Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Julkalender

Filmguiden

Hateful Eight (Blu-ray)

Fler recensioner
04 MAY 2016
Hateful Eight (Blu-ray)

Western från 2015 av Quentin Tarantino med Samuel L Jackson och Kurt Russell.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
99 kr

"8 osympatiska typer i mordgåta med westerntema = mästerverk!"

Låt mig få undanstökat en sak till att börja med per genast: Jag har väldigt svårt att hitta något fel i The Hateful Eight hur jag än letar. I mina ögon är filmen ett mästerverk och då utgåvan dessutom är briljant i ljud och bild kan jag egentligen sluta skriva här och nu. Men så kan man väl ändå inte göra, eller hur? Nej, jag måste motivera också.

Prisjägare med byteshögen


Jag har haft förmånen att samspråka med Quentin Tarantino för många herrans år sedan och inte ens i jobbet utan mer privat då hans sällskap och det jag befann mig i hamnade på en arms avstånd av en slump. Det snabba mötet övergick i ett himla tjat om film i allmänhet men också om folk som gör film och folk som kritiserar det som andra gör. Tarantino ger kanske inte den uppfattningen om sig att han skulle vara den mest diplomatiska individ som går i ett par skor, men då vissa av oss ursäktade sig för att de kanske varit elaka ibland mot ärade filmskapare kontrade han med att filmkritik är en konstform i sig och ska värderas som vilket som helst annat artisteri. Vi sken upp hela bunten och så följde kulsprutesnack om ett och annat och den korta stunden blev relativt lång och synnerligen behaglig. Slumpen styr ibland och trots att detta skedde för många, många månar sedan begrep jag redan då att Quentin Tarantino är förmodligen (jämte Martin Scorsese) den mest allmänbildade och kunniga filmpersonlighet som finns bland levande folk. Jag insåg också att herr Tarantino beundrar andra filmskapare som ett barn beundrar enhörningar, han lånar friskt och hyllar ganska osubtilt, men han har sin egen stil och den stilen har jag kommit att älska.

Prisjägare, fånge och general i disharmoni


Följaktligen är hans åttonde långfilm, The Hateful Eight, precis det som jag förväntade mig att få se. Grym, rolig, smart, och så inkorrekt i alla sammanhang att man bara kan hylla mannen bakom det hela och hans våghalsiga sponsorer som lägger pengar i blöt... för det kan ju gå fel också.
I mina ögon har Tarantino inte misslyckats en enda gång i sin regikarriär. Han har producerat några saker som inte fallit mig i smaken, men det mesta han skaffat fram i filmsammanhang är helt enkelt egensinnigt och lysande. Kan jag ens vara objektiv? Jo, det kan jag och låt mig säga som så, att då en film - oavsett vem som petat ihop den - lyckas underhålla mig under hela dess längd, så anser jag att den är värd min uppskattning och många superlativer. Quentin Tarantino har lyckats varje gång och jag rankar inte The Hateful Eight som hans bästa insats hittills, men den hamnar upp i topp 3. De två andra är Django Unchained & Inglorious Basterds. Det finns en viss riktning i det hela. Vi befinner oss i gångna tider, i westernvärlden och WWII. Hans mer moderna insatser är också roande, men då han tar sig an genrer som redan är mer eller mindre uttjatade, så lyckas han ändå hålla intresset brinnande genom hela upplevelsen. Och detta med bravur!

Vältalig engelsman och plump hillbilly i samtal


Intrigen är allt annat än rakt på sak. Major Marquis Warren (Samuel L. Jackson) är en ärrad prisjägare som blivit av med sin häst mitt i en snöstorm och med sig har han tre lik som han planerat att lämna hos sheriffen i Red Rock i Wyoming, USA. Till ödeplatsen anländer en annan prisjägare, John Ruth (Kurt Russell) med sin leverans, en levande kvinna vid namnet Daisy Domerque (Jennifer Jason Leigh) som likväl ska levereras till Red Rock där hon ska hängas och Ruth bli 10.000 dollar rikare. Han är våldsamt misstänksam mot majoren, men går med på att erbjuda skjuts åt honom och hans lik. Som på beställning dyker ännu en typ upp, denna gång den nya sheriffen i Red Rock, en hillbilly och f.d. utbrytarsoldat Chris Mannix (Walton Goggins) som har åsikter om allt, i synnerhet niggern som sitter och pekar på honom med vapen i näven. Stormen ökar och man beslutar sig för att söka skydd och vila hon Minnie Mink (Dana Gourrier) och hennes make Sweet Dave (Gene Jones) men där finns redan en brokig samling individer som visar sig vara allt annat än pålitliga i den nyanländas ögon. Där finns engelsmannen Oswaldo Mobray (Tim Roth) som ska ha hand om själva hängningen i Red Rock och som nu får möta sin förmodade klient. Här finns mexikanen Bob (Demián Bichir) som har hand om stället nu då Minnie och Sweet Dave är iväg och hälsar på mamma på andra sidan berget. Därtill slipas en stol av tystlåtne Joe Gage (Michael Madsen) som är i färd med att skriva sina memoarer och hälsa på sin mamma i Red Rock och som socker på toppen finns där den f.d. sydstatsgeneralen Sandford Smithers (Bruce Dern) som ska söka redan på sin sons kropp i Red Rock och föra den till en signad grav.

Move a little strange, you're gonna get a bullet. Not a warning, not a question...


Scenen är upplagd för bråk och konfrontationer... och så sker ju också. John Ruth är livrädd att hans pengar ska ryka upp i rök och Major Marquis håller med om att allt är inte så idylliskt som det ser ut att vara. Och så sker ett mord.
Mer än så berättar jag inte, ty här förvandlas den brutala westernfilmen till ett mordmysterium och en snabbsnackad thriller i en och samma scen. Tarantinos grepp är briljant. Och som jag ser på saken just nu, så finns det inte en annan manusförfattare/regissör som skulle kunna skapa något så njutbart som Tarantino nu gjort. Han är mer eller mindre född för att fixa till en snacksalig, ganska långsam och hisnande smart westernfilm med massor av rasism och inkorrekthet i varje scen som existerar. Jag kan inte heller precis just nu inbilla mig att det finns en annan regissör som kan locka ur väl begagnade skådespelare så fantastiska prestationer som han fixat. Här blev Jennifer Jason Leigh Oscarnominerad, men i min värld skulle alla ha behövt bli det och Jennifer skulle ha behövt vinna. The Hateful Eight fick en Oscar för musiken av Ennie Morricone men jag skulle lätt ha gett en för foto, manus och regi också. Men nu blev det inte så, för hur man än älskar filmen och beundrar Tarantino, så är han en törntagg i sidan på konservativa gubbar och kärringar som får hicka då man vågar säga saker som nigger och dessutom splatta ut våld i parti och minut på ett sätt som knappast väcker sympatier. Tarantino stryker inte medhårs, så att säga.

Fången är inte precis så okomplex som man kan tro


Gamle Kurt Russel är ett nöje att se. Han blir bara bättre och bättre för varje år som går och i den mogna åldern av 65 år är han på toppen av sin skådespelarkarriär. Kanske inte ekonomiskt, men absolut på artistisk nivå. Samuel L. Jackson ser inte heller ut att vara snart 70 år gammal, men även han blir bättre med åren. Dessa gubbar är som bra rödvin, för fasiken. Bruce Dern gör sitt med bravur och utan stora gester och lika pålitliga är Tarantinos standardkompisar Madsen och Roth samt lika reguljäre James Parks som spelar diligenskusten OB. Men i helt egen kategori av lysande insatser återfinns Jennifer Jason Leigh som spelar den vidrigaste kvinna som man kan se på film, typ någonsin. Hon är helt hysteriskt motbjudande och dessutom rolig. Man kan se filmen en extra gång bara för att titta på alla små gester, ögonrörelser och fipplanden som hon bjuder på i bakgrunden. Hon är briljant. Dagens bästa prestation går dock till hillbillysheriffen Walton Goggins. Goggins har harvat igenom en stabil TV-karriär och spelat biroller i otaliga filmer, oftast som en ganska obehaglig person. I Sons of Anarchy spelade han skjortan av alla andra som transa och i Django Unchained spelade han synnerligen oangenäma Billy Crash. Walton är yngst i sammanhanget men klarar sig bäst och levererar en prestation som är lika rörande som rolig. Också en roll som gör att man ska se filmen en gång till bara för att se allt Goggins har för sig.

Russel och Roth storspelar men...


The Hateful Eight nominerades till en Oscar för bästa foto också. Och som sagt, fotot är enastående fint. Bilden som visar fotot är likaså finfint och hamnar i referensklassen. Nu ska man veta att The Hateful Eight är inspelad i 70 mm Ultra Panavision med förhållandet 2.76:1 och de som har en mindre platt-TV kommer nog inte att få ut speciellt mycket av filmens briljans. Detta ska ses på större duk om man ska få ut det mesta av den fina bilden, så är det bara. Ljudet i 5.1 DTS-HD MA är också i referenskvalité så mer om det behöver man inte säga. Briljansen hakar upp sig på extramaterialet och dess snöpliga insats i det hela. Detta är inte bra alls. Några korta insatser från bakom kulisserna och om 70 mm formatet. Vi får hoppas på att Tarantino och distributören snart ger ut den version som Tarantino klippt och som kallas för The Roadshow Version som är 3 timmar och 2 minuter lång. Denna är 2.48. Vi får hoppas att få den långa med mer extramaterial, för det lär ska finnas en del av godis också. Jag ger dock filmens produktion fulla poäng då A/V är i referensklass och filmen förtjänar alla poäng jag kan ge.

...Jennifer Jason Leigh tar vinsten som synnerligen rälig individ


Men alla har inte varit lika öppet hyllande som jag är. Visst, man har ärat The Hateful Eight med fulla poäng i några sammanhang, AB och Expressen gav 4/5, men då drakarna DN, SvD, GP och Sydsvenskan recenserade ansåg man inte att The Hateful Eight förtjänar mer än medelbetyg. Man opponerade sig på att Tarantino inte kan hålla sig till det snygga kammaspelet och drar istället igång med utstuderad grymhet och splattervåld som rimmar illa med hur väl filmen börjar. Den är för lång, den är för yvig den är... Jaja, jag har alltid sagt att allas åsikter är lika värda och således respekterar jag dem som inte fått sin underhållning levererad i sammetsask och med praliner på topp. Dock tror jag att det är PK att inte gilla Tarantino hela vägen och att man alltid kan pika honom för att han lånar och hyllar andra filmskapare från forntiden så ohämmat och så väl. Men för mig, åter igen, betydde konflikten mellan 8 totalt osympatiska individer i en håla mitt i en storm stor underhållning och det enda som egentligen började skava i mitt sinne var tanken om att återskapa filmen som en teaterpjäs och köra den på Dramaten i 3 år, för det skulle passa så väl, så väl. Men att hitta lika bra skådespelare i Sverige skulle dock bli ett problem. Alltså nöjer jag mig med att hylla och beundra The Hateful Eight och dess skapare Quentin Tarantino. Skamlöst mycket!

Tarantinos stammis i en mer tillbakahållen roll


©Janne Ahlgren

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime