Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Rush Hour 3

Fler recensioner
08 FEB 2008
Rush Hour 3

Action från 2007 av Brett Ratner med Jackie Chan och Chris Tucker.

3.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Rush Hour 3 (recenserad)

"Amerikansk buskis som bäst... och sämst!"

Rush Hour kan nu officiellt kallas för en franchise i och med att den för tredje gången serverar samma anrättning på samma sätt men i en ny stad. Samma vitsar, samma slagsmål, samma bloopers på slutet och samma, obegripligt utflippade bashistoria i botten. Det som tillkommit var att Chris Tucker, enligt vissa tabloidkällor, under och före inspelningen visat sina dåliga sidor och \"uppskattat sig själv som en större stjärna än han är\". Vems namn ska synas först, vem ska vara sidekick, vem ska få den fina flickan? Divalater!

Chris Tucker i sin älsklingsposition


Men med fakta i bakfickan är det inte svårt att se vem som är stjärnan in Rush Hour 3. En svart ståupp-komiker med 10 långfilmer i CV:n varav den senaste var Rush Hour 2 2001 och den bästa rolltolkningen var i Femte Elementet 1997, där han också lyckades vara irriterande i sin biroll, är inte vår man. Nej, det är gamle Jackie Chan, som 53 år gammal fortfarande är på topp fysiskt och även om man inte är Oscarmaterial i performance, så erbjuder han gång på gång en underhållande karaktärstolkning utan att vara irriterande. Tucker är en karikatyr på allt det som Onkel Tom mentaliteten skrapat av sig på den svarta kulturen i USA. Han himlar med sina ögon, använder den nyvunna \"frihetens\" ghettoattityd och uppträder precis så som en \"korrekt Europé\" ser på USA:s svarta kultur; Högljutt, osofistikerat och mer enerverande än en mygga i örat. Att Tucker sedan privat är en helt annan person gör honom inte på scen mindre irriterande. Verkligheten vet vi inget om, ty det är bara på film som vi kommer i kontakt med honom och hans rolltolkning av James Carter, en osannolik polis till att börja med, och en figur som man bara kan hitta i en amerikansk buskis, för det är det som Rush Hour 3 är. Enkel, simpel underhållning!

Jackie Chan vet inte om han ska fortsätta vara med i dessa fånerier


Jackie Chan ställer upp på detta. Och varför inte? Han är en veteran som förstår sig på värdet av pengar. Hans rollfigur, Inspector Lee är i förhållande till Tucker nedtonad och den som väcker mest beundran. Chan genomför de flesta av sina stunts själv och det är en glädje att se veteranen agera, ty han utstrålar sympati och hans fysik sätter de flesta gubbar i samma åldersnivå på skam. Han dämpar ner Tuckers värsta skrikande och balanserar filmen till det den nu är, nämligen en högljudd, orealistisk och sanslöst dum Buddy-film där man gissar utgången innan man sett fem minuter av filmen, där man vet vem som är den egentliga skurken bara med att se på skådespelarförteckningen och där humor plötsligt har blivit en bristvara. Jo, del 1 och 2 innehöll i alla fall en hel del garv, men denna del 3 överraskar med att vara o-rolig mest hela tiden. Tucker, vad han än gör, är inte roande och de fysiska lustigheterna som Chan levererar är inte heller så kul som förut.

Tucker håller på att få skallen avlägsnad... och idén är inte dålig.


Regissören Brett Ratner, som lyckades med konststycket att fördärva även X-Men franchisen med en särdeles misslyckad och missguidad del 3, använder samma knep för att sänka Rush Hour 3: Massor av hjärndöd action, ingen EQ, noll IQ. Hans sätt att regissera och förverkliga manus, som en Jeff Nathanson (Rush Hour 2, Speed 2) har levererat, för tankarna till en anti-amerikansk film. Hur kan man annars förklara att man verkligen hatar amerikaner då Tucker tillåts vara deras representant i Europa. Roman Polanskis lilla inhopp som sadistisk poliskapten får oss att klappa händer och önska att gummihandskeundersökningen skulle ha gällt alla inblandade. Ratner lyckas inte få filmen att lyfta ens då man befinner sig på högre höjder och de självklara kulturklyftor och härliga chanser till kulturella skillnader spelas bort av Ratner och i synnerhet Tucker, som inte kan förmå sig att hålla käft.

Vad fan! Vågade någon kritisera vårt arbete?


Hela filmen visar i vilket stadium filmindustrin i USA ligger och hur okritiska åskådarna har blivit. För oavsett gnatet här, och på många andra håll, har filmen kammat hem dryga 100 miljoner dollar i vinst och det är inga småpengar direkt. Och då är frågan följande: Är marknadsföringen så bra, att filmen drar sin publik oavsett vad kritikerna säger eller är kritikernas åsikter så oviktiga, att man trotsar dem bara för att man tror på filmen? Jag vet inte, men för mig förefaller det som om att man väl kunde ha plöjt ner 140 miljoner dollar i tre riktigt bra filmer som skulle ha tjänat ihop samma vinstpengar utan att vara pinsamt misantropiska, sexistiska, rasistiska och dessutom garnerade med ett musikalnummer, som får även de mest toleranta att skämmas ögonen ur sig. Om filmen ändå skulle ha någon annan botten att stå på än repetition! Men icke, samma skit i annorlunda paket. På ett sätt kan man dock hylla dessa filmskapare: Fan, man borde Svanmärka dem, för de återanvänder sina idéer om och om igen. Men då filmens outtakes överträffar huvudföreställningen med råge, ja, då ska man nog vara försiktig med att ens tänka på en del 4... vilket man redan gjort. Tänkt alltså!

Chan i farten med sina egna stunts


Men faktum kvarstår. Rush Hour 3 är populär och den ger denna genres beundrare en omgång som målgruppen uppenbarligen uppskattar. Det jag kunde uppskatta var, vid sidan av några enstaka skratt, en ypperlig framställan av A/V. Upp på duk och det hela ser riktigt bra ut. Där finns några halos att hitta, litet överdriven kantskärpa och i vissa mörkare scener tenderar brus att framstå, men i helhet är dvd:n bildmässigt helt acceptabel och modern. Ljudbilden är litet som filmen i sig. Högljudd, effektspäckad och potent. Hela registret framförs väl fast emellanåt verkade basen litet bumlig för att vara helt korrekt. Det saknades en tightness. Musiken flödar fram väl och balanserat och låter som Lalo Schifrin ska låta. Extramaterialet är som förväntat. Mer Bloopers, kommentarer och deleted scenes samt trailer. Inget att jubla över.

Tuckers ögonrullande börjar bli irriterande.


Jag gillade inte Rush Hour 3! På Bio fick den över 100 000 besökare i Sverige och som dvd var den en av de mest förbokade och säljer väl i skrivande stund. Alltså har den sin publik oavsett vad jag eller någon annan tycker. Orsaken är att underhållning, vare sig dum eller smart, erbjuder åskådaren en stund flykt ifrån vardagen och om man nu råkar dras till schablonmässig, okomplicerad, burlesk buskis i amerikansk tappning med överdrivet Tom & Jerry-våld (icke barnförbjuden) som socker på toppen, så varför inte. Värre saker kan man göra. Gör. Och har gjort!

© Janne Ahlgren

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime