Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

Järnladyn (Blu-ray)

Fler recensioner
04 JUL 2012
Järnladyn (Blu-ray)

Drama från 2011 av Phyllida Lloyd med Meryl Streep och Jim Broadbent.

4.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Streeps triumftåg!"

Det finns ingen tvekan om att Meryl Streep var överlägsen i årets utdelning av Oscar, för hennes performance som en åldrande Lady Margaret Thatcher är inte mindre än fenomenal. Streep visar en gång för alla hur en person kan bli en helt annan genom att inneha enorma mängder talang i sitt yrke och en eller två bra sminköser som vet sin sak. Hennes förvandling till en levande legend är inte bara porträttlik, utan också bitvis gripande, och då talar vi ändå om en av världens tuffaste politiker i modern historia.


En människa som till dags datum fortfarande lever och det gör filmen lätt kontroversiell. Lady Thatcher lider av demens och har drabbats av hälsoåkommor som inte är ovanliga hos personer som passerat 85-årssträcket. Att filmskaparna ändå valt att göra en film just från hennes äldre perspektiv där hon hallucinerar om den bortgångne maken Denis (Jim Broadbent) och kämpar med att inte bli stämplad som en dement tant är minst sagt diskutabelt. Som gammal dam minns hon fragmenterat tillbaks på sitt liv, men ett liv som Thatchers kan man inte klämma in i två timmar, inte hur man än försöker. Man kan få med delar av vissa händelser, men att kalla Järnladyn för en biografi är helt fel. Jag skulle kalla den för en uppvisning av livsfragment om en dam som var så hatad att man knappt kan begripa det och så beundrad att världsledare föll som käglor i hennes närvaro. Thatcher var inte alltid populär och att göra henne sympatisk ens på någon nivå är Streeps uppgift; en som är allt annat än lätt.


Men inte ens Streep, som gör en av alla tiders mest imponerande porträtt, kan göra mycket åt ett manus som egentligen inte bär någon vart. Den berättar Thatchers historia med finess som om Sixtinska Kapellet skulle ha dekorerats av garagemålare med roller och blå Hammarlack. Man får med huvuddragen, men ingen finess och inget som kännetecknar talang på högre nivå. Märk väl, Streep och alla andra skådespelare är av absolut världsklass men manus når på sin höjd ett mediokert resultat och man undrar om inte författaren av verket, Abi Morgan skulle ha försökt tugga i sin en bit av äpplet istället för att klämma hela frukten i käften och inte kunnat tugga alls. Regissören Phyllida Lloyd har under sin korta karriär dirigerat Streep tidigare i Mamma Mia, en film från en annan planet, så hon borde veta hur Streep ska dras för bästa resultat och det gör hon, men att ha en vision och att implementera den är en annan sak. Då underlaget är medelmåttligt kan inte ens Streep i sitt livs roll rädda skeppet, men banne mig hon försöker.


Järnladyn skulle alltså ha mått bra av att begränsas till en specifik händelse (och sådana fanns i legio) eller kanske enbart hennes tid som premiärminister. Nu blir filmen mer spekulativ då man porträtterar henne i en miljö som man inte känner till och som en person som man knappast har haft tillgång till att studera, för den en gång synbara ledaren lever ett tillbakadraget liv som få känner till. Filmen kör en snabbkurs i viktiga händelser men känns ändå som fiktion eftersom man fritt tolkat Thatchers nuvarande tillstånd och även om man kanske har träffat rätt så känns det fel. Och då man tar till tolkning så måste man löpa linan ut, men filmen vägrar konsekvent att bilda en uppfattning om Lady Thatcher. Hon var trots allt en kvinna som drog åt svångremmen så Reinfeldt i jämförelse ser ut som en Michelingubbe, startade krig, fick IRA att gå genom taket och krossade fackföreningslivet så hårt att de inte tills dags datum återhämtat sig ordentligt. Hon satte skräck i Ronald Reagans utrikespolitik och drev en skattepolitik som fick Britannien att skaka i grundvalarna. Men på ett sätt räddade hon landet från att rasa ihop som vissa andra Europeiska länder nu gör och tacken för detta var att hon blev allt mer impopulär (som man ibland blir då man måste ta i med hårdhandskarna) och slutligen kom slutet som ett knivstick i ryggen från eget håll. Typiska politiska detaljer som inte är ovanliga ens i lilla Sverige.


Så, Streep gör ett jobb som man bara kan beundra. Frågan är egentligen om hon skådespelar eller om hon imiterar, för en som levt under Thatchers tid och är intresserad av politik var det som om Thatcher själv skulle ha dykt fram i rutan. Klart att Streep är fenomenal, men det var t.ex. även Brun Gantz i Undergången som A. Hitler utan att vara porträttlik. Nu är ju likheten slående mellan Streep och originalet, men det är inte Streeps fel, inte heller en direkt nackdel. Frågan är vad hon skall göra med sin mikrometertoleranta tolkning? Hylla en statskvinna av rang eller visa henne som den ambitiösa och hänsynslösa kvinna hon också var? Man lutar åt hyllning, men lämnar gigantiska delar av hennes viktiga liv helt osagda. Hon var förvisso dotter till en grosshandlare och steg till premiärminister, men hon var också Oxfordutbildad kemist, arbetade som forskare i kemi och hennes make Denis var ingalunda en fåntratt i bakgrunden utan en framstående skattejurist. Thatchers uppsving passeras enkelt inom 10 minuter från botten till toppen och sedan leker man med tanken om en demenssjuk åldring som talar med sin döde make och minns fragment från gångna tider. Kanske är detta just tanken med filmen? Man ska som publik ingå i en kollektiv demens och bara komma ihåg småportioner av livet här och där. I den meningen underskattar filmskaparna publiken.


För oss som levt litet längre och som höll andan då Thatcher öppnade käften känns filmen litet halvdan. Phyllida Lloyd radar upp några fakta, men glömmer att hon är en filmskapare som antas ha en vision och ska man göra biografi i dokumentärstil så gör man det och ska man göra spelfilm så kan man ta i med egen stil och även provokation. Jag skulle velat ha se Järnladyn med Streep i huvudrollen och Oliver Stone bakom kameran. Då jävlar skulle Lady Thacher inte ha seglat ut som ett helgon i slutet av filmen, det är säkert. Men nu gör hon det och det vet vi redan från början, för tonen är förlåtande och allt annat än kritisk. Lloyd är helt enkelt inte regissör nog att ta sig an något annat än säkra kort och att skrämma den engelska publiken vågar hon inte göra trots att Thatcher skulle vara ett perfekt objekt. Man hatade henne öppet, men några årtionden senare inser man att hon var en naturkraft som får tanten Merkel att se ut som en sekunda-Mao utan pondus och karisma. Det skulle inte förvåna mig om Merkel skulle se filmen om och om igen för att insupa ens litet av Thatchers styrka, ty bristerna trots har det funnits få ledare så starka och handlingskraftiga som Järnladyn.



Bilden i denna Blu-rayutgåva är mycket bra utan att vara av referensmaterial. För en sekund var jag orolig att bilden är för bra, för då skulle man kanske se makeupen, men icke. Då Streep spelar gammal är hon gammal utan att det syns vare sig penseldrag eller latex. Lägg därtill att hon rör sig som gammelmormor, så övertygades jag på två röda. Bilden är alltså fin, men inte perfekt. Ljudet kom underligt lågt inspelad och man fick dra på volymen för att höra allt man ville. Dialogdrivet till max, men där det händer i surround och bas, så gör det så med besked. Dock bara mellanklassljud. Extramaterial finns det gott om och fastän man dunkar rygg en hel del, så var det mesta ganska intressant. Musiken i filmen är en hundrapoängare, så lämplig som man bara kan tänka sig.


Vi har alltså en manusförfattare som känner sympati gentemot en före detta premiärminister och en gammal, senil dam. Vi har en regissör som inte hitta sin stil och vet inte vad man ska göra med material som är mediokert. Och så har vi Streep som gör vad hon vill, alla andra gör vad de kan. Vid sidan av Streep idel talang bland skådespelare, men i slutändan är Järnladyn knappast en hyllning eller biografi om Margaret Thatcher utan en maskin som visar hur Streep imiterar perfekt en av världens mest kända individer och lyfter filmen oförtjänat till höjder som fått ett antal filmkritiker att rotera av iver. Inte mig, men oimponerad är jag dock inte. För Streeps skull ska jag se filmen en gång till då jag hinner.

©Janne Ahlgren

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime