmen. Men denne Peter Jackson hade gått och blivit vän med stora namn, jobbat litet för dem och hade en vision som i sin storslagenhet var dels nästan omöjlig att realisera och dels så magnifik, att penningabörsarna öppnades. Och med stora pengar kan man köpa in datakraft, F/X och berömda skådespelare. För att inte tala om branschens bästa arbetskraft. Dessutom ville Jackson göra hela trilogin i ett svep vilket betyder att tiden drog ut och pengarna kommer inte tillbaks omedelbart. Således beslöt man att färdigställa del 1 och ge ut den samtidigt som man jobbade med effekterna till del 2 och 3. När del 2 hade premiär började man skapa effekterna till del 3. Enligt Jackson var de så märkvärdiga att de dataprogram som inte behövs ännu är ens uppfunna. Tro det den som vill. Nu vet vi bättre. Nu tror vi.

I wantsss it, väser Gollum


Men datakraft har man gott om och dagens betraktelseobjekt skulle utan CGI vara en skojig teateruppsättning framför blå och gröna dukar. Och hälften av filmen skulle saknas helt. Nåja, jag har i alla fall inte hört talas om en enda filmkritiker som negativt skulle ha vågat sig på att attackera SAGAN OM RINGEN: HÄRSKARRINGEN. Alla nickar fryntligt och menar att filmen är en otrolig upplevelse. Ingen som jag känner och sett filmen har haft något illa att säga om den. Och jag då? Döda fiskar är de enda som följer strömmen. Är jag en död fisk? Svaret är entydigt i detta fall: JA!
Ty filmen SAGAN OM RINGEN: HÄRSKARRINGEN är så förbannat respektingivande, att jag aldrig skådat något liknande. Det finns bättre filmer, men just nu kan jag inte komma på en annan som med sin visuella framtoning skulle kunna krossa Ringtrilogin som helhet och det är som helhet man skall värdera detta massiva konstverk, inte längre som separata filmer som de var då de skapades.

Peter Jackson visar att han är en mästare. Hans energi, det genomtänkta tempot och den action som har erbjuder får de flesta filmer att verka anemiska. Han blandar sanslöst vacker Ny Zeeländsk natur med visuell magi och får oss åskådare att drägla ymnigt. Jackson skruvar upp spänningen till nästan olidliga mått och låter åskådaren återhämta sig bland otroligt vackra vyer och mytiska, vackra varelser. Han blandar in små mängder humor, men glömmer aldrig att påminna oss om att Ringsagan är en mardrömsresa där ensamhet, lojalitet och förtvivlan är centrala element. Jackson har, klokt nog, hållit sig väl till Tolkiens utopi, men expanderat innovativt sin egen vision att inkludera såväl de inblandade karaktärerna som omgivningarna. Han har varit trogen, men inte konservativ.
Naturligtvis har Peter Jackson hjälp av de kunnigaste människorna i branschen. Av alla dessa vill man speciellt minnas Andrew Lesnie som gett oss fotot. De som besökt Nya Zeeland vet hur det kan se ut och Lesnie har fångat det vackraste av detta. Jag har haft det nöjet. Extramaterialen i utgåvorna avslöjar dock att Jacksons fru och andra medhjälpare har varit mycket viktiga pjäser i skapandet av det visuella. Mer viktiga än man vågar tro.

Gandalf drar ut i strid efter sin död. Hmm?


Specialeffekternas mängd bör inte ringaktas. Däremot bör man berömma dem för att inte vara för effektaktiga. Allt ser och känns äkta även om vi vet att så inte är fallet. Lika lite ska vi ringakta aktörerna som ställde upp i spektaklet. Alla och jag menar alla är så förbannat lämpliga i sina roller att man har svårt att se framför sig någon annan lämpligare skådespelare. Nya namn blandas med veteraner och resultatet är skådespelarmässigt lika njutbart som den visuella helheten. Jag tjatar om det visuella, men faktum är att alla som läst Tolkien har en egen bild framför sig hur allt ska se ut. Vi får ta del av Jacksons vision och den är fenomenal. Jag själv sväljer den med hull och hår.

SAGAN OM DE TVÅ TORNEN

SAGAN OM DE TVÅ TORNEN tar vid där SAGAN OM RINGEN ? HÄRSKARRINGEN slutar. Ett slut som fick halva biosalongen att gå i taket. Fortsättning följer var tydligen inte till allas belåtenhet. F.ö. fick MATRIX RELOADED för en tid sedan samma reaktion. Som om man inte skulle fatta att en trilogi = fortsättning följer! Eller hur?
I vilket fall som helst ser man den sista scenen där Gandalf faller ner i djupet med Balrogen från en annan och utökad vinkel samt med musik som man inte helt känner igen från del 1. Sedan tar man raskt vid där Frodo och Sam kämpar vidare och där Merry och Pippin tillfångatagits av fiendemonstren. Och så vidare. Men inte riktigt.
Peter Jackson, mannen som började sin karriär som amatörfilmare av splatterfilmer av mycket varierande sort, är slugare än så. Inte bara Jackson utan även skribenterna och producenterna. Man ser till att SAGAN OM DE TVÅ TORNEN är lika förbluffande som SAGAN OM RINGEN ? HÄRSKARRINGEN, men ändå annorlunda. Och på vilket sätt skiljer sig ettan från tvåan då?

Ljus från en stjärna kan vara bra att ha


Saga 1 slog oss med häpnad främst genom sina lyckade effekter, miniatyrer och digitala skojigheter. Jackson förde sin berättelse framåt med finess och bjöd med jämna mellanrum på sådana klimaxar att antalet hakor som närmade sig golvyta räknades i legio. Jackson följde noggrant manualen för skäggiga regissörer (Cameron, Spielberg, Lucas) där man klart och tydligt klargör att publiken inte gillar omotiverad stiltje, dåliga skådespelarprestationer eller billiga effekter. Således kunde Jackson inte misslyckas. Och det har vi alla sett, eller hur. Ja, utom du som av princip klagar på allt? ;-)

Saga 2, Tornsagan, fortsätter på samma stig som saga 1. Skäggiga regissörsmanualens kapitel 3, § 14 stipulerar att man ska, om man tillverkar uppföljare, vidareutveckla väl, men försiktigt den gyllene ko man skapat och se till att bjuda på ögongodis som publiken ännu inte sett eller ens väntar sig. Likaså måste man öka tempot en del. Så står det och så gjorde Peter Jackson.

Mycket gråt och tandagnisslan finnes


Antalet actionscener/stridsscener i SAGAN OM DE TVÅ TORNEN är mångdubblade i jämförelse med HÄRSKARRINGEN. Ögongodis kommer i form av intressanta träd, storslagna scenerier och häftiga, digitala effekter som i Blu-rayupplösning ser löjligt bra ut. De vida, svepande landskapspanoramornas antal är minskad och för att slå publiken åter med totalförvåning, skapade man en heldigital (men ändå spelad av en levande karaktär; se bonusmaterialet!) figur, Gollum, och han blev så bra att man frenetiskt började prata om Oscarsgubbar och andra pris.
Gollum väger upp underskottet på vackert & grandiost och som den schizofrena varelse han/det är, drar han en del av sagan ner i en ganska dyster och mörk värld. SAGAN OM DE TVÅ TORNEN är på många sätt svårmodigare än HÄRSKARRINGEN trots att det finns glädjeframkallande stunder som lättar en del på dysterheten. Denna utökade version ökar även en del på humorn, men helhetstonen är fortfarande svårmodig. Och åter faller guldregn över Jackson, för SAGAN OM DE TVÅ TORNEN visar att han klarar av att inte kopiera sig själv och de sekvenser som lyfte HÄRSKARRINGEN till oanade höjder. Bravo!

Är då SAGAN OM DE TVÅ TORNEN bättre, sämre eller likvärdig i jämförelse med HÄRSKARRINGEN? Svaret är ett dånande JA på alla punkter.

1. SAGAN OM DE TVÅ TORNEN går rakt på sak. Här finns inga större möjligheter till lugn bekantning av karaktärer och omgivning. Dock fördjupar sig Jackson i att visa litet extra om vissa karaktärers historia och det tackar vi för. I synnerhet Enternas historia blir klarare. Rasande action och svindlande bilder från början till slut. De som somnade halvtimmen in i HÄRSKARRINGEN och dess långa introduktion lär få upprättelse. Jackson kör och han kör hårt!
2. SAGAN OM DE TVÅ TORNEN visar egentligen inget som inte HÄRSKARRINGEN redan gjorde. Effekterna är annorlunda och Gollum är fenomenal, men man känner inte att man nu ser något extraordinärt för första gången. Nyskapelsens magi är borta, kvar är en inkörd motor som nu pinas till max. Men den håller väl.
3. De som älskade HÄRSKARRINGEN kommer knappast att känna sig blåsta. SAGAN OM DE TVÅ TORNEN bjuder på storslagenhet och epik så det knakar i fogarna. De genvägar som Jackson tvingats ta förstör inget och om man vill, så kan man faktiskt se SAGAN som en treaktare där vi sett en inledning i HÄRSKARRINGEN. SAGAN OM DE TVÅ TORNEN är de olika intrigernas intermezzo och KONUNGENS ÅTERKOMST är Grand Finalen.

HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST

Denna film markerar zenit på den kanske mest fulländade filmupplevelsen i modern tid där få filmer kan anses ens vara konkurrenter. Kanske Avatar tekniskt sett, men innehållsmässigt, nja. Tolkiens klassiska mästerverk får långt om länge ett slut, beundrarna får äntligen gråta glädje- och känslotårar i den egna filmkammarens mörker och Peter Jackson kan med hedern i behåll, gå vidare i sitt liv. Det som kunde ha blivit ett mera försiktigt avslut på en succémättad ringfilmkavalkad visar sig vara något som man aldrig sett förut och som redan är en milstolpe i många filmtekniska, regimässiga och effektspecifika kategorier. Splattergubben bakom BAD TASTE har visat var skåpet står och bevisat att en då korpulent mansperson med knepig accent, hemskt hår och fula brillor från ett land på andra sida jordklotet kunde bli det hetaste namnet i filmindustrin på mycket, mycket länge.

Mordors hästar skiljer sig litet från Rohans motsvarande


För att kunna ge en rättvis bild av HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST bör man komma ihåg att den inte berättelsemässigt står själv som en enskild film speciellt väl. Den har sina föregångare, del 1 & 2 i serien att leva upp till och den framhäver bara det som de andra byggt upp, något som kan anses vara bra då man talar om en trilogi. Ingalunda är HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST perfekt i alla avseenden, inte ens som förlängd variant, men felfria filmer finns inte överhuvudtaget. Jag misstänker emellertid, att dagens betraktelseobjekt kommer så nära perfektion som man bara kan önska för så länge vi inte har holografbiografer hemma, så får vi nöja oss med traditionell filmkonst som bäst och här som BD ÄR den bäst!
De kritiska har ibland påpekat att hela trilogin baserar sin tjuskraft på effekterna som skapats i datorer eller genom miniatyrer. Jag hävdar, att Jackson visserligen använt mera datakraft och specialeffekter än någon annan före honom, men också, att hans filmtrilogi är en berättelse med stort hjärta i mitten. Som sig bör skapar HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST ett slut på en lång berättelse och samtidigt bjuds vi på en audiovisuell orgasm av sällan skådat slag. Häpnadsväckande bilder, en gripande och spännande berättelse och en ljudexplosion som får ögonen att vattnas. Och öronen ifall ögonen sitter långt ifrån varandra.

Årets Revlonmodell.


Vidare utspelas en skådespelarkonst som får den mest härdade att undra hur perfekt en skådespelarensemble egentligen kan bli. Ingen, och jag menar INGEN, gör ett dåligt jobb eller en halvdan uppvisning av scenkonsten. Och ska man välja ut den bästa av dessa, så är det den semianimerade Gollum som tar hem priset för bästa artisteri. Men inte ens här vill jag separera en från en annan, för alla bär stort ansvar mot varandra och stödjer varandra i att skapa trovärdiga individer oavsett om de hör till de goda eller de onda. Man kan hävda att skådespeleriet och dialogen är lätt teatralisk, litet retro och rentav litet stel, men man måste komma ihåg vad som ligger bakom berättelsen, nämligen en mycket poetisk historia av Tolkien och något som inte har varit lätt att i stämning överföra till film. Jackson och hans medarbetare har dock lyckats över alla förväntningarna.
På samma sätt som skådespelarensemblen har fått offra år av sina liv till att medverka i denna mastodonttrilogi reflekterar innehållet i filmen en moraliskt rätt riktning där självuppoffring och fast vänskap hör till hedersorden. Vissa karaktärer har fått mera markerade egenskaper i form av egenheter eller specifikt uppträdande, teatraliska maner eller t.o.m. klichéaktigheter, men allt är planerat för att skapa en specifik stämning i filmen och för att klart separera den stora mängden skådespelare som har betydande roller från varandra. Tre år av filminspelning har dessutom gjort att man ser föråldringen i skådespelarna och detta kan då sägas vara den ultimata metoden att få trovärdighet tillfogat en filmtrilogi som spänner sig över en lång tid och där karaktärernas leverne ska vara fylld av smärta och prövningar.
De förlängda versionerna i trilogin lägger till pusselbitar som förklarar en del av detta, men som också framhäver detaljer och situationer som kan verka lätt förhastade i bioversionen. Då Pippin hittar Saurumans Palantír med det allseende ögat i vattnet, så förklarar inte bioversionen varför den ligger där. Det gör däremot denna specialare, som också återför Sauron och Ormstunga i bild igen.
Även scenerna innanför berget, där de dödas armé trycker, är bättre förklarade, längre och ordet dödskallelavin är något som man kan lägga märke till. Piraterna och deras korta historia får litet mer utrymme och en romantisk låga tänds. Vidare har en och annan scen fått litet påbyggnad, utveckling och bland de bästa är öppnandet av Den Svarta Porten och Saurons leende budbärare.

Peter Jackson ger oss en film där hela södra hemisfärens samlade underhållningsenergi kulmineras i ett slag vars like är tidigare oskådat på film. Om slaget om Midgård är visuellt häpnadsväckande, så är nog resten av filmen det också. Från de mäktiga vyerna av omgivningen till de hisnande effekterna, som vissa monster klämmer upp i nyllet på oss, är HÄRSKARRINGEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST en oförglömlig upplevelse. Och de genvägar som Jackson har tagit eller de misstag han gjort spolas bort likt gårdagens regn eftersom slutresultatet är så magnifikt. Oförhappandes tänker jag på några andra trilogier och filmserier som börjat sanslöst väl, men som till skillnad från Jacksons verk tappat pondus på slutet. MATRIX-trilogin är en fullpoängare i mina ögon, förvisso, men visst saknar den sista delen den energi och den förnyelsekraft som del 1 gav oss. GUDFADERN-trilogin är kanske den finaste filmtrilogin utan specialeffekter som finns, men oavsett om del tre föll mig i smaken, så har del 1 ett försprång som inte kan överskridas. STAR WARS började bra, men de nya delarna sågas av konnässörerna enligt konstens alla regler. Men då det är sex delar i en serie, bör den inte då bedömas som en serie? Jag tycker det, men klart är att man även måste bedöma separata delar då de kommer ut. Nu har jag svårt att bedöma en enda av dem utan att tänka på de andra. INDIANA JONES har klarat sig väl, men visst var del 1 bättre än del 3, eller hur? Och fyran? Nja, men som serie är arkeologens eskapader fortfarande hur bra som helst.

Svenska tandläkare rekommenderar Colgate


Betyder detta att Steven Spielberg, George Lucas, Coppola och Wachowsky-bröderna/syskonen är segare eller sämre regissörer än Peter Jackson? Nej, det är frågan om vision och Jacksons vision har inte alltid varit på topp den heller. Det är frågan, vid sidan av vision, om uthållighet, konsekventa handlingar gentemot visionen, en bra producent, bra manusförfattare, pengar, skådespelare, kameraoperatörer, springpojkar, catering, gemenskap o.s.v. Alla detaljer ska klaffa för att resultatet ska bli perfekt. Jackson har haft vid sidan av sin vision tur att få jobba med dem som med honom skapat HÄRSKARRINGEN-trilogin och inte ska man förakta heller originalförfattarens insats, illustratörernas visioner eller bara de facto att filmtrilogin kommer ut just nu då intresset för fantasy och massiva scener är på topp. I en annan tid kanske detta skulle ha sänkt New Line Cinema. Vem vet, men vi får vara tacksamma att filmbolaget nu har stålar över att ge oss nya filmer som vi kan njuta av. Och slutligen har ju Jackson haft möjlighet att filma alla sina separata delar simultant. Det betyder en hel del i sammanhanget.

Med vemod i sinnet avslutar jag, åter igen, skådandet av Ringsagan I, II, III eftersom det nu inte finns något lika stort och mäktigt att se framemot på en bra stund. Fast det finns hopp för supernördarna än. Jackson är i farten med The Hobbit i två delar och har fingrarna djup i Tintins äventyr. Det borde tillfredställa fantasynördarna och digitalfantasterna.

Kan detta vara den sista och ultimata utgåvan av Sagan om Ringen tro? Kanske petar man ihop en superspecialare, en director´s cut extraordinarie, och om så blir, ja, kanske vi då får se en box som kostar 20 000 spänn, innehåller en konserverad grästuva från Nya Zeeland, en bit orchlatex inramat i en limiterad samlartavla i konstmithril, Jacksons autograflitografi, en bok om hur man gjorde magneten boxen, en plastmodell på Turistbyrån i Wellington samt 12 discar med spelfilm, 23,5 timmar och 22 discar bonusmaterial innehållande allt som någonsin filmats av Jackson och hans folk. Plus en dokumentärdisc om hur det kommer sig, att varannan nyfödd unge i Sverige i mitten av 2000-talet heter numera Viggo eller Arwen och hur Nya Zeelands turistnäring numera blomstrar mest i världen samt en insidertitt på årets firmafest hos New Line Cinema där Jackson nog fortfarande är gud.

© Janne Ahlgren

2011-07-18 18:07
kebbe666: Matig recension kan man väl säga. Håller däremot inte med Janne när det gäller dessa filmer. Ur ett filmhistoriskt perspektiv så är de hopplöst överprisade. De var en adaptering av ett verk som blev mer populärt efter filmerna, måhända en prestation i sig men de lämnade knappast något avtryck i historien annat än i tittarstatistiken. Filmerna i sig anser jag förlita sig för mycket på effekter. Jag har sett både extended och bioversionerna när de begav sig och gillade dem en del. När blu-ray-utgåvan släpptes förra året så plöjde jag igenom delarna igen och möttes av hemskt dålig CGI och alldeles för mycket utfyllnad i den redan för långa speltiden. Filmen skulle redan klassats som en epic i staterna, utfyllnaden för att nå 3 timmar (framförallt i den avslutande filmen) kändes överflödig. Med detta så lider de av ett sällsynt platt manus och karaktärer helt utan djup. Filmerna har sin längd, sin försäljningsstatistik och Nya Zeelands vackra miljöer att luta sig på. Manus, ursprungsmaterial, skådespelare (i ledande roller) och karaktärer håller däremot en blockbusterstandard och är allt annat än intressant i mitt tycke.

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime