Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Filmguiden

Resident Evil 5: Retribution (3D Blu-ray)

Fler recensioner
15 JAN 2013
Resident Evil 5: Retribution (3D Blu-ray)

Action från 2012 av Paul WS Anderson med Milla Jovovich och Michelle Rodriguez.

3.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik

"Urdum men visuellt njutbar våldsorgie i dataspelsanda"

Jag slutar aldrig förvåna mig över hur man säger en sak och tycker en annan. Visst är det så att Paul W.S. Anderson, mannen bakom alla Resident Evil-filmerna (varav två som producent) och en del andra chop-chop, skallen-i-bitar, skräck & våldsorgier har fått utstå kolossala mängder kritik, hat och förnedring. Han är den okunnigaste, olycksaligaste sopan till individ som filmindustrin någonsin producerat fram. Eller snarare klämt fram ur sin slappa ringmuskel.

Snart säger det splätt i någons skalle


Och ändå, trots kritikernas spyor och självutnämnda cineasters smakfulla kommentarer om hans totala oduglighet har hans filmer spelat in 2,8 miljarder kronor och det är inte helt fy skam för en kille som inte fyllt 50 år ännu. Nästan 3 miljarder riksdaler säger en hel del - i synnerhet att kritikerna och de självgoda konnässörerna underskattar gräsrotsfolket som faktiskt gillar hjärndöd action, Milla Jovovich viga föreställningar och högst orealistiskt action. Att underskatta andra per automatik är att överskatta sig själv. Personligen anser jag inte att Resident Evil-franchisen är speciellt bra, i vissa fall rentav usel, men med åren har t.o.m. 10 år gamla originalfilmen fått en viss charm trots att Milla fjantar omkring i nattsärk och höga boots. Man får ändra sig och även om jag inte går tillbaks och justerar betyg på filmer som jag recenserat, så får jag erkänna, att det inte är så länge sedan jag såg ettan bara för höga nöjets skull. Andersons Event Horizon tycker jag är rentav bra för att vara en ganska förutsägbar och kladdig film och nu när jag slafsat mig igenom Resident Evil: Retribution så kan jag fastslå en sak som är fakta: Anderson vet vad han gör även om vissa inte gillar att erkänna det. Eller gillar inte det han gör, kort och gott. Let´s face it, Anderson är ingen Ingmar Bergman, men så har ju Bergman också en ganska begränsad publik då det kommer till kritan. Det är lätt att hylla saker man inte förstår, för då kan man i alla fall inte betraktas som en idiot, utan snarare som en tolkare. Och vad är då en filmkritiker annat än en tolkare av ett konstverk.

Tandhygien borde man tänka på i laboratorieförhållanden


All film är konst, en vision och ett slutresultat. Jag gillar inte Picasso, men skulle gärna äga en originaltavla. Alla är inte eniga om att Paul W.S. är ett filmiskt geni, men står på rad för att få ge åt honom pengar, för han levererar i och med sin vision som i jämförelse med djupa och meningsfulla filmer är enbart naiva fantasier, men dessa naiva fantasier är kanske något vi behöver då vardagen för övrigt är tung, stressande, ekonomiskt tuff och över allt hovrar domedagsprofetiorna där Jordens undergång snart kommer i form av finansiell kollaps, kärnvapenkrig, religiösa stridigheter eller en överraskande asteroid som beslutat att byta bana. Då kan det vara väl motiverat att koppla sig loss från vardagen och koppla sig in i sitt hemmabiosystem och låta meningslöshet, naivistisk syn på saker och ting och brutal action invadera skallen... i alla fall för stunden. De som inte är bekanta med Resident Evil som film eller spel gör sig en otjänst i att börja med Resident Evil: Retribution, för den är för den oinvigda individen helt obegriplig. Och det är bara förnamnet. Detta sagt finns det en prolog som förklarar bakgrunden, men ändå...

Början av filmen går baklänges... fast det syns inte på stillbilden


Intrigmässigt börjar vi där förra filmen slutade, men snart befinner vi oss i villaområde, zombieattacker och minnesförlust inom väggarna till The Umbrella Corporation . Naturligtvis smiter projekt Alice (Milla) och hamnar mitt i en simulation som föreställer Tokyo och titt som tätt påträffar hon folk som rimligtvis borde vara döda. Döda finns det i form av zombies - och värre - och det hela styrs av The Red Queen, en dator som inte har vänliga avsikter alls. Oj, mer simulationer, Raccoon City, Moskva... mer intelligenta och snabba zombier, större monster, tuffare motstånd, kloner, slagsmål, slagsmål, slagsmål, omänsklig styrka, bomber och granater... you name it, we got it! Det går liksom inte att på ett skarpsinnigt sätt förklara intrigen och det är nog inte meningen heller. Är man bekant med Resident Evil, så lär detta gå hem hos vissa och allt får en betydelse. Är man inte det, så lär det mesta vara obegripligt. Om man då inte väljer att enbart tänka med knäskålarna och använda händelserna som ögonens viloplats emedan hjärnan tar sig en tupplur, för klokare blir man inte, inte heller dummare. Men man fattar snabbt att man knappast ska kasta sten i glashus, för Paul W.S. levererar som vanligt röj och CGI för hela slanten. Det mesta ser dessutom bra ut och de med massivare hemmabiografer lär få klistra tapeterna upp igen för här finns ljud som väcker döda och bilden tillhör toppskiktet.

Milla har gravitationsproblem


Låt oss för nöjes skull se på de goda sidorna i filmen innan vi dissar den helt. Milla Jovovich gillar i alla fall jag att se på. Hon är inte i denna franchise en av världens främsta kvinnliga aktörer, men hon är en bra skådespelare vilket hon visat i andra sammanhang. Som bad-ass i läder och gummi... tja, jag må vara ett sexistiskt svin, men wow. Lövtunn intrig med massor av effekter och en bildupplevelse som heter duga. Ögongodis kan man säga och då tänker jag faktiskt inte bara på Milla. Paul W.S. har sin säregna stil och han är den trogen. Picasso ansågs inte vara riktigt klok då han kom ut med sina deformerade porträtt, men som sagt, vem vill inte äga en Picasso? Anderson kommer inte att bli en legend som Picasso eller ens en filmskapare som gör skillnad, men han är en hantverkare som gör ett konstant kvalitativt jobb oavsett om man gillar innehållet eller inte. I själva verket finns det rentav spår av originalitet som andra härmat även om hans egen bas är repetition av samma recept. Det finns dock alltid en detalj i varje installation som gör filmen i fråga litet bättre - eller i alla fall annorlunda - från den föregående. Och slutligen, vänner av brutalaction, monster och splatter - you´ve got it! För hela slanten.

Överchefen konverserar och läser innantill


På den negativa sidan finns ungefär samma saker som på den positiva. Upprepning och förutsägbarhet. Milla i läder kan sparka vettlösa zombier i småbitar och vi njuter... tills det bara blir en spark för mycket. Skulle man köra filmen utan slow motion, så skulle den vara en kvart lång och visst är Milla i sin S/M-kostym, tja, snudd på fånig. Dialogen är förfärlig och det mesta av skådespeleriet också. Paul W.S. kräver inte mycket av sina aktörer och lägger all raft på det visuella, så kan man se förbi allt det korkade, så får man ju ögonen fulla av splitter, hylsor och ett monster hemskare än ett annat. Michelle Rodrigues. Annat behöver man inte säga. Hon kan förstöra vilken film som helst bara med att vara närvarande - undantaget Avatar som inte ens hon kan ruinera. Säkert en härlig person i verkliga livet, men en skådespelare som... jag kan inte ens med att säga det. Filmen är inte en skräckfilm och den är inte spännande. Inte ens rolig eller dramatisk. Vad är den egentligen? Svaret står i positiva kapitlet: Ett nästintill surrealistiskt, datavisuellt verk som bombar oss sanslösa med pang, smatter och en bildkavalkad som påminner om... inte mycket annat. Och det är på sitt sätt bra.

Milla provar den nya Rolls Roycen med viss framgång


Jag nämnde ljudet. Vi talar om A-klass ljudupplevelse som inte lämnar mycket till fantasin. Jävlar vad det smätter och brakar i rummet och ska man nu tala om referenskvalité i en viss genre, så är ljudet här perfekt intill minsta pip och största smäll. Jag är inte besviken. På bildsidan kan vi skåda en 2D-version som är av referensklass, helt felfri och totalt suverän i alla avseenden. Och hur skulle den kunna vara något annat? Heldigitalt och där innehållet haltar så gör bilden inte det. Men eftersom det finns en 3D-bild, så ska ju detta roliga utnyttjas. Jag vill inte säga värdelöst, men något annat ord kommer jag inte riktigt på just nu. Jag trodde faktiskt att projektorlampan började ge upp eller att de aktiva glasögonens batterier var slut, men jämförelsefilmen Tintin bevisade att allt var i sin ordning. Bilden var snudd på suddig, mycket svår att fokusera sig på och textningen var käpprätt åt helvete, så söker man en suverän 3D-upplevelse så söker man vidare. Resident Evil: Retribution - misstänker jag - lider av någon sorts fel men jag kan inte hitta någon annan BD-recension av 3D-utgåvan som skulle säga annat än att bilden är bra. Det är den alltså inte i min apparatur och nu är det sagt, men 2D-bilden är kungen bland levande bilder. Musiken kommer från tomandandy som distar gitarren över över över max och dubbelhackar med baskaggen och i sammanhanget passar musiken liksom in, men lösryckt skulle man kunna använda den som tortyrmetod. Extramaterial finns i acceptabla mängder och man kan förstå att sympatiska Paul W.S. gör detta på allvar och att han nog tänkt på saker och ting. Och skulle man få nog av ryggdunk, så finns en outtakes också där allt inte går som sig bör. Kul? Nja, ganska.

Michelle har lyft skrot en del


Det finns gott om orsak och tillfälle att vara riktigt elak mot Resident Evil: Retribution, men väljer man med vilje - efter fyra tidigare filmer i samma stil - att se detta, så utgår jag ifrån att filmen har ett värde för åskådaren och som visuell upplevelse har den det minsann. I slow motion kan man sedan skåda allt från Millas Photoshoppade ansikte till de lyckade digitaleffekterna och nästan känna hur gummibyxorna knastrar in mellan skinkorna emedan monster av olika sort gör entré och avlivas på påhittiga sätt. Hur dum måste man vara för att gilla detta? Eller hur smart måste man vara för att se förbi det uppenbara att filmen inte fyller någon egentlig funktion - mer än att man ser på den som om man såg på en störande tavla på ett museum för udda och kuriosa och kan liksom inte släppa den med blicken. Innehållsmässigt är filmen värd nada, men just som gummi-, kula- och läderporr med Ed Wood-dialog är filmen nästan obetalbar. Välj själv, skyll dig själv eller bli hur nöjd som helst. Jag lämnar ett medelbetyg, för det känns ändå i sammanhanget och i och med ovastående resonemang rättvist.

Död? Levande? Död? Svårt att säga.


©Janne Ahlgren

2013-01-19 10:40
ongest: Nä Janne, det var en dålig film detta. Usla specialeffekter, skådisar och story. 1,5 på den 5-gradiga skalan :)
Svar från Discshop:  Det är där smaken är som två skinkor, den ena rimmad, den andra bara bränd. Eller som en klok en gång sa: En gillar mamman, en annan dottern, men båda blir ....... (fyll i själv)... säger man... /Janne
2015-01-29 22:30
chips33: Den är faktiskt rätt bra! Det tycker jag i varje fall. Hur många filmer börjar med att gå baklänges egentligen? Jag tyckte att filmen helt klart är ett visuelt genidrag i alla avseenden och så är ju Milla Jovovich också med. helt klart lite mer än över medel enligt mig, och BD-utgåvan är bland det bästa jag sett på länge.
Svar från Discshop:  Milla är inte fy skam alls. /Janne
Ju mer du handlar desto mer rabatt får du!
100 kr
200 kr
300 kr
400 kr
600 kr
Fri frakt

Nyheter

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime