Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 800 kr!
15.30
Beställ innan 15.30, skickas samma dag!

Filmguiden

Seven (2-disc) (Import)

Fler recensioner
16 JAN 2007
Seven (2-disc) (Import)

Thriller från 1995 av David Fincher med Brad Pitt och Morgan Freeman.

5.0 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
79 kr

"Mörk, dyster, smart och välspelad!"

Även om ett antal år, dussinet sådär, har passerat sedan David Finchers Seven skrämde levande ljuset ur folk och fä, kan denna film vara värd att skåda om och om igen. Inte minst denna fina engelska importutgåva. Filmen tillhör den kategorin levande bilder som klassas som thriller och som nått under sin korta existens klassikerstatus.

Pitt och Freeman debatterar om olika saker ute på gatan


För de som av någon anledning har missat filmen, så följer här en kort resumé:
Detektiverna Mills och Somerset, fullkomligt välspelade av Brad Pitt och Morgan Freeman, får finna sig i att försöka finna och omhänderta en synnerligen slug, sadistisk och omsorgsfull seriemördare med en dragning till ordagrann tolkning av de sju dödssynderna. Folk hittas döda på sätt som får de härdade poliserna att må illa och ana fara även för sina egna personer och familj. Då poliserna närmar sig mördaren gör mordängeln något som man inte kan ana och klimax i filmen är enastående, ovanligt och rysligt i allra högsta grad. I princip en enkel och straight forward film alltså! Icke!
Det finns inget enkelt i Seven, eller Se7en, som också är ett av stavningsalternativen. Enkelheten i basintrigen kompliceras genom att regissören djuplodar i personer, deras förhållanden till varandra och i psykologin beträffande händelserna. Författaren av spektaklet, Andrew Kevin Walker, har tagit fasta på massmördarens tankar likväl som kemin mellan den gamla luttrade polisen som den unga heta plattfoten. Hans skrift ger oss detaljerat magknip, mycket litet humor och en isande känsla som håller sig fast även efter att filmen är slut. Och Seven är en av de få filmer som man inte kan glömma om man så försökte.

Polischefen är inte den sedvanliga gaphalsen... men nästan.


Visst placerar David Fincher oss i skottgluggen vad det gäller obehag, men han frossar inte i det som en mer sensationslysten filmskapare kunde ha gjort. Det vi ser är rysligt nog och man kan väl medge att pumpen slår bitvis några extra slag och trumvirvlar då saker och ting sker på duken. Fincher, som innan denna film hade mest jobbat med musikvideo och Alien 3 bjuder oss på en dysterhet som man känner i själen. Skakighet, handkameror, klippstil som för 12 år sedan var ovanligt hör till vanligheter i denna film. Men stämningen är nattsvart, stilistiskt sett är Seven vacker i sin grymhet och så motbjudande som den kan vara, så är den ändå en film som man inte kan slita sina ögon ifrån. Man kan kanske beskylla filmen för att vara för anspråksfull i sin detaljiver, men sanningen/verkligheten är allt annat än en retuscherad bild av något som vi vill se och njuta av det. Fincher erbjuder oss kanske en av de mer realistiska filmer i genren trots att man kan påpeka och anmärka på såväl brister som fel. Dessa anmärkare är oftast petnoga kritiker som vill ha en syl i vädret eller som ser som sin uppgift att simma uppströms oavsett vad de egentligen tycker. Vad vet jag? Men visst, man kan se slutet i filmen som ett slag i skallen där alla förhoppningar dödas och det rimmar illa med happy end, men jag tror att skandinaver är mer härdade än sina USAiska kusiner som måste få snuttefilten innan de lägger sig för natten. Och visst kan man mena att denna pessimism som filmen andas rimmar illa med en underhållningsprodukt som trots allt ska få oss att vara belåtna med vårt köp. Men samtidigt talar vi om ett konstverk och vilka är vi att bedöma konstnärens ambition? Jo, vi kan gilla verket eller inte, men hur Fincher har resonerat då han skapat sitt konststycke kan vi inte veta.

Pojkarna sover då chans finns!


Om det inte skulle vara för disc 2 i sammanhanget, hehehe. Ty här får vi komma bakom kulisserna och kika på sanningen under ytan. Men godbitarna börjar faktiskt redan på disc 1 där man kan välja hela 4 kommentarspår och lyssna på inblandade vad det gäller skådespeleri och regi. Eller innehållet i berättelsen där FBI:s representant vädrar åsikter med inblandade filmskapare. Man kan höra allt om bilden i sig och fotots stil. Och slutligen kan de nyfiknaste lyssna på ljudgubbarnas pladder. Inte alls illa då vi faktiskt kan ta del av DTS ES 6.1. Disc 2 då? Jo, här börjar vi med att kika på alla aspekter angående öppningssekvensen, från grovmejslad till färdig i alla behagliga ljudformat. Lysande! Nästa segment handlar om alternativa och borttagna scener och dessa med kommentarer gör det hela vettigt. Inte många, men bra i alla fall. Filmografierna kan man hoppa. Onödigt, tycker jag. Production Designs handlar om hur det hela skall se ut och vad som ligger bakom filmens scenografi. Alternativa slut, eller ett i alla fall. Intressant, men originalet är bäst. Smaksak dock. Fotografier finns att se på. Också rätt onödigt, anser jag. Trailers likaså. Sedan kommer en rätt intressant grej angående mördarens anteckningsböcker. Allt ska man höra! För technobögar finns sedan en matnyttig grej där man förklarar enkelt och pedagogisk hur utgåvan har kommit till, allt från ljud till bild avhandlas. Mycket informativt. Jag skulle ha velat ha mer bakom kulisserna, men man kan inte få allt. Detta är gott nog och betingar full pott i poängskalan. Allt går på engelska så bered er på detta.

Fetma är inte detta offers största synd.


Skådespeleriet måste äras ett eget kapitel i recensionen. Morgan Freeman har ibland tagit sig in i ganska värdelösa filmer, men med sin oerhörda närvaro och kunnighet har han egentligen aldrig presterat fram en usel roll. Det har herr Pitt gjort mer än en gång, men även där ligger Pitten på en nivå som lutar åt det bättre. Seven gjordes innan Brad hade pumpat upp sig med saltlösning och innan han blev en mer stjärna i tabloidpressen p.g.a. sina fruntimmersaffärer än sina filmroller. Man kan väl säga snällt att han varierar kanonprestationer med fina cameos och storstilat överspel i magnumklassen, så gör vi inte beundrare vresiga. Freeman spelar den stabila, men bekymrade äldre polisen. Hans liv är inrutat och han drömmer om pension samtidigt som han börjar inse att inte ens ålderdomen lämnar hans själ i ro. Hans pedantiska sätt irriterar i början Mills, som är motsatsen utan att vara den typiska partnern i s.k. buddyfilmer. Pitt spelar upp en vid uppsättning känslor och även om man kanske bitvis kan ana en sorts prestationsångest med en hint av överspel, så ror han sin roll i hamnen med bravur. Den som är kanske mest stereotyp i sammanhanget är R. Lee Ermey som polischefen och även han är tämligen lugn i sitt sätt. Kevin Spacey är dock något speciellt. 1995 kom han ut med tre filmer varav hans Verbal Kint i The Usual Suspects gav världen ett nytt ansikte att beundra i skursammanhang. Dr. Schuler räddade Outbreak från att bli enbart en tvåmansshow av Dustin Hoffman & Morgan Freeman och så emot Freeman igen i Seven visade Spacey att han saknar känslor, samvete och mänsklighet. Detta är kanske inte ovanligt i superstjärnesfären, men då detta fastnar i bild, så kan man tala om talang. Spacey har sedermera valt filmer lika illa som Freeman, men klarat sig alltid just p.g.a. hans mångsidiga kunskap och hans karisma. Gwyneth Paltrow spelar den kvinnliga fägringen, men har svårt att hitta verkligt utrymme mellan gubbarna. Hon drar dock sitt lass stabilt framåt och ju längre vi kommer desto mer övertygar hon. I efterhand kan man bara konstatera att filmen flockas av Oscarvinnare, Paltrow, Freeman och Spacey emedan Pitten fortfarande får nöja sig med en nominering, vilket inte är fy skam alls.

En vacker utescen finns också.


Bild och ljusmässigt kan jag inte hitta något illa att säga om filmen. A/V är mer eller mindre perfekt! Skärpa i ljud och bild matchas av djup och botten. Skit, halos och annat dumt kan man bara glömma och ljudmässigt är detta rent och gediget referensmaterial. Bonusdelen är, som sagt, riktigt bra och talar vi om Howard Shores musik så kan man bara le brett. Ett mer passande score har jag svårt att tänka mig.

Slutet i filmen är en stötesten som man debatterat mången gång. Jag säger inte min åsikt om detta alls. För örigt talar vi om en smart och skrämmande thriller i en seriemördargenre som mestadels fylls av härmapor och tillkonstlade TV-filmer. Filmen tillhör Morgan Freeman och alla andra är statister med höga löner och massor av scentid. Icke desto mindre är Freeman primus motor och den som bestämmer tonen. Alla andra följer och gott så. Annars skulle Seven inte vara den klassiker den är idag.

© Janne Ahlgren

Kundtjänst


Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

15.30

Beställningar innan 15.30, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 800 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2021 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Discshop.fi | SF Anytime