Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Julkalender

Filmguiden

Hobbit - En oväntad resa (Blu-ray 3D + Blu-ray) (4-disc)

Fler recensioner
05 APR 2013
Hobbit - En oväntad resa (Blu-ray 3D + Blu-ray) (4-disc)

Äventyr från 2012 av Peter Jackson med Ian McKellen och Andy Serkis.

4.4 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Lovar mycket, levererar inte 100% - men nära nog!"

Låt oss ta kortversionen först, så otåliga eller icke lässugna får en uppfattning om min åsikt om Hobbit: En Oväntad Resa. Den version som jag kikat på är 4 disc 3D-utgåvan. Omslaget hamnar inte på vinden bland alla andra omslag, för keep-casen har ett pappomslag med en 3D-bild som visserligen är av traditionell sort, men förmodligen den bästa jag sett. Typ någonsin. 3D-effekten i bilden gör att man helt enkelt måste röra den med fingret för att kolla att inget befinner sig utanför 2D-dimensionen, för ytan är ju platt efter testet. Lysande! Nyckelringen är gedigen och kommer att hålla mer än en vecka - bara en sådan sak! Filmen i 3D är uppdelad på två discar och om det tekniska senare, men var filmen sämre, lika bra eller bättre än första trilogins första film? Ja. Och nej. Mestadels nej, för vad den gode Peter Jackson gör är att han tar i princip samma historia, byter ut en del folk och promenerar iväg på en resa där logik och human fysik inte spelar någon som helst roll. Och där Sagan om Ringen: Härskarringen fick oss att bli begeistrade över alla naturliga gränser, gör Hobbit inte samma sak, ty vi har redan sett allt detta. Tyvärr och tack och lov. Läs vidare om du vill ha förklaring.

Magifika vyer... som vanligt


Vi får hisnande flygbilder över land, berg, dalar och skog för att inte tala om kameraåkningar inne i bergrum och slow motion, bakbelysta alver och action som uppdelat skulle fylla 8-9 Bourne-filmer enkelt. Och så några Bond-filmer på köpet. Hemska orcher finnes i massor, en är speciellt otrevlig och föga fager, datagenererade vargar jagar sällskapet vi följer och mörkret har börjat sprida sig i trakterna. Draken Smaug ser vi som snabbast och då menar jag som snabbast, d.v.s. knappt alls, men hans svans slingrar in i Ensliga Berget där den stolta dvärgrasen kämpar förgäves mot en alltför mäktig motståndare och tvingas fly och splittras över land och andra riken. Smaug - som alla drakar (vet vi väl...?) - är speciellt förtjust i guld och av den sorten har dvärgkungen samlat massor, så draken lägger sig och vaktar skatten så länge han lever och att försöka befria vidundret från sin nyvunna guldsamling betyder säker död. Dock har kungens överlevande son Thorin Ekensköld (Richard Armitage) fått för sig att järtecken talar om att det kan vara tid att återerövra sitt hemberg med skatt och allt och till sin hjälp har han en viss Gandalf (Sir Ian McKellen) som till vardags agerar mäktig trollkarl. Gandalf i sin tur lockar och lurar med sig hobbiten Bilbo (Martin Freeman) som med dvärgprinsen och 12 andra bergsdvärgar ska genomföra det omöjliga. Bilbo deltar motvilligt som designerad inbrottstjuv trots att han inte ens gillar att lämna sin trädgård. Men Bilbo var ju innerst inne en äventyrare.

Dit ska man, där finns han


Så resan börjar efter nästan en timme och den första tredjedelen av filmen går åt att presentera dvärgarna, det kommande äventyret och fåna sig i Bilbos hem till den milda grad att det ibland blir komiskt generande. Man kan inte få ur sina tankar den första trilogin och den lattjande början som snabbt blir en blodig och ryslig historia. Jackson och hans medskribenter Guillermo Del Toro, Philippa Boyens & Fran Walsh har vridit knut på sig själva i jakten på magnifika händelser och rolig dialog blandat med litet historik där man kan se början till allt elände. Och de hittar på en massa saker, men de klarar inte av att toppa första trilogins första film vare sig med dialog eller händelser och det där groteska och blodiga är mer, hmmm, barnvänligt, verkar det som. 10 år har passerat och filmskaparna klarar inte ens av att toppa de datagenererade figurerna eller miniatyrerna. Den enda som klart lyser starkare än alla andra i första trilogin är Martin Freeman som är en perfekt hobbit, ett utmärkt val och en fantastisk skådespelare. Här har inte Frodo mycket att komma med även om han kort och helt omotiverat gör en cameo i filmen. De skojfriska och hypermakeuppade dvärgarna ger oss knappast något annat än just skojfriskheten, för de är så osannolika att man inser att Hobbit är mer saga än Sagan Om Ringen. Enbart prins Thorin - som egentligen tagit rollen som Aragorn - ger dvärgrasen en personlighet genom att djupt hata alver, misstro Bilbo, ta åter sitt hem, hämnas och annars också vara vresig mest hela tiden.

Prins Thorin är en tjurig hjälte


Men man kommer som sagt iväg och vägen är inte kantad av enbart rosor och god mat. Ondskan i form av ärkeorchen Azog (Manu Bennett) och hans gäng fulingar jagar dvärgarna och motiven kan verka klara som kristall, men är nog inte det. Man får både slåss och fly för att klara sig från attackerna och under en av dessa hittar man vapen som är märkligt bekanta från första trilogin. Troll med IQ stövelskaft ämnar äta upp gänget och en fågelskitdraperad trollkarl Radgast (Sylvester McCoy) får ränna till hjälp med ett spann kaniner (!), röka gräs och käka olämpliga svampar men han är inte helt värdelös, vilket Saruman (Christopher Lee) påstår då man av händelse hamnar i Elronds (Hugo Weaving) rike där man åter kör ett möte, äter och kivas. Resan kantas också av slagsmål i sådan storlek att Godzilla ser ut som My Little Pony och då man lägger sig att sova på fel plats ramlar man ner i ett gigantiskt trollnäste innanför ett berg - vilket bergsdvärgar inte borde ha något emot - och får föra en hiskelig kamp mot horder av högst oattraktiva varelser. Just i detta berg kommer Bilbo ifrån truppen och ramlar långt ner i bergets skrymslen bara för att hitta för oss åskådare en gammal bekant, Gollum (Andy Serkis) som har, som vi vet, en speciell ring instoppad i kallingarna.

Bildspråket går inte att ta miste på


Om man tröttnat på skrammel, spring och stora effekter, så kommer stunden med Gollum som salva på ett ömmande sår. Bilbos och Gollums stund tillsammans väger upp allt det som man dittills eventuellt blivit besviken på. Gollum är i brist på annat ord briljant i såväl agerande som animation och samma sak kan man inte säga om alla kreatur och varelser i filmen även om de flesta passerar utan tvekan ribban för mycket hög kvalité. Det är egentligen inte effekterna i sig som skapar besvikelse även om man nu och då ser mer än tydligt - mer än lovligt, kan man säga - att detta var en aning slarvigt gjort, men allt har en förklaring. Hur som helst utgör schizofrena Gollum filmens absolut mest lysande moment och Freeman tillåts improvisera en hel del - har jag förstått - i såväl gester som det han säger och hur han säger det. Slutligen kommer man till den sista striden för denna gång och så mycket mer intensivt blir det inte, men jämför man den sista striden i Hobbit med någon händelse i Härskarringen så skulle kalibern vara ungefär då Frodo & Co attackeras av Kung Angmar och hans spökgelikar och får Morguls svärd stucket i sig. Då sista textremsan har passerat klockar vi nästan tre timmar av 3D och det är på gränsen till vad man kan tåla även om man älskar formatet.

Martin Freeman som lysande Bilbo


Helt klart är att den allmänna kritikeråsikten runt jordbollen av Hobbit har varit något ljum och man har funnit att Jackson inte funnit något nytt i vare sig stil eller andra påhitt. Han håller det hela familjärt, musiken känner man igen och Nya Zeeland får en omgång naturbilder som den kan skryta med i tid och evighet. Effektstudion har jobbat övertid för att få varje detalj på sin plats och trots att man kan tydligt se var gränsen mellan bra CGI och mindre bra går, så är filmen tämligen magnifik i utseende och omfång. Ändå har rubrikerna talat om en föreställning som inte når originaltrilogins magi och jag måste nog dessvärre hålla med om detta
Innan vi detaljstuderar rubrikerna, låt oss uppdaga vad det egentligen är frågan om. Peter Jackson har valt att spela in sin film med 48 rutor per sekund istället för sedvanliga 24. Jackson själv säger att man sjunker djupare in i filmen och det är bekvämare. Jackson har belägg för påståendet till en viss del. Man kan få rörelserna mjukare och i en CGI-tyngd filmtrilogi kan det vara av vikt. Nackdelen är att då allt blir ultraskarpt och fint, så måste man gå in och med datakraftens hjälp lägga rörelseoskärpa, annars ser det ut som att vi tittar på vykort. Det stora problemet är egentligen att ingen hemmabio fungerar med 48 fps ännu och måste nedkonverteras. Tekniken kommer dock, var så säker, men just nu får vi nöja oss med att bilden är av referenskvalité där allt syns, såväl det bra som det dåliga. Precis allt.

Gollum är ännu bättre än han var som bäst i förra trilogin


Vad det gäller fansen så antar jag att de flesta är sådär snabbt betraktade helt vanligt folk. Jag har deltagit i en jämförelse av olika filmtekniker där 48/24 jämfördes dels som enkla grafiska lösningar där alla suckade djupt och svor sig en ny gud i 48 fps. Sedan visade man litet huller om buller verkliga filmsnuttar inspelade i 24 och 48 fps och så gick tummen i munnen på de flesta. Låt mig på något sätt förenkla upplevelsen. Vissa guldöron kan höra skillnad på ett musikstycke som kommer från en bra mp3 spelare och samma stycke från en CD-skiva. De flesta gör det inte och i hemmamiljö med sedvanliga prylar gör ingen det. Ja utom du som alltid ska vara bäst, hehe! Ingen - och jag säger det igen - ingen kan i ett blindtest, som jag ordnar (och har gjort då jag hade en high end hifi-butik) höra skillnaden mellan en svindyr högtalarkabel och en lampsladd kopplade från den tidens (1984 ungefär) tyngsta konsumentutrustning till högtalarparet B&W 801. Jag hävdar ännu, att i bil kan man inte åstadkomma ett riktigt hifi-ljud oavsett utrustning. Mycket ljud och det låter "bra", men bilens volym är ett hinder i sig för att skapa hifi-ljud i ordets sanna betydelse. Jag själv har Volvo V70 med bästa möjliga ljudutrustning man kan köpa till i originalutförande. Låter förbannat bra, men är inte hifi. Inte lofi heller, så jag vet inte vad jag lyssnar på, men det låter bra med tanke på förhållandena. Samma sak gäller Hobbit i hemmabiografen och detta kan man nästan anpassa till alla prisklasser. Ser bra ut, låter bra, men är inte det som Jackson egentligen vill att vi ska se. Och det är 48 fps i biosalong i 3D med alla kalibreringar perfekt utförda.

Inte en bro eller trappa har i Midgård ett räcke att hålla i, har ni tänkt på det?


Nåväl, det intressanta i saken är att vissa kallar detta vi ser för "Hobbit-teknik", och I rest my case. Räkna ut själv varför jag inte gör mer än fnissar. Det andra är att som sagt att i hemmamiljö spelar det ingen roll om filmen är inspelad i 48 eller 24 fps, för bara miljardärer med smak för fantasy i egen biosalong kan se filmen som Jackson tänkt.
I PR-sammanhang kan en skicklig yrkesman verkligen göra en höna av en fjäder, få den att kackla och steka sig själv till lunch, allt på en halvtimme. I filmsammanhang finns det innovatörer som skapar teknik som slår oss med förundran. Jag tror att 48 fps på lååång sikt kommer att bli en ny standard, men redan nu finns kritiker som säger att filmkänslan försvinner då bilden blir för realistisk. Man kan lika väl gå ut och hoppa fallskärm själv. Jamen gör det då! Poängen är, att vet man inte att det är en katt i lådan där det finns gift i dess mat, så kan man inte vara säker på att den är död eller levande... eller ens i lådan... fast man nyss satte den dit. WTF? Vad man inte ser finns ju inte enligt vissa filosofer. Och hemma ser vi inte vad 48 fps egentligen betyder för bildupplevelsen. Jag tar upp detta eftersom man gör en stor sak av tekniken, men i slutändan är det innehållet som får mig att bedöma filmens värde.

Och värdet då? Högt! Mycket högt och för fantasynördar och Tolkien-tolkare, Midgårdsfantaster och allehanda konnässörer i ämnet kan filmen vara såväl en besvikelse som ett glädjeämne av stora mått. För mig som gillade första trilogin och har sett extended-versionerna en miljon gånger håller Hobbit: En Oväntad Resa inte samma höga kvalité och innovation som första omgången. Faktum är att jag inte tror att filmen som en separat upplevelse ens kommer att växa men då denna andra trilogi är färdig kan den som helhet lyfta även denna första film högre än vad jag värderar den till just nu. Jag älskar fantasy och kan se storheten i en produktion som denna. Jag kan se finessen i Freeman och briljansen i Gollum. Jag kan t.o.m. acceptera att man promenerar till ett avlägset berg genom faror och hemskheter då man egentligen kunde övertala Gandalf bara att kalla på sina större fågelvänner och ta snabba vägen på 10 minuter, men det blir ju inte mycket film av detta. Förmodligen - och INGET har ännu sagts om saken - kommer det en förlängd version av Hobbit och jag ser inte riktigt idén med en sådan just nu, för i mitt tycke kunde man lätt ha skalat bort en halvtimme - och litet till - från denna film och fortfarande ha en intakt upplevelse. Dvärgarna är litet för Disney/Three Stooges för att passa min smak emedan Bilbo och Gandalf håller måttet och alverna, tja, de är så eteriska med Cate Blanchett som Lady Galadriel att man blir generad av hur designat Jackson & Co framställer henne, petnoga vrider på hennes klänning och får henne att glida omkring där alla andra studsar som bowlingklot i en slalombacke.

Dvärgarna ger upphov till mycket skratt om det är det man eftersöker


Men filmen är i sin genre av högsta kvalité - om också (repeterat) sämre än Härskarringen. Hemmabiografens 3D upplevelse går inte för hackor och i 3D kan det inte egentligen bli så mycket bättre. Se till att de aktiva glasögonens batterier är laddade och att projektorlampan inte håller på att dö, så blir man knappast besviken. Filmen går att se även i 2D och likaledes är denna upplevelse i referensklassen. Jag såg valda delar i 2D för jämförelsens skull och banne mig om inte 2D var behagligare i långa loppet än 3D som är spektakulärt, men filmen är för lång för att man ska orka se det hela i ett kör. Tur att filmen är uppdelad på två discar så man kan - och bör - ta en paus. Disc 3 innehåller BD-utgåvan av 2D versionen vilket jag finner tämligen obegripligt eftersom så gott som all 3D utrustning kan spela av 3D versionen i 2D och 2D utrustning spelar automatiskt 3D i 2D. Krångligt? På Min Epson projektor kan man bara trycka på en knapp så blir 3D 2D och när jag jämför disc 3 med discarna 1 och 2 så kan jag verkligen inte se skillnad på den rena 2D-utgåvan alls. Extramaterialet finns på disc 4 och det finns en hel del att titta på, precis som det fanns på första trilogins första upplagor. Videobloggar, ryggdunk, trailers... Så ljudet då? 7.1 och inte mindre än mästerligt. I ett välkalibrerat system finns alla frekvenser man kan önska sig och vid ett tillfälle var jag tvungen att titta över axeln för att se om fru A sov då det kom en så diskret snarkning precis från hennes håll. Litet lågt inspelat, men vrid på volymknappen så löser det sig. Stenjättarnas kamp får subbarna att slå långslag och det känns ända in i bröstkorgen. Musiken i filmen är välkänd och perfekt.

Die Hard Tolkien & Jackson fansen kommer att älska filmen, det är säkert. Jag kommer att få en känga i röven för att jag inte förstått mig på filmen och dess innehåll, för jag tyckte faktiskt inte att den var perfekt. Fånigheter i all ära, men för mycket är bara för mycket. Berättelsen är som spindelnät. Man fastnar förvisso, men inser att den bärande röda tråden är tunn som fan och riskerar att brista vid minsta lilla fel och i mitt tycke brister nätet några gånger på några ställen. Vågar man gissa orsaken till detta? Tanken var att Jackson inte skulle regissera denna trilogi utan att Guillermo Del Toro skulle göra det. Efter förseningar och finansieringsproblem hoppade Del Toro av och Jackson fick göra jobbet i alla fall. Kanske - kanske - har han förlitat sig på del Toros manusinsats, kanske misstolkat det en aning, kanske gjort en del litet med rutin och missat att förnya sig. Kanske har han försökt behålla för mycket av originalets stämning men tappat taget och låtit det fåniga ta över? Vem vet egentligen? Ibland blir rutin helt enkelt en grej som man inte inser själv är upprepning och rentav slarv.

Jomen, den är med, den förbannade ringen


Som trailer till de två kommande filmerna är Hobbit utmärkt - om också lååång. Igenkänningsfaktorn är inte att underskatta och visuellt levererar filmen det som fansen längtar efter. Ingen idé att söka logik och fysiska vettigheter i en film som befinner sig i fantasygenren, eller hur? Hobbit är litet som att komma hem igen. Man känner värmen och Jacksons tekniska genialitet, man häpnas åt vissa av hans varelser och omgivningar och man får litet Red Bull vingar av det hela. Jackson får all cred, men faktum är att han är en bestämmare av andras arbete, en som gör val och som i själva verket regisserar personligen ganska litet av det hela. Han har dock allt i skallen och det är hans vision som kommer upp framför våra ögon, men bakom sig har han 2 640 personer som dragit sitt strå till stacken, en mer synlig än en annan, men slutresultatet får Jackson dras med, försvara och/eller hyllas för. Jag kallar Hobbit: En Oväntad Resa en bra början och lämnar vidare spekulationer till kommande år och de två nästföljande filmerna.

©Janne Ahlgren

2014-01-21 19:57
AJanne: Ok, ställer frågan då: Vad är skälet till att den förlängda versionen som kom blev tillfälligt indragen?
Svar från Discshop:  Har faktiskt ingen aning. Inte så att jag inte frågat alla mina källor... det är bara ett beslut som tagits av någon ospecificerad orsak och det får vi leva med. //Janne
2014-05-11 22:08
biobygget: Jag gillar verkligen denna film. Vyerna är grymt imponerande. Bilden är otroligt detaljrik och riktigt skarp. Ljudet är lite lågt inspelat som sagt men det går att höja, den djupaste basen saknas dock. Men det här är en riktigt bra film som var man bör ha i sin samling. Upplevs gärna på stor bild och stort ljud. mvh Niclas på biobygget.se
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime