Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Prometheus (Blu-ray 3D)

Fler recensioner
04 OCT 2012
Prometheus (Blu-ray 3D)

Sci-Fi från 2012 av Ridley Scott med Noomi Rapace och Michael Fassbender.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
149 kr99 kr

"Saknar motstycke, men lämnar frågetecken."

Mot min basfilosofi - som jag ideligen gladeligen bryter - lagade jag mig i vanlig ordning till biografen för ett antal månader sedan för att ta del av det nyaste som filmvärlden kan erbjuda och det får man ju göra så länge som videosläpp och biopremiär inte är synkade. Tyvärr. Så där fick man in ett par halvkilos 3D-glasögon (jmf 80 gram för den aktiva hemmamodellen) och som stolsgranne en kille som förmodligen aldrig sett en science fiction-film förut och som fipplade nervöst på sin mobil i den milda grad att jag bytte plats. Ty hypen trots hade stadens biograf inte fyllts till brädden av Ridley Scott-beundrare eller Noomi-stalkers. Det var då det. Nu får man se det hela hemma, precis som man vill ha det. Rätt inställningar och inga störande stolsgrannar, prassel eller annat äckligt.

Offer eller gåva?


Jag beundrar Ridley som filmskapare, för i min mening är hans CV ganska exemplarisk med bara några blemmor som man kan plocka ut för enbart häcklandets skull. Jag anser att Sir Scott är en av världens främsta levande filmskapare och därmed är min mening om just denna sak avslutad. Noomi Rapace har då aldrig imponerat på mig. Hon var okej som Lisbeth Salander men allt annat hon har gjort är inte bättre än vad ungefär vem som helst med rätt regissör kan åstadkomma. Framtiden ser dock litet annorlunda ut om hon spelar sina kort rätt, för rollen som Dr. Elisabeth Shaw i Prometheus ger henne utrymme för uttryck, för att säga saken milt och hon fuskar sig inte som svenskfyndet utan som en seriös filmskådespelerska. I alla fall i Prometheus.

David är en robot, men inte vilken robot som helst


Så marscherade då Noomi i bild och jag tänkte i mitt stilla sinne, att detta inte bådar bra. Standard blaha-blaha, hålla handen, tala med liten dialekt. Innan dess hade Ridley fått hakan att sjunka med något magnifika naturbilder och självmord som inte liknar vanlig seppuku, om man säger så. Sent omsider befinner vi oss på forskningsfartyget Prometheus som innehåller 17 skeppskamrater nedfrysta i passlig rymdsömn emedan en robot, David (Michael Fassbinder) vakar över dem, läser deras drömmar och ser på film. Han har sin egen agenda, precis som robotar i Scotts tidigare filmer som sådana typer brukar ha. Han underhåller sig själv och är en produkt utav den briljanta industrimagnaten Peter Weyland (Guy Pearce). Snart bromsar farkosten in och se, häpna och hör: Man närmar sig planeten LV-223, eller om detta nu är en måne eller planetoid, spelar liksom ingen roll. Ganska snart konstaterar man - då man vaknat och kräkts - att markstrukturen är för regelbunden för att vara slumpartad skapelse och naturligtvis ska man ner och undersöka saken. Man är nämligen på väg för att finna människans ursprung, som man tror finns på just LV-223.

Förklaring följer för dem som inte briefats på jorden


Och visst fan finns där något, men inte mycket som ser ut att leva. Luften går inte att andas och dalen där man landat är fylld med kupolliknande stukturer som inte liknar något annat man sett. Dock är luften innanför kupolerna fullt duglig för syretillförsel av normal sort och det dröjer inte länge innan man hittar rester av varelser som uppenbarligen inte slutat sina dagar sådär otyglat angenämt. David, som är på en helt annan nivå än resten av teamet kan redan tolka skrifterna som finns på väggar och lyckas öppna en dörr till en kammare, men följderna är inte helt väntade. Inte nog med att syret reagerar med kammarens hermetiska tillstånd, en storm börjar härja på utsidan och man får finna sig att i ilfart draga sig åter till Prometheus för att inte slitas i bitar för här talar vi inte en om en tromb i Halland eller en pust på Ålands Hav. Ack, dramatik, oj, spänning. Och med sig får man ett fynd, men glömmer att par gubbar kvar i domen. Här kan man börja räkna ut vad som händer sedan. Och för att inte spoliera alltför mycket så kan jag väl ändå avslöja att då halva filmen passerat så börjar det hända saker som lyfter Noomi till en ny nivå och visar att Scott är i sitt rätta element.

The Real Queen Bitch


Alien-prequeln han man kallat Prometheus och helt fel är det ju inte, för många frågor som filmen Alien väckte får sina svar. Likväl väcker man lika många - om inte fler - nya frågor. Då folk svimmade av att John Hurt sprack på matsalsbordet finns det alla anledning att inte käka världens brakmiddag innan man ser Prometheus, för Scott har inte glömt hur man skapar scener som osar blod, svett och tårar blandat med rikliga mängder slem. Hans persongalleri är också ganska väl genomtänkt med Rapace som en stark kvinna, men inte den där butchiga Ripley-typen som klarar av allt, mer en idealist som har litet tur med sig och är mänsklig i större utsträckning. Då är Miss Vickers (Charlize Theron) - som spelar Weyland Industries representant mer av Ripley-sorten - för hon har en stenhård attityd och är helt obeveklig. Kaptenen på skeppet får finna sig i att vara anställd trots att han egentligen är den ansvarige, men så är inte saken. Vickers och David har sina sidor som de andra inte känner till och Vickers offrar utan att blinka någon för att nå sina mål emedan David är programmerad att genomföra saker som inte sedvanlig vetenskap skulle tillåta.

Landningen har börjat


Men det om det. Prometheus svek inte mina förväntningar och trots att den kanske inte blir förevigad som en milstolpe i sci-fi-film i stil med Alien, så är den bland det mest mästerliga visuella man kan skåda och i hemmamiljön där man har sina grunkor i ordning är upplevelsen hisnande. Att filmen kostat skyhöga summor valuta syns från ruta 1 och man har inte sparat på vare sig praktiska effekter eller CGI för att skapa en verklighet som i 3D tränger ut i sällskapsrummet och gör filmen till en så mäktig visuell upplevelse att här ligger egentligen t.o.m. Avatar i lä. Avatar är mer magifik i färgstark mångfald, men Prometheus är i sin karga enkelhet mer trovärdig. Prometheus är till skillnad från Aliens Nostromo riktig high end, men ändå praktisk som ett skepp som ska färdas i åratal i rymden bör vara. Visuellt är den och rymdscenerna helt enkelt fulländade! Scott & Co har lagt stor vikt på att alla detaljer, även de minsta stoften som syns, är precis där de skall vara för maximal förtjusning.

Hemmabioutrustningen knakar och brakar i grundvalarna


Går man till det andra skeppet i filmen, så känner man igen en design som man sett i Alien. Mänsklig, men ändå skrämmande organisk för att vara helindustriellt mänskligt framställt. Scott för sin berättelse fram med bestämda steg, men inte för hastigt. Han vill inte chockera eller förstumma i varje enskild filmruta och vill inte försöka skapa sensation ur samtliga detaljer, utan väljer att bygga upp en atmosfär som - när tiden är rätt - exploderar i ett inferno av spänning och skräck, för visst blir det hektiskt, om man nu uttrycker saken försiktigt. Ridley Scott tycks också vara medveten om att han inte kan toppa Alien eftersom den är en klassiker och att skapa en ny liknande i samma ämneskategori som man själv skapat är sånär som omöjligt, så han låter oss istället andas in just den där urspänningen som skapade Alien och därtill ge oss en dos av High Tech inom filmkonst och den som påstår att 3D-upplevelsen var skit kan gå och gömma sig. Jag förstår om man inte klarar av 3D p.g.a. själva upplevelsens svindlande natur, kanske huvudvärk eller synfel av någon sort, men detta är framtiden, get used to it! Scott gör 3D till något som känns (i alla fall för mig) det naturligaste som finns och då jag nu skådat filmen hemma ändrar jag inte på uttalandet - snarare tvärtom. Jag var skeptisk mot 3D-tekniken i början, men är det inte längre även om jag önskar att man slapp extraglasögonen på sina ordinarie, för inom kort lär man likna Elefantmannen i nyllet.

Man hittar intressanta saker...


Så visuellt får vi se något som knappast kommer att ställa något på tvären. Vad det gäller ljuddesign, så finns det kanske en handfull andra filmer som kan mäta sig med Prometheus. Då Prometheus landar med alla turbiner sprutandes energi vet man att små subbar kommer exploderar och tavlorna faller från väggarna. Hos grannen. Ljudet är pur referens och allt man vill höra finns närvarande om man har utrustning nog att låta djupbasen mullra och diskanten väsa sina högsta toner. Kanalseparationen är fenomenal och DTS 7.1 HD MA gör upplevelsen värd pengarna, bara det. Förutom att 3D-bilden är exemplarisk i 3D så är den också av referenskvalité och samma gäller Blu-rayutgåvan som är så apskarp att man nästan får fel på ögonen. Hitta skavanker här och få genast jobb som elektronmikroskop på kemiskfysikaliska institutionen som atomräknare. T.o.m. dvd-utgåvan håller superhög kvalité så inget att klaga här. Extramaterialet är hyfsat rikligt för att inte säga djuplodande så knappt några som helst frågetecken kvarstår. Mycket av filmens filosofi som diskuteras ännu längre ner i texten beaktas och jag skulle säga som så att vad det gäller extramaterial finns här allt och därmed basta. Man kan ju klämma in ännu mer, det kan man alltid göra, men efter 2,5 timmar film och ett par timmar extramaterial är man ganska mör och helt klar hur allt kom till stånd, allt från minsta detalj till The Big Picture. Exemplariskt!

En skalle, men inte vilken skalle som helst


I viss mening kan det finnas hål och litet irrationellt tänkande i Scotts skapelse, men då det kommer till teknik och design i 74-åringens filmer så ska man inte låta sig luras av att gubben borde vara pensionerad sedan länge. Han och alla producenter sin sak då det gäller att framställa saker som inte finns på riktigt och få dem att se ut som om de verkligen fanns och som man kan tro på. Varje detalj har vrålgranskats av Scott och godkänts innan det hamnar framför våra ögon. Manus tar Scott ingen cred för, men han har medverkat i att det är som det låter. Men man skall inte heller glömma studions input som betyder en hel del, i synnerhet då filmens ramverk skapas. Studion och pengapojkarna har en hel del att säga till om, men fasa icke, för filmen är en Ridley Scott-film och inget annat.

David får uppleva saker som de andra bara kan drömma om


Så, Prometheus? Är du en besvikelse eller en film som fyller gapet mellan Alien och vad som passerat de senaste 30+ åren? Ger du alla svar? Nej och åter nej! Definitivt ingen besvikelse, snarare ett mästerverk som fick mig att jubla, om inte publikt likt Tom Cruise i Oprahs soffa, så i alla fall inombords. I Alien-universum är Prometheus bara en liten noslängd efter urfilmen Alien i känsla och tekniska ljusår före alla andra filmer i serien - inklusive bombastiska Aliens av dock lika pedantiska James Cameron, som drog volymen upp till 110 på en 50 gradig skala. Resten ska vi inte ens tala om. Svar får vi i viss utsträckning, men utrymme lämnas för vidare tolkningar och utvecklingar, så dörren är verkligen inte helt stängd. Sedan skall man inte överanalysera sig - eller filmen - fördärvad, för i slutändan är detta en fantasifilm som leker med saker som inte finns. Alien är inte på riktigt och Weyland har inte farkoster i nya världar. Ännu i alla fall. Så att göra jämförelser med Alien - som anses vara en klassisk kultfilm (alla tycker f.ö. inte det) - är inte klipskt trots att filmerna delar en del element. Framtiden får visa om Scott orkar fortsätta sagan och ge mer kött på benen. Jag hoppas verkligen det, men man vet aldrig då kapaciteten tar slut, fantasin sinar eller om brorsans självmord har satt slutlig sordin på Sir Ridley. Och Noomi, du gjorde ett helvetes bra intryck, men Fassbender, du är banne mig en hjälte som blir bara bättre och bättre för varje film som du medverkar i. Se Prometheus nu!

Gulla inte med söta saker som Ridley Scott lagt dit


OBS! Läs inte vidare om du är rädd för spoilers eller filosofiska funderingar kring Prometheus! Se filmen först.

Att Prometheus skakar om är det inte någon tvekan om. Sir Ridley vågar mena ganska oblygt att människans ursprung kommer från en vit albinojätte som offrar sig och ger av sin genetiska massa. Så? Det finns ett par tre miljarder människor på jorden som tror att Gud skapade människan enligt egen design och lika många som inte tror på något annat än ren slumpmässig evolution. Kanske en miljard tolkar saken på sina respektive annorlunda sätt, men oavsett tolkning - vilket Scott gör - är hans vision lika bevisad som alla andra. Förvisso hör jag personligen till dem som föredrar evolutionsteorin, men kan inte till 100% svära att inte processen skulle kunna vara ett resultat av intelligent design. Utav inget skapades ett universum och vetenskapsmännen, inte ens de riktigt kloka, är alla av samma åsikt i sina teorier. Så Scotts ganska naiva version är egentligen inte märkligare än någon annan teori, men den ger en bas till en underhållningsfilm. Man behöver inte vara gravt obildad publik som DN:s krönikör, fil dr. Jerry Määttä påstår om man sväljer hans påståenden om att Filmen sviker realismen: Prometheus förfuskar sitt samhällskritiska arv. Herreminjee, vi talar bara om underhållning, inte verklig religion eller aktuell världspolitik. Landa någon gång då!

Yeah, du är gravid


Jag fortsätter att försvara Prometheus som suverän underhållning genom att dra fram förväntningarna. Alien och Blade Runner är klassiker och förvisso kanske Ridley Scotts bästa verk - möjligen filmer som han aldrig själv kommer att överträffa. Men det är 30 år sedan han gjorde senast sci-fi! Hans filmer har uppskattats och han har överösts med beröm, men i helt andra genrer och vissa filmer har inte varit mer än medelbra. Han hade inget att göra med Alien-efterföljarna och nu då han efter en lång tid tar itu med händelser som nuddar vid vårt ursprung och Alien-genetiken - om man får säga så - så är förväntningarna skyhöga. Således är hans film under lupp mer än någon annan av hans verk hittills, kanske med all rätt, men kanske inte. Låt oss fundera på saken en aning. Vad vet vi?
Jo, år 2023 förklarar Peter Weyland att människan nått mer eller mindre gudastatus genom att ha skapat robotar som inte går att skilja från the real deal, androider som i mångt och mycket överskrider människans förmågor på alla tänkbara plan. Detta är viktigt, för helheten eftersom androiderna spelar en avgörande roll i att expandera mänskligheten ut i universum. Och långt ifrån AI ligger vi faktiskt inte.

Rapace utför kirurgi... på sig själv


År 2089 hittar man spår på jorden som kan förklara människans ursprung och leder till en expedition sponsrad av Weyland Industries - som vi vet agerar i sitt eget intresse - och expeditionen är möjlig enbart för att man har tillgång till en android som tar hand om den bräckliga människan på en resa som tar år att genomföra, samt ofattbara summor pengar att genomföra en sådan expedition.

Då denna knackar på ska man inte öppna


2093 kommer man fram till platsen där man hoppas finna mänsklighetens vagga, LV-223. Men fynden är en besvikelse för människan, för man hittar inte ursprunget utan snarare en ras vars syfte vi egentligen inte känner till, men de visar sig vara mycket farliga för mänskligheten. De är dock inte av samma ras eller sort som Alien utan snarare av samma sort som den som gav sitt liv för att skapa människan. Varför? Ja, det vet vi inte svaret på och efter många nervkittlande händelser lyckas androiden och en människa fly planeten emedan ursprungsvarelsen faller offer för något helt annat. Här har vi den största Alien-kopplingen, men människan är inte den som hamnar mest i knipa. Ännu.

Iväg för att hitta evigt liv


Sedan hoppar vi raskt till år 2122 och mottar en signal från planeten/månen LV 426 och man kan anta att denna inte befinner sig på andra sidan universum utan i relativ närhet till LV 223. Weyland-Yutani som äger en gigantisk industri har ett fraktskepp - Nostromo - i trakten och den ändrar kurs för att kolla upp signalen. Med finns en android vars uppgift är att undersöka och föra tillbaka till jorden det som hittas. Men signalen är kanske en nödsignal... eller en varning. Nu kan vissa börja räkna ihop ett plus fem. Nostromos folk hittar en fossiliserad kropp som vi vid det här laget vet vad det är, men också det som orsakat att ett rymdskepp vars form vi sett i filmen Prometheus inte lämnat LV-426. Eller så har den gjort det. Och tänker vi nu en gång till så är Prometheus inte en prequel till Alien utan en helt separat film om en hel separat händelse som dock med fantasi kan länkas ihop med Alien. Inte bara fantasi utan kanske även en röd tråd, men vi talar om sci-fi action-filosofi vs sci-fi skräck som jag ser saken. På sin höjd kan vi tala om en, som Scott själv saken uttryckte, film som delar DNA. Inte mycket är gemensamt utom att Weyland är med på ett hörn och att man drabbas av ett hot som kanske är samma som drabbade urvarelsen. Vi vet inte det, men vi kan i vår fantasi anta så - eller låta bli att dra förhastade slutsatser.

Androiden ser ovanligt nöjd ut


Med detta i tanke vill jag mena att Ridley Scott ger oss en visuell fest där han bollar med människans eventuella ursprung samtidigt som han leker med tanken att människan faktiskt har nått en nivå där hon kan skapa självständigt liv och därmed i ett tillstånd av övermod kalla sig Gud. Det är lätt att dra förhastade slutsatser då man ser en film med förutfattade meningar, men å andra sidan, hur skall man undgå att ha dessa? Scott är ju pappa till Alien och har sagt att Prometheus delar DNA med klassikern.
Problematiken ligger i själva filmindustrin och den som tror att Scott, Cameron eller ens Spielberg totalkontrollerar alla aspekter av sin egen film får tänka om, för dessa herrar och alla andra är småpotatis då investerarna och filmbolagen vill ha sin satsade miljard tillbaka och vinst på detta. Det är inte mycket en regissör/visionär kan göra då studion sätter igång sin marknadsföring och i fallet Prometheus såg man en mer solklar koppling mellan Alien och Prometheus än vad skaparen hade. Eftersom ingen filmregissör kan riva en miljard ur egen ficka och distribuera filmen till alla hörn i världen får de finna sig i att svälja vissa halvsanningar i marknadsföringen. Prometheus omgärdades med extrem sekretess, men man läckte medvetet ut rykten, teasers som inte ens visade något av filmen och viskade att filmerna har en klar koppling. Klart att allt detta spär på våra förväntningar. Därför är rykten helt enkelt farliga och erfarna reklammakare kan se igenom strategierna där den vanliga konsumenten faller för frestelsen att tro hellre än att ha is i hatten och vänta och se. Via internet sprider sig spekulationerna blixtsnabbt och där har vi en produkt som inte ens har haft premiär, men som alla redan har en åsikt om. Och när filmen sedan kommer håller man med om att den ser fin ut, men det var ju inte Alien direkt. Nej, och det var Scotts tanke, men inte nödvändigtvis marknadsförarnas, för de ville att vi skulle tro så. De ville att vi skulle se filmen och sedan köpa den för att se den igen ifall vi missat något! Jag brukar inte gå på dessa bluffar och gjorde det inte nu heller, men det har hänt och fan vad man känner sig först lurad och sedan bara dum.

Några som helst flashbacks här?


Sedan kan man tycka om skådespeleriet, dialogen och de logiska hålen vad man vill, det är ju upp till var och en att bedöma. Huruvida Vickers är en android eller Weylands dotter lämnar ett frågetecken, men det blir kanske en fråga som får svar längre fram om det blir fortsättning. Varför är Weyland undangömd halva filmen? Det undrade jag också, men i slutändan blir hans framkomst bara en del i början av tredje akten, en kickstart - som om en sådan skulle behövas. Jag har inget svar, men en gissning i detta skede är lika bra som en annan chansning. Varför skapas människan av Ingenjörerna och sedan går de till lång möda för att döda dem? Mat, just for fun eller finns det en djupare mening? Finns det rentav en religiös mening i det hela? En av dessa offrar sig i början av filmen och det har ju religiösa frontfigurer gjort nästan i alla religioner som är vedertagna. Sedan har religioner och deras tolkningar och inriktningar skapat gigantiska krig, hat och intolerans genom tiderna och som pågår idag allstans - på riktigt. Kan det vara så att rasen inte var så nöjd med sin skapelse? Här finns många frågor som man kan fundera på. Prometheus - titanen alltså (i mytologin) - själv offrade sig genom att ge människan elden. Se vad han fick för det! Pina i evighet.

Nasty, bara helt enkelt nasty


Nåja, Ingenjören/urvarelsen dricker en sörja, offrar sig och människan skapas. På LV-223 hittar man urnor av sörja och ur dessa skapas något annat. Är denna Ingenjör ursprunget till mångfalden varelser varav en är Alien? Kan det vara så att en ras blev en besvikelse och en annan rentav livsfarlig? Med detta i åtanke kan man kanske dra den slutsatsen att Ingenjörerna på ett eller annat sätt stannade kvar på jorden eller besökte den för att styra upp människans utveckling och lämna spår efter sig så att den utvecklade människan en gång skulle söka svar och finna det. Ja, något gick ju fel, för på LV-223 ligger det döda Ingenjörer i högar, så en skapelse gick i alla fall år skogen och den andra, vi, kanske hamnade mitt i skitet av misstag och nyfikenhet.
Det svarta slemmet då? En livets byggsten som behöver organisk materia för att utvecklas och känslor för att skapa intelligens. Är då inte David en perfekt varelse - eller Ash för den delen - att hantera massan och skapa något som människan (Weyland) vill skapa? Då den släpps vind för våg tar den istället vara på skräcken, rädslan och allt som i detta fall är emot Ingenjörerna och människan som har den dåliga smaken att landa på LV-223.

Förlaga till vad som komma skall?


Att Shaw blir gravid skulle kunna tolkas som att hon blivit det av gudomlig påverkan eftersom hon egentligen inte kan bli det och att avkomman skulle vara av synnerligen speciell sort. Har liksom hänt förut, fast inte riktigt såhär, men åter finns här den religiösa tematiken om man så vill. Ta steget längre och dra till minnes att Marias graviditet avslöjades av en ängel som är en varelse som är bortom vår uppfattning. I Shaws fall är meddelaren David, också en typ som man inte kan sätta fingret på och säga att såhär är saken.
Och vad är det med Vickers egentligen? Spelar det någon roll om hon är en android eller Weylands dotter. Hennes agenda är av gammaldags sort: Hon vill åt pappas firma och egendom och skyr inga medel. Vickers-problematiken är egentligen det mest konventionella i hela filmen. Att den sista Ingenjören river David i bitar visar bara på hans frustration över att människan - i detta fall Weyland - har gjort enkelt det som har tagit evolutionen en miljon år att göra; frustration?
Men Alien då? Kan detta vara experimentet att skapa en perfekt organism som tål vad som helst och finns till bara för att föröka sig i alla tänkbara förhållanden? Är Alien egentligen ett vapen? Kan man finna symbolik i att Gud alltså inte är ofelbar som Scott ser saken, eller är äggen bara en souvenirer från en annan värld? Alien är ju primitiv, lever på och av en värd och kan knappast bygga sina egna rymdfarkoster. Det är en perfekt insekt som i ideala förhållanden saknar motstycke. Kan detta vara Ingenjörernas största succé och mest gigantiska misstag?

Så, det finns frågetecken och de minsta av dem är de mest uppenbara såsom att människan gör dumma saker, går in i rum där de inte bör gå in i, reagerar konstigt eller inte alls på vissa händelser eller varför man gör si eller så. Om det skulle finnas ett klart svar på alla frågor så skulle vi se på en dokumentär. Detta är ingen dokumentär utan spekulation i underhållningssyfte och nu har jag gjort det som jag alltid försöker undvika: Sönderanalysera, men för mig ger filmen efter dessa tankar mer föda i magen än tvärtemot och så är den slutligen så förbannat snygg och det kan ingen allvarligt hävda motsatsen till. Resten, de logiska hålen o.s.v. spelar egentligen ingen större roll och om varje film skulle analyseras lika sarkastiskt som Prometheus, så skulle det inte finnas många filmer som höll sig kvar på IMDB:s top 250 lista. Det kan jag lova.

©Janne Ahlgren

2012-10-06 14:21
david19349: Min teori om detta är att dom använder DNA-geggan till att bl a experimentera fram det perfekta biologiska vapnet (Alien) som skall användas på planeter som redan har liv för att utrota det livet så dom kan tillsätta sina egna evolutionsexperiment.Som Ridley säger så är skeppet dom hittar på LV-426 i Alien kanske ett av dessa krigsskepp som är lastat med ägg, kanske på väg till någon planet för att rensa rent, Juggernautet i Alien är betydligt mycket större än skeppet i Prometheus så man kan misstänka att det var på väg till en värld med väldigt många invånare, kanske Jorden och ytterligare ett försök att rensa rent. Kanske av den anledningen att när en av deras raser kommer så långt i sin utveckling att dom har förmågan att resa i rymden så uppfattas dom som ett hot och då ska dom förstöras och ett nytt evolutions experiment ska startas på den planeten. Som jag förstår det så bedriver Engineers stor forskning runt detta med DNA, uppkomsten av liv, biologiska vapen och liknande, när man börjar experimentera på planetär skala så har man nog hållit på ett tag. Jag tror att Promentheus landa på en av deras R&D baser för biologiska vapen och att Aliens skapades och kom loss av någon anledning och det var därför alla dog (utom en). Man får veta att några av dom har haft Aliens i bröstkorgarna och det faktum att när David trycker igång det interna hologrambevakningssystemet så ser man att dom springer och tittar bakåt som om dom var jagade av nått, förmodligen Aliens av nått slag. En annan sak som jag undrar över är när dom springer efter hologrammen så springer några in i rummet med vaserna och det stora huvudet, var tog dom vägen, dom hittar bara kroppen utanför som blev av med sitt huvud, om man tittar noga så tycker jag att man kan misstänka att väggen där man kan urskilja en Alien mitt på väggen kan vara en dörr till, frammanför så är det som ett podium med en grönaktig sak på, jag tror att det finns något bakom den dörren och det var dit dom sprang, eftersom man hittar inga fler kroppar i Vas/Huvudrummet så måste det finnas en väg till ut från detta rum tror jag. Konstigt nog så kollar dom aldrig upp podiet närmare, kanske för att det fanns en tanke om att det skulle vara med i en tänkt uppföljare eller att dom helt enkelt sket i den delen av storyn av någon anledning. En annan rolig sak om man tittar noga är att i Medicin modulen när hon opererar ut sin bäbis så är det 2 gripklor av metall som plockar upp den från hennes mage, senare i den scenen så kan man se att gripklorna av blivit ersatta av vita plastarmar, orsaken till det är att dom var tvungen att kunna dra kablar till animatron-bäbisen för att dom ska kunna röra på den och få den att sprattla, dom får inte plats i metallklorna med alla kablar så dom ersatten med dessa vita plastarmar istället...
Svar från Discshop:  En teori lika bra som en annan! /Janne
2013-03-17 18:42
jerseph: Du är ju inte riktigt rak i bollen om du seriöst ger denna film full pott... Visst, den är bra, men den kunde blivit så mycket bättre!

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2020 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime