Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Maze Runner 1 (Blu-ray)

Fler recensioner
21 JAN 2015
Maze Runner 1 (Blu-ray)

Äventyr från 2014 av Wes Ball med Dylan O'Brien och Will Poulter.

3.2 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
99 kr

"Väl tillverkad, men blek och överkomplicerad."

När det gäller Maze Runner så misstänker jag att jag är så långt ifrån målgruppen som man bara kan komma. Detta trots att jag har en förkärlek till sci-fi och postapokalyptiska filmvisioner. Vad har jag svårt för är premissen unga-vuxna individer ska möta sin undergång/räddning/prövning/validering mot varandra eller andra i en situation som är rätt orimlig till att börja med. Tonåringarna spelas av unga vuxna (20-26 år) och persongalleriet består av stereotyper så det skär i tänderna.

Det gröna paradiset är lätt omgärdat av en gigantisk labyrint


Maze Runner består av allt det som jag verkligen avskyr. Stereotyperna, tonåringarna med håriga armar och rejäl skäggstubb, hålögda tjejen, den feta pojken, den modiga, den lömska, den som man har svårt att placera, den orimliga omgivningen, och flamsandet mellan vad som kunde vara en ingång till finurligt berättarskap och bara så fånigt att man vill sitta på sitt eget ansikte och dö. Ändå innehåller denna film element som gör den aningen mer värd än vad den egentligen förtjänar. På något sätt har man råat till detta futuristiska gladiatortema och skyr inte att ta livet av barn på löpande band då det för framåt berättelsen raskt. Visserligen fanns det dödsfall redan i urberättelsen Flugornas Herre och värre blev det i modernare Battle Royale & Hunger Games, men där de senare filmerna ger barnen en chans att överleva är Maze Runner ganska pessimistisk i tonen. Ungdomarnas utgångspunkt är inte god och att fly från sin boplats är förenligt med döden, det har man upplevt många gånger innan dagens hjälte Thomas (Dylan O´Brien) kommer och råddar upp stämningen.

Ens namn ristas in och stryks över beroende på om man kommer eller har gått


Thomas vaknar upp i en hiss som fört honom till ett naturområde omringat av höga murar på fyra sidor. Han möts av minnesförlust och ett gäng grabbar som efter ingångsriter välkomnar honom och berättar att detta är deras koloni sedan 3 år tillbaka och här drar man sitt strå i stacken, kniper käft och är solidarisk. Thomas är dock en av dessa pojkar som inte kan knipa trut eller stilla sin nyfikenhet. Varje dag öppnas en vägg och några springare (Runners) kutar in i labyrinten som finns innanför murarna för att kartlägga den och för att hitta en väg ut. Labyrinten är en förrädisk plats och om man inte råkar hitta ut innan väggen stängs är man så gott som stendöd, för inne i den stängda irrgången finns det biomekaniska monster som sticks och rivs något så jävligt att man tycker inte om känslan det minsta. Man dör. Och dör man inte direkt utan klarar sig ut, så dör man i alla fall, för pojkarna har inte botemedel mot galenskapen som inträder och de tvingar offret tillbaka in i labyrinten för utomstående expediering.

Funderingar huruvida man ska ellr inte...


Thomas bryter mot regler och skaffar sin naturligtvis en ärkefiende i stora och starka Gally (Will Poulter) medan han samtidigt blir hjälte för unge Chuck (Blake Cooper). I själva verket lyckas Thomas i sin iver att bryta mot regler gå in i labyrinten och klara sig en hel natt med skinnet i behåll samtidigt som han räddar en kille och gör sig kompis med en annan. Och inte nog med det; han dödar också en av de monster som lever i virrvarret av gångar och vändningar. Plötsligt knakar det i hissen och upp kommer en tjej, Teresa (Kaya Scodelario). Den sista någonsin, står det på en lapp hon har i näven. Innan hon svimmar blir det klart att hon tycks känna Thomas på något sätt och nu börjar spänningarna bli mer kännbara. Man kan säga att den gruppdynamik som tidigare existerat är nu som bortblåst. Vilken överraskning. Nåja, sedan händer inget som skulle överraska. Thomas tar ledningen och in i labyrinten ska man, ut vill man hitta och motgångar upplever man till förbannelse.

En tjej och ett dussin etniskt välvalda stiliga pojkar


Det hela fungerar och det fungerar bra. Ändå är filmstjärnorna olovligt stela och har mer gemensamt med Joniska pelare än skådespelare. Stela och som om de var radiokontrollerade av folk som aldrig gett direktiv förut. Mellan scenerna är de naturligtvis lediga och roliga - det kan man se i extramaterialet - men då man sagt action, så ser man att ingen är en naturbegåvning. Den som kommer närmast lös och ledig är unge Cooper och det beror säkert på att han nog ser det hela som sin egen lekplats där man kan ha kul. Regissören Wes Ball som hittills skapat ungefär inget alls som regissör har öga för visuella effekter (han är en artist inom området) men noll koll på hur man ska spela trovärdigt. Den som kan sin sak är Will Poulter, men han är också en av de unga som medverkat i några riktiga storfilmer, Narnia 2 och & We´re The Millers. Han spelar över, men han gör det så lätt att det ser nästan befriande kul ut. Alla andra spelar över men inte mer än att jag i alla fall kunde acceptera det jag såg.

Nej, här ska man inte tappa bort sig


Jag har inte läst boken som står som förlaga till filmen - och kommer aldrig att göra det heller - men jag kan tänka mig att den har goda intentioner i att utforska personliga relationer, hierarki och dynamik i den lilla gruppen överlevare inne i mitten av labyrinten. Ball lyckas inte med att skapa mer än en klyschig historia av det hela och gör det så övertydligt att man inte behöver bekymra sig över att knäppa på några hjärnceller... eller fem. Detta är en historia som slinker ner utan tankeverksamhet och egentligen är detta filmens räddning. Den är så färdigtuggad att man kan luta sig tillbaka och njuta av effekterna och flerkanalsupplevelsen utan att behöva bekymra sig över grupptrycket, konkurrensen eller den odefinierade faran som hela tiden existerar runtom pojkarna... och flickan. Samma sak kan man ju egentligen se i Hunger Games, men den serien lyckas med allt som Maze Runner misslyckas med. HG har bättre skådespelare och ett manus som beaktar att åskådaren faktiskt har begåvats med mer än röva och förlängd ryggmärg för tankeverksamhet.

Den lokala fästingen har litet bekymrande dimensioner


Men som sagt, man ska inte vara alltför kinkig. Maze Runner har saker som talar till dess fördel. Den är mycket väl gjord, energisk och har en stil som attraherar mitt öga. Den har ett gott tempo och actionscenerna kunde knappast vara bättre genomförda. Man kan säga att produktionsvärdet är högt. Filmen är väl strömlinjeformad och lyckas med att blanda dystopiska händelser med gammaldags hederlig action och modern sci-fi och teknologi samtidigt som den lätt smeker fantasynerven.

Will Poulter har i sin förra film kysst Jennifer Aniston. Här är han bara butter.


Vad som smeker än mer än de facto att utgåvan är superb! Kort och gott: Referensklass i ljud och bild. Ljudet i synnerhet är en basälskaren våta dröm. Här går man så långt ner i frekvenserna som var och ens surt införskaffade subb kan spela. Och så litet till. T.o.m. tåliga fru A som bisatt föreställningen började muttra om att jag kanske skulle skruva ned oljudet en aning. Det var då blomvasen tog sig över bordskanten - i rummet intill - och tippade i backen som denna kommentar yttrades. Jag skruvade inte och njöt med ett flin i nyllet. Bilden är just så bra som man kan drömma om och jag fann inget som störde mig. Inget alls. Då det dessutom finns ett on av extramaterial så är denna produktion bland det bästa man kan finna på marknaden film-Blu-ray. Musiken är ganska hemsk dock.

Och så en Kristen Stewart kopia med hålögon och bävertänder.


Vi får en förklaring på slutet och vi får en uppföljare. Jag skulle ha föredragit en icke-förklaring och inte heller en uppföljare, men nu är jag inte en av dessa unga vuxna som filmen riktar sig till. Och vad är en ung vuxen egentligen? Tonåring i min uppfattningsbok, men en tonåring är också bara ett barn som jag ser saken. Och då barn löser olösbara mysterier och genomför insatser som gäckar all realism som finns känner jag att filmer som Maze Runner är litet väl svåra att acceptera. Denna film funkar för den är så väl gjord, men någon omtittning av den blir det inte. Inte hos mig i alla fall. Och skulle det ske så skulle jag bli storligen förundrad... det vore allt ett realistiskt mysterium.

©Janne Ahlgren

Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime