Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Inglourious Basterds (Blu-ray)

Fler recensioner
18 DEC 2009
Inglourious Basterds (Blu-ray)

Äventyr från 2009 av Quentin Tarantino med Brad Pitt och Mélanie Laurent.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Tarantino skriver om historien och gör det MVG!"

Mycket snack, lite verkstad. Precis som i de flesta filmer av Quentin Tarantino. Med den första meningen menas dock inte att filmen är ett snacksaligt non-action-drama, utan snarare att Tarantino än en gång visar varför hans filmer är \"annorlunda\". Men utan Tarantinos fasligt roande dialoger, monologer och funderingar kring oväsentligheter och pur nonsens skulle Inglourious Basterds vara en rätt konstig film.

And I want my 100 scalps!


Konstig, ja, det är den nu också, för Tarantino skriver om vår närhistoria med breda penseldrag och gör ingen hemlighet av att hans nya historiska lektion är fantasi, precis som film ibland kan, skall och bör vara. Det fanns en gång i tiden (och finns fortfarande) en italiensk B-film som hette på engelska Inglorious Bastards och titlarnas uppenbarliga likhet trots är det två helt egna filmer. Tarantino har ingalunda gjort en nyfilmatisering även om det finns en viss kärleksbetygelse till det italienska originalet. Och att få kärlek av Tarantino måste vara en surrealistisk upplevelse, för gränsen mellan galenskap och geni har nog aldrig varit så tunn som i fallet med Quentin. Oavsett detta är han en legend under sin livstid vilket inte är illa för en 46-årig, f.d. videouthyrare. Tarantino är en gerillaman i en industri som har börjat vända sin tunga riktning, men som med 100 års tyngd i bagaget är en svårrubbad koloss. Från den kolossen skjuter det ibland ut ankare som Tarantino, som bryter mot heliga regler, moral, etik och gammalt hederligt filmhantverk.

Ett sätt att avliva nazister


Men är Tarantino verkligen så originell som man påstår? Egentligen inte. Han lånar friskt och gör ingen hemlighet av det. Han älskar att briljera med sin verbala förmåga och behöver han köra kameran upp i sår, spyor och fotvalv, så gör han det utan att tveka. Han har inga svårigheter att koreografera en diskussion på 30 minuter mitt i en turboladdad krigsfilm och lika litet bryr han sig om att hålla sig till förväntningar som han byggt upp. I Tarantinos värld kan vad som helst hända. Folk är som de är, är något annat, är inte alls eller kan inte vara annat. Snacket kan gå från beskrivning av tortyr till en klick grädde på stadens bästa strudel på några sekunder. Skådespelarna tillåts vara yviga och överdrivna. Tarantino själv har en visuell stil som knådar ihop realism intill minsta kulhål, fantasi så man måste nästan skratta och chocka sedan med blodiga massakrer bara för att snabbt gå över till pretentiös propaganda. Jag misstänker att Leni Riefenstahl och Tarantino kunde ha fört intressanta diskussioner om tillfälle hade erbjudits. Båda är/var så fulla av sig själva, så individer med avsky mot narcissistisk-politiskt filmmakeri torde lägga en pizza på närmaste golv.

Basterds ute på jakt


Tarantino har skrivit en femdelad berättelse som ger oss hum om vilka vi har att göra med. I den första, högst obehagliga öppningsscenen, anländer överste Hans Landa (Christoph Waltz) till en liten bondefamlig på Franska landsbygden för att leta reda på undangömda judar. Hans Landa kan nog vara den mest avskyvärda och likaså älskvärda nazisten vi någonsin sett på filmduken. Hans joviala och högst korrekta sätt, hans leende ansikte och hans fina rörelser står i total kontrast med hans ohyggliga grymhet. Bara för att förlänga offrens tortyr låter han en jude löpa, men är Landas egenskaper så annorlunda från löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt) vars uppgift är helt enkelt att ta sig bakom fiendelinjer och döda alla med naziuniform? Inte bara döda, dessutom skalpera och lämna en sådan hemsk syn bakom sig att tyskarna skiter på sig av skräck. Av en slump får \"Basterds\" en uppgift som kan ändra hela kriget och rentav avsluta det.

Mike Myers har lämnat Shrek en stund


Flickan som Landa lät löpa har bytt namn och är nu biografägare i Paris. Hon blir uppvaktad av tysklands nya filmhjälte Fredrick Zoller (Daniel Brühl) och genom hans umgängeskrets börjar möjligheten att hämnas bli en frestande realitet. Emedan Basterds träffar en dubbelagent på en taverna och för en lång diskussion om dialekter och andra onödigheter, som inte egentligen är onödiga, lyckas biografägaren Shosanna Dreyfus (Mélanie Laurent) fixa så, att hennes biograf kommer att bli premiärpalats till Tysklands nyaste propagandafilm Nation's Pride. Alla höga höjdare kommer att vara på plats och emedan Basterds slipar på sina planer har Shosanna egna idéer för nasseutrotning. Det hela blir ännu intressantare då Hitler själv ämnar bevista föreställningen.

Tarantino vill inte vara övertydlig, men...


Lika litet som Tarantinos filmer är dialogfattiga är det hela spelat med raka puckar. Det som man tror/vill blir oftast inte så. Tarantino vrider och vänder på händelserna och människorna i berättelsen tills man även som rutinerad filmtittare blir hängande med munnen, en liten drägelsträng dinglandes i mungipan. Inglourious Basterds överraskar utan vidare. Och även om man inte skulle vara så väldigt imponerad av Tarantinos långa pratstunder, så är filmen bitvis så hektisk att den kompenserar för all stillastående tid. För mig var dialogen mellan karaktärerna det som jag älskade mest. Brad Pitt gör en Southern Boy imitation med Gudfadern-ansikte (modell yngre) som är helt hysteriskt bra, men huvudrollen i filmen, såväl verbalt som aktörsmässigt, går klart till Christoph Waltz vars socialt begåvade karaktär med öra för språk och dialekter är enastående. Och hans grymhet likaså.

Ung Brando som Gudfadern eller en som får snart problem


Man behöver inte som åskådare vara språkbegåvad, men har man sin skoltyska, franska och italienska i skick så får man en extra omsättning av filmen. Visserligen används engelska i filmen också, men mestadels körs den på tyska och franska. Detta har satt stora krav på skådespelarna och med undantag av Brad Pitts sanslöst roliga \"Buon giorno\" är skådespelarna flytande på sina respektive språk, och några till. Tarantino har valt att använda tyska och franska skådespelare vid sidan av sina amerikanska och detta är det smartaste han kunnat göra. Filmen får faktiskt en extra dimension då man slipper höra engelska med tysk brytning föreställa tyska.

Hitler är inte road av Basterds härjande, men han gillar film


Tarantino gör dock mer än enbart gör krigsfilm. Han hyllar också filmen i sig som medium genom att placera sin film i en värld där film betyder väldigt mycket, inte minst för propagandan. Att han blankt skiter i historiska fakta spelar ingen roll. Detta är inte Band of Brothers eller Shindlers List. Detta är Tarantino som roligast, grymmast och mest galen. Dessutom är filmen bitvis riktigt spännande, men mestadels, händelserna till trots, blodet till trots, är filmen förbaskat roande. Och därmed kommer man åter till frågan: Är Tarantino galen eller helt enkelt modig och begåvad så inte alla förstår hans storhet? Nåja, persondyrkan är inte min starka sida, men om man ser till Tarantinos verk sedan han började i branschen, så kan jag inte hitta många besvikelser. Visst har han lånat ut sitt namn till skitfilmer, men själv har han regisserat och skrivit enbart guldklimpar. Å andra sidan, alla gillar inte Pulp Fiction och de som inte gör detta kommer knappast att bli fans efter Inglourious Basterds heller.

Amerikansk övertalningsapparatur


Åter en exploitation-film av Tarantino, det får vi acceptera. Och för dem som offrat en årslön på hemmabioelektronik kommer Inglourious Basterds inte att bli en besvikelse. Filmen kanske inte faller i smaken hemma hos alla, men bildkvalitén torde nog inte bli en debatt om vara eller icke vara. För denna ÄR och äger, som ungdomen säger. En mer eller mindre perfekt bildupplevelse och även om jag kanske inte letade efter fel, så var det inget som slog mig bildmässigt negativt. Jag skulle nog gå så långt att jag skulle säga, att Inglourious Basterds Blu-ray är ett bra exempel på hur en bra Blu-ray skall se ut. Och den ser skitbra ut! Något annat hade jag dock inte förväntat mig av Universal. Samma gäller ljudet. Och jag skulle vilja gå snäppet längre. Ljudet är i mina öron perfekt. Dialogen sitter som den skall och då skottlossningen börjar så sparas inte på dunder och brak. Däremellan musik som varierar från 70-talets italowestern till klassisk musik till David Bowie och en finputsad version av Cat People (Putting out the Fire) och naturligtvis Ennio Morricone. Musikvalen kan kännas som helgalna, och det är de, men så är hela filmen litet småvrickad och detta säger jag med stor beundran och positivitet. Extramaterialet ger oss egentligen inget märkvärdigt, men en snackis på dryga halvtimmen mellan en journalist, Tarantino och Pitt är rätt roande och man ser hur Tarantino har svårt att hålla sig i skinnet.

Hans Landa förklarar situationen


Att hålla sig i skinnet är inget för Quentin. Skulle han sakna skinn skulle hans atomer flyga omkring som galningar och förmodligen skapa genetiska anomalier som skulle sluta med att alla blev inlåsta på diverse institutioner. Men nu är Tarantino än så länga inlåst i sin kropp och hans geni/galenskap ges i uttryck av rätt modiga filmer som vågar gå emot en gammal, traditionell ström. Jo, jävlar, det våras allt för Hitler och då spänningen och överraskningarna har släppt, så kan jag bara konstatera, att om det inte vore för Pulp Fiction, så vore Inglourious Basterds enkelt Tarantinos bästa film hittills. Dessutom en film som får alla skådespelare att prestera briljant. Ett måste!

Kvinna med en plan. Och ett vapen.


©Janne Ahlgren

2011-12-31 16:51
wedin: Äntligen gick QT hela vägen och gjorde en hel film! Han har numera total kontroll över hur han ska låta inspirationskällorna och lånen bli än större och betydande ingredienser än i original - när de mixas och tillagas av mäster själv i en större anrättning...
2013-06-21 23:11
skinnerup0209: hur kunde du ge den en 5 så bra är den ju inte
Svar från Discshop:  Motiveringen står liksom i texten ovan.../Janne

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime