Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Iron Sky (Blu-ray)

Fler recensioner
07 AUG 2012
Iron Sky (Blu-ray)

Action från 2011 av Timo Vuorensola med Udo Kier och Götz Otto.

4.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Iron Sky (Blu-ray) (recenserad)

"Okej, vilken nation har INTE atomvapen på sina forskningssatelliter?"

Finsk film har för mig alltid varit ett rött skynke, krigsfilm undantaget eftersom man för det mesta har tillverkat sådana i absolut världsklass. Bland de tio bästa krigsfilmerna jag kan på rak arm komma ihåg finns minst tre finska filmer och det är ganska många i det stora sammanhanget. Iron Sky är en sorts krigsfilm, långt ifrån de bästa och inget man direkt kan ens med god vilja ta på fullt allvar eftersom den förvisso har sitt ursprung i WWII, men sedan blandar man i sci-fi och finsk humor, så många åskådare kommer att se ut som ? efter att de skådat filmen.

Den fridfulla jorden hotas...


Jag har följt evolutionen av Iron Sky sedan utvecklingens början och fört konversation med upphovsmännen under resans gång och många gånger har jag känt att detta kommer nog att göra en nose dive av större proportioner genom att projektet havererar i brist på kunnande och pengar. Men se det gjorde det inte och genom att vara envisa och påhittiga skramlade man ihop ca 70+ miljoner kronor från olika håll - varav en hel del kom från privatpersoner, fans som helt enkelt ville stödja denna galna idé, skänkte pengar och köpte s.k. krigsobligationer och specialmemorabilia. Helt galet, men funkar och jag tror att vi i framtiden kommer att få se mer av just fanfinansierade verk, för där vissa saker i filmsfären fortfarande kostar skjortan har utrustningen blivit billigare och fantasi finns det i överflöd, så varför inte? Skådespelarna följer nog med då man bara presenterar en bra idé och en lämplig check. Upphovsmännen (och kvinnan) till Iron Sky kom på idén - var annanstans än i finsk bastu - och sedan skreds det till verket. De enda grundkraven var att få med Udo Kier i rollen som mån-Führer Kortzfleish och Laibach som kompositör. Resten är historia och utan att gå in på det, så kan jag avslöja att allt man behöver veta finns i extramaterialet.

...av onda månnassar


Idén är lika galen som filmen sedermera blev och galenheten trots måste man komma ihåg att detta är en seriös produktion som kostat mumma och som plågat många människor i åratal och drivit vissa till nervsammanbrott. Man har använt sig och anställt glada amatörer, hemmalärda datanördar och även internationella proffs som kan i sina CV flasha med titlar som Superman Returns, Star Trek, Serenity, Willow, Darkness Falls, Triangle, Daybreakers o.s.v. Så ser också slutresultatet, vad det gäller effektmakeriet, ganska imponerande ut. Visserligen kan man inte jämföra effekterna med Michael Bays rivning av en stad eller cutting edge realism som man eftersträvar i somliga produktioner och de som söker efter sådana effekter söker dem i fel film. Inte så att kunskapen eller hårdvaran inte finns, utan att man helt enkelt inte har haft som avsikt att göra en realistisk film. Vi talar trots allt om nazister på baksidan av månen som med 40-tals teknologi samt lätt modifiering av denna, skall erövra jorden än en gång och sprida sitt fridfulla Nationalsocialistiska budskap. Men hallå!

Märkligt bekant form på nazisternas månbas


Fröken lär ut enligt sin tro och lära


Vad har nassarna att komma med? Jo, en galen Führer, en galnare makteftersträvare, Klaus Adler (Götz Otto) och en idealistisk lärarinna Renate Richter (Julie Dietz) som verkligen tror att nazismen är något gott och som fått sin uppfostran av sin galne far (Moon-Mengele), utvalda böcker och ett tiominutersklipp från Chaplins The Great Dictator där diktatorn bollar med jordgloben och ser gemytligt glad ut. Nazisterna har byggt en jättebas på månen och samlar på sig enorma mängder Helium 3, något som inte amerikanerna är sena att få sätta vantarna på heller, för energi är en bristvara. För att få den nuvarande presidenten omvald (året är 2018) beslutar man att skicka en tvåmannaexpedition till månen varav den ena är svart. En svart man på månen borde vara progressivt nog att ge en hel del afroröster åt presidenten som ser märkligt bekant ut med en viss Sarah Palin. Och visst finner man spår av Helium 3, men också nassarnas månbas och snart är den svarta mannen, James Washington (Christopher Kirby) tillfångatagen och utsatt för tortyr samt albinisering (!) för han ska minsann bli en exemplarisk, arisk individ. Dessutom bär han på en hemlighet som hindrat nazisterna från att sätta igång sin plan.

Attacken är obarmhärtig


I brist på modern teknologi har nazisterna skapat en jättelik krigsmaskin, Göttedammerung, vars hjärta består av en husstor dator och antika kablar, men Washington bär med sig en smartphone som kan lösa hela det matematiska problemet med rörelse på två röda och efter en del övertalning får man det hela att fungera, men batteriet tar slut. Man beslutar sig för att skicka en expedition till jorden och återkomma med en dröse smartphones och Adler drar iväg med Washington, full nazimundering på och med kommer också Renate lika propert klädd. Inom kort förlorar man Washington, kidnappar presidentens PR-kvinna och är snart på väg in i maktens korridorer på ett oväntat sätt. Men på månen orkar man inte vänta och Führern drar igång maskineriet trots allt. Nu ska det fan bli krig och det gör det. Nationerna får enas om en gemensam fiende nu när mån-nazisterna attackerar och varje nations kommunikationssatellit eller vetenskapliga farkost i omloppsbana visar sig ha tonvis av vapen ombord. I brist på atomvapen kommer nassarna dragandes i sina Zeppelinliknande farkoster på meteoriter som nog gör så stor skada. Det hela eskalerar till massivt rymdkrig och sent omsider stiger även gigantiska Göttedammerung ur sin stilla grav.

Den amerikanska presidenten ser framemot en stund till i Vita Huset


Om det låter galet, så är det galet. Den som tar filmen på allvar bör nog fundera litet på sina preferenser, för här finns absurditet som enbart kan hittas i Terry Gilliams animationer och spoof-filmer av de allra fånigaste sorterna kombinerat med rätt imponerande effekter. De finska filmskaparna har inte använt sig av finska skådespelare utan amerikanska och tyska, så ingen kan gapa om dialekternas dumhet. Man har lagt en hel del styrka i att få det hela att se mycket visuellt imponerande ut och man lyckas, även om vissa effekter är helt enkelt för tydligt illa gjorda för att inte vara helt avsiktliga. Man har haft gott om tid på sig i postproduktionen och det som ser ut som B-klass, ska se ut som B-klass. Men det mesta ser faktiskt ut som om man skapat filmen hos någon mer känd Rymdimperieskapare. Sett till använda pengar och produktionsvärdet har man åstadkommit något som man inte kommit ens i närheten av i resten av Norden hittills. Julia Dietze vilar man ögonen gärna på och vem kan inte njuta av kultgubben Kier i sin smaskiga lilla roll som månführern. Götz Otto är sådär lämpligt fanatisk nasse emedan Kirby får finna sig mellan att spela svart kalsongmodell som skickats till månen och hemlös albino som predikar mån-nazisternas attack i gatuhörn.

Viss munterhet i säkerhetsrådet


Man har förvaltat sina pengar väl och åskådarna för valuta för sina spenderade slantar. Tyvärr har filmskaparna Timo Vuorensola, Samuli Torssonen & Co inte helt och hållet kunna hålla hela produktionen i kort koppel. De kan sin visuella sak, men de har mycket liten erfarenhet av att bedöma manus och få det hela att flyta sömlöst ihop till en fängslande helhet. Förvisso kan en förstagångsförfattare lyckas väl, men dagens manus är ditskriven av Michael Kalesniko som inte har erfarenhet nog och som gärna river förutsägbara vitsar ur förutsägbara händelser och missar andra så uppenbara att man bara suckar år saken. Helt klart har projektet vuxit ur händerna på hela kärngruppen och enbart tack vare de lyckade visuella effekterna, skådespelarna och de facto att man aldrig tappar fart håller sig Iron Sky i rörelse som räddar filmen från haveri. Vuorensola har dock haft närvaro nog att dra musten ur allt det som man serverat honom i form av galenskap och gör det väl. Vi får överdrivenhet så överdrivet känns underskattat och här finns ganska enkel satir som även dummare individer kan förstå sig på. Man lånar friskt av andra och gör ingen hemlighet av saken, och på ganska finskt vis gör man sak av tabu på ett sätt som säger: Vi är inte rädda för vad andra tycker, vi gör som vi vill. And f**k you too!.

Månführer Kortzfleish


Iron Sky är en B-film med en A-budget, men den är likväl ganska älskvärd i sin respektlösa sarkasm som inte når Dr. Strangeloves höjder, men som på ett genomtänkt fånigt sätt larvar sig igenom alla tänkbara klyschor och fördomar utan att ens intressera sig av att tävla i Oscarkategorin, utan att enbart erbjuda ögongodis och en sorts finsk variant av Monty Python meets Mel Brooks in Space with North Korea taking credit. Som ex-finne känner jag igen humorn som är torr och utdelas med pokerface men inte lika finessrikt elak som den engelska motsvarigheten förmodligen skulle ha varit. I Sverige finns ingen film alls som ens på långt avstånd påminner om detta och i utlandet, tja, där finns väl exempel på ganska galna idéer, men ändå är Iron Sky fortfarande en bra bit från Zombie-nazister, Tomater som äter Paris eller Triffider som är allt annat än söta blommor. Iron Sky är fånig, men i jämförelse är t.ex. nya, allvarliga versionen av V verkligen fjantigare, men detta är naturligtvis en smaksak.

Göttedammerung stiger upp i kampen om herraväldet


Nu kan man tro att jag är partisk - och kanske är jag det undermedvetet - men jag ser nog mer gott i filmen än dåligt, trots att kritikerkåren kanske lutat mer åt det dåliga än det goda. Nu är jag inte frivilligt associerad med den allmänna åsikten som kritiker har, utan skriver vad jag tycker och således ser jag att filmen har sina brister. Den har ett bra tempo från början till slut men dess höjdpunkter kommer lätt spastiskt fram utan att egentligen skapa riktiga fröjdeliknande glansnummer jämnt utspridda i filmen. Manus är på gränsen till godkänt och en mer rutinerad och smart författare skulle nog ha plockat mer russin ur kakan, det är säkert. Man missar många roliga poäng helt i onödan och skapar sådana på ställen där de inte behövs eller fungerar. Den politiska satiren faller kort p.g.a. dess övermått och Iron Sky må vara visuellt imponerande, men den är inte speciellt smart. Detta är en film som riktar sig till en ganska smal målgrupp och i synnerhet till en målgrupp som inte på allvar tror att filmen är pro-nazi eller visar högerextrema tankar från en sida som kan tolkas som goda. Gör man det så är man i behov av medicinering. Och är man nynasse och ser detta som en fantastisk propagandafilm, så är man just så dum i huvudet som man är om man är nynasse!

Nazipropaganda på amerikanskt vis i en finsk film tillverkad i Tyskland och Australien


Blu-rayutgåvan ger vad en Blu-rayutgåva ska ge. Bilden är det inget fel på och med tanke på apparaturen man använt vid inspelningen så är allt heldigitalt och resultatet har tweakats färdigt i dator till 90%, så direkta fel finns inte. Bilden är överlag ganska färglös, men inte är månen direkt en källa av prunkande grönska heller. Ljudet upplevde jag som aningens ur balans vad det gäller bas. Nu har jag utrustning som tål och orkar, men ändå tycks någon ha lutat mot en loudnessknapp eller basreglage litet väl ofta, för dånet var bitvis på gränsen till ofin. Massor av bas, riktigt djup sådan också, så är man basvän; varsågod. Vill man njuta av mer balanserad ljudkonst så kan man lyssna på resten av ljudet som funkar helt okej och bassekvenserna som är överdrivna äro icke alltför många. Extramaterial finns i snålaste laget, men man får sig en uppfattning om hur, vem och vad. Litet mer skulle inte ha skadat. Musikanvändningen är exemplarisk och här varieras amerikansk propagandahyllning med gamla nassevisor, Wagners största verk och Laibach, som för mig var helt okänd och visar sig vara en synth-techno-rock-gropp från Slovenien. Alltid lär man sig något nytt.

Invasionen har börjat


Iron Sky är inte en perfekt film, men den är en rolig film som visuellt slår många andra, även större produktioner, på fingrarna. Den är lämpligt fånig, inte alls spännande och inte heller barnvänlig. Man skiter totalt i hyfs, vett, protokoll och etikett och gör en film på independentvis som bara vissa kan och vågar göra. Iron Sky blir kanske ingen evig kultfilm, men den visar vägen för ett nytt sätt att tillverka och finansiera film och kanske den ger inspiration för tvekare med bra idéer att nu hoppa fram och dra tummen ur. Inte perfekt, men helt enkelt för galen att låta bli att se. Rekommenderas absolut, men ta för jösse namn inte allvarsansiktet på då du börjar se filmen, för detta är inte en allvarlig film trots att man faktiskt tillverkat den med blod, svett och tårar.

©Janne Ahlgren

2012-08-07 17:54
grenan: Den var bra för att vara en icke amerikansk hollywood producerad summer blockbuster. Ett stort plus till Udo Kier, alltid lika underhållande!.
2012-08-08 00:34
epiphany: Kommer du recensera hajen (blu-ray) när den släpps? har läst recensioner och alla säger att det är en fantastisk bild och ljud! Hade varit kul o se vad du tycker :)
Svar från Discshop:  Ja, det kommer jag att göra! Utan vidare ;-)

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime