Fri frakt
Fri frakt när du handlar för över 600 kr!
16.00
Beställ innan 16.00, skickas samma dag!

Julkalender

Filmguiden

09 MAR 2003
Signs

Sci-Fi från 2002 av M Night Shyamalan med Mel Gibson och Joaquin Phoenix.

4.8 - Recension av: Janne Ahlgren
Handling/Manus
Skådespelare
Regi
DVD-produktion
Musik
Signs (recenserad)

"Spänning och tanke i samma film"

Jag har ett levande minne om hur två tonårsgrabbar efter bioföreställningen argumenterade sinsemellan huruvida Mel Gibsons rollkaraktärs agerande förstörde hela filmen SIGNS eller inte. Den ena kille hade en myndig, teologisk syn på saken emedan den andra avfärdade Gibsons agerande som Hollywoodtrams.

Som ni säkert förstår, så har SIGNS i sig en del kontroversiella element som uppeggar åskådarna till diskussion. I alla fall dem som har båda hjärnhalvorna intakta och som söker intellektuell debatt.
Ty så är det att M. Night Shyamalans version av invasionsfilm är en film som förvisso följer en standardmässig händelseutveckling, men som samtidigt ger rollbesättningen möjlighet att utveckla och fördjupa sina karaktärer. På ena sidan har vi den spännande berättelsen om hur världen blir invaderad av mindre skojiga utomjordingar och på andra sidan en berättelse om hur livet kan bli då man förlorar det man har haft störst förtröstan i. I Fader Grahams fall (Gibson) har han förlorat sin tro genom en horribel trafikolycka som splittrade hans familj och vardag.

Vissa mejl som jag erhållit tillkännager att man djupt hatar denna problematik som dessutom får stå i förgrunden. Man vill se aliens och deras framfart. Jag hävdar bestämt att utomjordingarna är bara en stödpelare för filmen, en detalj som kunde ha varit lika väl en översvämning, gräshoppor eller vilken som helst annan skrämmande detalj som hotar existensen. Shyamalan väljer att noga porträttera Gibsons kamp mellan Gudsförakt och kärlek till den samma. I den bittra stunden, då hopplösheten och döden är nära ser man sedan hur mycket tron till högre makter betyder.

Prästens kamp mot det otänkbara är fenomenalt porträtterad. Inte nog med att utomjordingarna slår hål på alla grundvärderingar han som kyrkans tjänare har haft, han är dessutom arg på sin Gud. Han har tappat sin tro, men frågan är: Kan man tappa en tro helt eller finns det kvar ett tvivel? Mel Gibson gör Fader Graham till en levande person som ingalunda har några DÖDLIGT VAPEN egenskaper i sig. Han gör en bräcklig människa som visserligen håller på att knäckas, men vars utbildning och familjekärlek håller hans sinnen friska. I en scen, då undergången är nära, börjar han prata lugnande till sina barn och berättar om den dagen de föddes. Man kan tänka sig att en sådan scen kommer direkt från Hollywoods patetismarkiv, men man ska nog tänka en gång extra. Det finns två möjligheter; panik och tröst. Enligt vittnesskildringar hände det, att då nazisterna gasade ihjäl judar, så skedde det under tysta och tröstande former. De dömda gav tröst till varandra trots att de visste att tiden runnit ut för dem. Gibsons karaktär vet, att nu slutar livet. Varför ska man då streta då man kan erbjuda litet tröst till den som inte förstår eller som inte ser hela situationen. Nåja, jag ser filmens \"patetiska\" som något helt annat än löjeväckande. Ordet patetisk betyder också känslosam och lidelsefull och det är så jag vill uppleva och beskriva dessa melodramatiska scener.

Shyamalan har en bra mängd Hitchcock och Spielberg i sig. Han kan sitt medium och hans berättarstil är svulstigt som Spielbergs med aningar och familjära inramningar i massor. Samtidigt använder han sig att Hitchcockiansk klaustrofobi, ensamhet och ovisshet. Han använder musiken effektivt och ljudeffekterna ännu mera slagkraftigt. Ty i legio kommer sådana ljudyttringar, att man motsätter sig alla gravitationslagar och lyfter ur sittunderlaget utan ansträngning. På sina ställen är SIGNS obehagligt skrämmande.
Tak Fujimoto, som agerat kameraansvarig, har skapat en varm, familjär bild av omgivningen och just där sker det saker som man kan bli vettskrämd av. Fujimoto låter oss ana mera än han visar, men det han väljer att visa är det Shyamalan vill att vi ska se. Den gode indiern vet hur åskådaren ska tas och detta är åter ett bevis på att han kan sin Spielberg och sin Hitchcock. Kanske hans största fel i SIGNS är att han verkligen tror att alla åskådare vill se en djup film. Han inser inte, att en stor del av publiken ska roas med alienstuff, invasionshysteri och blodiga slagsmål. I stället ger han oss en film som tvingar till tanke och där invasionen är egentligen endast en detalj.
Naturligtvis gör även Shyamalan sina misstag, men de är nog ganska få. För intriggranskare är hans symbolik och hans klara besked om hur saker och ting ska lösas en enkel nöt att knäcka. Han tar vissa genvägar och hans dialogskrivning kunde bitvis vara mycket bättre. Hans humor är det däremot inget fel på och även om vissa scener kan ha ett märke av karikatyr på sig så fungerar de väl ändå.

Mel Gibson är så pass rutinerad och så duktig att hans uppvisning är ett rent nöje. Joaquin Phoenix spelar mycket väl som brodern Hess. Rory Culkin spelar pojken i familjen och även om jag först reagerade litet negativt visade det sig att han var ett bra val. En bra bit från Haley Joel Osment, men nog så duktig. Familjen lilla flicka spelas av Abigail Breslin och hon är ju förbannat duglig. Man kan inte ta miste på hennes rädsla. Skådespelarmässigt är SIGNS en fullträff.

Om man nu ska peka på en nackdel i filmen så skulle det för min del bli tempot. Filmen lider något av att vara långsam och att den tar sig mer än behövligt med tid att bygga upp klimax. Shyamalan har sin stil och kanske med tiden, ja, blir han mera aggressiv i sin tempouppbyggnad. Det som fungerade i SJÄTTE SINNET fungerar inte i alla filmer.

DVD:n är kanonbra. Bilden är mer eller mindre felfri och ljudet kan få vem som helst att skita på sig. Surrounden utnyttjas väl och dialogen är krispigt klar precis där den ska vara. Basåtergivningen är svulstig. Bonusmaterialet är väl sedvanligt med Shyamalan i huvudrollen och så duktig som han nu är, så är det litet väl mycket jag, jag, jag i bonusmaterialet. Musiken kammar hem höga poäng, för den passar in och skapar massor av stämning.

Shyamalan har skapat en stämningsfull och tät film där spänning varieras med riktigt stora livsfrågor. Hans användning av specialeffekter hålls till ett minimum och hans filmskaparteknik skapar de stora momenten. SIGNS må man säga vad som helst om men för mig är den en underbar film som ska ses om igen.

© Janne Ahlgren

Kundtjänst

info@discshop.se

Discshop Svenska Näthandel AB
Box 131 74421 HEBY

Nyhetsbrev

Facebook

Håll dig uppdaterad, följ oss på Facebook

Instagram

Följ oss på Instagram! Discshop Instagram

Trygg e-handel

Discshop.se är certifierad trygg e-handlare Läs mer

Prisjakt.nu

9.12 av 10 Läs mer

Pricerunner.se

4.7 av 5 Läs mer

16.00

Beställningar innan 16.00, skickas samma dag!

Fri frakt

Fri frakt när du handlar för över 600 kr!

Bonusprogram

Din stjärnstatus gör skillnaden! Läs mer

Öppet köp

14 dagars returrätt på alla köp Läs mer
© 1999-2019 Discshop Svenska Näthandel AB | Org.nr. 556604-9952 | Cookies
Adlibris | Bamba - Leksaker | Discshop.fi | SF Anytime